BertilAlving skrev:OK, här kommer en liten synpunkt som eventuellt redan påtalats av någon annan i denna väldigt långa tråd (erkänner att jag inte orkat läsa alla sidor ännu):
Den har påtalats åtskilliga gånger genom åren här på faktiskt i många olika trådar, av undertecknad.
Men det är en sak som inte kan sägas för många gånger.
(Har nog skrivit om det ett antal gånger i MoLt också genom åren, och första gånger jag skrev om det var säkert snart 20 år sedan, och jag kan tänka mig att andra har skrivit om det i MoLt innan jag gjorde det.) BertilAlving skrev:Vid gravering av LP-skivor måste graverdosans förflyttning in mot skivans centrum "veta" ett skivvarv i förväg hur stor spåramplituden blir mellan två spår. Detta för att kunna sprida spårmellanrummet när nästföljande spårvarv innehåller ett plötsligt kraftutbrott. Sedan 15-20 tillbaka försågs graververken med en AD- och en DA-konverter som fördröjde musiksignalen exakt ett skivvarv.
1. Det var snarare 30 år sedan det började faktiskt. Tiden går...
2. Det var
drygt ett varv. Med exakt ett varv behöver spårframmatningen beskriva lika snabba transienter som själva musiksignalen om gamla spårvarvet skall slippa bli övergraverat...
Ingen vidare bra idé.
Men en sak som är intressant är att kunskapen om detta kan vara en väckarklocka för dem som är övertygade att digitaltekniken är ett ljudkvalitetsproblem. Jag har träffat på åtskilliga fall av "analog freakar" som diggat LP-skivor utan svårigheter, trots att de digitaliserts med AD-DA-kedjor som håller åtskilligt mycket lägre kvalitet än de som använts för att göra CD.
Det betyder ju inte att de har "fel" i att de gillar det de här när de lyssnar på LP, men kanske betyder det något av de följande förslagen, eller rent av en kombination av dem:
1. Att de gillar LP tack vare de för systemet karakteritiska färgningarna.
2. Att de ogillar mycket av det de hört på CD på grund av usla mastringar, snarare än på grund av CD-systemet som sådant.
Jag kan faktiskt ställa mig bakom båda dessa påståenden. LP-fel låter ofta väldigt trevligt, vinylbruset låter ungefär som en "grundambiensen" i en riktigt god lokal för akustisk musik. Och att Många CD låter oerhört illa på grund av mastring håller nog alla med om, som haft chans att sätta sig in i skillnaden mellan de fonogram man får köpa, och hur masterband direkt från studior låter. De flesta har dock aldrig hört skillnaden, och är utelämnade åt sin "tro", och eftersom den ljudkvalitetsavrustning som är för handen är så otrolig, är det många som har svårt att tro att det kan vara sant. Så länge som det är så kommer nog problemet att finnas kvar.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Jaha det är som vanligt då man har med Bertil att göra att sanningen pockar på över hur tokigt allt egentligen är. Det är bara å gilla läget liksom. 
tror det är dags för moderatorerna att ingripa mot detta osunda kanalfrosseri 
