Fan vad mycken ”popmusik” låter trist

[Morello]

https://www.discogs.com/Dick-Hyman-Swing-Is-Here/release/1344607

Någon som lyssnat?

Låter mycket trevligt - bara lyssnat på skruttify än så länge. Blir köp på den.

Notera att det finns två till utseendet snarlika album med Hyman - köp båda och njut!

[I-or]

Jag vill återigen påpeka att jag finner det underligt att skaparna av musiken inte skulle ha rätt att skapa den musik de själva vill, vill de göra en baskraftig låt så kommer det naturligtvis vara mer energi och högre nivåer i basområdet, som i sin tur kommer visa sig i diverse analyser. Även samma sak gäller de högre frekvenserna där det lika gärna kan vara ett individuellt instrument som medvetet rattats in med mycket energi i ett visst frekvensområde, vilket även det kommer visa sig i en spektrumanalys utan att det är något fel.

Det går inte att titta på dessa grafer och diktera hur de borde se ut, de kommer se ut som musiken är formad och kommer till största del se ut som just musikerna valt att forma sin musik.
Om du läser beskrivningen i MasVis så står det tydligt att musik som är skapad av akustiska instrument i en akustisk miljö ofta har ett något snarlikt sluttande spektra. Man kan inte bedöma elektronisk musik (som inte har något naturligt akustiskt ursprung) efter samma skala, inte heller musik som har tonkontroller som exempelvis en gitarrförstärkare då vi knappast kan råda över hur inställningarna på dessa måste eller bör vara, det är ett fritt konstnärligt formspråk och gitarren får vara precis så ”skrikig” i tonen som gitarristen själv vill. Även detta kommer såklart visa sig i analysen utan att det är något fel.

Det blir ganska konstigt att bedöma musik likt det sätt man bedömer en högtalares frekvensgång, olika musikstycken låter olika och har olika mycket energi i olika delar av frekvensspannet, och kommer därmed även se olika ut i analysen.
Den enda jämförelsen man kan göra i exempelvis MasVis är mellan olika mastringar av samma låt och samma mix, där kan man göra vissa antaganden om att exempelvis något frekvensområde möjlgen har höjts eller sänkts mellan originalet och remastern, eller om andra förändringar har gjorts.

Det intressanta är att även om man utifrån ett teoretiskt perspektiv kan resonera som du gör, så visar det sig ändå att en subjektivt bra klangbalans överensstämmer alldeles utmärkt med en mätmässigt väldefinierad sådan. Hade jag inte själv studerat detta lite mer noggrant för hundratals låtar hade jag inte trott att det skulle vara på det här viset eftersom det är massor av variabler rent signalanalysmässigt och att vi därmed borde acceptera ganska stora skillnader.

Det är helt enkelt så att en viss spektrumform* är hörselvänlig. Denna spektrumform kan förvisso variera några dB hit och dit, men i stora drag är den ganska konstant så länge som vi diskuterar elektrifierad musik.

Nedan ser vi en jämförelse mellan ett par alster som vi tidigare enats om har bra klangbalans, Wishing Well och Sweet Home Alabama, två låtar med helt olika stil och instrumentering, i jämförelse med bastunga/diskantlyfta Get Lucky. Vi noterar den stigande graden av kompression, vilken medför att Get Lucky ligger högst, men också framför allt bastoppen i 50- och 63 Hz-tersbanden. Just discomusik brukar ofta ha en liknande bastopp, men oftast ligger den något högre i frekvens och är dessutom vanligen betydligt lägre i nivå. Notera även det lilla extra bidraget i diskanten, vilket är en följd av bastoppen. Intressant nog tycker vi lyssnare att den övre diskanten måste upp när basen går upp, även om jag tycker att man tog i en liten aning för mycket här. Man blir förvånad hur hörseln reagerar relativt snarare än absolut när man ekvaliserar hit och dit i olika sammanhang.

Daft Punk har dock uppenbarligen velat få till en discopastisch och detta får man respektera även om det låter obalanserat klangmässigt. Som jag skrev ovan tycker jag att ljudkvaliteten är förhållandevis hög på Random Access Memories.

