mastrat vs omastrat för hundrade gången..

[popedh]

Man skall säga: Sluta ladda hem, köp tryckta fonogram istället!



Själv skulle jag helst se att fonogram såldes i speciella bränningsbutiker, och att ALLA inspelningar som någonsin gjorts* skulle bli tillgängliga. Tusan hakar vad med fonogram man skulle köpa då.


Vh, iö

- - - - -

*Inklusiva omastrade versioner (läs "raka överföringar") av all gammal musik. Remastringarna brukar ju vara rent förfärliga.

En strålande ide. och tekniken finns ju redan.. så det hade ju nästan vart gratis att skapa ett sånt system.

[subjektivisten]

Rätt förvånad av Öhman smak i detta fallet.

[IngOehman]

Om vi för skojs skulle struntar i att fokusera på en analys av den mastrade versionen*, utan tittar på den omastrade istället - vad kan man säga om den då?


I mina öron är det de fel den har som gör att jag måste föredra den mastrade, även om jag inte är förtjust i varken den fnissliga orenhet eller den låga dynamiken den mastrade versionen erbjuder.

Originalets burkiga och basoartikulerade(basbumliga (liksom odynamiska) mellanbasurholkade OCH med dov klang (främst på rösten och uppenbart till stor del på grund av rätt hård kompression, redan här!) försedda karaktär, liksom att det allmänna förhållandet mellan alla ingredienser (inte minst trummorna skulle jag ha velat mixa rätt annorlunda, och komprimerat mycket mindre) gör att jag föredrar den mastrade.

Inte tack vare den hårda kompressionen, utan trots den.

När den omastrade så att säga ändå inte innehåller något som ens är det allra minsta dynamiskt och levande, känns det rätt meningslöst att ens reflektera äver sådana aspekter.

Då känns det rimligare att ta på sig de genrefokuserade glasögonen, och då kan jag konstatera att Jag tycker det är svårare att fokusera på musiken i den omastrade versionen, för där hör jag en massa färgningar och tänker på allt som jag skulle ha velat göra ljudtekniskt annorlunda - medan den mastrades mera homogena gröt gör att felen från tidigt och halvtidigt i produktionen är ihoprörda till grått, och inte längre lika lätta att sätta fingret på - och musiken (musik överlever nästan allt) blir då det enda som återstår att lyssna på. Den grovkorniga och fnissliga ytan finns förstås fortfarande kvar att höra, men den är ju rätt konstant och den glömmer jag efter några sekunder (om jag vill).

Kan tillägga att jag spelar den mastrade 8 dB svagare än den omastrade. Kanske jag borde höja den omastrade ytterligare någon eller några dB?


Vh, iö

- - - - -

*Det är ju lätt att man i en sådan här AB-jämförelse får för sig att det hela går ut på att "definiera skillnaden", det vill säga att lyssna efter vad "mastringen gjort med musiken".

Men i musiklyssningssammanhang är det inte givet att det är det intressantaste. Det kan vara minst lika intressant (och en bättre utgångspunkt) att fråga sig vad man gillar ett inte gillar på den version som inte är mastrad. När man gjort detta klart för sig kan det ju vara som så att man inser att det inte finns just något som är oskadat och dynamiskt att "bevara", och frågan/önskamålet om en oförändrande mastringsprocess blir till intet.

Då är det relevantare att se hela processen som en väg mot slutresultatet, och då blir frågan istället - känns det bättre att lyssna på råvaran än på slutresultatet. I det här fallet tyckte jag inte att råvaran var tilltalande alls (den egentliga råvaran, det vill säga det som kom från musikerna akustiskt, kan till och med ha varit ännu värre. Vissa musiker (utan att de är dåliga på sin konst) kan behöva väldigt mycket teknisk hjälp innan deras brister slutar sänka deras uttryck) och att de fel som hördes i den, mildrats i slutresultatet - till förmån för musiken.

