Igen - ta då Peters exempel.
Dina försök att rikta bort uppmärksamheten från det faktum att du ovetenskapligt påstått att något inte existerar, börjar bli pinsamma. Varför inte bara ta tillbaka och istället skriva något i stil med ”JAG (Morello) har inte träffat på någon apparat som ändrat sig med inspelning”. Det kan ingen invända emot. I varje fall inte jag.
Jag vet för övrigt säkert att jag berättat för dig om fotodetektorer som fungerat knackigt innan de givits en chans att liksom vakna upp. De användes i en apparat som gick under namnet ”tracker” som via ett servosystem manövrerade en geodimeter således att den kunde sikta på ett kubhörnsprisma som kunde befinna sig en bit bort (100 meter, någon km eller rent av över en mil bort) och med en kompletterande avståndsmätning positioneras i tre dimensioner. Man kunde också med systemet låta geodimetern kontinuerligt följa ett ickestationärt prisma.
Hur som helst: Detta inkörningsproblem var mycket förbryllande innan jag hittade att det var orsaken. Byggde en speciell fotodetektorinspelningsjigg för att kunna få stil på dem innan de sattes på plats i geodimetern.
Nattlorden skrev:Johan_Lindroos skrev:sprudel skrev:Vore kul om LTS goda öron kunde ta sig an uppgiften att F/E lyssna en helt ny apparat med en inspelad. Förslagsvis Chord Qutest.

Då är det frågan om en A/B-jämförelse.
Nu är jag förvisso bara en del av LTS tekniksektion, men jag tror vi hoppar detta.
Anledningen är främst tidsbrist; vi gör detta på fritiden. Jag misstänker även att det rör sig om en inbillad "inspelningseffekt", såsom det diskuterats tidigare i tråden är sannolikheten låg att verkliga "inspelningseffekter" gör sig gällande. Sannolikheten att träffa på en apparat som faktiskt har en "inspelningseffekt" blir då ännu mindre, liksom att sedan kunna identifiera fenomenet i en kontrollerad lyssningsmiljö. Mycket komplext och svårt m.a.o., även om det inte är helt omöjligt att åstadkomma.
Och är det en uppvärmningseffekt som man är på spåren så minskar ju möjligheten att hitta den ju längre sessionen pågår.

Ni har både helt rätt. Att studera fenomenet genom att slumpvis välja ut en apparat (eller ta nästa i pipen) är dödfött. Oddsen att ett så sällsynt fenomen skall drabba en sådan apparat är ju nästan noll.
Det man kan göra är att vänta tills man träffar på en apparat som beter sig sämre än man förväntat den att prestera, vilket kan ta år.
Jag har hållit på med hifi i åtminstone 50 år och kan nog ändå räkna antalet apparater som uppvisat på tagliga inspelningseffekter på mina fingrar. Träffar man på förre apparater så kan nog femtio är gå utan att man träffar någon enda med påtagliga inspelningseffekter.
Nåväl, OM man stöter på en apparat som beter sig på ett sätt som gör att man misstänker att den kan bättre, så kan man kartlägga den noga med lyssning och med mätningar, och sedan använda den under några månaders tid och göra om testerna på den. Det är typ enda sättet, och man skall inte bli förvånad om man apparaten visar sig bete sig likadant efter inspelning.
Så att de som jobbar med en hifi-tidning som MoLt skall kunna sätta sig ned och undersöka en apparat och påvisa inspelningseffekter är helt orealistiskt, om det inte är en ambition som löper över ett årtionde av apparater som studeras i detalj.
- - -
Perka skriver ett inlägg tidigare i tråden om bl a elektrolytkondensatorer, och har helt rätt. Mäter man på den som enskildheter så är det typ alltid lätt att observera förändring över tid. De är, till skillnad från plastfoliekondensatorer, små kemiska fabriker som skapar och bryter ned tunna oxidlager som verkar som dielektrika i kondensatorn. Med oxidlagrets egenskaper påverkas bpde kondensatorns värde och dess läckström, och lite annat.
Men i de flesta apparater är applikationen sådan att apparatens beteende, trots variationen av nätdelskondensatorernas egenskaper, uppvisar tämligen små variationer i överföringsfunktionen. Man dimensionerar ju typiskt nätdelskondensatorerna tillräckligt stora.
Går man in och mäter i apparater (alltså tillåter sig mera omfattande analyser än bara via in- och utgångar) så kan man dock ofta se små skillnader i brumnivåer på de glättade matningsspänningarna. Som regel är faktiskt brummet som lägst när en apparat stått med sin nätdel oladdad några månader, så det kan stiga lite under de första veckorna från ibruktagandet. Men det har sällan signifikant betydelse. När apparaten sedan blir gammal så stiger typiskt brummet ytterligare om kondensatorerna börjar torka och deras kapacitans går ned väsentligt. En effekt som i förekommande fall däremot kan märkas är att elektrolyter som varit oladdade länge och fått sitt oxidskikt lite nedbrutet, har en läckström som är lite instabil innan oxidskiktet byggts upp. Det kan resultera i missljud (bubbel och sprak). Bubbel och sprak kan dock ha även andra orsaker, så det är inte säkert att det är elektrolyter som är skurken då sådant hörs. Det kan även vara kombinationseffekter av olika slag där även externa saker som instrålning kan spela en roll.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).