Hej på er alla
Nu har jag äntligen kommit hem och kurerat mig från en elakartad bronkit eller vad det nu heter. Resan har varit ömsom vin ömsom vatten, fast mest vin förstås
Undrar vad man ska med vatten till? I kaffe kan det ju vara bra med vatten förståss även om kaffe är vattenutdrivande.
Jaha, nu ska vi se vad som hänt på faktiskt. Click, click, få se var är tråden? Läsa, läsa, söka, söka. Var är tråden? Har den strukits? Hmm, kanske på nästa sida. Va, den har förpassats till B-laget. Vilken förolämpning. Det måste vi genast korrigera. Det är dags för lite american storytelling.
Som sagt, Ärfrans, Air France tror jag det stavas
, börjar med att vägra lyfta på Arlanda. Temperaturen i planet är långt över 30 grader och det är fuktigt. Svetten rinner och skjortan blir lagom blöt på ryggen. Planet står still i en timme utan någon information från brudarna i kostym. Ingen säger nåt utom att dom väntar på sin startbanetur. Naturligtvis anländer planet för sent i Paris där vi ju skall byta plan och IÖ o jag missar således LA-planet. Tja, vi får som plåster på såret ett hotellrum nära flygplatsen CharldeGål som Ärfrans betalar. Klockan är strax efter 12 på dan. Vad skall vi göra? Vi checkar in på rummet o beger oss sedan in i den ”syndiga” staden Paris och det är ju inte re sämsta. Hur kommer vi då till Hotellet? Efter att ha gått i korridorer, tagit buss, gått ytterligare korridorer, frågat många om vägen så hittar vi till slut var vi ska ta shuttlen till hotellet. Vi väntar i 25 minuter och se, en livs levande buss med hotellnamnet på. Fantastiskt, nu är vi snart där. Bussen kör iväg efter 5-10 minuter och sedan efter 25-30 minuter var vi vid hotellet. Klockan är eftermiddag och IÖ känner sig lite spak efter noll sömn i nån dag. Han vill ha respit till klockan 17:00 för lite sömn o sedan bär det av mot Paris.
Hur åker man då in till Paris på ett enkelt o snålt o snabbt sätt från CharldeGål? Egentligen går det inte. Det är vid såna här tillfällen som man fattar vitsen med Arlanda express; snabbt o bekvämt men inte fullt gratis. Det går ett tåg från CharldeGål och ända in till de fattiga studentkvarteren kring Kartje Latäng d v s Saint Michell (jag tror min franska stavning inte är helt perfekt)
Sagtogjort vi hoppar in i shuttlen åter till flygplatsen o tjackar tågbiljetter till stan. Dom däringa biljettautomaterna funkar säkert ibland. Till slut lärde vi oss hur man gör.
Till saken hör att jag under resan fortfarande var extremt förkyld men som nu tackolov börjar ge med sig, nåväl, tåget in till Paris går i snigelfart och det tog enonhalv timme från hotellet in till stan. Å vi såg inte ens en enda eld i förstäderna o inte heller ens några omkullvälta bilar så vi får nog klaga på nöjesutbudet på snigelexpressen in te stan
Vad gör vi nu? Nu e vi ju här mitt i smeten i den syndiga staden.
Vi var hungriga men det ingick ju middag på hotellet som Ärfrans betalar. Men e man mitt i smeten i Paris o både ser o doftar allt käk så blir man ju inte mindre hungrig. Vi drog in i gränden i Kartje Latäng där det var livligast. Vi e ju flockdjur tror ja nån har sagt. Den ena restaurangen efterren andra visar sitt utbud av mumsigt käk i skyltfönstren. Färsk hummer, langustiner o allehanda kött på grillspett stod bara där o väntade. De va ba te å räkna sina euro vilket var ganska lätt. Med tomma fickor får plastkorten komma till sin rätt.
Vi blev så småningom inkastade på ett Grekiskt hak som såg mycket trevligt ut. Gubben som stog utanför me hatt va bra på o langa in folk. Vi hade inte en chans å värja oss trots vår extremt fasta karaktär
Vi blev helt enkelt sjanghajjade o Live musik blev det också. Usch va vi vantrivdes med livemusik grillspett o Buscholä. Hur skall vi klara re här? De e ju väldigt synd om oss.
I Paris måste man dricka Buscholä så de blev nåra pannor te käket. De gick helt enkelt inte å värja sig för trycket från ovan, han me hatten alltså. Käket va ok o vinet likaså fast kanske lite bättre o det va därefter ba te å åka tillbaks till hotellet på vissjan för att fortsätta käka hotellets gratismat som Ärfrans bjöd på, o det va ju inte riktigt i samma paritet som krubbet i stan.
Vi ville helst va på rummet å spana in nån film så vi plockade käket o mera Buscholä o drog upp på rummet så vi kunde flukta, käka o inmundiga det franska rötjutet.
Nästa morron vareba te å tjecka in tidigt o stiga ombord på Ärfransplanet. I sedvanlig fransk orning stod planet på plattan o vänta i nästan två timmar innan det lyfte.
