Mastring - En form av slutmix

[petersteindl]

Kompressor på mixad master. Missade denna länk i tidigare inlägg. Kan ju också vara intressant läsning?

https://studio.idg.se/2.1078/1.712513/s ... ompression


Läs även denna länk

https://studio.idg.se/2.1078/1.711285/frekvensomraden

Dessa länkar ihop med den i det tidigare inlägget tycker jag ger en intressant inblick i tänket vid framtagandet av "masterkanalen".

Alltså jag fattar inte... kraftig påverkan på 2-kanalsmixen reducerat till ett antal dumregler är mer skrämmande än intressant. Man börjar ju så smått fatta varför hela branschen med ljudinspelning av populärmusik är i fritt fall ljudkvalitetsmässigt.

Tänk samma goa grundregler i en tidskrift för yrkesarbetande kockar: "...inte mer än 6:an på spisen när du steker...". WTF en kock med nån självaktning VET väl för bövelen hur varmt det ska vara på spisen!

Och jag ser framför mig mastringstekikern med alla sina rattar och knappar framför en totalt otillräcklig monitorlyssning; hur ska man då veta om ratten ska stå på 10 eller 30 för bästa resultat?

Jag låter väl som en riktig surjävel, men musiken blir bara helt trasig och platt på många album. Jag skulle verkligen vilja veta varför?

Det beror på att du inte har några kabellyftare.

[darkg]

Hoppas du inte tar illa upp av den frimodiga klipptekniken, avsikten är inte att förvanska vad du säger.

- Förstår du alls att - om musikers, producenters och teknikers ambitioner ska bevaras - musikproduktioner med fördel görs färdiga i studio med tillgång till samtliga kanaler, mixas ned till två kanaler och därefter förs över till konsumentformat utan några som helst förändringar?

Om ambitionerna är ett sound typiskt för typisk pop av idag komprimeras låtarna med fördel rätt hårt osv. Ofta saknas definierbar ursprunglig musikhändelse, men även om det är musik som i någon mening "föreligger" innan den är klar kan inspelningen subjektivt vinna på alla möjliga förändringar. En filmad konsert eller sporthändelse, som liknelse, kan givetvis bli mer njutbar för många om den spelas in och klipps så att man ser den totalt olikt från om man stod i publiken.

den inspelade musikhistorien

På den här punkten måste jag tro och hoppas att väldigt många håller med dig. Att mastra om befintliga verk efter dagens ideal (utan att på ett meningsfullt sätt tillhandahålla originalen) kan liknas vid att gå igenom konstmuseerna och photoshoppa verken, eller riva stadskärnor för att bygga modernt.

förstöra det mesta av nyproducerad musik och göra den mindre njutbar.

På den här punkten förstår jag ditt perspektiv, men det är en annan sak än ovanstående, det är mer som att du föredrar den äldre arkitekturen och helst ville slippa de moderna glaslådorna över huvud taget. Inte lika många artister, producenter, tekniker och konsumenter håller med om att den nyproducerade musiken (arkitekturen) är mindre njutbar. Förstörandet ligger i betraktarens öron.

[goat76]

goat76,

Tack för ditt inlägg och dina redogörelser. Du har varit ganska aktiv i trådar som rör mastering. Du har dock aldrig svarat på frågan om mastering alls behövs bortsett från den ursprungliga betydelsen att överföra producentformat till konsumentformat. Med den här tråden verkar du åter vilja slå ett slag för mastering i dess nya (från omkring 1990) betydelse till att även omfatta större eller mindre processering av färdiga produktioner. Rubriken, "Mastring - En form av slutmix", tyder på det. Två frågor:

- Förstår du alls att - om musikers, producenters och teknikers ambitioner ska bevaras - musikproduktioner med fördel görs färdiga i studio med tillgång till samtliga kanaler, mixas ned till två kanaler och därefter förs över till konsumentformat utan några som helst förändringar?

- Vad är ditt syfte med tråden med tanke på tidigare diskussioner på forumet?

Det du säger i första stycket är svårt att besvara eftersom mastring i sin helhet är just de moment som sker mellan producentformat och konsumentformat och detta gäller även i nutid.

Om mastring endast gick ut på att komprimera, limitera eller tillföra andra typer av ljudförändringar på programmaterialet så behövs inte mastring alls.

Svar på första frågan: Personligen tycker jag endast de moment som ingår under den ursprungliga betydelsen som du kallar det, ska utföras under mastring. Alltså inga tydliga ljudförändringar ska ske, allt det som skapats under inspelning och mixning ska bevaras.
Som jag förstår det så har du och jag precis samma syn på detta.

Svar på andra frågan: Jag fick ett personligt meddelande från en annan faktiskt-medlem med förfrågan hur jag anser att processen mastring ska gå till. I samrådan med honom kom vi fram till att det skulle vara mest passande om jag startade en ny tråd då ämnet verkar engagera många.

Det finns inget färdigt recept över vad som behöver göras under mastring av ett album, det varierar från fall till fall beroende på vad det specifika programmaterialet behöver, därför gav jag i det trådskapande inlägget några exempel som jag förväntar mig behöva göra i mitt eget projekt.

Jag har stora förhoppningar om att det ska vara flertalet yrkesmän/kvinnor inom musikproduktion som läser denna tråd och ger sin syn på ämnet mastring .

...

[Conan]

På den här punkten förstår jag ditt perspektiv, men det är en annan sak än ovanstående, det är mer som att du föredrar den äldre arkitekturen och helst ville slippa de moderna glaslådorna över huvud taget. Inte lika många artister, producenter, tekniker och konsumenter håller med om att den nyproducerade musiken (arkitekturen) är mindre njutbar. Förstörandet ligger i betraktarens öron.

Det här är intressant och lite av kärnan i hela resonemanget; är mastring (oavsett hur "aggressivt" det görs) en del av den konstnärliga processen och kan därför t.ex. jämföras med ny kontra gammal arkitektur? Det är viktigt också för om det handlar om subjektivt tyckande så kan man ju alltid säga att aggressiv mastring är nåt bra för nån ljudtekniker och några lyssnare, och då kommer vi nog svårligen att bli av med den på samma sätt som vi aldrig kommer att kunna säga att modern arkitektur, modern musik eller moderna maträtter på ett entydigt sätt skulle vara dåligt.

Jag ser det så här (en matliknelse till men en riktigt bra en ):

Du och flera med dig tycker att maten på favoritkrogen och flera andra matställen börjar smaka konstigt. Det smakar dessutom likadant konstigt på flera matställen. Maten är för salt, det är tillsatt nån smakförbättrare som smakar som salt kokos och kanel eller nåt samt maten serveras halvljummen och likadant är det med drycken. Allt har lite av både samma smak och temperatur helt enkelt och det tar nästan helt bort matens och dryckens individuella smaker och de smakupplevelser som tidigare fanns i de olika råvarorna.

Skumt tänker du och flera andra, men förklaringen uppdagas snart och det handlar om en ny tjänst i köket nämligen "mastringskocken"! Efter det att maten är tillagad & klar så hamnar tallriken på en mellanstation där det blandas ihop, saltas och tillsätts smakförbättrare ur några "magiska" kryddburkar hos mastringskocken. Hos den personen kyls maten ner också så att både maten och drycken håller temperaturen "byxvarm" när den kommer till matgästerna. Det ska inte smaka för mycket fisk om fiskrätterna, det ska inte smaka för mycket räka om räksoppan och verkligen inte för mycket kött om den nygrillade steken (som för säkerhets skull hackas upp i munsbitar innan mastringskryddningen).

