doze84 skrev:Richard skrev:prolinn skrev:Nattlorden skrev:prolinn skrev:Om nu de för Linn-förespråkare bästa apparaterna var de som tweakade (annat ord för färgning) ljudet mest så borde det ju betyda att de är de sämsta ur transparenssynvinkel, men så är det ju inte. T.ex. hade visst IÖ uttalat sig om att CD12 (som ju är den bästa av Linn:s konventionella CD-spelare) var en utmärkt konstruktion.
Hmm... så då är Mimik bättre än CD12, eftersom den påstås överlägsen 668 och CD12 är ungefär som 668. Hur passade det in i Linn-filosofin?
Eller har man bara inte berättat för folk att extrasvänget saknas i CD12 och ingen har märkt det?

CD12 är bra, men DS-spelarna ännu ett bra snäpp bättre. Mimik är rätt långt efter dagens Linn-spelare.
Dessutom är Richard helt fel ute när han hänvisar till att Linn skulle handla om systemmatchning. Peta in en Klimax DS i vilken gammal Linn-rigg som helst och den svarar direkt på förbättringen. Inte riktigt lika mycket som dagens toppsystem, men det beror ju bara på att det bästa Linn gör idag är bättre än det bästa de gjorde förr. Samma sak gäller samtliga av dagens
topprodukter och merparten av hela sortimentet. Bortsett från att t.ex.
instegsslutsteget Majik 2100 är svagare än Klout så är de ungefär i samma kvalitetsnivå, musikförmedlingsmässigt. Faktum är att Linn-produkter från olika generationer kan ha relativt olika ljudmässig karaktär och den gemensamma nämnaren är alltid att de stått ut just i det att de varit utmärkta ur ett musikåtergivningsperspektiv. Man får helt enkelt bättre grejer idag och billigare.
Prolinn:
"faktum är att Linn- produkter från olika generationer kan ha relativt olika ljudmässig karaktär" skriver du.
Håller med dig helt !
Detta visar med frapperande självklarhet att apparaterna inte bevisligen är transparenta- utan istället olikljudande och därmed färgande.
De är konstruerade att passa in i ett komplett system.
Det är därför Keltik låter så bra med kloutar, kairn samt Ikemi som källa.
Lika bra ( eller bättre ) som många av de nya systemen.
Inser du att apparater som är relativt transparenta låter i praktiken ofta precis likadant? Oavsett om du lyssnar med tune- method eller traditionell hifi- lyssning ?
Inser du Richard att en apparat kan ha låg färgning av timingen, med lite högre färg av klangen. Dom äldre linn apparaterna kanske färgade klangen
på olika sätt, men var desto mindre timingpåverkande.
Dom apparater du kallar för transparenta kanske är transparenta rent ljudmässigt, men inte musikmässigt, alltså är dom inte transparenta..
Åter igen, vi fokuserar på olika färgningar. Vi erkänner att vi inte är så supernoga med linjäreitet och klangfärgningar, jämfört med hur noga vi är med att få bort timingfärgningar.
Ni däremot, erkänner inte att ni inte bryr er så mycket om timing. För ni hör ingen skillnad:)
Richard, "tune dem" handlar inte bara om hur tydligt man hör en melodi. (Alltså ljud) Utan det handlar om att man hör melodin tydligt för att den backas upp av att övriga instrument spelar i takt. Det är skillnad. Det handlar om att alla instrument ska bli tydligare på samma gång. Inte bara flöjten:)
Du nämner att apparater kan ha en god timlig men en klangfärgning som är olika stor.
Jag förstår vad du menar.
Ett anpassat system med cd, förstärkare och högtalare kan återge kraftigt färgat, men vara bra på transienter i musiken.
Linns förra chefskonstruktör Crawford säger det i en intervju, att Ivor Tiefenbrun absolut ville ha en extremt transientsnabb högtalare med snabba element, som skulle vara styva och lätta. Crawford nämner att priset för detta var att tex ett piano lät klangligt som ett " honkytonk" - piano.
Detta gäller för högtalareserien index II, helix, Nexus, Kaber och Keltik.
Crawford utryckte missnöje med just klangen, därför att han var tvungen att använda onödigt branta filter pga den uppbrytning som sker i alla baselement som är extremt styva och lätta.
Spridningen blev också medioker.
Hans egna nyare konstruktioner använder dyrare element från audax aerogel- serie, där han slipper kompromissa med klangen och ändå få fram en transientsnabb högtalare.
De äldre ovannämnda Linn- högtalarna har också alla en svagt hissad mellanbas som gör att musikens fundament återges mera än det övriga registret.
Då fokuserar hörseln på instrument i detta tonområde, ofta elbasen och trummor.
Nyare linnhögtalare saknar ( enligt mätningar i bl.a. Stereophile ) mellanbaspuckeln och låter därför klart annorlunda. En del gillar det nya
ljudet, en del inte.
Linn Nexus och Linn majik 140 låter klangligt väldigt olika- och majik 140 låter bättre med signalkällor från andra märken än bara det egna.