petersteindl skrev: Almen skrev:Vet du någon som har en djup inblick i vad som egentligen menas med medvetande, jagmedvetande, perception och känslor?
Javisst
Eric Kandel, Gerald M. Edelman, Antonio Damasio, Joseph LeDoux, Bernard J. Baars, Richard Dawkins, Daniel C Dennet, Julian Jaynes är några namn som har skrivit böcker i ämnet. Alla dessa ger sitt bidrag och som jag bedömer som essentiellt för att komma till en täckande enhet. Men det finns fler personer. Dawkins och Dennet är på det filosofiska planet och lägger fram intressanta hypoteser på ett magistralt sätt om man nu gillar magistrala sätt. Nevertheless, så tillför de ett intressant tänkande som kan vara bra att känna till.
Den mest kontroversiella boken är skriven av Julian Jaynes och behandlar storyn från ett helt annat perspektiv. Man kan se den boken som två skilda varav den ena beskriver vad medvetande inte är och vad som behövs för att uppnå medvetande. Den delen är uppseendeväckande och en svår nöt att slå ihjäl. Den andra delen är slutsatsen som han lägger fram som egentligen hela boken bygger på. Jag tror han drar helt fel slutsats och det blir lite science fiction över det hela och det är synd eftersom han egentligen är den enda som beskriver medvetande på ett nydanande sätt. Efter att ha läst den boken så är det glasklart att medvetandet och jagmedvetandet är två skilda världar som var och en måste förstås för att överhuvudtaget kunna sära på begreppen. Hans bok blir man förbannad på och upprörd över. Ibland undrar man varför man lägger ned tid på sådan smörja, men kan man läsa boken på rätt sätt och förstå problematiken, så är den boken fullständigt banbrytande och på sitt sätt upprörande och extremt kontroversiell.
Låt säga att du i princip skulle ha noll kunskaper. I övrigt är du fortfarande du, men kunskapsmässigt såsom ett nyfött barn. En del hävdar att man inte kan resonera så och det må vara rätt under förutsättning att medvetandet och jagmedvetandet och jaget inte kan separeras. En frågeställning är om du anser att du fortfarande är du då du har läst något och ökat din kunskap. Om du fortfarande är du med ökad kunskap så är du oförändrad, men din kunskap är förändrad och därmed ditt medvetande d v s ditt kunskapsmedvetande om man vill kalla det så.
Då kan man gå till den punkt då du i princip har noll kunskaper, ungefär som en ny fräsch dator som man ännu inte loggat in på och därför i princip är tom på information, eller som en nyfödd bebis som har en liten hjärna som med åren skall växa.
Vid denna punkt kan man fråga sig hur stort ditt medvetande är. Blir man mer medveten då man lär sig saker? Innan man lärt sig sakerna så är man i alla fall omedveten om sakerna och efter man lärt sig så är man inte längre omedveten och då torde medvetenheten ha ökat. Om man går till den andra änden och kan allt, hur ser i så fall detta medvetande ut? Ponera att denna tomma dator fylls med all information som överhuvudtaget finns tillgänglig, genom att t.ex. koppla ihop all världens datorer till ett fullständigt öppet nätverk. Då finns all tillgänglig information samlad i en slags elektromekanisk organism. Nu är frågan, är denna organism medveten? Jag svarar nej på den frågan utan att ens motivera varför annat än att en död människa inte har något medvetande och således krävs det liv för ett medvetande.
Det behövs alltså fler ingredienser än kunskap för att medvetande skall uppstå, men ändå behövs kunskap. Det är i sådana lägen det är intressant att studera levande bebisar från födseln och framåt genom skolan och livets skola samtidigt som dess hjärna växer.
För att förstå medvetandet så måste man först definiera vad som menas med medvetandet. Då man definierat i några år så inser man att själva definierandet av medvetandet ökar medvetandet och kanske till och med är själva grunden för medvetandet förutom det där lilla extra som behövs för att skilja människa från maskin.
Hur mycket människa är en lobotomerad människa? Hur ser en lobotomerad människas medvetande ut?
Inom neurovetenskapen går man in i människomaskinen d v s in i hjärna och nervsystemet. Det är i denna gren av vetenskapen som bevisföringen finns. Det är dessa namn som man då kan söka böcker av; Eric Kandel, Gerald M. Edelman, Antonio Damasio, Joseph LeDoux.
Utan neurovetenskap blir allt filosoferande egentligen bara tidsfördriv med en massa frågor och slutsatser utan svar med hållbar bevisföring.
Hursomhelst så ger neurovetenskapen svar medans filosofin ger frågor och frågorna måste finnas för att svar skall kunna ges så jag anser att båda världar behövs i jakten på the Holy Grail, medvetandet.