Så... är även iden om mastringskockar en potentiellt bra ide och endast ett uttryck för konstnärlig frihet?

Vad skulle den som har komponerat maträtten eller den som tillagar den tycka om mastringskocken?

Tycker verkligen folk i gemen om att all mat är efterprocessat av mastringskocken? Detta hävdar förvisso MKF (mastringskockarnas förening) men är det så på riktigt?

Borde inte det förnämliga gastronomiska forumet på nätet (matiskt.io) vara mer kritiskt mot detta fenomen med mastringskockar?

[peterh]

Här är lite ytterligare intressant läsning som jag tycker, av Studios skribent Jon Rinneby.


https://studio.idg.se/2.1078/1.709342/v ... nserad-mix

Ja, det förklarar ju förstörelsen av det naturliga ljudet.

[Harryup]

På den här punkten förstår jag ditt perspektiv, men det är en annan sak än ovanstående, det är mer som att du föredrar den äldre arkitekturen och helst ville slippa de moderna glaslådorna över huvud taget. Inte lika många artister, producenter, tekniker och konsumenter håller med om att den nyproducerade musiken (arkitekturen) är mindre njutbar. Förstörandet ligger i betraktarens öron.

Det här är intressant och lite av kärnan i hela resonemanget; är mastring (oavsett hur "aggressivt" det görs) en del av den konstnärliga processen och kan därför t.ex. jämföras med ny kontra gammal arkitektur? Det är viktigt också för om det handlar om subjektivt tyckande så kan man ju alltid säga att aggressiv mastring är nåt bra för nån ljudtekniker och några lyssnare, och då kommer vi nog svårligen att bli av med den på samma sätt som vi aldrig kommer att kunna säga att modern arkitektur, modern musik eller moderna maträtter på ett entydigt sätt skulle vara dåligt.

Jag ser det så här (en matliknelse till men en riktigt bra en ):

Du och flera med dig tycker att maten på favoritkrogen och flera andra matställen börjar smaka konstigt. Det smakar dessutom likadant konstigt på flera matställen. Maten är för salt, det är tillsatt nån smakförbättrare som smakar som salt kokos och kanel eller nåt samt maten serveras halvljummen och likadant är det med drycken. Allt har lite av både samma smak och temperatur helt enkelt och det tar nästan helt bort matens och dryckens individuella smaker och de smakupplevelser som tidigare fanns i de olika råvarorna.

Skumt tänker du och flera andra, men förklaringen uppdagas snart och det handlar om en ny tjänst i köket nämligen "mastringskocken"! Efter det att maten är tillagad & klar så hamnar tallriken på en mellanstation där det blandas ihop, saltas och tillsätts smakförbättrare ur några "magiska" kryddburkar hos mastringskocken. Hos den personen kyls maten ner också så att både maten och drycken håller temperaturen "byxvarm" när den kommer till matgästerna. Det ska inte smaka för mycket fisk om fiskrätterna, det ska inte smaka för mycket räka om räksoppan och verkligen inte för mycket kött om den nygrillade steken (som för säkerhets skull hackas upp i munsbitar innan mastringskryddningen).

Så... är även iden om mastringskockar en potentiellt bra ide och endast ett uttryck för konstnärlig frihet?

Vad skulle den som har komponerat maträtten eller den som tillagar den tycka om mastringskocken?

Tycker verkligen folk i gemen om att all mat är efterprocessat av mastringskocken? Detta hävdar förvisso MKF (mastringskockarnas förening) men är det så på riktigt?

Borde inte det förnämliga gastronomiska forumet på nätet (matiskt.io) vara mer kritiskt mot detta fenomen med mastringskockar?

I ett kök får nog kockarna finna sig i att köksmästaren smakar av vad som tillagas av andra än han själv också.
Jag tycker snarare att ditt resonemang mera liknar att alla behöver ha en eq i sin anläggning och färga ljudet på alla skivor så att dom låter "lika naturligt".
Motsvarande krydda själv så att säga.

/Harryup

[Harryup]

Jag har fått det förklarat/bekräftat av lite studiofolk jag träffat i olika sammanhang att det i regel inte är möjligt att låta inspelningsteknikern färdigmixa produkten så att mastringsmannen inte behövs.
Bl.a. för att man har olika inspelningstekniker i en del fall också på olika platser så att ingen har kanske har en total tillgång och överblick innan man skickar det till nån som inte spelar in utan mixar innan man skickar det till mastraren. Musikern kan inte lyssna på hela stycket innan mastringsledet och den tekniker som spelar in håller redan på med nya inspelningar medans "finjusteringsmannen" inte behöver tillgång till någon studio utan klarar sig med tillgång till en dator uppkopplad på en anläggning t.ex. ett par Genelec på ett hotellrum.
Till försvar hävdas helt enkelt att beställarna bestämmer hur det skall låta och inte musikerna och förvånansvärt få musiker bryr sig.
Ett skräckexempel tycker jag att Mark Knopflers senaste skiva är. Tidigare så har jag allt sedan Dire Straits använt en del musik som lite testmaterial men med den senaste (sista?) skivan ifrån knopfler så går det inte ens att lyssna längre än 1,5 låtar. Sanslöst dålig skit.

Så jag ser problemen som flera som inte går att lösa genom att klumpa ihop dom till enbart ett problem med lösning att man dödar alla mastrare.
En sak är ju att det finns ett modernt sound som vissa med bättre anläggningar inte gillar.
Ett annat är att de stora konsumenterna har inte bättre anläggningar utan lyssnar i lurar på stan eller via PA-grunkor på klubbar.
Ytterligare ett annat är att man fördärvar gamla inspelningar med att lägga modern mastring på dom.
Sen finns ju förstås också problemen med att vissa gör ett mycket sämre jobb än nödvändigt eftersom tillgången till "verktygen" är numera ganska billigt förutom ren studiotid som man då snålar in på.
/Harryup

[Conan]

I ett kök får nog kockarna finna sig i att köksmästaren smakar av vad som tillagas av andra än han själv också.
Jag tycker snarare att ditt resonemang mera liknar att alla behöver ha en eq i sin anläggning och färga ljudet på alla skivor så att dom låter "lika naturligt".
Motsvarande krydda själv så att säga.

Problemet kanske är att inte "köksmästaren" (producenten?) kollar av slutresultatet och har mandat att skicka tillbaka rätten om det smakar skit? I min matanalogi lägger mastringskocken på sin generella kryddblandning och kyler maten till byxvarm på alla rätter och alla kockarna samt restaurangens ägare står och jublar i kör.

Krydda själv kan man ju göra vid bordet, men vad hjälper det när allt smakar salt, kokos och kanel?

Läs gärna igenom analogin en gång till! Den är faktiskt riktigt bra.

[Conan]

En sak är ju att det finns ett modernt sound som vissa med bättre anläggningar inte gillar.
Ett annat är att de stora konsumenterna har inte bättre anläggningar utan lyssnar i lurar på stan eller via PA-grunkor på klubbar.