Efter en lång stund sades det att dom väntade på bagage. Sen sa man att nu vare färdigväntat o nu flög vi äntligen iväg. Va fint. Jaha, nu vare Kalifornien nästa. Vi kan ju i alla fall hoppas. Maten på planet var inte i paritet me va ja minns från Ärfrans fornstora dar. Champagnen var dock gratis
Efter en massa timmar o lite sömn kom vi fram till andra sidan av andra sidan pölen. Vi beger oss fram till bagagebanden. Väskor kommer o väskor tas. På slutet kom även IÖs men min väska var ej tillstädes o lyste med sin frånvaro. Springa, Springa runt o leta men inge napp. Till slut hörde man: ”Ställ er i kön där borta o anmäl borttappad väska.”
Kön var lång och det tog i alla fall minst 40 minuter innan det var vår tur. Nu skulle re förklaras. Vi flög igår men egentligen idag. Vi flög från Stockholm men egentligen från Paris dan efter. Vi flyger till Los Angeles men egentligen har vi hotell i Las Vegas. You got the picture?
Nåväl, till slut sa snubben att jag skulle ringa tillbaks då han knappat in infon i computern. Då skulle jag också få den där fantastiska koden som allt hänger på nämligen den där ”file reference”. Jag kunde ringa närsomhelst på dygnet sa han. Ok, piece of cake, de e ba o ringa tebaks när vi nått hotellet i Vegas.
Vi ringer nu vår vän Donald som skulle hämta upp oss på flygplatsen o han undrar förstås var vi tog vägen. Det undrade vi också. Vi går ut ur flygplatsbyggnaden o den gode Donald dyker sedan upp efter 20 minuter. Vem är då Donald? Det är inte Kalle Anka, Donald var min distributör av Bremen D/A omvandlare i USA. Han bygger dessutom basar åt Aurasound d v s dom bashögtalare som sitter i den basmodul som jag konstruerade åt SMS till deras hembiosystem.
Nu vare bara o åka till biluthyrningsfirman för att hyra bil. Det gick ju bra efter lite övervägningar om vilken insurance vi skulle ha. Till slut tog vi full coveridge. Försäkringen kostar lika mycket som bilen. Men det är ok, så slipper man bry sig.
Vi checkar in på det sedvanliga hotellet i Hollywood på corner av Sunset/La Brea. Jag förutsätter att det ingår i allas allmänbildning att veta exakt var detta är!
Nu ere sen eftermiddag o lite käk skulle sitta bra o jag måste ju i brist på väska tjacka kläder, rakapparat, tvål o allt annat som var i väskan som nu inte var tillstädes. Även kameran låg i väskan så därför är det tunt me fotografier från min sida. Kostymen hade jag dock med mig på planet. Det var bara o dra till Nordstrom på the Grove. Handla, handla, handla o man var sen tiotusen fattigare. Öh, kroner o inte dollar. Personligen sätter jag värde i fräscha kalsonger, strumpor o skjorta. O kunna raka o tvätta sig o borsta tänderna är ju också alltid trevligt.
Dan därpå var det next stop Las Vegas, Den här gången, med förkylning o utan väska o en IÖ som skulle va på plats o fintrimma Gurusarnas IÖ-sound i rummet. Ja ja, jag vet redan va IÖ kommer att påpeka med sin taktpinne. Förresten, apropå taktpinne, det påminner mig om Emma, fast egentligen M A Numminens låt med texten: Slå mej med din rytm’npinnen
Nåväl, vi sitter i bilen o krusar genom öknen o bergen, öh, på genuin svengelska tror ja man stavar det cruisar. Ni förstår säkert.
Gud va skönt med chaufför, IÖ sitter vid spakarna d v s ratten o ja njuter. Fast har han månne inte fel hudfärg? Alla chaufförer eju negrer. Det vet jag för så ere i Hollywood. Det har jag sett på film så det måste va sant. Afroamerikaner tror jag det heter nuförtiden. Nåväl, han får väl duga för den här gången. Men Ingvar: ”Tanken e ju halvtom så vi måste nog tanka annars blir det som förra gången.” Nä, tanken e halvfull så vi åker till nästa mack fast vi klarar oss nog till Vegas. Jaha ok då, men den här gången blev det faktiskt tanka av vid nästa så soppan räckte ända till Vegas.
Gökur, gökur, gökur. Vad är det för nåt? Det handlar inte om någon Isländsk kopulering utan om IÖs mobiltelefon
Va fan dillar den där Steindl om? Jo, dom som känner Ingvar vet va jag dillar om. Gökur är IÖs ringsignal. Den hörs ofta fast ännu mycket oftare i Sverige. Samtal från Gurusarna.
Nu ere dags för paus innan vi kommer te Vegas o CES o avslöjar allt annat småttogott för sånt här svammel ere väl knappast nån som orkar med i längden.
Ha re så bra
Väl mött
PS
av mapem » 2008-01-04 10:40 