3Songs.jpg (32.09 KiB) Visad 4382 gånger

*Lustigt nog är denna spektrumform ungefär likadan som den man får för lätt lågpassfiltrerat rosa brus (om man undantar frekvenser under ca 40 Hz) . Man bör dock inte dra slutsatsen att brus är samma sak som musik, även om åtminstone jag blir tveksam ibland när det gäller vissa musikstilar.

[Nattlorden]

Daft Punk-skivan hade definitivt inte varit lika lyssningsvärd med mindre bas.

[I-or]

Kan du göra en graf för Lose Yourself To Dance? Den har en de mest överdrivna(tjockaste?) basnivåerna jag hört.

Anledningen till att just denna låt har en "supertjock" bas är dels 50 Hz-tersbandstoppen, men även att mellanregisternivån genomsnittligt är ett par dB lägre än för Get Lucky och att den lilla diskanttoppen också saknas. The Game of Love som nämndes tidigare i tråden är förhållandevis balanserad här.

RAM.jpg (33.33 KiB) Visad 4369 gånger

[I-or]

Daft Punk-skivan hade definitivt inte varit lika lyssningsvärd med mindre bas.

Mja, basnivån varierar ordentligt mellan låtarna, långt mer än för typiska album, vilket tydligt framgår ovan. Jag gillar bas och tycker att man kan höja tersbandsnivån ett par dB över mellanregistret, men de värsta excesserna gör ljudet lite väl klumpigt i mitt tycke. Ganska jämn men låg bas är extra trevligt.

[Tell]

*Lustigt nog är denna spektrumform ungefär likadan som den man får för lätt lågpassfiltrerat rosa brus (om man undantar frekvenser under ca 40 Hz) . Man bör dock inte dra slutsatsen att brus är samma sak som musik, även om åtminstone jag blir tveksam ibland när det gäller vissa musikstilar.

Har faktiskt sett en del Youtube-tutorials om att man ska mixa med rosa brus. Går väl ungefär ut på att man ska soloa varje kanal, börja på noll volym, dra igång rosa brus för att sen höja volymen på kanalen tills man börjar höra den genom bruset, o så rinse and repeat tills alla kanaler är justerade. Bra sätt för nybörjare att få ganska bra resultat, men såklart inget som proffs bör pyssla med.


För övrigt tycker jag RAM låter ljudligt trevligt, om än musikaliskt lite trist då det inte låter som Daft Punk.
Det här låter roligare, om än säkert sämre mätresultat (vilket imo är en hint om att det inte nödvändigtvis är dynamiken som bestämmer om det är trist eller inte)

[Nattlorden]

Daft Punk-skivan hade definitivt inte varit lika lyssningsvärd med mindre bas.

Mja, basnivån varierar ordentligt mellan låtarna, långt mer än för typiska album, vilket tydligt framgår ovan. Jag gillar bas och tycker att man kan höja tersbandsnivån ett par dB över mellanregistret, men de värsta excesserna gör ljudet lite väl klumpigt i mitt tycke. Ganska jämn men låg bas är extra trevligt.

Ja, det är väl att förvänta sig om man verkligen jobbar med bas som uttryckssätt...? Att förvänta sig att alla låtar någon skriver bör ja samma bastryck vore förvånansvärt för mig.

[I-or]

Återigen, konstnärligt kan artisten uttrycka sig hur han/hon vill. Ljudkvalitet är dock en helt annan sak.

[Morello]

Slog på "lose yourself to dance" - ganska komprimerat och riktigt ful, bumlig bas.

Växlar tillbaka till Empire brass på. Telarc

[Ogjort]

Ramlade oförhappandes på något överraskande, som verkligen kan sägas tillhöra "mainstream".

Ljudet är nästan bra - i jämförelse. Det finns till och med dynamik. Både terass och momentan.
Och ovanpå detta, bästa kånntry-bandet (bluegrass) som jag hört på en svensk produktion.

https://tidal.com/browse/track/22964759

Tomas Ledin alltså! Fascinerande!