Jag sticker ut hakan och säger att väldigt få uppskattar ett sönderkomprimerat ljud om dom får möjlighet att lyssna nivåmatchat på medelnivå oavsett uppspelningsanläggning. I en icke-normaliserad spellista på Spotify är det trist när det icke-komprimerade spåret låter jättelågt i förhållande till andra, men det finns tekniska lösningar på detta.

Och varför i hela friden anpassa ljudet till nån som uppenbarligen inte bryr sig om ljudkvalitet!? Tänk om senaste filmen var anpassad m.a.p. ljusstyrka, färgmättnad mm) till dom som tittar på Youtube via mobilen medan dom åker tunnelbana?

[Harryup]

En sak är ju att det finns ett modernt sound som vissa med bättre anläggningar inte gillar.
Ett annat är att de stora konsumenterna har inte bättre anläggningar utan lyssnar i lurar på stan eller via PA-grunkor på klubbar.

Jag sticker ut hakan och säger att väldigt få uppskattar ett sönderkomprimerat ljud om dom får möjlighet att lyssna nivåmatchat på medelnivå oavsett uppspelningsanläggning. I en icke-normaliserad spellista på Spotify är det trist när det icke-komprimerade spåret låter jättelågt i förhållande till andra, men det finns tekniska lösningar på detta.

Och varför i hela friden anpassa ljudet till nån som uppenbarligen inte bryr sig om ljudkvalitet!? Tänk om senaste filmen var anpassad m.a.p. ljusstyrka, färgmättnad mm) till dom som tittar på Youtube via mobilen medan dom åker tunnelbana?

Jag tror ingen uppskattar ett sönderkomprimerat ljud, problemet är bara att för få bryr sig eftersom man hör inte att det är ett problem eftersom man tycker att det är så det skall låta. Och det går i princip inte längre att hota med att bojkotta skivköp eftersom "ingen" köper skivor av musiken som är mest komprimerad ändå pga av Spotify. Och tycker man att det räcker med Spotifykvalité på sin skivsamling så är kraven inte så stora.
Men visst är det både märkligt och tråkigt att man inte kan få bra inspelningar oavsett vilken skiva man än köper, men tyvärr har det ju alltid varit så av olika anledningar. Finns väl inga årtal då alla inspelningar oavsett bolag som gav perfekta resultat?

/Harryup

[hcl]

Här är lite ytterligare intressant läsning som jag tycker, av Studios skribent Jon Rinneby.

https://studio.idg.se/2.1078/1.709342/v ... nserad-mix

Ja, det förklarar ju förstörelsen av det naturliga ljudet.

Något man nog bör erkänna är att man (musiker, inspelningstekniker, mastringstekniker, skivbolag, ...) mycket sällan är ute efter att inspelningen skall vara "naturlig". När det gäller ny musik så får man nog ändå säga att detta är helt OK (dom gör ju som dom vill med sin tid och sina pengar) och man kan gilla eller ogilla resultatet.

Något som kanske inte all tänker på och kan vara intressant att känna till är att väldigt mycket musik är bra tack vare att man manipulerat ursprungsljuden. Många ljudkällor (instrument, röster, ...) skulle inte alls kunna ge den feeling som de kan fås att förmedla genom mer eller mindre kraftig manipulation. Jag skulle nog sträcka mig till att påstå att det är extremt ovanligt med puritanska inspelningar ö.h.t. och sådana är dessutom ofta ganska tråkiga ("mässjazz" ...). Viss musik passar utmärkt om den spelas in och manipuleras så lite som möjligt, där f.f.a. klassisk musik och viss konstmusik faller inom denna kategorin, men jag tror många skulle behöva viss tillvänjning för att helt uppskatta även Jazz, Blues, Folk och liknande utan f.f.a. kompression (på de enskilda spåren). Att dogmatiskt propagera för fullständigt puritanska inspelningar skulle m.a.o. leda till resultat som jag skulle tro de flesta skulle bli förvånade över (och inte heller vill ha). I varje fall skulle det krävas en motsvarande tillvänjning om man gick långt vad gäller fullt dynamiska inspelningar. Förmodligen hade det lett till att man införde dynamikreglerande funktioner i många apparater, f.f.a. portabla sådana. Jag skulle inget annat än välkomna en sådan utveckling, men det krävs nog att detta sker stegvis för att kunna accepteras allmänt. Ett steg i den riktningen som jag skulle välkomna (som ett mellansteg) är att album tillhandahölls i flera versioner, låg- resp. hög medelnivå, så att man kunde välja vilken version man lyssnade på beroende på anläggning och tillfälle. En bra fråga är hur länge versioner med hög medelnivå skulle behövas (...)?

Jag håller helt med om att (förmodligen p.g.a.) Loudness War har komprimeringen drivits på tok för långt (hårdlimitering är ju inte annat än totalt huvudlöst) och p.s.s. som att man i apparatled anammat att det inte längre behövs lika mycket gain i apparaterna ("all musik är ju ändå lika mycket komprimerad" ...) så har man i produktionsleden noterat att det behövs kraftig kompression redan i studion (i mixstadiet) för att låtarna skall kunna ges den extrema medelnivå som man är ute efter (utan att slutproduktionen låter helt pannkaka). Det har m.a.o. gått så långt att även om man i mastringsled skulle sluta komprimera lika mycket (vilket nog också delvis skett) så blir ändå inte albumen speciellt mycket mer dynamiska ändå, då dynamikreduktionen redan skett vid mixning. Att backa till före mix är dessutom inte alltid möjligt då mycket spelas in genom analog utrustning - inkl. kompressorer, limiters, EQ etc.

[hcl]

En sak är ju att det finns ett modernt sound som vissa med bättre anläggningar inte gillar.
Ett annat är att de stora konsumenterna har inte bättre anläggningar utan lyssnar i lurar på stan eller via PA-grunkor på klubbar.

Jag sticker ut hakan och säger att väldigt få uppskattar ett sönderkomprimerat ljud om dom får möjlighet att lyssna nivåmatchat på medelnivå oavsett uppspelningsanläggning. I en icke-normaliserad spellista på Spotify är det trist när det icke-komprimerade spåret låter jättelågt i förhållande till andra, men det finns tekniska lösningar på detta.

Ni har säkert båda en poäng.

Något som också är väldigt märkligt är hur accepterat det varit och är att "tokkomprimera" äldre inspelningar. Det första man väl borde göra är väl att jämföra original-master med re-master...

Och varför i hela friden anpassa ljudet till nån som uppenbarligen inte bryr sig om ljudkvalitet!? Tänk om senaste filmen var anpassad m.a.p. ljusstyrka, färgmättnad mm) till dom som tittar på Youtube via mobilen medan dom åker tunnelbana?

Frågan är om det inte redan görs???

[peterh]

Här är lite ytterligare intressant läsning som jag tycker, av Studios skribent Jon Rinneby.

https://studio.idg.se/2.1078/1.709342/v ... nserad-mix

Ja, det förklarar ju förstörelsen av det naturliga ljudet.

Något man nog bör erkänna är att man (musiker, inspelningstekniker, mastringstekniker, skivbolag, ...) mycket sällan är ute efter att inspelningen skall vara "naturlig". När det gäller ny musik så får man nog ändå säga att detta är helt OK (dom gör ju som dom vill med sin tid och sina pengar) och man kan gilla eller ogilla resultatet.

