Vilket är bäst av cd eller vinyl i ljudkvalite?

[IngOehman]

Bara så ingen tror att jag håller md Bill50x:

Ja, huuvva! Hur skulle det se ut

/ B

Det var liksom inte dig jag ville ta avstånd ifrån - bara de synpunkter du skrev om CD kontra vinyl. Ber om ursäkt för den slarviga formuleringen.

Sorry kompis.

Orsaken att jag ville ta avstånd ifrån det du skrev, var att du ju tog avstamp i det jag hade skrivit strax annan, så jag tyckte därför det var viktigt att klargöra att det du utvecklade ut min text, inte var något jag ville ha sagt med det jag skrev. Om det du skrev var en tolkning av det jag skrev så var det alltså en övertolkning, och om det inte var en tolkning som var det dina uppfattningar - som du försås får stå för själv.

Det enda jag ville ha sagt var ju att det är lätt att döma vinyl orättvist hårt baserat på systemets tekniska begränsningar, om man missar hur lite begäsningarna faktiskt kommer in i praktiken, i synnerhet med en normal musiksignal med akustiskt ursprung.*


Vh, iö

- - - - -

*Det beror i sin tur naturligtvis på att exempelvis RIAA-korrektionen tagit fram med hänsyn till just hur akustiska musiksignaler är spektralt fördelade, men det är en annan historia...

[IngOehman]

De flesta enbitsDAC:ar han dock gått med 256 eller 384 ggr CD-systemets samplingsfrekvens.

Exakt vilken frekvens som en enbitsomvandlare arbetar med kan variera, men ingenting hindrar att dess arbetsfrekvens sammanfaller med masterklockan. Det är dock helt olika saker.

Jovisst, systemklocka och och översamplingsfrekvens kan ibland vara lika. Det vanligaste vid enbitare är dock att samplingsfrekvensen är 64fs eller 128fs.

Vi kan ta ett par exempel som jag råkar ha erfarenhet av:

Wolfson WM8740 samplar med 128fs

TDA1305 samplar med 128fs om systemklockan går med 258fs och med 64fs om systemklockan går med 384fs

Crystal CS4390 samplar med 128fs

Crystal CS4328 samplar med 64fs (tog detta ur minnet).

De höga samplingsfrekvenser du nämner (256fs och 384fs) måste vara väldigt ovanligt.

Jag tar tillbaka och rättar mig!

Du har rätt - jag hade fel (eller uttryckte mig i varje fall illa). De som klockades med 11 MHz samplades i förekommande fall med halva den frekvensen.

(Jag har justerat mitt originalinlägg, utan att ändra någon text, men gjort ett litet kompletterande tillägg.)


Vad jag ville ha sagt var hur som helst, att det funnits en CD-spelare med enbitsomvandare med 50 MHz samplingsfrekvens (och denna SONY-maskin marknadsfördes dessutom som den första som med enbitsteknik närmade sig 16 bitars äkta upplösning).

Då kan man tycka att det är lustigt att man för SACD, som ju kallas för ett "högupplösningssystem", väljer att sampla med ultralåga 2,8224 MHz, och därför får signifikant LÄGRE upplösning än CD-systemet i diskantoktaven.
(Det är förvisso nödvändigt om man skall få plats med botarna på skivan, eftersom lagrigseffektiviteten är så extremt mycket sämre än för PCM, men ändå anmärkningsvärt tycker jag. Ett högupplösningsformat bö ju ha hög upplösning, inte lägre än CD.)

Den som är skeptisk till det jag skriver kan ta en titt på Stereophles mätningar på SACD-spelare. Ingen kommer i närheten av 16 bitars upplösning i översta diskantoktaven.

DVD-A däremot har teoretisk möjlighet att nå hela 256 ggr högre upplösning än CD, men i praktiken finns det ingen apparat som kommer i närheten av det, men många är uppåt 10 ggr mera högupplösta, och det tycker jag är trevligt. Tyvärr kommer väl båda DVD-A att dö (liksom SACD) på grund av att de konkurrerar ijäl varandra.

Förhoppningsvis kommer något nytt högupplösningsformat som inte dödas av att SONY som vanligt vill gå emot och lancera ett eget format.


