Återges musiken i en bra anläggning som det var tänkt?

[oivavoi]

Kul att det verkar vara så manga på Faktiskt som spelar ett instrument!

[egonsmannen]

Jag spelar gitarr. Och skinnbanjo.

[JB]

Bara en cymbal i ett trumset låter över 118 dB från 1 meters avstånd om man slår hårt på den, och det är ingenting ni vill återskapa på samma nivå den var inspelad kan jag lova.

Nä, men varför skulle man vilja göra det? Det vore ju inte "som det var tänkt", eller hur?

Fast all modern musik har ju närmickade trummor (oftast en mick / trumma dessutom), så dom som vill höra det micken hör får stå ut med många dB :)

[oivavoi]

Det pratas ofta om att man vill höra musiken återgiven precis som det var tänkt från studion eller som artisten vill att det ska låta. Det brukar vara ett argument mot att göra justeringar i tonkontrollern till exempel. Man vill ju ha det som det var tänkt.

Men hur vet man att det låter på det sättet? Om vi har en anläggning och ett rum som inte färgar någonting utan återger det som finns på skivan, låter det automatiskt som det var tänkt då? Om musikerna och studioteknikerna har en utrustning som skiljer sig åt så kommer ju provlyssningen att låta annorlunda mot lyssningen hemma hos konsumenten?

Visst, en bra anläggning återger det som finns på skivan, men återger den musiken så som det var tänkt?

Men för att återgå till trådens början. Dette är ju egentligen en fråga om "high-fidelity" är möjligt. Min åsikt är att det är möjligt att prata om high fidelity bara i en mycket snäv bemärkelse, nämligen huruvida signalet som kommer ut från högtalarane är ungefär likt signalet från källan. Det vill säga att frekvens- og fas-informationen har blivit bevarda, och att det inte har blivit tillförd så mycket olineär distorsion. Några anläggningar får detta till (oftare när det gäller frekvens än när det gäller fas), men många får det inte till. I denna bemärkelsen kan high-fidelity vara möjligt - även om det är svårt att realisera fullt ut.

Men "signal-definitionen" på hifi är inte den mest interessanta. Det interessanta är ju det som sker i vår egen hjärna när man lyssnar till musik. Hifi tänks ju ofta att ha som mål en av två saker: Antigen att återskapa för lyssnaren ett verkligt "acoustic event" (vet inte hur man säger det på svenska?), eller att återskapa för lyssnaren ett virtuelt "acoustic event" som har blivit konstruerad i en studio. Detta är en psykoakustisk definition av high-fidelity.

Enligt en slik definition vill high-fidelity i princip aldri bli möjligt, tror jag. För det första är alla rum olika, och det gör att våra öron aldri vill höra samma sak som i studion eller i konsert-salen. Aller störst påverknad får det i basen, der rummet hörs lika mycket som högtalarne. Mindre uppmärksammad är att det också gäller högt i frekvens (5 khz och högre), eftersom hjärnans perseption av högre frekvensar är beroende av klangen i rummet (hjärnan behöver mer tid på att uppfatta ljusa frekvensar än lägre frekvenser).

För det andra vill stereobilden bero på många olika saker, som har med så väl rum som lyssnare att göra. Refleksionerna i rummet vill påverka hur stereobilden uppfattas. Refleksioner från sidan vill prägla stereo-bilden, hur vid och hur djup det upplevs, refleksioner ovanifrå och bakifrå vill påverka känslan av omslutenhet... Därför upplevs ju olika högtalarkonstruktrioner så olika - apkistor, dipoler, omnier, horn, osv.

Och dessutom är vi som lyssnare olika. Även storleken på våra huvuden påverkar hur stereobilden opplevs! Man har också olik förmåga till "spatial hearing" (återigen ett ord jag inte kan på svenska), som delvis hänger i hop med om man har hörselnedsättning eller inte, faktisk.

När det gäller high-fidelity förstått som att återskapa en acoustic event för lyssnaren, tror jag alltså at det i sträng bemärkelse inte är möjligt.