Något som kanske inte all tänker på och kan vara intressant att känna till är att väldigt mycket musik är bra tack vare att man manipulerat ursprungsljuden. Många ljudkällor (instrument, röster, ...) skulle inte alls kunna ge den feeling som de kan fås att förmedla genom mer eller mindre kraftig manipulation. Jag skulle nog sträcka mig till att påstå att det är extremt ovanligt med puritanska inspelningar ö.h.t. och sådana är dessutom ofta ganska tråkiga ("mässjazz" ...). Viss musik passar utmärkt om den spelas in och manipuleras så lite som möjligt, där f.f.a. klassisk musik och viss konstmusik faller inom denna kategorin, men jag tror många skulle behöva viss tillvänjning för att helt uppskatta även Jazz, Blues, Folk och liknande utan f.f.a. kompression (på de enskilda spåren). Att dogmatiskt propagera för fullständigt puritanska inspelningar skulle m.a.o. leda till resultat som jag skulle tro de flesta skulle bli förvånade över (och inte heller vill ha). I varje fall skulle det krävas en motsvarande tillvänjning om man gick långt vad gäller fullt dynamiska inspelningar. Förmodligen hade det lett till att man införde dynamikreglerande funktioner i många apparater, f.f.a. portabla sådana. Jag skulle inget annat än välkomna en sådan utveckling, men det krävs nog att detta sker stegvis för att kunna accepteras allmänt. Ett steg i den riktningen som jag skulle välkomna (som ett mellansteg) är att album tillhandahölls i flera versioner, låg- resp. hög medelnivå, så att man kunde välja vilken version man lyssnade på beroende på anläggning och tillfälle. En bra fråga är hur länge versioner med hög medelnivå skulle behövas (...)?

Jag håller helt med om att (förmodligen p.g.a.) Loudness War har komprimeringen drivits på tok för långt (hårdlimitering är ju inte annat än totalt huvudlöst) och p.s.s. som att man i apparatled anammat att det inte längre behövs lika mycket gain i apparaterna ("all musik är ju ändå lika mycket komprimerad" ...) så har man i produktionsleden noterat att det behövs kraftig kompression redan i studion (i mixstadiet) för att låtarna skall kunna ges den extrema medelnivå som man är ute efter (utan att slutproduktionen låter helt pannkaka). Det har m.a.o. gått så långt att även om man i mastringsled skulle sluta komprimera lika mycket (vilket nog också delvis skett) så blir ändå inte albumen speciellt mycket mer dynamiska ändå, då dynamikreduktionen redan skett vid mixning. Att backa till före mix är dessutom inte alltid möjligt då mycket spelas in genom analog utrustning - inkl. kompressorer, limiters, EQ etc.

Då är vi totalt icke-överens. Jag lyssnar aldrig till muzak, tycker däremot om musik.
/PS
det hela förefaller som skillnaden mellan gelehallon och hallon plockade på buske sommartid. Smaken är olika
/DS

[sprudel]

Här är lite ytterligare intressant läsning som jag tycker, av Studios skribent Jon Rinneby.

https://studio.idg.se/2.1078/1.709342/v ... nserad-mix

Ja, det förklarar ju förstörelsen av det naturliga ljudet.

Något man nog bör erkänna är att man (musiker, inspelningstekniker, mastringstekniker, skivbolag, ...) mycket sällan är ute efter att inspelningen skall vara "naturlig". När det gäller ny musik så får man nog ändå säga att detta är helt OK (dom gör ju som dom vill med sin tid och sina pengar) och man kan gilla eller ogilla resultatet.

Något som kanske inte all tänker på och kan vara intressant att känna till är att väldigt mycket musik är bra tack vare att man manipulerat ursprungsljuden. Många ljudkällor (instrument, röster, ...) skulle inte alls kunna ge den feeling som de kan fås att förmedla genom mer eller mindre kraftig manipulation. Jag skulle nog sträcka mig till att påstå att det är extremt ovanligt med puritanska inspelningar ö.h.t. och sådana är dessutom ofta ganska tråkiga ("mässjazz" ...). Viss musik passar utmärkt om den spelas in och manipuleras så lite som möjligt, där f.f.a. klassisk musik och viss konstmusik faller inom denna kategorin, men jag tror många skulle behöva viss tillvänjning för att helt uppskatta även Jazz, Blues, Folk och liknande utan f.f.a. kompression (på de enskilda spåren). Att dogmatiskt propagera för fullständigt puritanska inspelningar skulle m.a.o. leda till resultat som jag skulle tro de flesta skulle bli förvånade över (och inte heller vill ha). I varje fall skulle det krävas en motsvarande tillvänjning om man gick långt vad gäller fullt dynamiska inspelningar. Förmodligen hade det lett till att man införde dynamikreglerande funktioner i många apparater, f.f.a. portabla sådana. Jag skulle inget annat än välkomna en sådan utveckling, men det krävs nog att detta sker stegvis för att kunna accepteras allmänt. Ett steg i den riktningen som jag skulle välkomna (som ett mellansteg) är att album tillhandahölls i flera versioner, låg- resp. hög medelnivå, så att man kunde välja vilken version man lyssnade på beroende på anläggning och tillfälle. En bra fråga är hur länge versioner med hög medelnivå skulle behövas (...)?

Jag håller helt med om att (förmodligen p.g.a.) Loudness War har komprimeringen drivits på tok för långt (hårdlimitering är ju inte annat än totalt huvudlöst) och p.s.s. som att man i apparatled anammat att det inte längre behövs lika mycket gain i apparaterna ("all musik är ju ändå lika mycket komprimerad" ...) så har man i produktionsleden noterat att det behövs kraftig kompression redan i studion (i mixstadiet) för att låtarna skall kunna ges den extrema medelnivå som man är ute efter (utan att slutproduktionen låter helt pannkaka). Det har m.a.o. gått så långt att även om man i mastringsled skulle sluta komprimera lika mycket (vilket nog också delvis skett) så blir ändå inte albumen speciellt mycket mer dynamiska ändå, då dynamikreduktionen redan skett vid mixning. Att backa till före mix är dessutom inte alltid möjligt då mycket spelas in genom analog utrustning - inkl. kompressorer, limiters, EQ etc.

Min egen mycket begränsade erfarenhet av inspelning uppspelning stödjer det du säger. Vid invigningen av Maartens nya lokaler var det en mindre ensemble som spelade jazz, vädigt tight och fint. Detta spelades in på band och därefter spelades det hela upp via Maartens högtalare. Vid liveföreställningen hördes knappt ståbasen, den bara försvann och behövde absolut höjas. Övriga instrument fick också balanseras volymmässigt för att få till en vettig uppspelning.
Jag har också varit med när Hvitfeldtska musikspetsprogrammets kammarkör har blivit inspelade, och uppspelade, samt haft dialog med den person som mixade och mastrade. Vi var helt överens om att vissa delar fick justeras för balans.
Jag missänker att en hel del personer diskuterar utan erfarenhet, och då är det lätt att det blir konstig diskussion.