Vh, iö

[Bill50x]

Bara så ingen tror att jag håller md Bill50x:

Ja, huuvva! Hur skulle det se ut

/ B

Det var liksom inte dig jag ville ta avstånd ifrån - bara de synpunkter du skrev om CD kontra vinyl. Ber om ursäkt för den slarviga formuleringen.

Sorry kompis.

Helt OK. Jag var inte 100 serös (heller?) utan raljerade lite kring ditt erkännande av vinylens tillkortakomanden rent tekniskt. Som jag uppfattade det anser du, för återgivning av musik fungerar vinyl trots tekniska begränsningar, ganska bra.

Ja, eller nåt sånt. Ibland är jag faktiskt inte helt allvarlig här, det vore väl för tråkigt?

/ B

[IngOehman]

Ja, eller något sån't...

Några "erkännanden" av tillkortakommanden har jag nog inte levererat dock, snarare motsatsen - alltså erkännande av vinylens förtjänster, i den praktiska verkligheten. Jag har faktikt till och med gjort testgraveringar för att kunna studera både vinylsystemet och olika pickuper i en F/E-lyssningssituation (alltså där jag kan jämföra direkt med masterbandet).

Det är häpnadsväckande hur bra det GÅR att få en vinylgravering och pressning, på samma gång som det är häpnadsväckande hur sällan de som graverar och (i ännu högre grad) pressar skivan gör vad de kan för att det skall blir bra.

Man måste vara med, personligen, i varenda steg i tillblivelsen för att inget skall förfelas! Skrivna instruktioner förslår inte alls, utan bortses ifrån nästan totalt.


Vh, iö

[Bill50x]

Det är häpnadsväckande hur bra det GÅR att få en vinylgravering och pressning, på samma gång som det är häpnadsväckande hur sällan de som graverar och (i ännu högra grad) pressar skivan gör vad de kan för att det skall blir bra.

Ungefär som med CD alltså?

Som jag förstår och ser det, en massa människor gör helt enkelt inte sitt jobb som dom ska....

/ B

[IngOehman]

Att det går att få det bra på CD är inte speciellt förvånande tycker jag.

Att det sker så sällan är mera förvånande, och tråkigt.


Vh, iö

[RogerJoensson]

De mätningar jag gjort på vinylmediet visar nog snarare att man med lite noggrann- och försiktighet (läs; med iakttagande av signalspektrum och överstyrningsmarginaler) kan gravera med S/N på uppåt 85-90 dB vid lite högre frekvenser än de allra lägsta.

Siffran relaterar signalnivån vid 100-2000 Hz till brusnivån 100 - 20 000 Hz (med A-vägningsfilter inkopplat dessutom).

Hur många avspelningar och upp/nerpackningar klarar denna optimala vinyl med bibehållna brusdata, knaster inräknat (i en icke steril miljö, av typen normalgrottig bostad)?
Det är ju intressant att få veta det är tekniskt möjligt att åstadkomma så fina brusdata, men i praktiken är det inte lätt att hitta sin favoritmusik kopierad med sådan kvalité...

...som tur är passar vinylmediets egenskaper åtskilligt mycke bättre ihop med musiksignaler.*

Slutsatsen man kan dra av det hela är, att man från en välgraverad och välpressad vinyl (av god kvalitet) kan vänta sig att det är brus från inspelningen som dominerar vid alla frekvenser utan de lägsta - där S/N är bedrövligt dåligt från vinyl.

Jo det håller kanske för akustisk musik som inte innehåller tex slagverk, eller där lyssningsavståndet är långt och rummet stort och ambient. Stråkkvartett eller Symfoniorkester passar som du vet ofta RIIA-kodning som hand i handske. Om man lyssnar på Stråkkvartett kan man dessutom utan allt för stora bieffekter filtrera bort sista oktaven vid avlyssning och därmed reducera mullret.

Men om man spelar in tex livlig jazz med trummor, cymbaler och allt det andra, på relativt kort avstånd (som brukligt) är det, som du säkert också vet, svårare att få plats med det hela utan att behöva ta till komprimering och transient-klippning/-komprimering för att hålla bruset i schack. En helt ärlig RIIA-kodad gravering med obeskurna tranisenter och full dynamik leder ju i praktiken till en ganska svag medelnivå och därmed högre brus.
I detta fall blir ditt förslag att ange signal/brus inte längre rättvist, eftersom det förutsätter signalstympning.