Min filosofi är väl att det är lättare att falsifiera än att verifiera vad som är high-fidelity. Det vill säga att man lätt kan säga när nånting inte är korrekt återgivit. Om man spelar modern elektronika med mycket djup bas, och anläggningen stannar vid 80 hz, är det klart att det inte är high-fidelity. Eller om man har högtalare med en gigantisk dip mellan 1000 och 3000 hz, till exempel, syns det klart att det inte är high-fidelity. Men betyder det att man kan verifiera att nånting faktisk har blivit korrekt återgivit, i betydelse att en acoustic event har blivit korrekt återskapad? Nej, det tror jag typ aldri man kan.

Det blev några filosofiska tankar!

[Harryup]

High fidelity är hög naturtrogenhet. Finns inget naturligt med elektriskt förstärkta instrument så de går fett bort i en sådan diskussion.
Hög naturtrogenhet betyder inte att det måste låta exakt som det gjorde när man spelade in vilket dessutom få vet vad det är, utan att det låter så pass lika att man uppfattar ljudet som trovärdigt naturligt. Räcker med att flytta runt i en konsertsal så låter det klart olika, är det naturtroget på varje ställe eller låter det onaturligt någonstans? Att det låter olika är ju naturligt men det innebär att det kanske är så att spelar en orkester i en lite mera livlig hemmiljö så kan det vara naturligt ändå.

/Harryup

[petersteindl]

[Thomas_A]

håhåjaja .... om en gitarr är inspelad så det låter onaturligt i studion och spelas upp i hemmamiljö så det låter naturtroget, hur låter då en gitarr som är naturtroget inspelad i hemmaystemet...? Eller hur låter en gitarr som låter naturtroget i studion i hemmamiljö, givet att studion använder högtalare med en krokig frekvensgång?

Givet att det inte går att hantera ovan problematik så skulle jag istället säga att high fidelity är hög noggrannhet mot källan.

[Bagaget]

High fidelity är hög naturtrogenhet. Finns inget naturligt med elektriskt förstärkta instrument så de går fett bort i en sådan diskussion.
Hög naturtrogenhet betyder inte att det måste låta exakt som det gjorde när man spelade in vilket dessutom få vet vad det är, utan att det låter så pass lika att man uppfattar ljudet som trovärdigt naturligt. Räcker med att flytta runt i en konsertsal så låter det klart olika, är det naturtroget på varje ställe eller låter det onaturligt någonstans? Att det låter olika är ju naturligt men det innebär att det kanske är så att spelar en orkester i en lite mera livlig hemmiljö så kan det vara naturligt ändå.

/Harryup

Var får du natur från?
https://www.google.se/search?q=fidelity+meaning

[AndreasArvidsson]

håhåjaja .... om en gitarr är inspelad så det låter onaturligt i studion och spelas upp i hemmamiljö så det låter naturtroget, hur låter då en gitarr som är naturtroget inspelad i hemmaystemet...? Eller hur låter en gitarr som låter naturtroget i studion i hemmamiljö, givet att studion använder högtalare med en krokig frekvensgång?

Givet att det inte går att hantera ovan problematik så skulle jag istället säga att high fidelity är hög noggrannhet mot källan.

Ja det enda en återgivning kan vara trogen mot är så klart källan då det inte finns någon annan information tillhanda. Hur det lät vid en viss akustisk händelse som kanske har skett är det ingen(iaf inte anläggningen) som vet och många fonogram innehåller dessutom ljud som inte har någon motsvarande "riktig" händelse.

Dvs om ljudteknikerna medvetet skruvar ljudet på ett visst sätt så blir ju inte återgivningen mindre HiFi för det.

[Morello]

[Bill50x]

[ Bild ]

[RogerGustavsson]

Det är ganska intressant att ha varit med eller gjort inspelning på plats och sedan spela upp resultatet hemma. Om det finns en viss liknelse med verkligheten eller ej visar sig snabbt.

[oivavoi]

Ja det enda en återgivning kan vara trogen mot är så klart källan då det inte finns någon annan information tillhanda. Hur det lät vid en viss akustisk händelse som kanske har skett är det ingen(iaf inte anläggningen) som vet och många fonogram innehåller dessutom ljud som inte har någon motsvarande "riktig" händelse.