(Varför är han så negativ förresten? Är världen verkligen sådär dum mot honom. Det måste vara svårt att känna det så.)

[subjektivisten]

Jag har inga problem med den omasterade versionen, men det kan beror på att jag ofta lyssnar på musik som låter "så". Det vill säga som replokals inspelade rock/punk band.

Det jag verkligen har problem med är när ljudet blir platt p g a för man pressat bort all form av dynamik. Lägg till lite "luftigare" diskant som låter det bara jobbigt om jag spelar det högt.

Kollar vi på båda låtarna i cool edit, normaliserade till samma medelnivå så ser det ut såhär:





Säger inte att popedh gjort ett dåligt jobb, det verkar som skivbolaget är mycket nöjda. Dock föredrar jag helt klart omasterade versionen, trots sina brister.

[IngOehman]

Det jag verkligen har problem med är när ljudet blir platt p g a för man pressat bort all form av dynamik.

Det håller jag helt med dig om. Kompressionen ser jag ingenting positivt alls i.
(Men om marknaden kräver det - vad skall den som får jobbet att skapa det göra? Tycker komprimeringen i detta fall har ovanligt lite artefakter jämfört med hur det brukar låta. Själva det faktum att det är komprimerat får ju allt att låta platt, och det ser jag inget värde i alls, men nog ha Popedh gjort ett ovanligt bra jobb ändå. En vettig dynamik ingick ju antagligen inte ens på menyn så att säga.)

Lägg till lite "luftigare" diskant som låter det bara jobbigt om jag spelar det högt

Jag hade definitivt föredragit om diskantlyftet gjors selektivt (bland annat på sången) FÖRE alla kompressorer, vilket ju är svårt att göra när en kompressor/limiter finns med redan vid inspelningen.

Att komprimera och därefter diskanthöja (och sedan komprimera igen) ger ett alldeles onödigt risigt ljud, som drabbar lyssning på hög nivå.

kan tillägga att jag inte lyssnat på programmaterialet väldigt högt, men ändå ganska.

Kanske tycker jag något annat i morgon, eller efter en längre lyssning. Så kan det ju vara med sådana här helt subjektiva saker.

[popedh]

(Varför är han så negativ förresten? Är världen verkligen sådär dum mot honom. Det måste vara svårt att känna det så.)

haha ja det får du fråga honom, inte vet jag.. det kanske e mycket enklare att leva i Sthm;)

Håller med om allt du säger utom det med trummorna.. För det första är dom inte komprimerade, utan de e transient designer på dom.. vilket, även om TD är en dynamikprocessor, inte riktigt är samma sak... Vi har bara höjt transienterna för att få ett mer bestämt trumspel.

Vissa musiker (utan att de är dåliga på sin konst) kan behöva väldigt mycket teknisk hjälp innan deras brister slutar sänka deras uttryck)

Inte det här gänget.. Johan Håkansson på trummor (Daniel Lemma, Totta, Mikael Wiehe mfl , På Bas: Strömmen (Nationalteatern, Totta.. mfl) osv.

[Koffe]

Bra skrivet.. man börjar ju få feeling att stanna kvar här...

Du får inte sticka! Lova det!

[popedh]

[quote="subjektivisten"]quote]

Nu gör du ju så där igen.. visa graferna som som dom ser ut istället för att medelvärda dom...

[popedh]

[quote="subjektivisten"]quote]

De e lite kul att se vad mp3an gjort med ljudet, den mastrade wavfilen ser inte ut så där.. )

[IngOehman]

(Varför är han så negativ förresten? Är världen verkligen sådär dum mot honom. Det måste vara svårt att känna det så.)

haha ja det får du fråga honom, inte vet jag.. det kanske e mycket enklare att leva i Sthm;)

Antagligen.

Eller också finns här bara inte samma socialistiska tradition att hitta syndabockar bara.