Det kan låta njutbart ändå, men jämfört kopiering till Cd, inte särkilt imponerande och särskilt inte när vinylkopian hanterats och avlyssnats några gånger. Detta är vi nog helt överens om.

[JTarnstrom]

Fick igång min vinylspelare under gårdagen (Thorens 125 MkII m Manticore-arm o Clearaudio Alpha). Sambon, som bara har hört cd hemma hos oss (och den tekniska specen på de grejerna är ju vida överlägsen vinylen), kommenterade omgående "Vad bra det låter!". Hon har visat absolut noll intresse för ljudet tidigare. Nu var det en scenförändring. Hon satt i soffan och lyssnade med ett helt annat fokus än vad jag har sett tidigare.

Och jag håller med henne. Kanske är anledningen att materialet helt enkelt är bättre. Ändå hör jag bristerna i mitt analoga system. Diskanten kan låta pressad ibland, mellanregistret saknar kanske lite luft och låter hopträngt ibland. Men ändå engagerar det mer.

Tärnström

[Bill50x]

Och jag håller med henne. Kanske är anledningen att materialet helt enkelt är bättre. Ändå hör jag bristerna i mitt analoga system. Diskanten kan låta pressad ibland, mellanregistret saknar kanske lite luft och låter hopträngt ibland. Men ändå engagerar det mer.

Precis min mening också! I en helt analog kedja så är det något "riktigt" över musiken som jag tycker man hör alldeles för sällan. Och detta trots att man hör de begränsningar som finns i mediat.

Däremot har jag råkat ut för vänner som häpnar över ljudet från en (bra) vinyl men där mycket av förvåningen är kopplad till hur raspigt och tunnt det lät hos dom själva för trettio år sedan...

/ B

[Morello]

Bill50,

Har du testat att lyssna på en vinyl överförd till CD via en riktig högklassig ADC?

Det är uppfriskande att konstatera att "riktigheten" (alla brister i systemet alltså) finns kvar även på CD.

[RogerJoensson]

Jag kan inte heller låta bli att slås av hur bra, bra vinyl låter. Även på en ganska enkel anläggning. Det imponerande att man faktiskt lyckas med en sådan överföring och återgivning med ett mekansikt system.
Samma, fast ännu mera religiös upplevelse blir det när jag spelar en stenkaka på vevgrammofon eller ännu bättre -en fonografrulle! Även om dessa ljudkvalitémässigt knappast är särskilt högklassiga, så är det en upplvevlse av rang. Varje gång...

Cdspelaren är i sig tråkig, kräver inget pyssel, kunnande, omsorg och är jämförelsevis helt karaktärslös.

[Bill50x]

Bill50,

Har du testat att lyssna på en vinyl överförd till CD via en riktig högklassig ADC?

Det är uppfriskande att konstatera att "riktigheten" (alla brister i systemet alltså) finns kvar även på CD.

Det har jag testat, ja. A/d-omvandlaren klassas nog inte som högklassig av dig, extern Creative Extigy, men det låter bra ändå.

Visst, mycket av den analoga musikens fördelar ligger kvar på cd´n. Vilket ju då skulle bevisa att det är inspelning och mastring som är den avgörande skillnaden. Men fortfarande finns det ett litet uns av något som inte följer med till cd´n. Jag har inte gjort några regelrätta tester, men över tiden uppfattar jag ändå en viss kvalitetsskillnad till vinylens fördel.

Det finns vissa saker som dyker upp efter en lång tids samvaro med en skiva eller en apparat. Och det är just detta med rytm, harmoni, homogenitet, musikalitet - ja, allt sånd där "flum" som tekniker gärna försöker sortera in i boxar med små etiketter och prydliga mätvärden på

Ofta kan jag inte ens peka ut varför jag föredrar en apparat framför en annan, men hjärnan (hjärtat?) väljer själv när man inte sitter och funderar på saken.

/ B

[Morello]

Begreppen "rytm", "harmonik", "musikalitet","sväng", "takt" etc. lägger jag i lådan med etiketten "musikteori", vilket inte direkt har med frågan att skaffa.

