"Nytt" sätt att utvärdera hifi??

[meanmachine]

En vis man sade en gång att den som har två skjortor skall dela med sig åt dem som ingen har! Jag har säkert 20st så en krell för en skjorta är för mig helt ok.

[IngOehman]

Tycker det där med skjortorna låter rätt sjävklart och allmänmänskligt. Det representerar dock ett specialfall, nämligen lidandet. Det handlar ju inte om att dela en kaka, utan om att någon som behöver hjälp måste få det.

I vår värld är bristerna sällan så stora att folk behöver gå utan kläder. Då utvecklar sig lätt det som var godhet i den svåra världen, till att av bara farten bli missunnsamhet. Så min fråga är - är det lika självklart att den som har tre skjortor skall ge en till den som har en?

Vet inte vad jag är ute efter riktigt.... kanske att det i de lägre nivåerna av ljudkvalitet är viktigare med tydliga riktmärken. En trygghet i att veta att det åtminstone inte saknas väsentlig (musik)information. Medan det i de högre oundvikligen blir mer en fråga om personliga upplevelser och smak osv.

Alltså, du måste släppa det här med väsentlig musikinformation. Det går inte att resonera kring det om man inte definierar vad det är först och jag tror det är en fråga som har lika många svar som det finns lyssnare. Ska man ha en standard måste man nästan utgå från återgivningsperspektivet, men även det är besvärligt när det gäller högtalare och rum. Det finns ju inget protokoll som beskriver hur högtalare och rum ska se ut och hur de ska interagera. Inte heller finns det någon standard som talar om hur inspelning, mixning o.s.v. ska gå till.

Skulle man ena sig om någon sorts återgivningsbaserad standard, t.ex. en lägstanivå av den typ som du beskriver lär man ändå få problem eftersom en del saker som idag betraktas som extrem hi-end skulle hamna utanför.

Håller med Magnus. phloam är nog en aning vilse idag. Vad som tidnigar m.fl. benämner High-End är ofta inte synonymt med vare sig bra musikåtergivning eller transparens.

F.ö. tror jag att full förmåga att förmedla musiken generellt sett kräver total transparens, vilket, vill jag påstå det även finns stöd för i musiklitteraturen (läs t.ex. In i musiken av Peter Bastian). Tesen är att musik när den är som bäst, bäst liknas vid ett upplevelsetillstånd motsvarande en upplevelsemässig extrempunkt (jfr. matematisk extrempunkt) vilket antyder att det krävs oerhörd precision för att exitera alla delar av vår upplevelseförmåga tillräckligt väl för att musikupplevelsen skall bli maximal. Jag har svårt att tro att hög precision kan uppnås på annat sätt än genom total transparens. Att det är så tycker jag visas gång på gång när det visar sig att förändringar som logiskt/teoretiskt sett borde vara helt ohörbara tvärt om är tydligt detekterbara.

Snacket om att samenessbesudlade anläggningar skulle vara bra musikåtergivare p.g.a. sin sameness tror jag helt enkelt är felaktigt. Att det skulle gå att införa fel i en återgivningskedja som medför att återgivningskedjan förmår återge musik på ett bättre sätt oberoende av vilken musik det handlar om är rimligen fel. Saken är nog den att det finns tekniska förklaringar till att de är bra på att återge musik, punkt. Om de samtidigt har andra brister så är de troligen bra musikåtergivare trotts dessa brister och inte tack vare bristerna.

Magnus; Visst skrev du att du alltid kunde höra vad musikerna spelade oberoende av anäggning. Har du provat att själv återge (sjunga el. dyl.) det du hört någon gång. Det är nämligen lätt att tro att man hört vad som spelas, men det är inte förrän man försöker återge vad man hört (melodislinga el. liknande) som man inser att det var visst inte lika lätt med alla apparater.

Väldigt bra skrivet tycker jag, även om jag vet om verkligen Phloam var så vilse.

Men - jag inte håller med om att det är speciellt stora skillnader i apparaters förmåga att återge en melodi korrekt. Framförallt håller jag inte med om att kvantitet (hur mycket hörs melodin) är synonymt med korrekt i det fallet.

Det är ofta rätt lätt att öka fokuseringen på melodin, t ex genom att lyssna i en smalbandigare lyssning. Via en dator som spelar spår från Youtube och sedan hörs via en telefolinje till en polare, hör polaren ibland BARA melodin, men harmoniken framgår inte längre. Är det en bättre återgivning av melodin?

Jag tycker inte det. Jag tycker att den lyssning är bäst som återger verket som det spelades. Det kan innebära att man hör mycket mera än melodistämman och takten, faktiskt. Det finns ju därtill polymelodisk musik vars komplexitet och därmed intressanthet drabbas illa av att reduceras till vad som skall vara en melodi. Varför det skulle vara bättre att ändra musiken så att melodistämman får en ökad vikt i upplevelsen?


Vh, iö

[Slagverket]

...F.ö. tror jag att full förmåga att förmedla musiken generellt sett kräver total transparens, vilket, vill jag påstå det även finns stöd för i musiklitteraturen (läs t.ex. In i musiken av Peter Bastian). Tesen är att musik när den är som bäst, bäst liknas vid ett upplevelsetillstånd motsvarande en upplevelsemässig extrempunkt (jfr. matematisk extrempunkt) vilket antyder att det krävs oerhörd precision för att exitera alla delar av vår upplevelseförmåga tillräckligt väl för att musikupplevelsen skall bli maximal. Jag har svårt att tro att hög precision kan uppnås på annat sätt än genom total transparens. Att det är så tycker jag visas gång på gång när det visar sig att förändringar som logiskt/teoretiskt sett borde vara helt ohörbara tvärt om är tydligt detekterbara....

Utan att ha (läs orkat) läsa hela denna tråd vill jag bara applådera ovanstående!!! Väl skrivet!!!

[IngOehman]

Jag höll bara med och tyckte det var väldigt väl skrivit, men jag ändrar mig - jag applåderar jag också!

(Fast den allra sista meningen känner jag inte igen mig i. Jag behöver inte sjunga med för att veta om jag hängt med i melodin.)


Vh, iö