(Obs - det var en sociologisk, inte en politisk kommentar! )

Håller med om allt du säger utom det med trummorna.. För det första är dom inte komprimerade, utan de e transient designer på dom.. vilket, även om TD är en dynamikprocessor, inte riktigt är samma sak... Vi har bara höjt transienterna för att få ett mer bestämt trumspel.

Aha, man lär sig något varje dag. Tack!

Vissa musiker (utan att de är dåliga på sin konst) kan behöva väldigt mycket teknisk hjälp innan deras brister slutar sänka deras uttryck)

Inte det här gänget.. Johan Håkansson på trummor (Daniel Lemma, Totta, Mikael Wiehe mfl , På Bas: Strömmen (Nationalteatern, Totta.. mfl) osv.

Visst. Det var inte riktat mot den specifika produktionen - bara en allmän synpunkt att det finns många musiker som faktikt HAR något att berätta, men som behöver hjälp för att göra det.


Min erfarenhet är att den vanligaste svårigheten hos sångare är att de har så dålig dynamikkontroll att allt flyt i sången upphör.

Har fått för mig att det ibland i all den där dåliga dynamikkontrollen finns ett uttryck dock, men att vissa som sjunger helt enkelt inte hör på samma sätt inuti huvudet som de som står utanför det gör.

I de fallen tycker jag en additiv kompressor ofta (men inte alltid) gör ett bättre jobb med att komprimera den fladdriga dynamiken utan att döda känslan. Fast som alltid tycker jag man skall spela in utan någon som helst processning. Skruva kan man alltid göra i efterhand.

(Även om det förstås sparar tid allt "göra på en gång" (eq, dist och limiter?). Det sparar tid på två sätt - dels blir mer gjort på en gång, men dessutom slösar man inte tid på att fixa till det i efterhand, för det går ju inte. )


Vh, iö

[subjektivisten]

kan tillägga att jag inte lyssnat på programmaterialet väldigt högt, men ändå ganska.

Kanske tycker jag något annat i morgon, eller efter en längre lyssning. Så kan det ju vara med sådana här helt subjektiva saker.

Testa att spela det högt och på "samma" volym runt 2:05-2:10. Där blir det väldigt jobbigt tycker jag.

[popedh]

Då känns det rimligare att ta på sig de genrefokuserade glasögonen.

Kan du inte dela ut dessa utmärka glasögon till fler på detta forum?

Kan tillägga att jag spelar den mastrade 8 dB svagare än den omastrade. Kanske jag borde höja den omastrade ytterligare någon eller några dB?

Jag har för mej att den bara ligger mellan 6 & 7 db över...

[subjektivisten]

quote]

Nu gör du ju så där igen.. visa graferna som som dom ser ut istället för att medelvärda dom...

Som sagt, anledningen är för jag tycker det är mycket lättare se skillnaden på dom då. Vi kan se hur dom ser ut utan det med:






Tycker det är svårare, med ögona, att jämföra såhär när dom båda har "olika volym".

[IngOehman]

Måste faktiskt hålla med subjektivisten. Det är vettigare att visa graferna mot varande med nivåkompensation, för det är ju så man kommer att höra dem.

(Om man har kvar förmågan vill säga, att i respektive fall och med omdöme, vrida fram lämplig avspelningsnivå med sitt lilla potentiometerreglage. )

Då känns det rimligare att ta på sig de genrefokuserade glasögonen.

Kan du inte dela ut dessa utmärka glasögon till fler på detta forum?

Kan tillägga att jag spelar den mastrade 8 dB svagare än den omastrade. Kanske jag borde höja den omastrade ytterligare någon eller några dB?

Jag har för mej att den bara ligger mellan 6 & 7 db över...

Det må var hänt, men även om det stämmer är det inte säkert att medelnivån är representativ för den upplevda nivåskillnaden.

Ett renare material kan ju dessutom ofta spelas med en signifikant högre medelnivå utan att låta obehagligt. Inte bara det - det sker ofta med fördel även upplevelsemässigt!

