Lyssnar på musik eller på din anläggning?

av **jonasp** » 2011-04-13 16:35

Vissa lyssnar på anläggningen, vissa på musiken, vissa på skivfordralet. Ok.

av **Nattlorden** » 2011-04-13 17:04

phloam skrev:Eller menar du att alla artister borde leverera skivor / erbjuda musik helt utan omslagskonst (kanske nåt blåvitt standard Coop-omslag med namn/titel) för att det inte ska riskera att störa dig under lyssnandet?

Alla artister borde dyka upp hemma hos mig och framföra verket när jag vill lyssna på det. Att det behövs skickas media och nyttjas utrustning för uppspelning är ju bara en nödvändig begränsning. Skall det avnjutas med annan akustik, så en utrustning för att öppna ett rumstidsfönster in till den korrekta miljön vore lämpligt.

>> The Real IDM >> Spotify playlist · av **phloam** » 2011-04-13 17:11

Nu undviker du bara frågan

av **Nattlorden** » 2011-04-13 17:12

phloam skrev:Nu undviker du bara frågan

Nej, men jag förstår om du inte förstår hur jag lyssnar på musik och vad jag försöker få ut av det.

>> The Real IDM >> Spotify playlist · av **phloam** » 2011-04-13 17:19

Då har du missuppfattat hela frågeställningen - jag talar om gränssnittet till musiken och hur det påverkar totalupplevelsen.

Du talar enbart om hur du lyssnar på musik vilket är en stor del av totalupplevelsen, men undviker frågan om hur vi hanterar musiklyssnandet, hur vi får musiken presenterad för oss, hur vi väljer musik osv kan påverka totalupplevelsen.

Igen; anser du att omslagskonst är nånting dåligt och anser du att den är oviktig för helhetsupplevelsen/lyssnarsituationen?

Edit: Omslagskonst är ju nästan ännu viktigare i applikationer som t.ex. Spotify där man råkar på en massa ny musik - den hjälper till att presentera musiken/artisten innan man väljer att lyssna, skapar förväntningar, formar sinnesstämningar osv.

av **Vinylcalle** » 2011-04-13 18:43

Nattlorden skrev:
Bill50x skrev:I alla fall så tycker jag att info om musiken, artisten osv ger en mer komplett bild av det man lyssnar på. Spelar jag en okänd skiva hemma (för min sambo okänd...) får jag direkt frågan, var kommer han/hon/de ifrån. Kända? Har de gjort något annat? Osv. Likaså har jag märkt att acceptansen av "svår" musik är betydligt högre när man vet mer om musiken, musikerna, bakgrund mm.

Ge sambon en sådan där telefonapp som tar reda på vad det är för något som spelar och lär henne googla, så hon slipper störa dig.

Ok.. Jag är mer intresserad av att lägga energin på att fokusera på exakt var i ljudbilden (ex.) cymbalen står.

Tycker jag låter som ett klassiskt anläggnings/ljud-lyssnande.

MvH Carl

av **Strmbrg** » 2011-04-13 19:50

Min egen erfarenhet är att jag distraheras bort från musiken av att titta på ett konvolut, läsa ett texthäfte eller titta på något överhuvudtaget.

Det betyder inte att jag inte uppskattar en fin bild på ett skivomslag, men jag tycker inte att det är så väsentligt.

Förr, då jag lyssnade mer på popmusik, så kändes det mer väsentligt med hur skivomslaget var utformat.
Nu, med en stor del "klassiskt" så ids jag inte ta del av de ofta torra analyserna och förklaringarna till verken.

av **Ragnwald** » 2011-04-13 19:56

Kan ju om inte annat, vara rätt intressant att veta vem som dirigerar vad och vilka solisterna är. :wink:

Vad gäller pop/rock/jazz, är det intressant att veta lite om bandmedlemmarna och kanske upptäcka att en del också spelar i andra konstellationer.

av **roggaro** » 2011-04-13 20:53

Strmbrg skrev:
Nu, med en stor del "klassiskt" så ids jag inte ta del av de ofta torra analyserna och förklaringarna till verken.

nä men va fasen, det går ju alltid att 'läsa mellan raderna' mens man lyssnar, om man behöver lite extra vinklar :wink:

av **Nattlorden** » 2011-04-13 21:54

phloam skrev:Då har du missuppfattat hela frågeställningen - jag talar om gränssnittet till musiken och hur det påverkar totalupplevelsen.

Du talar enbart om hur du lyssnar på musik vilket är en stor del av totalupplevelsen, men undviker frågan om hur vi hanterar musiklyssnandet, hur vi får musiken presenterad för oss, hur vi väljer musik osv kan påverka totalupplevelsen.

Igen; anser du att omslagskonst är nånting dåligt och anser du att den är oviktig för helhetsupplevelsen/lyssnarsituationen?

Omslagskonst är lika oviktigt som en teaterposter för min del. Om något är oviktigt är de inte dåligt, snarare irrelevant.

Du talar om gränssnittet och min uppfattning är att gränssnittet skall komma så när noll som möjligt. Hade man fått "Sounds like a melody" genom att tänka på den så hade det varit lagom gränssnitt.

Om man vill söka någon sorts helhetskonst, då är det väl snarare att man vill se musikvideos i så fall... och få artisternas visuella cues också?

>> The Real IDM >> Spotify playlist · av **phloam** » 2011-04-13 22:57

En teaterposter är varken "oviktig" eller "irrelevant" i sitt sammanhang, då skulle de knappast användas.

Varför ska ett gränssnitt vara "nära noll"? Med nära noll information till användaren kan denne fatta nära noll beslut.