[hcl]

Min egen mycket begränsade erfarenhet av inspelning uppspelning stödjer det du säger. Vid invigningen av Maartens nya lokaler var det en mindre ensemble som spelade jazz, vädigt tight och fint. Detta spelades in på band och därefter spelades det hela upp via Maartens högtalare. Vid liveföreställningen hördes knappt ståbasen, den bara försvann och behövde absolut höjas. Övriga instrument fick också balanseras volymmässigt för att få till en vettig uppspelning.
Jag har också varit med när Hvitfeldtska musikspetsprogrammets kammarkör har blivit inspelade, och uppspelade, samt haft dialog med den person som mixade och mastrade. Vi var helt överens om att vissa delar fick justeras för balans.
Jag missänker att en hel del personer diskuterar utan erfarenhet, och då är det lätt att det blir konstig diskussion.

Inte ens då musiken låter sig fångas, allt på en gång med ett fåtal mikrofoner så är det säkert att inspelningen låter speciellt likt. Det kräver tänkande, testande, erfarenhet och väl vald utrustning och inte ens då är det givet att det blir mer än nöjaktigt likt som det lät på plats. Ofta finns det många faktorer man inte kan styra över vid inspelningstillfället och bara det faktum att det ljud en mikrofon plockar upp inte innehåller samma information som man uppfattar när man själv befinner sig på samma plats som valda mikrofon gör hela frågeställningen mer invecklad än den kan tyckas.

Musik som inte ens är tänkt att låta som instrumenten gör då de trakteras är en annan fråga och vad jag förstår ofta ändå (förvisso på tämligen goda grunder) utsatt för åsikter om bristfällig inspelning, mixning och f.f.a. mastring.

[goat76]

Ja, det förklarar ju förstörelsen av det naturliga ljudet.

Något man nog bör erkänna är att man (musiker, inspelningstekniker, mastringstekniker, skivbolag, ...) mycket sällan är ute efter att inspelningen skall vara "naturlig". När det gäller ny musik så får man nog ändå säga att detta är helt OK (dom gör ju som dom vill med sin tid och sina pengar) och man kan gilla eller ogilla resultatet.

Något som kanske inte all tänker på och kan vara intressant att känna till är att väldigt mycket musik är bra tack vare att man manipulerat ursprungsljuden. Många ljudkällor (instrument, röster, ...) skulle inte alls kunna ge den feeling som de kan fås att förmedla genom mer eller mindre kraftig manipulation. Jag skulle nog sträcka mig till att påstå att det är extremt ovanligt med puritanska inspelningar ö.h.t. och sådana är dessutom ofta ganska tråkiga ("mässjazz" ...). Viss musik passar utmärkt om den spelas in och manipuleras så lite som möjligt, där f.f.a. klassisk musik och viss konstmusik faller inom denna kategorin, men jag tror många skulle behöva viss tillvänjning för att helt uppskatta även Jazz, Blues, Folk och liknande utan f.f.a. kompression (på de enskilda spåren). Att dogmatiskt propagera för fullständigt puritanska inspelningar skulle m.a.o. leda till resultat som jag skulle tro de flesta skulle bli förvånade över (och inte heller vill ha). I varje fall skulle det krävas en motsvarande tillvänjning om man gick långt vad gäller fullt dynamiska inspelningar. Förmodligen hade det lett till att man införde dynamikreglerande funktioner i många apparater, f.f.a. portabla sådana. Jag skulle inget annat än välkomna en sådan utveckling, men det krävs nog att detta sker stegvis för att kunna accepteras allmänt. Ett steg i den riktningen som jag skulle välkomna (som ett mellansteg) är att album tillhandahölls i flera versioner, låg- resp. hög medelnivå, så att man kunde välja vilken version man lyssnade på beroende på anläggning och tillfälle. En bra fråga är hur länge versioner med hög medelnivå skulle behövas (...)?

Jag håller helt med om att (förmodligen p.g.a.) Loudness War har komprimeringen drivits på tok för långt (hårdlimitering är ju inte annat än totalt huvudlöst) och p.s.s. som att man i apparatled anammat att det inte längre behövs lika mycket gain i apparaterna ("all musik är ju ändå lika mycket komprimerad" ...) så har man i produktionsleden noterat att det behövs kraftig kompression redan i studion (i mixstadiet) för att låtarna skall kunna ges den extrema medelnivå som man är ute efter (utan att slutproduktionen låter helt pannkaka). Det har m.a.o. gått så långt att även om man i mastringsled skulle sluta komprimera lika mycket (vilket nog också delvis skett) så blir ändå inte albumen speciellt mycket mer dynamiska ändå, då dynamikreduktionen redan skett vid mixning. Att backa till före mix är dessutom inte alltid möjligt då mycket spelas in genom analog utrustning - inkl. kompressorer, limiters, EQ etc.

Min egen mycket begränsade erfarenhet av inspelning uppspelning stödjer det du säger. Vid invigningen av Maartens nya lokaler var det en mindre ensemble som spelade jazz, vädigt tight och fint. Detta spelades in på band och därefter spelades det hela upp via Maartens högtalare. Vid liveföreställningen hördes knappt ståbasen, den bara försvann och behövde absolut höjas. Övriga instrument fick också balanseras volymmässigt för att få till en vettig uppspelning.
Jag har också varit med när Hvitfeldtska musikspetsprogrammets kammarkör har blivit inspelade, och uppspelade, samt haft dialog med den person som mixade och mastrade. Vi var helt överens om att vissa delar fick justeras för balans.
Jag missänker att en hel del personer diskuterar utan erfarenhet, och då är det lätt att det blir konstig diskussion.

Jag har fått den uppfattningen att många här på forumet ser rena stereoupptagningar som t. ex. A/B-inspelningar som det ultimata och det mest äkta sättet att spela in musik på. Jag är tveksam på att jag tycker det för oavsett hur uppställningen av mikrofonerna är så är det alltid en kompromiss jämnfört med våran hörsel och den känsla superdatorn i form av våran hjärna koncentrerat bearbetar. Mikrofoner saknar helt enkelt förmågan att uppleva musiken och kan därmed inte välja att ”fokusera” på ett specifikt instrument bland många på samma sätt som hörseln.
Om man däremot lyssnar live på samma avstånd kan man liksom välja att drunkna i just det instrumentet och nästan helt utesluta de andra instrumenten.
När man lyssnar på en ren stereoupptagning så känner jag att denna ”uteslutande förmågan” inte riktigt får fritt fram på samma sätt. Visst, sinnets förmåga att koncentrera sig på ett visst instrument även i inspelningen finns ju där men inte med den där nästan fullt uteslutande känslan.
Därmed tror jag att de flesta A/B-inspelningar skulle må bra av en liten, liten gnutta närmickat. Bara så lite att det bildar en ytterst lite starkare kontur runt varje enskilt instrument.

Ingen inspelning är hundraprocentigt fullt ut ärlig mot den upplevda verkligheten p.g.a. mikrofoners tillkortakommande jämnfört med våran hörsel, det blir alltid en kompromiss.

P.S. Tog ett avbrott när jag skrev mitt inlägg och ser att hcl skrev något liknande.

[Conan]

Något som också är väldigt märkligt är hur accepterat det varit och är att "tokkomprimera" äldre inspelningar. Det första man väl borde göra är väl att jämföra original-master med re-master...

Njae... det tycker jag inte alls är märkligt, för hot & högt är ju så det "ska låta" och då vill man ju också att det äldre albumet ska låta på samma sätt när det ges ut i nyutgåva. Men även om det inte är speciellt konstigt så är det ju väldigt illa. Tänk att ge ut Hemingway i nyutgåva med ALL TEXT I BARA VERSALER FÖR DET ÄR SÅ BÖCKER SKA SKRIVAS JUST NU FÖR ATT DET SKA BLI EFFEKTFULLT & BRA!