Jag har exempel på mastringar (mycket sämre gjorda än dina) som höjt nivån bara 5 dB, men som påverkat ljudkvaliteten så man vill dra ned 20 dB jämfört med originalet! (eller rättare sagt: )


Vh, iö

[subjektivisten]

Ska se om jag har kvar Black Sabbath remastringen jag jämföre för ett tag sedan. Dom gamla vinylerna låter kanon (för den musiken) och man kan spela dom väldigt högt och det låter bra. Men en remastring som kom för några år sedan i en box så är det bedrövligt. Den är så ljus, platt och odynamisk att jag bara sänker och sänkar och sänker...

[popedh]

quote]

Nu gör du ju så där igen.. visa graferna som som dom ser ut istället för att medelvärda dom...

Som sagt, anledningen är för jag tycker det är mycket lättare se skillnaden på dom då. Vi kan se hur dom ser ut utan det med:






Tycker det är svårare, med ögona, att jämföra såhär när dom båda har "olika volym".

Jo men hela vitsen med kompressionen går ju förlorad om du visar det på detta sätt... Båda filerna har (åtminstone så länge dom var wav) en toppnivå på -0.2. Ändra inte referensen..<:)

[IngOehman]

Om hela vitsen med kompressorer är att öka nivån, ja då tycker jag vi slänger alla kompressorer i en stor lila (eller nå't) kontainer!

Den funktionen åstadkommer man ju bättre med volymreglaget!


Vh, iö

- - - - -

PS. Måste alltså faktiskt hålla med subjektivisten. Det är vettigare att visa graferna mot varande med nivåkompensation, för det är ju så man kommer att höra dem.

(Om man har kvar förmågan vill säga, att i respektive fall och med omdöme, med sina fingrar vrida fram lämplig avspelningsnivå på sitt lilla potentiometerreglage. )

[popedh]

(Varför är han så negativ förresten? Är världen verkligen sådär dum mot honom. Det måste vara svårt att känna det så.)

haha ja det får du fråga honom, inte vet jag.. det kanske e mycket enklare att leva i Sthm;)

Antagligen.

Eller också finns här bara inte samma socialistiska tradition att hitta syndabockar bara.

(Obs - det var en sociologisk, inte en politisk kommentar! )

Håller med om allt du säger utom det med trummorna.. För det första är dom inte komprimerade, utan de e transient designer på dom.. vilket, även om TD är en dynamikprocessor, inte riktigt är samma sak... Vi har bara höjt transienterna för att få ett mer bestämt trumspel.

Aha, man lär sig något varje dag. Tack!

Vissa musiker (utan att de är dåliga på sin konst) kan behöva väldigt mycket teknisk hjälp innan deras brister slutar sänka deras uttryck)

Inte det här gänget.. Johan Håkansson på trummor (Daniel Lemma, Totta, Mikael Wiehe mfl , På Bas: Strömmen (Nationalteatern, Totta.. mfl) osv.

Visst. Det var inte riktat mot den specifika produktionen - bara en allmän synpunkt att det finns många musiker som faktikt HAR något att berätta, men som behöver hjälp för att göra det.


Min erfarenhet är att den vanligaste svårigheten hos sångare är att de har så dålig dynamikkontroll att allt flyt i sången upphör.

Har fått för mig att det ibland i all den där dåliga dynamikkontrollen finns ett uttryck dock, men att vissa som sjunger helt enkelt inte hör på samma sätt inuti huvudet som de som står utanför det gör.

I de fallen tycker jag en additiv kompressor ofta (men inte alltid) gör ett bättre jobb med att komprimera den fladdriga dynamiken utan att döda känslan. Fast som alltid tycker jag man skall spela in utan någon som helst processning. Skruva kan man alltid göra i efterhand.