Men om målet bara är att återgiva källan, varför strula rundt med stereo-triangelet, t.ex.? Varför inte bara lyssna i mono, eller varför inte ha en högtalare foran huvudet och en högtalare bak huvudet? Årsaken till at väldigt få audiofile lyssnar på det sättet är ju at vi önskar att få målad upp en stereobild, som inte "finns" i signalet i sträng bemärkelse. Den uppstår bara i vår hjärna, givet vissa vilkår. Och det är ju återskapningen av sådana akustiska händelser för hjärnan som är det mest interessante med hifi, tycker jag själv då. Men där är det alltså svårt att tala om high-fidelity i absolut bemärkelse. I stället kan man falsifiera när nånting uppenbarligen inte är high fidelity.

[Harryup]

Hög naturtrogenhet som såldes in på 50-60-talet är förstås inte mot källan direkt eftersom ingen har tillgång till källan utan som man uppfattar att det borde kunna låta. Det hela mynnade ju ut i DIN-normen och där är det ju HIFI ifrån bilradios och vad som helst.
Så låter det som en gitarr kan låta så är det HIFI enligt ursprunget.
Så för en som levde på 50-60-talet skulle även en komprimerad inspelning av idag låta HiFi även om vi har uppdaterat våra alldeles egna normer till att inte tycka att det är det längre.
Det är inte så att endast de bästa anläggningar återgav HiFi, allt över dåligt återgav HiFi.

/Harryup

[Harryup]

Det är ganska intressant att ha varit med eller gjort inspelning på plats och sedan spela upp resultatet hemma. Om det finns en viss liknelse med verkligheten eller ej visar sig snabbt.

Längden på det återgivna stycket hemma är väl ungefär samma som i verkligheten iaf?
/Harryup

[mx]

Hög naturtrogenhet som såldes in på 50-60-talet är förstås inte mot källan direkt eftersom ingen har tillgång till källan utan som man uppfattar att det borde kunna låta. Det hela mynnade ju ut i DIN-normen och där är det ju HIFI ifrån bilradios och vad som helst.
Så låter det som en gitarr kan låta så är det HIFI enligt ursprunget.
Så för en som levde på 50-60-talet skulle även en komprimerad inspelning av idag låta HiFi även om vi har uppdaterat våra alldeles egna normer till att inte tycka att det är det längre.
Det är inte så att endast de bästa anläggningar återgav HiFi, allt över dåligt återgav HiFi.

/Harryup

Det där är faktiskt intressant. Om man tittar på hur många anläggningar såg ut förr och lät, och kallades för hifi, så kan man ju börja klia sig i skallen.

[Svante]

...och betänk andemeningen i märket "his master's voice".

[mx]

...och betänk andemeningen i märket "his master's voice".

Kan du utveckla för en som inte förstår?

[mx]

Jag är nog för ung.

[Griff]

...och betänk andemeningen i märket "his master's voice".

I min ungdom så hade jag en sådan skivspelare...

[Svante]

...och betänk andemeningen i märket "his master's voice".

Kan du utveckla för en som inte förstår?

His master's voice var ett skivmärke. Det satt en hund framför en trattgrammofon, och andemeningen var att det lät som husse. Hifi redan 1910 alltså.

[PekkaJohansson]

...och betänk andemeningen i märket "his master's voice".

Kan du utveckla för en som inte förstår?

HMV.jpg (11.69 KiB) Visad 3397 gånger

Svante syftar på världen mest kända reklambild och -slogan för skivbolag, His Master's Voice, som har använts av en rad bolag genom åren. Hunden hette Nipper och levde mellan 1884 och 1895. Så sent som 2010 fick Nipper en gata uppkallad efter sig nära sin viloplats i England.

Edit: ser nu att Svante hann före.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Laila]

Den, reklambilden, är dessutom djävulskt "bra" . . . typ.

[mx]

Tack så hemskt mycket för denna information. Har ju sett hunden där tidigare.

Finns det någon mer kuriosa?

[Harryup]

Här kan du läsa mer om den amerikanska varianten https://en.wikipedia.org/wiki/Victor_Ta ... ne_Company
I Japan lever namnet vidare genom JVC, Japan Victor Company.