[Harryup]

Morello:
vilken ADC har du funnit påverkar ljudet minimalt? Har själv testat några men det verkar försvinna lite rumskänsla i regel. Hade en skivspelare som vi F/E lyssnade och det gick i blindtest att hitta det som varit digitaliserat varje gång.
Vi testade Rosetta och en Lavry.

mvh/Harryup

[IngOehman]

De mätningar jag gjort på vinylmediet visar nog snarare att man med lite noggrann- och försiktighet (läs; med iakttagande av signalspektrum och överstyrningsmarginaler) kan gravera med S/N på uppåt 85-90 dB vid lite högre frekvenser än de allra lägsta.

Siffran relaterar signalnivån vid 100-2000 Hz till brusnivån 100 - 20 000 Hz (med A-vägningsfilter inkopplat dessutom).

Hur många avspelningar och upp/nerpackningar klarar denna optimala vinyl med bibehållna brusdata, knaster inräknat (i en icke steril miljö, av typen normalgrottig bostad)?
Det är ju intressant att få veta det är tekniskt möjligt att åstadkomma så fina brusdata, men i praktiken är det inte lätt att hitta sin favoritmusik kopierad med sådan kvalité...

Min erfarenhet är att det handlar mest om vilken pickup som man låter slita på skivan.

Jag spelar med Ortofon OM40, och har gjort långtids-slitagetester genom att spela ett enda varv upprepade gånger under ett helt dygns tid (vilket motsvarar, tro det eller ej 48 000 spelningar!). Varvet var praktiskt taget helt oanfrätt efter testen.

Samma test med vissa andra pcikuper renderade klart höjd brusnivå och lika klart hörbart skada/avrullad diskant efter bara 2-3 minuter (motsvarar 60 - 100 avspelningar).

När det gäller damm bör man nog var försiktig med att använda borstar som trycker ned smuts i spåren, liksom borstar av material väsentligt hårdare än vinylen själv. Jag tror faktist att man gör klokt i att aldrig borsta av vinyl-skivor överhuvudtaget. Behöver de regöras är den skivtvätt som är receptet.

...som tur är passar vinylmediets egenskaper åtskilligt mycke bättre ihop med musiksignaler.*

Slutsatsen man kan dra av det hela är, att man från en välgraverad och välpressad vinyl (av god kvalitet) kan vänta sig att det är brus från inspelningen som dominerar vid alla frekvenser utan de lägsta - där S/N är bedrövligt dåligt från vinyl.

Jo det håller kanske för akustisk musik som inte innehåller tex slagverk, eller där lyssningsavståndet är långt och rummet stort och ambient. Stråkkvartett eller Symfoniorkester passar som du vet ofta RIIA-kodning som hand i handske. Om man lyssnar på Stråkkvartett kan man dessutom utan allt för stora bieffekter filtrera bort sista oktaven vid avlyssning och därmed reducera mullret...

Sant, men man riskterar då även att stympa eventuellt inspelad LF-ambiens (buller från lokalen) och då är det ju bara subjektivt bra, om man tycker det blir bättre.

Men om man spelar in tex livlig jazz med trummor, cymbaler och allt det andra, på relativt kort avstånd (som brukligt) är det, som du säkert också vet, svårare att få plats med det hela utan att behöva ta till komprimering och transient-klippning/-komprimering för att hålla bruset i schack. En helt ärlig RIIA-kodad gravering med obeskurna tranisenter och full dynamik leder ju i praktiken till en ganska svag medelnivå och därmed högre brus.
I detta fall blir ditt förslag att ange signal/brus inte längre rättvist, eftersom det förutsätter signalstympning.

Det kan låta njutbart ändå, men jämfört kopiering till Cd, inte särkilt imponerande och särskilt inte när vinylkopian hanterats och avlyssnats några gånger. Detta är vi nog helt överens om.

Det stämmer förvisso, men om man spelar in den upplevelse som en normal jazzlyssnare får erfara en bit ut i lokalen stämmer det fortfarande hyfsat in på vinylens/RIAA's frekvensberoende dynamikutrymme.

I synnerhet om det är en vettig jazz-trummis (från den gamla goda tiden), som till skillnad från de flesta hårdrockstrummisar fattar att man bara bör spela sisådär 1/4 så starkt på metall (cympaler mm) som på skinn om man skall få det att låta så snyggt som möjligt om batteriet. Hårdrockstrummisar verkar helt sakna denna urskiljningsförmåga, och slår lika hårt på allt, utan att ens tyckas lyssna på resutatet när de slår. De litar väl på att teknikern skruvar till balansen istället...