[I-or]

Slog på "lose yourself to dance" - ganska komprimerat och riktigt ful, bumlig bas.

Växlar tillbaka till Empire brass på. Telarc

Ja, i korta drag stämmer detta väl, överkomprimerat och överbasat. Dessutom mycket "one-note-bass" (ett ungefär 1/6 oktav brett band centrerat vid 45 Hz (höger kanal) respektive 55 Hz (vänster kanal)), vilket gör det hela ännu värre. Övriga låtar är i olika grad bättre, dock.

Jag har tre album med Empire Brass och alla låter mycket bra, men vad kan man annars vänta från Telarc?

[I-or]

Ramlade oförhappandes på något överraskande, som verkligen kan sägas tillhöra "mainstream".

Ljudet är nästan bra - i jämförelse. Det finns till och med dynamik. Både terass och momentan.
Och ovanpå detta, bästa kånntry-bandet (bluegrass) som jag hört på en svensk produktion.

https://tidal.com/browse/track/22964759

Tomas Ledin alltså! Fascinerande!

Ja, som vanligt dock överkomprimerat men i stora drag oprocessat och bra. Sammantaget den bästa ljudkvalitet jag har hört från hans sida.

Tomas Ledin har för övrigt gjort en hel del musik med någorlunda hygglig ljudkvalitet även tidigare (Tillfälligheternas Spel är t.ex. inte alls dålig i sammanhanget).

[Ogjort]

Ramlade oförhappandes på något överraskande, som verkligen kan sägas tillhöra "mainstream".

Ljudet är nästan bra - i jämförelse. Det finns till och med dynamik. Både terass och momentan.
Och ovanpå detta, bästa kånntry-bandet (bluegrass) som jag hört på en svensk produktion.

https://tidal.com/browse/track/22964759

Tomas Ledin alltså! Fascinerande!

Ja, som vanligt dock överkomprimerat men i stora drag oprocessat och bra. Sammantaget den bästa ljudkvalitet jag har hört från hans sida.

Tomas Ledin har för övrigt gjort en hel del musik med någorlunda hygglig ljudkvalitet även tidigare (Tillfälligheternas Spel är t.ex. inte alls dålig i sammanhanget).

Japp - jag blev nyfiken och började kolla upp andra produktioner med Ledin.
Instämmer.
Fast just Höga Kusten-plattan skiljer ut sig påtagligt. (inte lysande - men bättre än det mesta)
Å innan jag kollade, trodde jag han hade farit iväg till amerikat och spelat in. Men det är idel ädla svenska musiker.
Kul!

[goat76]

Ogjort, det hade varit intressant om du ville ta dig tid och kommentera följande diskussion.

Jag vill återigen påpeka att jag finner det underligt att skaparna av musiken inte skulle ha rätt att skapa den musik de själva vill, vill de göra en baskraftig låt så kommer det naturligtvis vara mer energi och högre nivåer i basområdet, som i sin tur kommer visa sig i diverse analyser. Även samma sak gäller de högre frekvenserna där det lika gärna kan vara ett individuellt instrument som medvetet rattats in med mycket energi i ett visst frekvensområde, vilket även det kommer visa sig i en spektrumanalys utan att det är något fel.

Det går inte att titta på dessa grafer och diktera hur de borde se ut, de kommer se ut som musiken är formad och kommer till största del se ut som just musikerna valt att forma sin musik.
Om du läser beskrivningen i MasVis så står det tydligt att musik som är skapad av akustiska instrument i en akustisk miljö ofta har ett något snarlikt sluttande spektra. Man kan inte bedöma elektronisk musik (som inte har något naturligt akustiskt ursprung) efter samma skala, inte heller musik som har tonkontroller som exempelvis en gitarrförstärkare då vi knappast kan råda över hur inställningarna på dessa måste eller bör vara, det är ett fritt konstnärligt formspråk och gitarren får vara precis så ”skrikig” i tonen som gitarristen själv vill. Även detta kommer såklart visa sig i analysen utan att det är något fel.

