I-or skrev:Jag tittade lite närmare på egenskaperna för Scan-Speak 25W/8565-01 och det visar sig att de s.k. T/S-parametrarna stämmer ganska illa med den uppmätta frekvensgången (vilken för övrigt är resultatet av en typisk "Kina-mätning", d.v.s. uselt utförd). Impedanskurvan visar en betydligt högre resonansfrekvens än den uppgivna, men detta är normalt eftersom upphängningen tappar en del styvhet med tiden.
Den beräknade spänningskänsligheten i det massakontrollerade området ligger runt 89,5 dB (2,83 V, 1 m) och inte på uppgivna 88 dB. Om detta stämmer medför det att elementet fungerar mindre illa än man skulle kunna tro, även om det inte ger samma frekvensgång som originalelementet som har ett par dB högre känslighet. Dock kan som vanligt en placering nära högtalarvägg och sidoväggar, liksom en lyssnarplacering nära bakväggen, leda till en rumsförstärkning som ger en balanserad eller t.o.m. överdriven bas i alla fall.
Snell Type C IV är konstruerad för en placering en bra bit ut i rummet. Om man inte har ställt upp högtalarna på detta sätt så kan det vara en fördel med Scan-Speak 25W/8565-01 relativt originalelementet, men ekvalisering löser naturligtvis alla frekvensgångsproblem oavsett bestyckning.
Det kanske till och med är så att originalelementet innan Snell ökat massan med lim är ganska likt?
Ökar man svängande massan, så blir resonansfrekvensen lägre och känsligheten går ner. Det får man simulera. Man kan räkna ut hur mycket lim som skall appliceras för att uppnå den känslighet man vill ha. Sedan ser man hur mycket lägre resonansfrekvensen blir med just denna massökning. Peter Snell använde ofta tekniken att öka massan på basarna för att få den känslighet han ville uppnå. Sedan dimensionerade han baslåda + port utifrån det modifierade elementet.
MvH
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.