I-or skrev:Även om man i den typiska uppställningen för "närfältslyssning", d.v.s. direktfältslyssning, normalt föreskriver en liksidig triangel är de olika monitorkonfigurationerna inte sällan mycket varierande:
iStock-164780356.jpg
Det är också så att ljudet uppfattas klart olika när direktfältet dominerar och när efterklangsfältet dominerar som i alla hemmauppställningar. Slutligen gäller förstås resonemanget med lyssning under mixning enligt ovan enbart populärmusik eller andra multimikrofon-/multikanalinspelningar. Monitorhögtalarna ställs ofta upp i en mer hemmaliknande geometri för fåmikrofoninspelningar "on site", t.ex. av klassisk musik eller akustisk jazzmusik, eftersom man vill efterlikna det perspektiv som erhålls på lite större avstånd från musikerna.
Man använder de olika monitorerna som olika verktyg under produktionen. De huvudsakliga högtalarna används för helheten vad gäller det spatiala som panoreringar och dylikt, medans de mindre kan vara av en karaktär som ger tydligt fokus på exempelvis mellanregistret eller liknande saker.
Det stämmer nog det du säger att uppställningen kan vara beroende på vad man lyssnar på, om man till största del lyssnar på inspelningar gjorda med endast ett par mikrofoner i stereouppställning så kan det nog bli bra med en tätare uppställning av högtalarna vid lyssning. Men de flesta nutida inspelningar även av den klassiska musiken är numera inspelad med ett stort antal mikrofoner panorerade i ljudfältet, med alla dessa och all annan modern musik gör sig standarduppställningen med liksidig lyssningstriangel sig bäst. En så kallad Pan Law i alla moderna studioprogram förstärker de fantomprojicerade ljudinslagen upp till 6 dB, vilket kompenserar för den minskade ljudstyrkan.
Jag utgår och förutsätter att de flesta till största del lyssnar på musik med moderna upptagningar, sen att något enstaka album som lyssnas till är av enklare stereoupptagning är kanske inte något man bör anpassa sitt ljudsystem för.