Sedan har vi perception som är inbakat i systemet och fungerar som ett mätsystem av den yttre världen för att samla in data som används för simulering av den yttre världen så att en avbild kan skapas, men en avbild räcker ingenstans. Även en kamera och en bandspelare kan användas för insamling av data från den yttre världen, men vet kameran vad som finns i kameran? Kan kameran veta att det exempelvis är Anders? Knappast. Men en hjärna kan veta att det är Anders och det är först i och med detta som bilden får en funktion. Så, all input från våra sinnesorgan får mening först då informationen kan bearbetas och uppfattas och i slutändan förstås.
Inom neurovetenskapen har man funnit häpnadsväckande resultat över hur våra sinnen egentligen fungerar. Både synsinnet och hörselsinnet är helt makalösa och fungerar inte alls som man intuitivt kanske kan inbilla sig. Det som finns på näthinnan skulle man kunna tänka sig är en bitmappad bild som projiceras i nervsystemet som en bitmappad bild. Men så fungerar det inte. Hjärnan har speciella nerver för att t.ex. se och känna igen ansikten och andra nerver för att se och känna igen hus och ytterligare andra nerver för saker och ytterligare andra nerver för händer osv. och synen fungerar snarast som ett filtersystem för att slussa fram informationen till rätt kluster av nerver.
Det är alltså samma system som om du går in på ELFAs hemsida för att köpa exempelvis en axiell polypropylenkondensator med värdet 6,8 μF/250 volt. Du filtrerar bort de avdelningar du vet att du inte kan hitta denna kondensator på. Bort med transistorer, kabel, kontakter, verktyg osv. Återstår gör passiva komponenter och då klickar du där för att komma vidare. Pliff, så kommer nästa nivå då du väljer bort motstånd, induktanser och klickar på kondensatorer. Pliff, så kommer du till nästa nivå och klickar bort tantaler, elektrolyter, keramiska kondingar och du väljer plastkondensatorer och pliff så kommer du till nästa nivå och där klickar du på axiella polypropylenkondensatorer och pliff så finns det 12384 olika kondensatorer. Nu kan du fortsätta filtrera på spänning, fabrikat, kapacitansvärde osv. Till slut har du din konding på 6,8 μF 250 volt och då får du upp en bild och ett pris och lagersaldo. Det intressanta är att du i detta fall redan från början vet vad du skall se. Hur är det med synen?
Jo, så fungerar även synen. Du har alltså speciella neuroner för ansikte, och andra som är speciella för händer osv. Inte nog med det, du måste kunna känna igen varje ansikte och då kommer näsneuronerna in och munneuroner och ögonneuroner och neuroner för kontur osv. in och hjälper. Men varför hamnar nervimpulserna på rätt plats d v s i rätt del av hjärnan i rätt neuroner och dessutom hamnar kodad information i andra nervbanor och delar av hjärnan som ger dig den specifika känslan du känner då du t.ex. ser din mor eller din kompis Magnus eller någon du inte gillar eller sötnosen i kassan? Vad är det som sätter hela denna filtrering och sorteringsprocess, eller rättare sagt, hur kan man sortera om man inte ens vet vad man skall sortera eller ens tror sig veta vad man skall sortera? Allt har sina specifika neuroner och funkar inte sorteringsarbetet så blir det du ser okänt med ambivalens. Då inträffar det första sorteringsarbetet som är det mest fundamentala i varje levande organism, nämligen attraktion eller repulsion? Ogilla eller gilla? Jag vill också säga att detta är medfött d v s nedärvt och således funkar varje bebis på samma sätt oavsett var på planeten eller vilka förutsättningar som ges. Det är universellt även om det är unikt för varje människa och således subjektivt, men ändock universellt. Det finns dock skillnader som således inte är universella utan snarast individuella. Allt sådant här forskas det på. Ta en smiley t.ex.
Dess uttryck är universellt. Likaså dennes
Det betyder att då du tittar på denne smiley
så aktiveras samma neuroner som då du tittar på din mors ansikte då hon ler. men om din mor är ledsen så blir likheten av aktiverade nerver större då du istället tittar på
En annan smiley som är intressant är denna
men även denna
eller denna
och inte minst denna
Ansiktsuttrycken är universella, men det finns även universella neuroner för preferens av val av partner, på engelska, mating. Alla dessa universella känsloyttranden känner konstnärer till utan att egentligen veta hur de blir till. Men de kan t.ex. måla ansikten så att betraktaren kan sätta sig in i hur personen i konstverket mår. Vid studier har det visat sig att det är nervimpulser i samma kluster i samma del av hjärnan i både betraktaren och det avbildade subjektet.
Det har visat sig att en universell egenskap vid mating är att det finns en klar preferens för symmetriska ansikten. Det har även visat sig finnas spegelneuroner som aktiveras vid symmetri och olika transmittorsubstanser utsöndras i olika neuroner. Sedan finns det modulatoriska neuroner som kontrollerar andra neuroner och transmittorsubstanser. Allt finns inbyggt i systemet.
Vill du läsa mer i ämnet om medvetandet så finns det bra böcker från de personer som jag nämnt.
Viel Vergnügen i dina studier.
Mvh
Peter
dilemma för mig 
Det kan du fethajja! 