Hur gör du t.ex. med musik från artister du aldrig tidigare sett eller hört? Ska du tänka "random" då och överlåta åt någon/något annat att välja musik åt dig?

On topic:

Jag tror att de mest anläggningslyssnande lider mer av olika befarade "distraktioner", och därför söker nån slags "askes" som ska ge dem sinnesfrid. Enkelhet, renhet, mörker, inget krångel osv. Men i själva verket så förlorar de mycket av det i omgivningen som kan hjälpa till att fokusera på själva musiken, istället för "det låter fel" och annat negativt som skapar brist på lyssnarglädje. För det blir alltid nånting kvar i omgivningen eller återgivningen att distraheras av, och då är det bättre att tillhandahålla nåt bra. Ett omslag, en lava-lampa, en VU-mätare - whatever.

av **Jansson** » 2011-04-13 23:03

Jag gillar Lp-omslag bäst för då kan jag läsa nästan allt vad som står på dom utan att hämta läsglasögonen. :wink:

av **Nattlorden** » 2011-04-14 09:21

phloam skrev:Varför ska ett gränssnitt vara "nära noll"? Med nära noll information till användaren kan denne fatta nära noll beslut.

Om du vill lyssna på något så behöver du väl ingen information, det vet du ju redan. Gränssnittet är ditt hinder för att komma till lyssningen så det bör hållas så kort som möjligt.

Hur gör du t.ex. med musik från artister du aldrig tidigare sett eller hört? Ska du tänka "random" då och överlåta åt någon/något annat att välja musik åt dig?

Hur får du reda på ny musik om ingen annan presenterar dig för den?
Läser du på nätet, så har någon annan presenterat det.
Bläddrar du i skivaffären, så har någon annan satt fram dem.
Hör du det på radio, så har någon annan valt det.
osv

Jag tror att de mest anläggningslyssnande lider mer av olika befarade "distraktioner", och därför söker nån slags "askes" som ska ge dem sinnesfrid. Enkelhet, renhet, mörker, inget krångel osv. Men i själva verket så förlorar de mycket av det i omgivningen som kan hjälpa till att fokusera på själva musiken, istället för "det låter fel" och annat negativt som skapar brist på lyssnarglädje. För det blir alltid nånting kvar i omgivningen eller återgivningen att distraheras av, och då är det bättre att tillhandahålla nåt bra. Ett omslag, en lava-lampa, en VU-mätare - whatever.

Tvärt om. Mängden musik du kan tillgodogöra dig ökar säkert med en faktor fem så fort du blundar och inte gör något. Är det riktigt bra så kan man till och med glömma att andas ett par minuter. Och det finns inte det minsta i min anläggning som stör mig numera.

av **Claes** » 2011-04-15 22:58

Jag har länge funderat på frågan om det finns en mer eller mindre generell sanning om ifall det är bättre eller sämre för bristfälligt inspelad musik att spelas upp i anläggningar med god eller usel återgivningsförmåga.

En usel anläggning ur återgivningssynvinkel är olinjär. Olinjäritet kan yttra sig på olika sätt men i flertalet fall uppstår skillnadsutjämning; det vill säga karaktärer blir mindre karaktäristiska.

Distorsion i betydelsen tillförda, nyttosignalkorrelerade oljud som inte ska finnas alls i återgivningssammanhang kan, liksom andra typer av olinjära yttringar såsom dynamisk olinjäritet (förenklat uttryckt ett slags transientförvrängning), låta olika.

Ett mätbart eller hörbart fels existens kan vara ett faktum om sättet att belägga det på är korrekt (vilket ofta inte är fallet såväl i fråga om mätningar som ibland görs vid icke relevanta arbetsförutsättningar eller vid lyssningsjämförelser utan tillräckligt välmatchade nivåer).

Vad som däremot är knepigt och saknar objektivt facit är hur vi viktar olika typer av belagda fel gentemot varandra. Fel skillnadsutjämnar och kan därmed i viss utsträckning även dölja andra fel. Hur värderar vi detta? Kunskap och lyssningsmässig erfarenhet kan spela en viss roll i detta sammanhang; men även subjektiv smak.

Personligen föredrar jag alltid så korrekt återgivning som möjligt oavsett hur illa och specifikt uselt jag kan höra att en inspelning låter.

En joker i sammanhanget kan vara att vid uppspelning i ett bredbandigt lågdistorderande system blir ljudtrycket - även vid riktigt usla inspelningar - vanligen högre än då samma inspelning spelas upp i en liten skräpradio. Om/när så sker (därför att den högre volymen medvetet valdes) är den ett argument för att lyssnaren faktiskt gjorde bedömningen att ett högre ljudtryck fungerade och var önskvärt. Då kanske det påvisar att lyssnaren faktiskt föredrar denna uppspelningsanläggning.

Å andra sidan kan vissa typer av fel framstå som psykologiskt irriterande om de exponeras i all sin fulhet; exempelvis hårdkomprimering med gravt felställda parametrar på kompressorn.

av **Laila** » 2011-04-15 23:51

Claes skrev: . . . . . .
Å andra sidan kan vissa typer av fel framstå som psykologiskt irriterande om de exponeras i all sin fulhet; exempelvis hårdkomprimering med gravt felställda parametrar på kompressorn.

Kan inte annat än att hålla med . . tyvärr även när det är s.k.
"välrenommerade" tekniker som stått för tex. mastringen.

ps. Men även den "välrenommerade" teknikern behöver välan
få ihop till sitt levebröd gissar jag . . .