[Nattlorden]

Du måste lyssna live på bättre ställen än jag... för jag tycker det du pratar om är väldigt mycket lättare att göra hemma än live....

[Conan]

En sak är ju att det finns ett modernt sound som vissa med bättre anläggningar inte gillar.
Ett annat är att de stora konsumenterna har inte bättre anläggningar utan lyssnar i lurar på stan eller via PA-grunkor på klubbar.

Jag sticker ut hakan och säger att väldigt få uppskattar ett sönderkomprimerat ljud om dom får möjlighet att lyssna nivåmatchat på medelnivå oavsett uppspelningsanläggning. I en icke-normaliserad spellista på Spotify är det trist när det icke-komprimerade spåret låter jättelågt i förhållande till andra, men det finns tekniska lösningar på detta.

Ni har säkert båda en poäng.

Något som också är väldigt märkligt är hur accepterat det varit och är att "tokkomprimera" äldre inspelningar. Det första man väl borde göra är väl att jämföra original-master med re-master...

Och varför i hela friden anpassa ljudet till nån som uppenbarligen inte bryr sig om ljudkvalitet!? Tänk om senaste filmen var anpassad m.a.p. ljusstyrka, färgmättnad mm) till dom som tittar på Youtube via mobilen medan dom åker tunnelbana?

Frågan är om det inte redan görs???

Det där med film & serier att återges i en mobiltelefon så kan man nog säga att det inte är det. Kikade just nu på ett avsnitt av You på Netflix och bilden höll en hög och jämn kvalitet som en normalt bra spelfilm. Avsnittet kollades på en 65 tums bra plasma justerad för bra återgivning, och ansikterna såg ut som vanligt och miljöerna såg ut som miljöer från New York. Hade den serien varit "mastrad" för en pissig mobiltelefon i tunnelbanan, så hade man väl knappt sett vilka personerna på bilden varit och alla miljöer hade avbildats med minsta kontrast och maximalt med färgmättnad och en massa ljus (jämför med en normal popplatta där trumman låter som en nysning i armvecket och ljudbilden ligger platt & död).

Näpp i filmens värld är det en skillnad mellan vad regissören bestämmer vid inspelningstillfället vad gäller ljus & miljöer (dvs det konstnärliga) och den upptagning som sen görs av kameramän och bildtekniker. Ingen "bildmastrare" skulle väl heller få för sig att ratta till resultatet efter klippningen så att det blir helt uppåt väggarna liknande det som görs med musik.

[goat76]

Jag sticker ut hakan och säger att väldigt få uppskattar ett sönderkomprimerat ljud om dom får möjlighet att lyssna nivåmatchat på medelnivå oavsett uppspelningsanläggning. I en icke-normaliserad spellista på Spotify är det trist när det icke-komprimerade spåret låter jättelågt i förhållande till andra, men det finns tekniska lösningar på detta.

Ni har säkert båda en poäng.

Något som också är väldigt märkligt är hur accepterat det varit och är att "tokkomprimera" äldre inspelningar. Det första man väl borde göra är väl att jämföra original-master med re-master...

Och varför i hela friden anpassa ljudet till nån som uppenbarligen inte bryr sig om ljudkvalitet!? Tänk om senaste filmen var anpassad m.a.p. ljusstyrka, färgmättnad mm) till dom som tittar på Youtube via mobilen medan dom åker tunnelbana?

Frågan är om det inte redan görs???

Det där med film & serier att återges i en mobiltelefon så kan man nog säga att det inte är det. Kikade just nu på ett avsnitt av You på Netflix och bilden höll en hög och jämn kvalitet som en normalt bra spelfilm. Avsnittet kollades på en 65 tums bra plasma justerad för bra återgivning, och ansikterna såg ut som vanligt och miljöerna såg ut som miljöer från New York. Hade den serien varit "mastrad" för en pissig mobiltelefon i tunnelbanan, så hade man väl knappt sett vilka personerna på bilden varit och alla miljöer hade avbildats med minsta kontrast och maximalt med färgmättnad och en massa ljus (jämför med en normal popplatta där trumman låter som en nysning i armvecket och ljudbilden ligger platt & död).

Näpp i filmens värld är det en skillnad mellan vad regissören bestämmer vid inspelningstillfället vad gäller ljus & miljöer (dvs det konstnärliga) och den upptagning som sen görs av kameramän och bildtekniker. Ingen "bildmastrare" skulle väl heller få för sig att ratta till resultatet efter klippningen så att det blir helt uppåt väggarna liknande det som görs med musik.

Om du tar och tittar på ett avsnitt av The Walking Dead så ser du att det använts filter för att få hela bilden att vara tydligt grå-grön. Har inte detta skett i efterhandsproduktionen eller har det filmats med filter i kameran?
Skillnaden är väl att dessa filter är väldigt passande för temat och kan ses som en ren förbättring i sammanhanget. Om det däremot var färgneutralt vi alltid förväntade oss att se så skulle vi bli riktigt besvikna på filmindustrin.

[goat76]

Du måste lyssna live på bättre ställen än jag... för jag tycker det du pratar om är väldigt mycket lättare att göra hemma än live....

Har du något bra exempel på en ren A/B-inspelning där det är mycket lättare att koncentrera sig på ett enskilt instrument än vad det hade varit i en genomsnittlig live-lokal? Ta gärna ett exempel som finns på Tidal/Spotify.

Den visuella ledtråden man får när man ser musikerna spela framför sina ögon är en starkt bidragande orsak till att det blir mycket lättare att koncentrera sig mer på ett enskilt instrument.
Tänk på det nästa gång du är och ser något live, oavsett om lokalen är bra eller dålig för ljud, när du tittar på en enskild musiker och ser honom spela på sitt instrument så kan du höra detta instrument väldigt tydligt. Du följer nu hans spelande så pass koncentrerat så att du knappt hör de andra instrumenten.

Det är här jag tror att det med fördel hjälper om man även vid en A/B-inspelning med försiktighet blandar in en gnutta närmickat bara för att skapa en lite tydligare kontur runt varje enskilt instrument. A/B-upptagningen ska naturligtvis vara den huvudsakliga och det dominerande i den här typen av inspelning.
Detta görs redan ganska ofta vid den här typen av inspelnigar då ett specifikt instrument har en betydande solo-del i stycket men det tycker jag man med fördel kan nyttja till alla instrumenten, bara inte lika tydligt som till solo-instrumentet.

...

[Nattlorden]

Instrumenten brukar inte ses nere i orkesterdiket.... dessutom skulle jag oavsett vilket blunda om jag fokuserade på att lyssna på ett enskilt instrument.

[sprudel]

Instrumenten brukar inte ses nere i orkesterdiket.... dessutom skulle jag oavsett vilket blunda om jag fokuserade på att lyssna på ett enskilt instrument.

Nu tycker jag att du lite för mycket bestämt dig för en viss hållning. Du är ju en erfaren lyssnare Nattis.
Lyssna lite på vad Goat säger, och smaka på det. Han har definitivt en point.

[Nattlorden]

Instrumenten brukar inte ses nere i orkesterdiket.... dessutom skulle jag oavsett vilket blunda om jag fokuserade på att lyssna på ett enskilt instrument.