Tragiskt är det när inspelningsteknikens destruktiva roddande inte bara förstör inspelningarna - utan till och med förstör musikerna!


Vh, iö

[Svante]

Vad bra det vore om man kunde göra samma sak med CD. Att det kostade speltid at gravera starkt. Eller tänk om signalen vore lagrad med flyttal i stället, och information om signalens medelnivå. Vad bra det skulle bli då.

När jag har tänkt efter en stund så undrar jag om inte det enda som behövs är CD-spelare som läser av medelnivån på skivan och automatiskt justerar utnivån efter det. Nivån skulle sänkas (analogt, efter DACen) motsvarande avståndet mellan toppnivå och medelnivå upp till ~15 dB.

Om alla CD-spelare gjordes så så tror jag att mastringen skulle se annorlunda ut.

Ett problem vore att det tar tid att läsa in alla låtar för att göra medelvärdesbildningen, det skulle ta för lång tid. Alternativet vore att man lade på medelvärdesinformationen som nåt värde på skivan. Risken är då att teknikerna skulle börja fejka det värdet för att få skivan att spela starkare.

Eller så kunde man göra en snabbavläsning där man gör ett sadistiskt urval från skivan och beräknar medelvärdet på det. Plockar man 10 000 av de 370 000 000 sampel som ligger på skivan får man förmodligen en rätt bra approximation av det riktiga medelvärdet.

[subjektivisten]

Jag spelar med Ortofon OM40, och har gjort långtids-slitagetester genom att spela ett enda varv upprepade gånger under ett helt dygns tid (vilket motsvarar, tro det eller ej 48 000 spelningar!). Varvet var praktiskt taget helt oanfrätt efter testen.

Samma test med vissa andra pcikuper renderade klart höjd brusnivå och lika klart hörbart skada/avrullad diskant efter bara 2-3 minuter (motsvarar 60 - 100 avspelningar).

Hur är det med skilnaden att spela ett spår om och om igen? Vad jag förstår så blir spåret varmt av pick-upen och gör vinylen "mjukare" (såklart väldigt relativt). Och har ju läst flera tips om att inte köra samma spår och och om igen p g a det.

Jag tänkte köpa en Denon DL103R, en koniskt MC pick-up som verkar mycket bra (
http://db.audioasylum.com/cgi/m.mpl?forum=vinyl&n=487217&highlight=elison+distortion+measurements+DL-103&r=&session=) Såg du någon skillnad på vad för sorts nål som gav mest och minst påverkan i detta tester?

[subjektivisten]

En rätt kul artikel om EMI gamla pressar som har ökat takten rejält senaste 5 åren:
"MF: And hopefully it was mastered from the original analog master tapes. When I was here last time, you were just starting up.


RM: Yes, that’s correct. That’s 5 years ago. And it took off almost instantly. And I think within six months we were up to having 6 presses in. We thought, well, that’s enough. And within the year we had 10. And we’re putting our 11th in now and we’ve got a few more at the back ready to come online."

Verkar gå bra för vinylen i England:
http://www.musicangle.com/feat.php?id=131&page=0

[DrMabuse]

http://www.classicrecords.com/frames/newreleases_frameset.htm

[subjektivisten]

Här har vi en liten youtube video som enkelt förklarar för "svensson" varför the loudness race är fel: http://www.youtube.com/watch?v=3Gmex_4hreQ

[IngOehman]

Jag spelar med Ortofon OM40, och har gjort långtids-slitagetester genom att spela ett enda varv upprepade gånger under ett helt dygns tid (vilket motsvarar, tro det eller ej 48 000 spelningar!). Varvet var praktiskt taget helt oanfrätt efter testen.

Samma test med vissa andra pcikuper renderade klart höjd brusnivå och lika klart hörbart skada/avrullad diskant efter bara 2-3 minuter (motsvarar 60 - 100 avspelningar).

Hur är det med skilnaden att spela ett spår om och om igen? Vad jag förstår så blir spåret varmt av pick-upen och gör vinylen "mjukare" (såklart väldigt relativt). Och har ju läst flera tips om att inte köra samma spår och och om igen p g a det.