Det blir ganska konstigt att bedöma musik likt det sätt man bedömer en högtalares frekvensgång, olika musikstycken låter olika och har olika mycket energi i olika delar av frekvensspannet, och kommer därmed även se olika ut i analysen.
Den enda jämförelsen man kan göra i exempelvis MasVis är mellan olika mastringar av samma låt och samma mix, där kan man göra vissa antaganden om att exempelvis något frekvensområde möjlgen har höjts eller sänkts mellan originalet och remastern, eller om andra förändringar har gjorts.

Det intressanta är att även om man utifrån ett teoretiskt perspektiv kan resonera som du gör, så visar det sig ändå att en subjektivt bra klangbalans överensstämmer alldeles utmärkt med en mätmässigt väldefinierad sådan. Hade jag inte själv studerat detta lite mer noggrant för hundratals låtar hade jag inte trott att det skulle vara på det här viset eftersom det är massor av variabler rent signalanalysmässigt och att vi därmed borde acceptera ganska stora skillnader.

Det är helt enkelt så att en viss spektrumform* är hörselvänlig. Denna spektrumform kan förvisso variera några dB hit och dit, men i stora drag är den ganska konstant så länge som vi diskuterar elektrifierad musik.

Nedan ser vi en jämförelse mellan ett par alster som vi tidigare enats om har bra klangbalans, Wishing Well och Sweet Home Alabama, två låtar med helt olika stil och instrumentering, i jämförelse med bastunga/diskantlyfta Get Lucky. Vi noterar den stigande graden av kompression, vilken medför att Get Lucky ligger högst, men också framför allt bastoppen i 50- och 63 Hz-tersbanden. Just discomusik brukar ofta ha en liknande bastopp, men oftast ligger den något högre i frekvens och är dessutom vanligen betydligt lägre i nivå. Notera även det lilla extra bidraget i diskanten, vilket är en följd av bastoppen. Intressant nog tycker vi lyssnare att den övre diskanten måste upp när basen går upp, även om jag tycker att man tog i en liten aning för mycket här. Man blir förvånad hur hörseln reagerar relativt snarare än absolut när man ekvaliserar hit och dit i olika sammanhang.

Daft Punk har dock uppenbarligen velat få till en discopastisch och detta får man respektera även om det låter obalanserat klangmässigt. Som jag skrev ovan tycker jag att ljudkvaliteten är förhållandevis hög på Random Access Memories.

3Songs.jpg

*Lustigt nog är denna spektrumform ungefär likadan som den man får för lätt lågpassfiltrerat rosa brus (om man undantar frekvenser under ca 40 Hz) . Man bör dock inte dra slutsatsen att brus är samma sak som musik, även om åtminstone jag blir tveksam ibland när det gäller vissa musikstilar.

[Ogjort]

Ogjort, det hade varit intressant om du ville ta dig tid och kommentera följande diskussion.

Jag vill återigen påpeka att jag finner det underligt att skaparna av musiken inte skulle ha rätt att skapa den musik de själva vill, vill de göra en baskraftig låt så kommer det naturligtvis vara mer energi och högre nivåer i basområdet, som i sin tur kommer visa sig i diverse analyser. Även samma sak gäller de högre frekvenserna där det lika gärna kan vara ett individuellt instrument som medvetet rattats in med mycket energi i ett visst frekvensområde, vilket även det kommer visa sig i en spektrumanalys utan att det är något fel.

Det går inte att titta på dessa grafer och diktera hur de borde se ut, de kommer se ut som musiken är formad och kommer till största del se ut som just musikerna valt att forma sin musik.
Om du läser beskrivningen i MasVis så står det tydligt att musik som är skapad av akustiska instrument i en akustisk miljö ofta har ett något snarlikt sluttande spektra. Man kan inte bedöma elektronisk musik (som inte har något naturligt akustiskt ursprung) efter samma skala, inte heller musik som har tonkontroller som exempelvis en gitarrförstärkare då vi knappast kan råda över hur inställningarna på dessa måste eller bör vara, det är ett fritt konstnärligt formspråk och gitarren får vara precis så ”skrikig” i tonen som gitarristen själv vill. Även detta kommer såklart visa sig i analysen utan att det är något fel.

