PappaBas skrev:Jag tycker inte att man skall vara för tvärsäker i sina förklaringsmodeller. Har ju hänt att oomkullrunkeliga sanningar fått omvärderas. Så jag tycker man kan handskas med utryck som "objektivt sant" lite mer varsamt? Det är en förklaringsmodell man rör sig med, inte verkligheten.
Vem är "man"?
Har något kallat något för objektivt sant, men talat om modeller och inte
om verkligheten?

Det var dumt gjort i så fall.
Objektivt sant åsyftar ju hur det är i verkligheten. Objektiv betyder till och
med verklig, saklig och opartisk. Ungefär såsom ett objekt är något som
verkligen finns.
PappaBas skrev:Jag är för att man skall kunna kasta fram och testa "vansinniga" och kreativa idéer.
Det hoppas jag alla är.
Jag hoppas även att de flesta kan skilja mellan ideer och påstående, t ex
om sakförhållanden, som är falska.
Idén "kan det vara såhär?" är ju någonting helt annat än påståendet "det
är så här!". Ideer får gärna vara vilda, påståenden bör helst vara sanna
(även om det självklart är mänskligt att fela). Skälet är att ett falskt på-
stående ju kan lura andra.
PappaBas skrev:Men det förutsätter dock att man faktiskt har förmåga till reflektion? I detta fall är ju förklaringsmodellen och dessutom de kvantifierande hyffsat objektiva mätningarna samstämmiga?
Kvar är då subjektiva intryck, dock kan även dessa kan förklaras i modellen?
Javisst, även om man förstås inte kan skapa en modell för ett enskild fall,
som är känt bara via rykten.
Det man kan göra är att undersöka både mekanismerna och vad de leder
till rent mekano-akustiskt, samt att sen undersöka vilka kopplingar som
finns mellan upplevelserna från dem, och de olika mer eller mindre vanligt
förekommande preferenserna.
Gör man så, så kan man få fram plausibla förklaringar. Det skall inte för-
växlas med sanningar (en bevisat sann förklaring) om varför den ena eller
andra personen upplever och tror det ena eller andra. Men en förklaring
som givet vad man vet gör en förklaringsmodellen möjlig och kanske rent
av sannolik. En som inte är i konflikt med någon annan kunskap.
Jag brukar säga att en plausibel förklaring är en som "får rum" i kunskaps-
utrymmet.
Den behöver inte vara den sanna orsaken, men finns det en plausibel för-
klaring så är upplevelsen inte märklig utan snarare trolig.
- - -
I det här fallet är alla de upplevelser från spik- och andra hårdfotslyss-
ningar som presenterats, i god samklang med de från föreliggande kun-
skaper om preferenser. Så det finns plausibla förklaringar till upplevelserna.
Att de som upplevt i de här fallen inte tror på dem betyder dock ingenting
annat än att de inte har tillgång till kunskapsutrymmet varur de plausibla
förklaringarna kommer.
Man kan kanske tycka okunskap är ett prima skäl att hålla saken öppen
snarare än att misstro plausibla förklaringar, men människor fungerar inte
alltid förnuftigt. I synnerhet inte när de inte har kunskaper.
PappaBas skrev:Varför säger man då inte bara: "Jag tycker spikes låter bättre hos mig men jag kan inte förklara det", ett sådant uttalande får ju aldrig hånas utan är ju startskottet på nya tankar och lärande och skall stöttas! Kanske kommer man på något nytt?
Bra fråga. Jag tror svaret är att det är för svårt för så många att hålla
saker öppna?
De flesta barn är rätt bra på det, men de flesta människor som passerat
20 eller så, förlorar den förmågan, och vill ha åsikter - även om sådant
som de vet att de inte vet tillräckligt om.
Det de inte vet, vill de tro eller misstro.
Inte hålla öppet, inte lära sig något om...

PappaBas skrev:Det är precis vad MÖ säger uppfattar jag det som.
Jag också. Jag håller med er båda.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).