Nu tycker jag att du lite för mycket bestämt dig för en viss hållning. Du är ju en erfaren lyssnare Nattis.
Lyssna lite på vad Goat säger, och smaka på det. Han har definitivt en point.

Har inte ifrågasatt hans poäng, bara konstaterat att det inte upplevs så för mig. Det är säkert så att hans sätt att uppleva saker är mycket vanligare än min också.

[Conan]

Om du tar och tittar på ett avsnitt av The Walking Dead så ser du att det använts filter för att få hela bilden att vara tydligt grå-grön. Har inte detta skett i efterhandsproduktionen eller har det filmats med filter i kameran?
Skillnaden är väl att dessa filter är väldigt passande för temat och kan ses som en ren förbättring i sammanhanget. Om det däremot var färgneutralt vi alltid förväntade oss att se så skulle vi bli riktigt besvikna på filmindustrin.

Jo färgtonen i TWD är vald för att förstärka den dystopiska stämningen, en del av det konstnärliga och helt medvetet från producentens och regisörens sida. Hade det materialet kommit i klorna på en "filmmastrare" hade han/hon tänkt:

"-Men vad f... det ser grått och trist ut! Det här kommer ju folk som kollar i mobilen i tunnelbanan inte uppskatta alls. Nä jag lägger på betydligt mer färg och... mer ljus såklart, det är ju jättemörkt... och då måste jag komprimera bort det ljusaste områdena. Sådärja... nu börjar det likna nåt...".

Så den grå-gröna känslan i TWD hade inte alls uppskattats enligt mastringstänket. Hård mastring är motsatsen till konstnärlig frihet och det handlar inte alls om att begränsa möjligheten till skruva till ispelningen som musiker & producenter vill.

[RogerGustavsson]

Du måste lyssna live på bättre ställen än jag... för jag tycker det du pratar om är väldigt mycket lättare att göra hemma än live....

Har du något bra exempel på en ren A/B-inspelning där det är mycket lättare att koncentrera sig på ett enskilt instrument än vad det hade varit i en genomsnittlig live-lokal? Ta gärna ett exempel som finns på Tidal/Spotify.

Den visuella ledtråden man får när man ser musikerna spela framför sina ögon är en starkt bidragande orsak till att det blir mycket lättare att koncentrera sig mer på ett enskilt instrument.
Tänk på det nästa gång du är och ser något live, oavsett om lokalen är bra eller dålig för ljud, när du tittar på en enskild musiker och ser honom spela på sitt instrument så kan du höra detta instrument väldigt tydligt. Du följer nu hans spelande så pass koncentrerat så att du knappt hör de andra instrumenten.

Det är här jag tror att det med fördel hjälper om man även vid en A/B-inspelning med försiktighet blandar in en gnutta närmickat bara för att skapa en lite tydligare kontur runt varje enskilt instrument. A/B-upptagningen ska naturligtvis vara den huvudsakliga och det dominerande i den här typen av inspelning.
Detta görs redan ganska ofta vid den här typen av inspelnigar då ett specifikt instrument har en betydande solo-del i stycket men det tycker jag man med fördel kan nyttja till alla instrumenten, bara inte lika tydligt som till solo-instrumentet.

...

Nu låter det på dig att det skulle vara omöjligt att göra välljudande stereoinspelningar med enkel mikrofonteknik, det är det ju inte. Sedan är det förstås inte samma sak att spela in vad som helst, det är beroende av många faktorer. Det krävs i varje fall en betydligt större koll på en passande lokal och var man placerar musiker och mikrofoner i den. Det där med en massa stödmikrofoner kan vara en fälla, klart märkbart i många produktioner när mångkanaltekniken gjorde entré i inspelningar av symfoniorkestrar. Det låter ofta ”naturligare”, ”bättre” om lite äldre inspelningar där färre mikrofoner använts. Någon gång runt 1980 fanns en liten återgång till enklare mikrofontekniker. Några välljudande inspelningar på t .ex. Telarc har blivit legendariska. Multimikrofonupptagningar kan låta väldigt ”spotlightade”, som att producenter vill peka på detaljer mera än att låta helheten tala för sig själv.
Nu är ju val av inspelningsteknik rätt hårt knuten till olika musiktyper. Pop/rock kan ju vara en omöjlig mix av olika instrument och sång. Den typen av musik existerar inte normalt sett inte utan en förlängning med högtalare och där man innan gjort en mix. Akustiskt framförd musik ställer krav på viss balans hos instrumenten ”i natura”, det blir enklare att spela in med enkel teknik. Tittade på det där programmet där Bruce Springsteen berättar om hur de experimenterade med bl.a. att köra direkt i studion som på gamla Elvis-inspelningar (var så i princip överallt innan mångkanalteknikens intåg).

[goat76]

Du måste lyssna live på bättre ställen än jag... för jag tycker det du pratar om är väldigt mycket lättare att göra hemma än live....

Har du något bra exempel på en ren A/B-inspelning där det är mycket lättare att koncentrera sig på ett enskilt instrument än vad det hade varit i en genomsnittlig live-lokal? Ta gärna ett exempel som finns på Tidal/Spotify.

Den visuella ledtråden man får när man ser musikerna spela framför sina ögon är en starkt bidragande orsak till att det blir mycket lättare att koncentrera sig mer på ett enskilt instrument.
Tänk på det nästa gång du är och ser något live, oavsett om lokalen är bra eller dålig för ljud, när du tittar på en enskild musiker och ser honom spela på sitt instrument så kan du höra detta instrument väldigt tydligt. Du följer nu hans spelande så pass koncentrerat så att du knappt hör de andra instrumenten.

Det är här jag tror att det med fördel hjälper om man även vid en A/B-inspelning med försiktighet blandar in en gnutta närmickat bara för att skapa en lite tydligare kontur runt varje enskilt instrument. A/B-upptagningen ska naturligtvis vara den huvudsakliga och det dominerande i den här typen av inspelning.
Detta görs redan ganska ofta vid den här typen av inspelnigar då ett specifikt instrument har en betydande solo-del i stycket men det tycker jag man med fördel kan nyttja till alla instrumenten, bara inte lika tydligt som till solo-instrumentet.

...

Nu låter det på dig att det skulle vara omöjligt att göra välljudande stereoinspelningar med enkel mikrofonteknik, det är det ju inte. Sedan är det förstås inte samma sak att spela in vad som helst, det är beroende av många faktorer. Det krävs i varje fall en betydligt större koll på en passande lokal och var man placerar musiker och mikrofoner i den. Det där med en massa stödmikrofoner kan vara en fälla, klart märkbart i många produktioner när mångkanaltekniken gjorde entré i inspelningar av symfoniorkestrar. Det låter ofta ”naturligare”, ”bättre” om lite äldre inspelningar där färre mikrofoner använts. Någon gång runt 1980 fanns en liten återgång till enklare mikrofontekniker. Några välljudande inspelningar på t .ex. Telarc har blivit legendariska. Multimikrofonupptagningar kan låta väldigt ”spotlightade”, som att producenter vill peka på detaljer mera än att låta helheten tala för sig själv.
Nu är ju val av inspelningsteknik rätt hårt knuten till olika musiktyper. Pop/rock kan ju vara en omöjlig mix av olika instrument och sång. Den typen av musik existerar inte normalt sett inte utan en förlängning med högtalare och där man innan gjort en mix. Akustiskt framförd musik ställer krav på viss balans hos instrumenten ”i natura”, det blir enklare att spela in med enkel teknik. Tittade på det där programmet där Bruce Springsteen berättar om hur de experimenterade med bl.a. att köra direkt i studion som på gamla Elvis-inspelningar (var så i princip överallt innan mångkanalteknikens intåg).