Det blir ganska konstigt att bedöma musik likt det sätt man bedömer en högtalares frekvensgång, olika musikstycken låter olika och har olika mycket energi i olika delar av frekvensspannet, och kommer därmed även se olika ut i analysen.
Den enda jämförelsen man kan göra i exempelvis MasVis är mellan olika mastringar av samma låt och samma mix, där kan man göra vissa antaganden om att exempelvis något frekvensområde möjlgen har höjts eller sänkts mellan originalet och remastern, eller om andra förändringar har gjorts.

Det intressanta är att även om man utifrån ett teoretiskt perspektiv kan resonera som du gör, så visar det sig ändå att en subjektivt bra klangbalans överensstämmer alldeles utmärkt med en mätmässigt väldefinierad sådan. Hade jag inte själv studerat detta lite mer noggrant för hundratals låtar hade jag inte trott att det skulle vara på det här viset eftersom det är massor av variabler rent signalanalysmässigt och att vi därmed borde acceptera ganska stora skillnader.

Det är helt enkelt så att en viss spektrumform* är hörselvänlig. Denna spektrumform kan förvisso variera några dB hit och dit, men i stora drag är den ganska konstant så länge som vi diskuterar elektrifierad musik.

Nedan ser vi en jämförelse mellan ett par alster som vi tidigare enats om har bra klangbalans, Wishing Well och Sweet Home Alabama, två låtar med helt olika stil och instrumentering, i jämförelse med bastunga/diskantlyfta Get Lucky. Vi noterar den stigande graden av kompression, vilken medför att Get Lucky ligger högst, men också framför allt bastoppen i 50- och 63 Hz-tersbanden. Just discomusik brukar ofta ha en liknande bastopp, men oftast ligger den något högre i frekvens och är dessutom vanligen betydligt lägre i nivå. Notera även det lilla extra bidraget i diskanten, vilket är en följd av bastoppen. Intressant nog tycker vi lyssnare att den övre diskanten måste upp när basen går upp, även om jag tycker att man tog i en liten aning för mycket här. Man blir förvånad hur hörseln reagerar relativt snarare än absolut när man ekvaliserar hit och dit i olika sammanhang.

Daft Punk har dock uppenbarligen velat få till en discopastisch och detta får man respektera även om det låter obalanserat klangmässigt. Som jag skrev ovan tycker jag att ljudkvaliteten är förhållandevis hög på Random Access Memories.

3Songs.jpg

*Lustigt nog är denna spektrumform ungefär likadan som den man får för lätt lågpassfiltrerat rosa brus (om man undantar frekvenser under ca 40 Hz) . Man bör dock inte dra slutsatsen att brus är samma sak som musik, även om åtminstone jag blir tveksam ibland när det gäller vissa musikstilar.

Ja du "Goat"... Jag vet inte riktigt om jag kan tillföra något.
Jag håller nog med i stort vad gäller din beskrivning av t.ex. MasVis. Och det är väl så programmet är tänkt, som jag förstår det.
(använder det aldrig eftersom jag sitter med "fel" plattform)
Rätt eller fel i producerat sound - är självklart subjektivt och beroende av vad som spelas in.

För min egen del - när det gäller bedömning av återgivningsförmåga hos en ljudkedja, jämför jag BARA med hur
samma ljud låter i verkliga verkligheten.
Då kan jag t.ex. säga med säkerhet att återgivningen är djupbasfattig. - Annars har jag ju inte en aning.

[goat76]

Tack för ditt svar Ogjort. Nu får I-or ta sig tid till att fundera lite över detta.

[I-or]

Modern musik har generellt sett alldeles för låg likhet med verkligheten (vad det nu är för t.ex. syntar) för att man ska kunna göra några absoluta jämförelser. Jag föredrar när akustiska instrument så långt som möjligt låter någorlunda realistiskt och när dynamiken är hög överallt i produktionen, men när det gäller klang för elektrifierade instrument får man definiera ljudkvalitet utifrån subjektiv balans.

