Flint skrev:IngOehman
Tillvaron är full av överraskningar. Människan behöver inga sanningar.
Jasså? Är det verkligen sant det?
Det låter som ett påstående som gör anspråk på att vara sant - och som därmed strider mot sig själv...
Flint skrev:Hur vi än ställer oss till begreppet sanning och korrekthet går tiden vidare utan att stanna. Även om man tror att månen är en ost går tiden vidare. Varför grubbla över hur det lät i original när polaren en meter bort fick sin egen bild av hur det lät vid samma tillfälle.
Grubbla och oroa sig? Det gör inte jag!
Men jag
bryr mig - och jag vet vad
jag vill.
Ingen har begärt att du skall grubbla och oroa dig, men du tycks inte kunna sluta. Frågan är dock varför DU - som gör anspråk på att ifrågasätta grubblandet och oraoandet - tycks grubbla och oroa dig över vad ANDRA tycker och vill?
Vidare håller jag inte alls med dig om att man får signifikant olika bilder av varken ett musikaliskt eller ett ljudmässigt skeende från olika lyssningsplatser i konserthuset, i varje fall inte från platser som är rimligt nära varandra och som är bra.
Det är ju en av de mera faschinerande egenskaperna hos hörseln det där att vi faktiskt - i vårt medvetande -
projicerar upplevelsen långt utanför vår kropp! Vi upplever att vi hör ljudet
vid ljudkällorna - trots att vi inte har några nervtrådar som når fram till musikerna och lokalens väggar.
När vi blundar och lyssnar så hör vi ljudet "därborta" där det skapas.
Rent fysiologiskt hör vi förstås bara ljudet "i örat", men psykoakustiskt hör vi inte att ljudet är inuti örat (annat än vid obehagligt höga ljudtryck), utan hjärnan placerar händelsen ute i rummet, och vi tolkar faktiskt ljudet rätt lika, oavsett om i sitter där vi sitter, eller om vi suttit i stolen bredvid där polaren sitter, trots att det som hörs i de båda platserna är fysikaliskt väldigt olika saker.
Det är ju prexis sådana saker som vi behöver studera och reflektera över! - om vi bryr oss om vad vi vill ha ut av vär hifi-apparatur - alltså vad som bör eller skall kodas, och hur detta sedan bör eller skall dekodas - så att vi kan uppleva det som vid ursprungshändelsen!
Jag bryr mig, men tycker att du gör som du vill med den saken!
Men att du inte tycker att andra skall bry sig ser jag inte poängen med.
Det enda du visar är ju att du är mycket mera engagerad i frågan än du vill ge sken av. Så mycket att det inte räcker för dig att berätta om din egen syn på tingen - du måste underkänna andra syn dessutom.
Flint skrev:Vi fick olika bild trots att vi var med vid uruppförandet. Att däremot ha en målsättning är OK. Men att säga att man har nått den är en helt annan sak.
Nu har jag väl inte påstått något sådant, annat än avseende några studier som jag gjorde på 80-talets början, där folk inte lyckades skilja verkligehten från återgivingen...
Men hur det än är med den saken, så finner jag det mer än anmärkningsvärt att du inte låter andra definiera sina egna uppfattningar, utan gör anspråk på att veta bättre vad andra har uppnått eller inte har uppnått.
Din dom är att man får ha målsättning, men man får inte redogöra för vad man tycker att man har uppnått?
Och nota bene: Det gäller återgivningssituationer som du inte vet någonting om överhuvudtaget!
Ändå vill du bestämma vad andra har eller inte har uppnått...
Flint skrev:Jag accepterar din målsättning om du bara erkänner att den till slut trots allt bedöms subjektivt.
Jag behöver inte "erkänna" något som jag beskrivit åtskilliga gånger i olika sammanhang. Vad jag anser och på vilka grunder jag gör det är inga hemligheter.
Vad man "gillar" är subjektivit, men om folk defacto inte hör skillnad i en direktjämförelse med levande musik - är det ett
objektivt faktum att återgivningen (under de rådande förutsättningarna) var förväxlingsbar med ursprungshändelsen!
Fysikaliskt identisk är den förstås bara om den inte går att skilja från ursprunget med
några metoder (inklusive mätningar). Men det du pratar om (som man bedömer subjektivt) är inte detta, utan bara huruvida en återgivning "låter illusorisk". Det är punkt två det. Inte vad som om man röstar på punkt ett vill ha ut av anlggningen.
Du blandar alltså ihop punkt ett och två när du vill ha fram ett "erkännade" om att saken är subjektiv. Det tror jag i varje fall (rätta mig om jag har fel). Det är den enda förklaring till din orimliga begäran om att få ett erkännade som jag kan finna.
(Allvarligt talat - är det inte bättre att du accepterar att det är mera kreativt att ställa frågor om något är oklart?)
Att det för en musikkonsument som avlyssnar sina fonogram är minst sagt svårt (omöjligt faktiskt) att avgöra om önskemålen som definieras av punkt ett är uppfyllda - det är en sak för sig, som inte har med själva frågeställningen att göra. Bara för att man endast kan avgöra illusoriskheten (som är subjektiv) behöver man inte vara ointresserad av att återgivningen är trogen det faktiska ursprunget.
Hur som helst: Om du har några sakinvändningar mot något jag skrivit, så ta upp dem för diskussion! Dina generella antydningar och framställningar om att få se erkännaden, ger jag inte ett nickel för.
Om du anser att jag skrivit något som det inte finns belägg för - så ta upp det (exempel - citat!) så skall jag kommentera det efter bästa förmåga. Jag diskuterar gärna och klargör alla de reservationer som kan behövas - om debatten är seriös och ifrågasättandena inte bara består av en massa oförskämda antydningar (som när PatrikF var i farten som värst).
Så kom igen - upp till bevis!
Vad har jag sagt som du vill invända mot?
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
)
