prolinn, om jag förstår dig rätt menar du att det i första hand är sämre inspelningar som vinner på att spelas upp i bättre hi-fi-anläggningar. Den uppfattningen är enligt mina erfarenheter extremt sällsynt men grundfrågan som sådan är intressant. Vanligen har jag hört uppfattningen att bättre anläggningar inte tjänar något till eftersom de avslöjar så många inspelningars brister.
För mig är denna fråga både upplevelsemässigt och filosofiskt intressant och jag föredrar nästan alltid så korrekt avspelning som möjligt. En följdfråga blir då var inspelningen slutar och var avspelningen börjar. Att korrektionskurvor ska tonkurveförändra vid avspelning på avsett vis om de använts vid inspelning är självklart.
Mindre självklart kan det vara om psykoakustiskt inkorrekt metodik har använts vid mixning och masteringprocessering och man har möjlighet att minska klangfelet genom equalilzer, är det då ett sätt att återge eller att processera. I princip avstår jag ifrån processering men skulle undantagsvis kunna tänka mig att använda exempelvis Ingvars NOLOM-krets (om jag minns namnet rätt och ifall jag ägde någon).
Kronkan, jag tycker som du och njuter mer när jag lyssnar på välproducerad musik än mindre välproducerad dito. Dock är ju musiken viktigare än ljudet för mig liksom för de allra flesta, enligt mina erfarenheter. Därmed blir det svårt att jämföra en produktion med en annan och uteslutande beakta en av alla de samverkande parametrarna som bidrar till helhetsupplevelsen.
Någon nämnde Caruso i denna tråd. Trots den förhållandevis usla ljudkvaliteten så finns det knappast någon inspelning av modernare och ljudtekniskt bättre slag med någon annan sångare som matchar den upplevelse jag får av Carusos gudomliga röst.
Kronkan och Peter, jag ser inte heller någon skillnad i uppgiften för hi-fi-anläggningen om den ska återge akustisk musik, elektronisk musik eller musik producerad med någon av de många blandtekniker som förekommer med sampling och olika ljudsynteser. Originalmastern utgör konstverket och det vill jag höra så korrekt återgivet som möjligt. Att mycket musik som produceras inom popmusiken enligt vidaste genredefinition inte är genomförd med relevant metodik, tillräcklig signalhanteringskapacitet hos använd ljudutrustning eller rimligt korrekt monitorlyssning ändrar inte denna min önskan.
Ingvar, jag håller verkligen med dig om att det är upplevelsen som är nyckeln till uppvaknande och dessutom den främsta meningen med intresse för musik, ljudteknik och musikproduktion i vid mening.
adzer, du skriver mycket klokt tycker jag. När det gäller att skivbolagen vill tjäna pengar tänker jag att verkligheten är mer komplex och mångfasetterad än att den bör delas upp i verksamhet som bygger på ekonomisk vinst respektive ideell verksamhet utan ekonomiska incitament. Många gånger torde båda dessa perspektiv finnas med i en eller annan form och med olika kvot.
En intressant fråga med direkt koppling till min trådfråga är vilka potentiella möjligheter ljudkvalitet ger att tjäna pengar. Oavsett svaret på den frågan så tror jag att det är olyckligt ur flera synvinklar att betrakta dålig ljudkvalitet som en generell framgångsfaktor inom musik och ljudproduktion.
Moment-23, tack för positiva tankar och förslag inklusive erbjudande om egna insatser för Ljudtekniska Sällskapet. Varmt välkommen att ta kontakt med mig eller någon annan i sällskapet så för vi direktdialog.
phloam, jag tänker som du att ju fler lösningar och förslag desto fler nya problem dyker upp. Det är knappast bara på ont utan för också det goda med sig att vi kan få en mer utförlig och därmed förhoppningsvis även riktig bild av rådande förutsättningar för att nå högre ljudkvalitet.
Vidare tror jag du har helt rätt i din analys att dagens medieutbud inom musik i allt högre grad kommit att fokusera kvantitet framför kvalitet. Din liknelse med musiken ”som beter sig som en billig prostituerad ” (bortsett ifrån att jag tycker att prostituerade är människor som inte på något sett förtjänar förakt utan snarare medkänsla och förståelse) känns djupt smärtsam för mig därför att jag tyvärr inser att det ligger mycket i den.
Conan, det finns exempel på efterfrågan på bättre ljud från slutkonsumenterna vilket jag skrivit om i Musik & Ljudteknik. Samtidigt tänker jag att detta är sällsynt och inte räcker som enskild insats för den ljudkvalitetshöjning många av oss önskar. Men allt i rätt riktning är positivt och värt att beakta, tycker jag.
Sant också att småbarnsmamman sannolikt blir en aning nöjdare på ett mer eller mindre omedvetet plan om ljudkvaliteten ökar.
Kronkan (igen), en bra tanke att uppmärksamma ljudtekniker tycker jag. Samtidigt är uppgiftens genomförande försiktigt uttryckt komplicerad om vi håller oss inom dagens populärmusik.
Varmt välkommen att ta kontakt direkt med mig eller någon annan i Ljudtekniska Sällskapet angående dina förslag till insatser.
prolinn (igen), jag håller fullständigt med dig om att musiken bör sättas i centrum. Hur det lämpligen kan gå till finns det flera svar på. Eftersom musiken för de flesta av oss är viktigare än ljudkvaliteten och för att de musikaliska parametrarna har en sådan enastående genomslagskraft trots usel återgivning (Carusos fonografinspelningar är ett av de mer lysande exemplen enligt mig) så finns det som jag ser det ingen framkomlig väg mot bättre musikupplevelser förutom att minimera och om möjligt ta bort alla olinjäriteter i återgivningen; inklusive den dynamiska olinjäriteten som alltför många konstruktörer saknar metoder och erfarenheter av att kartlägga, adressera och lösa.
http://www.studioblue.se/forskning/signalhantering
http://www.studioblue.se/forskning/line ... t-response
Kronkan (igen), jag kan inte nog tydligt instämma i din tanke att ”allt börjar ju vid inspelningstillfället”.
Ingvar (igen), som tur är tyder mina erfarenheter av många hi-fi-apparattillverkare på att de arbetar just med ambitionen att släppa fram musiken; precis som du är inne på. Sedan kan jag förvånas över att många (inte minst en del stora företag med stora resurser) saknar kunskap om såväl adekvat testmetodik som grundläggande dimensioneringar vilka varit kartlagda sedan årtionden, exempelvis var den hörbara detektionsgränsen går vid förstärkares undre respektive övre gränsfrekvens.
phloam (igen), du fokuserar en ny fråga om tjejbristen i hi-fi-världen. Jag har funderat länge på den utan att komma på något svar som känns rimligt. Den enligt mig sakligt grundlösa snedvridna könsfördelningen är i stort sett lika stor bland ljudtekniker. Jag befarar att lösningen inte handlar om att vi ska ”släppa in dem” vilket jag tror att de allra flesta mer än gärna gör. Snarare tänker jag att problemet är att många kvinnor inte ens har reflekterat över frågan om de vill bli insläppta.
Jag är ordförande i Ljudtekniska Sällskapet samt forskare, lärare och rektor vid Studio Blue.
.