Någon sorts någorlunda väldefinierade riktlinjer för denna balans kan man bara hitta genom jämförelser med välljudande produktioner, även om det definitivt finns en psykoakustisk bakgrund under ytan. Detta framgår tydligt när man jämför frekvensspektra med ljudande intryck, vilket jag har gjort för hundratals låtar i olika genrer.

[Strmbrg]

Modern musik har generellt sett alldeles för låg likhet med verkligheten (vad det nu är för t.ex. syntar) för att man ska kunna göra några absoluta jämförelser. Jag föredrar när akustiska instrument så långt som möjligt låter någorlunda realistiskt och när dynamiken är hög överallt i produktionen, men när det gäller klang för elektrifierade instrument får man definiera ljudkvalitet utifrån subjektiv balans.

Någon sorts någorlunda väldefinierade riktlinjer för denna balans kan man bara hitta genom jämförelser med välljudande produktioner, även om det definitivt finns en psykoakustisk bakgrund under ytan. Detta framgår tydligt när man jämför frekvensspektra med ljudande intryck, vilket jag har gjort för hundratals låtar i olika genrer.

Undrar om vi tänker lite olika beroende på vad slags musik vi föredrar.
De som övervägande lyssnar på ”akustiska musikgenrer” (klassiskt, jazz mm) kanske är något mindre engagerade i mätningar av diverse slag. De har ju hyfsat lätt att fokusera på reslism-grad istället.
De som övervägande lyssnar på ”artificiell, elektricitetsberoende musik” kanske lägger lite mer vikt vid mätningar, Masvis-analyser och sådant. De har ju inte någon realism-bedömnings-möjlighet.
Undantag finns det nog dock massor av exempel på.

Nej, jag är nog ute och cyklar nu.

[Ogjort]

Modern musik har generellt sett alldeles för låg likhet med verkligheten (vad det nu är för t.ex. syntar) för att man ska kunna göra några absoluta jämförelser. Jag föredrar när akustiska instrument så långt som möjligt låter någorlunda realistiskt och när dynamiken är hög överallt i produktionen, men när det gäller klang för elektrifierade instrument får man definiera ljudkvalitet utifrån subjektiv balans.

Någon sorts någorlunda väldefinierade riktlinjer för denna balans kan man bara hitta genom jämförelser med välljudande produktioner, även om det definitivt finns en psykoakustisk bakgrund under ytan. Detta framgår tydligt när man jämför frekvensspektra med ljudande intryck, vilket jag har gjort för hundratals låtar i olika genrer.

Nja...
Spelar jag in en synth - skruvad hur som.
Så är ju det referensen för hur den låter "i verkligheten".
Spelar jag upp den i ett system där den låter helt annorlunda, så är systemet dåligt på återgivning.

Möjligen kan du hitta något slags statistiskt medelvärde som visar nån slags generell "välljudskurva".
Men det kan ju aldrig appliceras på enskilda produktioner.

[Strmbrg]

Eftersom tråden redan innehåller tips på musik av andra genrer än ”pop”, så passar jag som trådskapare på att tipsa om denna.

E75FA72C-44CC-4744-B82A-C40246467E38.jpeg (129.77 KiB) Visad 4122 gånger

[goat76]

Eftersom tråden redan innehåller tips på musik av andra genrer än ”pop”, så passar jag som trådskapare på att tipsa om denna.

E75FA72C-44CC-4744-B82A-C40246467E38.jpeg

Beskriv den med ord.
Vad är det som gör att du tipsar om den, vad gör den speciell musikaliskt och ljudmässigt?

[Strmbrg]

Eftersom tråden redan innehåller tips på musik av andra genrer än ”pop”, så passar jag som trådskapare på att tipsa om denna.

E75FA72C-44CC-4744-B82A-C40246467E38.jpeg

Beskriv den med ord.
Vad är det som gör att du tipsar om den, vad gör den speciell musikaliskt och ljudmässigt?