/Harryup

[music4ever]

Spelat ett gäng skivor ikväll. Bland annat hamna den spanska heavy metal gruppen Panzer's debutplatta på skivspelaren. Ett kul litet album från 1982. Enligt discogs så kom CD utgåvan 2002 och direkt blev jag nyfiken hur den låter. Så jag "fann" den på nätet och det var ingen rolig historia. Ljudet på CD-utgåvan var väsentligt annorlunda och enligt mig sämre, än den gamla LP utgåvan (som var graverad av Utopia Studios i England).
Så även om CD, som format är väsentligt bättre än LP-formatet, så är det svårt (i mina ögon) att påstå man kommer närmare att "återge musiken som den var tänkt" med CDn än med den gamla LPn.

[petersteindl]

Spelat ett gäng skivor ikväll. Bland annat hamna den spanska heavy metal gruppen Panzer's debutplatta på skivspelaren. Ett kul litet album från 1982. Enligt discogs så kom CD utgåvan 2002 och direkt blev jag nyfiken hur den låter. Så jag "fann" den på nätet och det var ingen rolig historia. Ljudet på CD-utgåvan var väsentligt annorlunda och enligt mig sämre, än den gamla LP utgåvan (som var graverad av Utopia Studios i England).
Så även om CD, som format är väsentligt bättre än LP-formatet, så är det svårt (i mina ögon) att påstå man kommer närmare att "återge musiken som den var tänkt" med CDn än med den gamla LPn.

Ja det är sorgligt. Det är med vemod jag konstaterat att man massakrerat den konstart som kallas musik till förmån för dollar.

[music4ever]

Ja det är sorgligt. Det är med vemod jag konstaterat att man massakrerat den konstart som kallas musik till förmån för dollar.

Ja, det är trist för alla de som inte kan eller vill spela LP skivor. Min skiva är i gott skick och den funkar fint för mig.

[darkg]

Tack så hemskt mycket för denna information. Har ju sett hunden där tidigare.

Finns det någon mer kuriosa?

Ja, hör här!

Första målningen - med rulle:

Först fantasifullt formulerad "Dog Looking at and Listening to a Phonograph". Nipper var inte längre i livet när målningarna tog form.

[IngOehman]

Hög naturtrogenhet som såldes in på 50-60-talet är förstås inte mot källan direkt eftersom ingen har tillgång till källan utan som man uppfattar att det borde kunna låta. Det hela mynnade ju ut i DIN-normen och där är det ju HIFI ifrån bilradios och vad som helst.
Så låter det som en gitarr kan låta så är det HIFI enligt ursprunget.
Så för en som levde på 50-60-talet skulle även en komprimerad inspelning av idag låta HiFi även om vi har uppdaterat våra alldeles egna normer till att inte tycka att det är det längre.
Det är inte så att endast de bästa anläggningar återgav HiFi, allt över dåligt återgav HiFi.

/Harryup

Det är sällan jag ser ett inlägg som jag verkligen inte håller med om överhuvudtaget, men det där är ett.

Det du skriver antyder att hifi är helt orelaterst till verkligheten och bara handlar om en orelaterad ide om hur det "borde låta". Men så är det ju inte alls! Den utvärdering man gör beror ju på att man HAR hört saker live! Den intäre referens vi har ÄR byggd på lyssning på verkligheten. Många verkligheter.

Och dessutom är DIN-normen är teknisk, den beskriver inte någon upplevelse utan vilken teknisk kvalitet återgivningen behöver ha för att få kallas hifi.

Du skriver att vilken bilanläggning som helst uppfyller DIN-normen. Jag har inte någonsin stött på en bilanläggning som uppfyller DIN-normen!

Slutligen skriver du att dagens komprimerade inspelningar skulle upplevas som hifi för en som levde på 50/60-talet. Det är totalfel. På vad baserar du det? Dåtidens inspelningar är på alla sätt överlägsna dagens standardmög (även om det bästa som görs idag förstås inte är dåligt). Vi har inte höjt våra krav, vi har sänkt dem in absurdum!


Vh, iö