(Även om det förstås sparar tid allt "göra på en gång" (eq, dist och limiter?). Det sparar tid på två sätt - dels blir mer gjort på en gång, men dessutom slösar man inte tid på att fixa till det i efterhand, för det går ju inte. )


Vh, iö

Kloka ord som vanligt.. Spelar aldrig in tex sång med eq eller dist.. framförallt eftersom det är rätt vanligt att nån vill ändra i text eller uttryck mitt i en mening eller så.. däremot bandar vi alltid med en kompressor.. dels för att nästan alla sångare trivs bättre med det i sin lyssning och dels för att vi oftast fortfarande bandar ananlogt, å då är det hopplöst utan kompressor.. om vi inte kör med dolby SR, Men vi kör rätt lugnt.. 2:1 Teletronix;)


Kolla in transient designern.. det är en intressant burk. Använder vi på trummor nästan jämt..

http://www.spl-usa.com/Transient_Designer/in_short.html

[popedh]

Om hela vitsen med kompressorer är att öka nivån, ja då tycker jag vi slänger alla kompressorer i en stor lila (eller nå't) kontainer!

Den funktionen åstadkommer man ju bättre med volymreglaget!


Vh, iö

- - - - -

PS. Måste alltså faktiskt hålla med subjektivisten. Det är vettigare att visa graferna mot varande med nivåkompensation, för det är ju så man kommer att höra dem.

(Om man har kvar förmågan vill säga, att i respektive fall och med omdöme, med sina fingrar vrida fram lämplig avspelningsnivå på sitt lilla potentiometerreglage. )

Det var inte så jag menade.. menar att det skapar förvirring här när man går ifrån referensnivån... Vitsen är inte bara att höja nivån.. utan att limma ihop den typ av musik som passar att bli "ihoplimmad"

[subjektivisten]

När vi ändå snackar om mastering, vad anser ni om brusreducering? Inte dolby och sånt utan sånt man ibland gör med gamla band med Ceder och no-noise?
Min åsikt är att ofta hörs det och det är ju inte bra

[popedh]

I min ipod får man ha maxvolym även på mastrade grejer, när jag använder ett par vettiga lurar..

[popedh]

När vi ändå snackar om mastering, vad anser ni om brusreducering? Inte dolby och sånt utan sånt man ibland gör med gamla band med Ceder och no-noise?
Min åsikt är att ofta hörs det och det är ju inte bra

Både cedar & no-noise funkar bra om man tvättar några db eller så.. annars låter det glas om alltihopa.. Däremot är sonys NR2 rätt bra... där kan man ta väck 5-6db utan att man hör någon försämring av ljudet alls nästan... Men e det en ensam flygel eller nåt sånt så funkar det ju inte alls... modulationsbrus till tusen..

[IngOehman]

Om hela vitsen med kompressorer är att öka nivån, ja då tycker jag vi slänger alla kompressorer i en stor lila (eller nå't) kontainer!

Den funktionen åstadkommer man ju bättre med volymreglaget!


Vh, iö

- - - - -

PS. Måste alltså faktiskt hålla med subjektivisten. Det är vettigare att visa graferna mot varande med nivåkompensation, för det är ju så man kommer att höra dem.

(Om man har kvar förmågan vill säga, att i respektive fall och med omdöme, med sina fingrar vrida fram lämplig avspelningsnivå på sitt lilla potentiometerreglage. )

Det var inte så jag menade.. menar att det skapar förvirring här när man går ifrån referensnivån... Vitsen är inte bara att höja nivån.. utan att limma ihop den typ av musik som passar att bli "ihoplimmad"

Frågan är varför det är rimligare att betrakta "full utstyrning" som referensnivå, än att se en lägre nivå (-20 dB?) som referensnivå, och sträva efter att lägga medelnivån där? Medelnivån är ju ändå en mycket bättre referens för uppfattad ljudstyrka på programmaterialet, än toppnivån, och att lägga medelnivån på programmaterialet, på toppnivån för inspelningsmediet, det går ju inte (även om många försöker ).


