Amirs mätningar för instegsmodellen F6B tyder på en faktisk delningsfrekvens om ca 800 Hz (även om resultaten från närfältsmätningarna kan skilja sig en aning från fjärrfältsdito).
Diskantelementet kommer därför trots vågledarens positiva inverkan på verkningsgraden att, förutom förskjutningsbegränsning, drabbas hårt av termiska effekter vid pådrag. Med en lite mer kraftfull förstärkare föreligger t.o.m. en icke försumbar risk för rökbildning.
Vid måttliga ljudtrycksnivåer är det dock det inte alltför imponerande baselementet som ger upp först via hög distorsion.
Neuhausen skrev:Rille skrev:För lågt delade som resulterar i för låg ljudtryckskapasitet för min smak. Men de har ju ändå gjort sin hemläxa ang spridning och tonkurva. Den låter nog inte vad katten gör i lådan, bara för lågt.
Missar jag något i min bedömning där jag tycker att det verkar som att den låga delningen för diskanten inte ger några begränsningar som det lilla baselementet inte redan givit?
Det verkar inte som att det blivit några större begränsningar i diskanten då basen är hårt pressad vid 96dB mätningarna.
Deras val blir givetvis en begränsning snabbt om man låter en sub ta hand om basen.
Det skulle man kunna tro, men högfrekvent lavindistorsion låter enormt mycket mer påträngande än lågfrekvent andratonsdistorsion.
Med en delningsfrekvens om för C6B specificerade 1,1 kHz tappar man ca 10 dB i överstyrningsmarginal (trots vågledaren) relativt en ordinär delningsfrekvens om 2,2 kHz. Detta är i överkant för adekvat funktion, men ofta kommer den låga spänningskänsligheten att reducera problemen något med typiska förstärkare och fonogram.