Att friktionen ökar temperaturen är ju självklart, men vissa uppgifter om vilka temperaturhöjningar det handlar om skall man nog inte ta på alltför stort allvar. Jag har hört berättelser om temperaturer 1000 grader över vinylens smältpunkt.

De temperaturhöjningar som sker är förvisso svåra att ange om man vill göra det på molekylnivå (att ange temperatur för en enskild molekyl är kalrt dubiöst, den kan ju vara 1000 grader i en isbit till och med), men jag tror nog man kan påstå att det är mycket nära sanningen att påstå att energitillförseln inte är värre än att det mesta av den tillförda energin hinner avges eller födelas till den nära omgivningen till nästa varv. Det är nämligen inte med lätthet man kan mäta en siginifikant temperaturhöjning efter 10 000 spelade varv. Friktionen är ju mycket låg.

Hursomhelst visar det ju med ännu större tydlighet hur fenomenalt lite en vdHul-slipad nål i en lätt och rimligt eftergivlig pickup sliter på spåret. Testen gjordes ju med kontinuerlig spelning i samtliga fallen.

Jag tänkte köpa en Denon DL103R, en koniskt MC pick-up som verkar mycket bra (
http://db.audioasylum.com/cgi/m.mpl?forum=vinyl&n=487217&highlight=elison+distortion+measurements+DL-103&r=&session=) Såg du någon skillnad på vad för sorts nål som gav mest och minst påverkan i detta tester?

Ja, som sagt OM40 (med v.d.Hul-nål) var överlägset bäst. Alla övriga var usla i jämförelse. Om jag minns rätt var vanliga eliptiska ungefär lika dåliga som de sfäriska nålarna. Har vid andra tillfällen testat andra pcikuper med v.d.Hul-nål, och de har varit bra, men inte lika bra som OM40.

Vad menar du med "koniskt"?

Vad är det som är koniskt på pickupen?


Vh, iö

[Morello]

Nålen är sfärisk i DL103R.

[subjektivisten]

Nålen är sfärisk i DL103R.

Ahhh, sorry, blev fel där

[Bill50x]

Här har vi en liten youtube video som enkelt förklarar för "svensson" varför the loudness race är fel: http://www.youtube.com/watch?v=3Gmex_4hreQ

Djäkligt instruktivt! Detta borde ingå i utbildningen av alla användare av uppspelningapparater, då kanske dom skulle börja ställa krav på mastringsnissarna....

/ B

[Harryup]

Ja, som sagt OM40 (med v.d.Hul-nål) var överlägset bäst. Alla övriga var usla i jämförelse. Om jag minns rätt var vanliga eliptiska ungefär lika dåliga som de sfäriska nålarna. Har vid andra tillfällen testat andra pcikuper med v.d.Hul-nål, och de har varit bra, men inte lika bra som OM40.

Vh, iö

OM40 har en fine line nål av typ Fritz Gyger som är bredare än en Van den Hul.
Någon VdH har nog aldrig levererats av Ortofon mig veterligen.
Skillnaden på anliggningsyta på en eliptisk nål och en rund nål är nog alltid obefintlig eftersom man har alltid utgått ifrån ett runt ämne som man slipat in ett plan på. Eftersom det inte går att spåra finare spår än bredden på nålen så kommer bredden på anliggningsytan att vara identisk vare sig den heter rund eller elliptisk.

[Thomas_A]

Detta med nålformen; John Elison har ju gjort lite mätningar och exempelvis den gamla DL103 med konisk nål uppvisar förvånansvärt bra siffror. Den har exempelvis mycket låg distorsion, lägre än nålar med micro-ridge-slipning (V15VxMR, ATOC-9). Problemet hamnar över 17-18 kHz då den dyker förmodligen pga av att nålen ej kan följa spåret (tracing distortion).

En konisk nål lider heller inte av stylus rake angle-fel vilket kanske bidrar till en låg distorsion.

Subjektivt ger han den en mycket hög rating, mycket högre än vad man skulle kunna tro, kanske pga av den låga distorsionen. Han gör ju också inspelningar av olika PUs på CD och vidarebefodrar till andra för bedömning, och hittills har väldigt få något negativt att säga om denna Denon-pickup.