Är det inte mycket bättre att var och en som är intresserad lyssnar och bedömer själv?
Men, åkej då. Intressanta och kraftfulla kompositioner som överraskar mig lite, ty det låter inte sådär harmoni-elegant som Raches kompositioner brukar (de jag har lyssnat på alltså. Har inte botaniserat så mycket bland hans verk förvisso).

Ljudmässigt tilltalas jag av dess höga upplösning och klarhet. Dvs de saker som är det jag huvudsakligen värderar och bryr mig om.

[Conan]

Modern musik har generellt sett alldeles för låg likhet med verkligheten (vad det nu är för t.ex. syntar) för att man ska kunna göra några absoluta jämförelser. Jag föredrar när akustiska instrument så långt som möjligt låter någorlunda realistiskt och när dynamiken är hög överallt i produktionen, men när det gäller klang för elektrifierade instrument får man definiera ljudkvalitet utifrån subjektiv balans.

Någon sorts någorlunda väldefinierade riktlinjer för denna balans kan man bara hitta genom jämförelser med välljudande produktioner, även om det definitivt finns en psykoakustisk bakgrund under ytan. Detta framgår tydligt när man jämför frekvensspektra med ljudande intryck, vilket jag har gjort för hundratals låtar i olika genrer.

Nja...
Spelar jag in en synth - skruvad hur som.
Så är ju det referensen för hur den låter "i verkligheten".
Spelar jag upp den i ett system där den låter helt annorlunda, så är systemet dåligt på återgivning.

Möjligen kan du hitta något slags statistiskt medelvärde som visar nån slags generell "välljudskurva".
Men det kan ju aldrig appliceras på enskilda produktioner.

Det var ju en diskussion här på forat för ett tag sen om ett album med Sting som nog alla var överens om var slank i basen. Det var väl då två huvudsakliga "läger" kring den återgivningen:

1. Det ska låta så och det är en del av den artistiska friheten att mixa en slank återgivning, även om vissa (många) tycker ljudet är obalanserat bassvagt.

2. Nåt har klickat i mixning/mastring och en bra gissning är en bristande monitorlyssning i studion. Det kan aldrig ha låtit så när dom slutmixade albumet. Artist/musiker/producent skulle där och då aldrig accepterat denna obalanserat slanka återgivning.

Jag lutade och lutar mer åt den andra förklaringen, och tycker då precis samma sak nu om Random Access Memories. Varför skulle dom vilja skapa en så obalanserat basstarkt ljud på skivan? Har dom verkligen lyssnat i bra monitorlyssning och faktiskt hört hur det låter?

[Belker]

#2 är inte troligt, skulle jag säga. Det är inte som att RAM kommit till i någons hemmastudio.
https://www.soundonsound.com/people/recording-random-access-memories-daft-punk
Finns massor mer skrivet om man letar.

[Ogjort]

Modern musik har generellt sett alldeles för låg likhet med verkligheten (vad det nu är för t.ex. syntar) för att man ska kunna göra några absoluta jämförelser. Jag föredrar när akustiska instrument så långt som möjligt låter någorlunda realistiskt och när dynamiken är hög överallt i produktionen, men när det gäller klang för elektrifierade instrument får man definiera ljudkvalitet utifrån subjektiv balans.

Någon sorts någorlunda väldefinierade riktlinjer för denna balans kan man bara hitta genom jämförelser med välljudande produktioner, även om det definitivt finns en psykoakustisk bakgrund under ytan. Detta framgår tydligt när man jämför frekvensspektra med ljudande intryck, vilket jag har gjort för hundratals låtar i olika genrer.

Nja...
Spelar jag in en synth - skruvad hur som.
Så är ju det referensen för hur den låter "i verkligheten".
Spelar jag upp den i ett system där den låter helt annorlunda, så är systemet dåligt på återgivning.

Möjligen kan du hitta något slags statistiskt medelvärde som visar nån slags generell "välljudskurva".
Men det kan ju aldrig appliceras på enskilda produktioner.

Det var ju en diskussion här på forat för ett tag sen om ett album med Sting som nog alla var överens om var slank i basen. Det var väl då två huvudsakliga "läger" kring den återgivningen:

1. Det ska låta så och det är en del av den artistiska friheten att mixa en slank återgivning, även om vissa (många) tycker ljudet är obalanserat bassvagt.