Jag skulle ju helst se att INGEN inspelning låg med ett medelvärde högre än -18 dB. Med inspelningsmedia med högre upplösnng än 16 bitar kan man definitivt tänka sig ännu mera överstyrningsmaterial.

Och - hade det funnits en sådan standard så skulle volymen ha gått att dra upp mycket mera på ipod...


Vh, iö

[subjektivisten]

Både cedar & no-noise funkar bra om man tvättar några db eller så.. annars låter det glas om alltihopa.. Däremot är sonys NR2 rätt bra... där kan man ta väck 5-6db utan att man hör någon försämring av ljudet alls nästan... Men e det en ensam flygel eller nåt sånt så funkar det ju inte alls... modulationsbrus till tusen..

Ja, det är möjligt. Dom fallen jag tänker på, Deep Purple re-master, Judas Priest Re-master, så är det bara störande och påverkar ljudet negativt.

[popedh]

Om hela vitsen med kompressorer är att öka nivån, ja då tycker jag vi slänger alla kompressorer i en stor lila (eller nå't) kontainer!

Den funktionen åstadkommer man ju bättre med volymreglaget!


Vh, iö

- - - - -

PS. Måste alltså faktiskt hålla med subjektivisten. Det är vettigare att visa graferna mot varande med nivåkompensation, för det är ju så man kommer att höra dem.

(Om man har kvar förmågan vill säga, att i respektive fall och med omdöme, med sina fingrar vrida fram lämplig avspelningsnivå på sitt lilla potentiometerreglage. )

Det var inte så jag menade.. menar att det skapar förvirring här när man går ifrån referensnivån... Vitsen är inte bara att höja nivån.. utan att limma ihop den typ av musik som passar att bli "ihoplimmad"

Frågan är varför det är rimligare att betrakta "full utstyrning" som referensnivå, än att se en lägre nivå (-20 dB?) som referensnivå, och sträva efter att lägga medelnivån där? Medelnivån är ju ändå en mycket bättre referens för uppfattad ljudstyrka på programmaterialet, än toppnivån, och att lägga medelnivån på programmaterialet, på toppnivån för inspelningsmediet, det går ju inte (även om många försöker ).


Jag skulle ju helst se att INGEN inspelning låg med ett medelvärde högre än -18 dB. Med inspelningsmedia med högre upplösnng än 16 bitar kan man definitivt tänka sig ännu mera överstyrningsmaterial.

Och - hade det funnits en sådan standard så skulle volymen ha gått att dra upp mycket mera på ipod...


Vh, iö

Absolut.. -18 med 16bit e ju ingen höjdare...inte om det är limiterat iaf.. det blir ju et 13-bitarssytem isåfall...
Jag bara tycker, att om jag lägger upp 2 filer och någon rippar dom och lägger ut bilder här så ska dom visa hur mina filer ser ut. alltså det jag skickade upp som exempel... Jag tycker inte Subjektivisten gör fel, men det ger en missvisande bild av vad där är vi gjort med filen för folk som inte har koll på meddelvärde vs topp.
Folk som inte har kunskapen måste ju undra varför vi säger att den mastrade är 7 db högre när grafen visare att den har samma meddelvärde..
ja, det kanske var en flummig beskrivning, men jag tror du förstår...

[IngOehman]

Jag förstår precis vad du menar och det är en korrekt anmärking du gör, men tror nog att alla här på faktiskt förstår skillnaden oavsett vilket. Tycker därför det är bättre att prioritera tydlighet.

Därför tycker jag det är bättre att avstå ifrån att visa den rätt självklara nivåökningsaspekten, för att istället med största tydlighet visa att den för praktikt bruk signifikanta skillnaden är att programmaterialet mejats i topparna. Genom att korrigera nivån är det också lättare att se om limitering/kompressionen har resulterat i annan dynamisk åverkan än ihoptryckning uppifrån. Det är nästan omöjligt att se om man inte lägger nivåerna lika.