Det låter konstigt, och jag är själv intresserad av att höra hur den låter och mäter. Dock gillar jag inte MC av den anledningen att nålen inte går att byta själv.

Ang. nålform så är elliptisk nål en bättre spårare vid högre frekvenser än en rund (ej någon tracing distortion hos en elliptisk). Fine-line, vdH, FG och micro-ridge är förfiningar av den elliptiska.

Distorsionen är också en funktion av nålvikt (hög hos DL103, 2.5 g), baksidan är ett högre risk för skivslitage. Dock är slitna eller felinställda nålar värre. Felanliggning av en vdH-nål (azimuth) borde ge upphov till ojämna anliggningskrafter i spåret (vilket är en funktion av både PU noggrannhet och pressningens noggranhet, skivans plan). Detta sker inte i lika hög grad hos en konisk nål med icke optimal azimuth, anliggningsytan blir ungefär likadan. Asymmetriska nålar har också nämts vara ett offer för en annan typ av distorsion eftersom de kan vrida sig lite med krafterna i spåret. Kanske krafterna finns där också vid en konisk nål men en vridning ändrar inte anliggningsgeometrin lika mycket som en asymmetrisk.

Skulle gärna vilja göra mätning från en OM40 vs en DL103 med en och samma testskiva. Dist, kanalbalans, frekvensgång. Jag har testskivorna, vem har PUs? Ger kanske inte hela sanningen men med en och samma testskiva får man iaf en vink om hur det ligger till.

Ang. temperaturhöjningar är de nog icke-signifikanta. Det gjordes en beräkning av detta på AA. Kan inte bedöma dess korrekthet, men en ökning av 10°C kan kanske stämma.

http://db.audioasylum.com/cgi/m.mpl?for ... =&session=

[Harryup]

Dubbelpost borttagen

[Harryup]

Ang. nålform så är elliptisk nål en bättre spårare vid högre frekvenser än en rund (ej någon tracing distortion hos en elliptisk). Fine-line, vdH, FG och micro-ridge är förfiningar av den elliptiska.

Nja, har sett förstoringar och och fått tillverkningsprocessen förklarad ¨för mig så vidhåller jag att en rund och en elliptisk nål har samma största radie vilket är den yta som begränsar högsta möjliga avspelningsbara frekvens. Om dom andra nålarna är en förfining är ytterst tveksamt att vidhålla eftersom man slipar i 3D på dom andra nålarna medans man bara lägger in ett plan på en ellipstisk nål.

Distorsionen är också en funktion av nålvikt (hög hos DL103, 2.5 g), baksidan är ett högre risk för skivslitage. anliggningsytan blir ungefär likadan. Asymmetriska nålar har också nämts vara ett offer för en annan typ av distorsion eftersom de kan vrida sig lite med krafterna i spåret. Kanske krafterna finns där också vid en konisk nål men en vridning ändrar inte anliggningsgeometrin lika mycket som en asymmetrisk.

Vad är nålvikt? Du menar nåltryck? Ett lågt nåltryck är sällan att föredraga då det ställer ytterst höga krav på tonarmslagringar. Så jag håller inte med i första stycket, mindre praktskt skivslitage med ett högre nåltryck är det vanligaste. Hur ser slipningen ut på en konisknål? Som ett V?

Skulle gärna vilja göra mätning från en OM40 vs en DL103 med en och samma testskiva. Dist, kanalbalans, frekvensgång. Jag har testskivorna, vem har PUs? Ger kanske inte hela sanningen men med en och samma testskiva får man iaf en vink om hur det ligger till.

Att jämföra pickuper är inte lätt. Särskilt inte om man tänker sig jämföra så olika 2 pickuper som för att prestera sitt bästa med största säkerhet kräver olika armar. Olika armar kan kräva olika skivspelare för att komma till sin rätt, så det finns många variabler att hålla reda på för att veta vad man verkligen mäter och lyssnar på.

[Nagrania]

Jag har OM20, 30 & 40 men ingen frisk 103:a. Men jag har två TSD15.

[Harryup]

Enligt det jag sett på nätet så har Ortofonen en compliance på 25 och väger 5 g, Denon har 5 och väger 8,5g. Har svårt att se en arm som passar lika bra till båda.