Jag tror att du möjligen läste in lite för mycket i det jag skrev. Det jag menar är att alla mikrofoninspelningar alltid är en kompromiss och att inspelningen kan komma närmare hur man med sin hörsel uppfattade det låta om man tillför en gnutta närmickat, det kan även bli sämre.
Man får helt enkelt prova sig fram men det är bättre att placera ut några extra mikrofoner på ljudkällorna så har man valmöjligheten öppen att använda dem i mixen om man vill, annars är det bara att låta bli.

Jag vill egentligen bara påpeka att det nödvändigtvis inte blir varken mer naturtroget eller mindre naturtroget ursprunget oavsett vilken mikrofon-upptagningsteknik man väljer att använda och precis som du säger så passar inte alltid samma teknik beroende på ljudkällan.

Gott nytt år föresten!!!

/Mathias

[gopnik]

Om du tar och tittar på ett avsnitt av The Walking Dead så ser du att det använts filter för att få hela bilden att vara tydligt grå-grön. Har inte detta skett i efterhandsproduktionen eller har det filmats med filter i kameran?
Skillnaden är väl att dessa filter är väldigt passande för temat och kan ses som en ren förbättring i sammanhanget. Om det däremot var färgneutralt vi alltid förväntade oss att se så skulle vi bli riktigt besvikna på filmindustrin.

Mja, jag tycker trenden att allt, och då menar jag precis allt, har varit blått och skarpt orange i flera år är extremt tröttsam. Det är något som stör mig varje gång jag tittar på en modern serie. Det ser så uppenbart konstlat ut. Det var nytt och fräscht när Matrix kom ut (även om all banding störde redan då), men det har slutat vara nytt och fräscht sedan väldigt länge. Lite bredare färgspektra hade definitivt inte gjort mig besviken. Tvärt om.

[Tell]

Det där med film & serier att återges i en mobiltelefon så kan man nog säga att det inte är det. Kikade just nu på ett avsnitt av You på Netflix och bilden höll en hög och jämn kvalitet som en normalt bra spelfilm. Avsnittet kollades på en 65 tums bra plasma justerad för bra återgivning, och ansikterna såg ut som vanligt och miljöerna såg ut som miljöer från New York. Hade den serien varit "mastrad" för en pissig mobiltelefon i tunnelbanan, så hade man väl knappt sett vilka personerna på bilden varit och alla miljöer hade avbildats med minsta kontrast och maximalt med färgmättnad och en massa ljus (jämför med en normal popplatta där trumman låter som en nysning i armvecket och ljudbilden ligger platt & död).

Näpp i filmens värld är det en skillnad mellan vad regissören bestämmer vid inspelningstillfället vad gäller ljus & miljöer (dvs det konstnärliga) och den upptagning som sen görs av kameramän och bildtekniker. Ingen "bildmastrare" skulle väl heller få för sig att ratta till resultatet efter klippningen så att det blir helt uppåt väggarna liknande det som görs med musik.

Pissig mobiltelefon? Mobiltelefoner idag har BRA skärmar, i vissa fall bättre än en gammal plasma-tv. Dom har ju inte stöd för HDR vilket vissa telefoner idag har.

O grading av färg och kontrast är definitivt nåt som görs i stor utsträckning idag, iofs med regissören med, men det är ju ändå en förvanskning av bilden som görs som kan liknas vid EQing, komprimering osv. Sen att dom gör det generellt sätt bättre än vad ljudmasteringsnubbarna gör är en annan femma.
Kommer iofs o tänka på bröderna Cohens nya rulle, Ballad if Buster nånting, som generellt sett är riktig fint gradead, men som ändå i en scen har tydlig "haloing" vilket störde mig, ett bildfenomen som jag skulle likna vid "duckningen" som kan höras vid en viss typ av ljudkomprimering. Så filmvärlden är inte förskonad fyi.

[Conan]

Det där med film & serier att återges i en mobiltelefon så kan man nog säga att det inte är det. Kikade just nu på ett avsnitt av You på Netflix och bilden höll en hög och jämn kvalitet som en normalt bra spelfilm. Avsnittet kollades på en 65 tums bra plasma justerad för bra återgivning, och ansikterna såg ut som vanligt och miljöerna såg ut som miljöer från New York. Hade den serien varit "mastrad" för en pissig mobiltelefon i tunnelbanan, så hade man väl knappt sett vilka personerna på bilden varit och alla miljöer hade avbildats med minsta kontrast och maximalt med färgmättnad och en massa ljus (jämför med en normal popplatta där trumman låter som en nysning i armvecket och ljudbilden ligger platt & död).

Näpp i filmens värld är det en skillnad mellan vad regissören bestämmer vid inspelningstillfället vad gäller ljus & miljöer (dvs det konstnärliga) och den upptagning som sen görs av kameramän och bildtekniker. Ingen "bildmastrare" skulle väl heller få för sig att ratta till resultatet efter klippningen så att det blir helt uppåt väggarna liknande det som görs med musik.

Pissig mobiltelefon? Mobiltelefoner idag har BRA skärmar, i vissa fall bättre än en gammal plasma-tv. Dom har ju inte stöd för HDR vilket vissa telefoner idag har.

O grading av färg och kontrast är definitivt nåt som görs i stor utsträckning idag, iofs med regissören med, men det är ju ändå en förvanskning av bilden som görs som kan liknas vid EQing, komprimering osv. Sen att dom gör det generellt sätt bättre än vad ljudmasteringsnubbarna gör är en annan femma.
Kommer iofs o tänka på bröderna Cohens nya rulle, Ballad if Buster nånting, som generellt sett är riktig fint gradead, men som ändå i en scen har tydlig "haloing" vilket störde mig, ett bildfenomen som jag skulle likna vid "duckningen" som kan höras vid en viss typ av ljudkomprimering. Så filmvärlden är inte förskonad fyi.

Att titta på en film i mobilen i en normalt ljus omgivning kan ändå jämföras med att lyssna på musik i sämsta sortens skräplurar. Du får aldrig en upplevelse av filmen som i en bättre hemmabio hur mycket upplösning och HDR du än har i mobilens skärm. Min poäng var att man inte ska "mastra" filmen för det formatet för de som tittar så uppskattar inte (just i den stunden i.a.f.) bra bildkvalitet ändå uppenbarligen.

Och jag säger också att "manipulering" av bilden från den mest neutrala kan få förekomma och vara en del av det konstnärliga i filmen. Problemet skulle vara om filmbolagen dessutom alltid skulle anlita en mastringssnubbe som på det färdigklippta materialet gjorde om allt till:

1. Det rådande "modet"
2. Att filmen ska "sticka ut" när man jämför den med andra filmer
3. … samt för avspelning med mobilen i tunnelbanan.

För filmer tycker vi att det skulle verka helt rubbat, men det är just så som mastringsteknikern gör med musik.