En lösning på problemet (om man tycker det ser fel ut att visa full utstyrning som något annat än full utstyrning) är att inte visa var full utstyrning ligger alls! Det vill säga köra utan skala på Y-axeln. Då ser det ut som om det inte finns något tak, och det gör ju inget. Det är ju där oavsett vilket. Och om det ligger 0,2 dB eller 10 dB ovanför maxnivån på inspelningen påverkar inte signifikant hur den låter när man har ett S/N på >80 dB.

Man kan också visa det som en graf där man på Y-axeln har dB istället för linjär nivå. Det kan faktiskt vara tydligare för hur det upplevs. En sådan presentation kan man (om de inte finns i apparaten) åstadkomma genom att antingen spegla den undra halvan upp till den övre, logaritmera varje tillräckligt dominerande topp (mätt i volt t ex) och sedan dra ihop dem med raka streck, eller också kan man kvadrera kurvan, sen logaritmera varje tillräckligt dominerande topp och till sist dra ihop dem med raka streck. Skillnaden är att man i ena fallet får enheten duobel medan man i det andra får bel.

Genom att multiplicera med 20 respektive 10 blir det dock den (kanske för de flesta) mera invanda enheten dB.


Vh, iö

[Bill50x]

Intressanta exempel Popedh, tack!

Själv har jag varit bprta från Faktiskt ett par dagar så det var mycket att hämta hem i den här tråden. Dessutom får synpunkerna ses i ljuset av att jag är nykter

Men trots att jag håller med IÖ om intrycket av musiken, så föredrar jag ändå den omastrade versionen. Den mastrade låter precis så pressad och rå på rösten som jag tycker präglar mycket av den svenska musiken i den här genren. Hellström låter likadant till exempel. En del av det "soundet" finns förstås på den omastrade versionen också men inte lika övertydligt.

Bara som en första provlyssning i sunkiga högtalare (jämförelsevis), ska finlyssna lite i mina DQ10:or senare. Men det får bli efter Formel-1 rejset

/ B

[Piotr]

Har lyssnat på de två spåren och föredrar klart den omastrade versionen. Med volymen inställd så jag upplever de två spåren som lika i nivå (dvs. något sänkt på den mastrade) så är det jobbigt att lyssna på den mastrade. Sprak och fräs på rösten är väl det som stör mest + den allmänt ljusa och oangenäma klangen.

Lyssnar via Audiofire4 samt HD 600.


/Peter

[Bill50x]

Nu har jag lyssnat genom lite mer seriösa grejor...

Och jag tycker fortfarande att den omastrade versionen låter trevligast. Frasandet och "trycket" i rösten är det som diskvalificerar i den mastrade versionen. Det låter pressat, distat och inte så kul. Redan på låg volym (lyhört i kombination med känsliga grannar) så känns det att den omastrade versionen kan gå att spela med bra tryck och volym utan att låta illa, den mastrade blir bara sämre ju högre volym man spelar den på.

Om jag spelar båda versionerna rakt av i mina datorhögtalare så låter den mastrade bättre, men det beror enbart på den högre medelnivån vågar jag påstå.

Skillnaden i frekvensgång som några påpekar (däribland IÖ), med resultat i "burkigt" ljud osv är för min del mindre viktigt. För mig är rösten viktig i den här typen av musik och den blir definitivt sämre med den påverkan som är gjord i mastrings-versionen.

/ B

[subjektivisten]

Har precis åter jämfört en av förra årets bättre skivor, The Killers - Sam's Town, mellan Uk CDn (flac) och en BILD VINYL! Och det skrämmande är ju att en brusig bildvinyl låter mycket bättre

Det jag undrar är, varför låter oftast skivor som ser ut såhär


väldigt dovt. Är det bristen av dynamik och pressade ljudet som gör att det låter dovt eller är det ett trix från masteringskillen att dölja brister på grund att sönderpressat ljud?