2. Nåt har klickat i mixning/mastring och en bra gissning är en bristande monitorlyssning i studion. Det kan aldrig ha låtit så när dom slutmixade albumet. Artist/musiker/producent skulle där och då aldrig accepterat denna obalanserat slanka återgivning.

Jag lutade och lutar mer åt den andra förklaringen, och tycker då precis samma sak nu om Random Access Memories. Varför skulle dom vilja skapa en så obalanserat basstarkt ljud på skivan? Har dom verkligen lyssnat i bra monitorlyssning och faktiskt hört hur det låter?

Instämmer!
(fast du menar bas-svagt väl?)
Edit: Nej nu såg jag. Det sista gällde RAM. Jag ska läsa bättre.

[Belker]

Ni skämtar, va?

Ni menar väl inte på fullt allvar att ett av tiotalets mest påkostade och minutiöst producerade album skulle fallit igenom all kvalitetskontroll så totalt? Upphovsmännen är extremister när det gäller ljudåtergivning.

[Ogjort]

Ni skämtar, va?

Ni menar väl inte på fullt allvar att ett av tiotalets mest påkostade och minutiöst producerade album skulle fallit igenom all kvalitetskontroll så totalt? Upphovsmännen är extremister när det gäller ljudåtergivning.

Det var minsann Zappa också.
Ändå blev hans ombyggda studio i källaren en katastrof när det gäller monitorlyssning.
Det är inte viljan eller intresset det behöver vara fel på. Ej heller avsaknad av extremism...
Det kan bli hur tokigt som helst, ändå - med aldrig så gott uppsåt.

[goat76]

Modern musik har generellt sett alldeles för låg likhet med verkligheten (vad det nu är för t.ex. syntar) för att man ska kunna göra några absoluta jämförelser. Jag föredrar när akustiska instrument så långt som möjligt låter någorlunda realistiskt och när dynamiken är hög överallt i produktionen, men när det gäller klang för elektrifierade instrument får man definiera ljudkvalitet utifrån subjektiv balans.

Någon sorts någorlunda väldefinierade riktlinjer för denna balans kan man bara hitta genom jämförelser med välljudande produktioner, även om det definitivt finns en psykoakustisk bakgrund under ytan. Detta framgår tydligt när man jämför frekvensspektra med ljudande intryck, vilket jag har gjort för hundratals låtar i olika genrer.

Nja...
Spelar jag in en synth - skruvad hur som.
Så är ju det referensen för hur den låter "i verkligheten".
Spelar jag upp den i ett system där den låter helt annorlunda, så är systemet dåligt på återgivning.

Möjligen kan du hitta något slags statistiskt medelvärde som visar nån slags generell "välljudskurva".
Men det kan ju aldrig appliceras på enskilda produktioner.

Det var ju en diskussion här på forat för ett tag sen om ett album med Sting som nog alla var överens om var slank i basen. Det var väl då två huvudsakliga "läger" kring den återgivningen:

1. Det ska låta så och det är en del av den artistiska friheten att mixa en slank återgivning, även om vissa (många) tycker ljudet är obalanserat bassvagt.

2. Nåt har klickat i mixning/mastring och en bra gissning är en bristande monitorlyssning i studion. Det kan aldrig ha låtit så när dom slutmixade albumet. Artist/musiker/producent skulle där och då aldrig accepterat denna obalanserat slanka återgivning.

Jag lutade och lutar mer åt den andra förklaringen, och tycker då precis samma sak nu om Random Access Memories. Varför skulle dom vilja skapa en så obalanserat basstarkt ljud på skivan? Har dom verkligen lyssnat i bra monitorlyssning och faktiskt hört hur det låter?

Men tycker du det är konstigt att Stings skiva från 1987 låter slank?

Det var väl mer än standard att skivorna skulle låta så på den tiden och jag tror fortfarande att den slanka basen var ett fullt medvetet val vid den produktionen, och hade nog knappast mycket att göra med just den studions monitorlyssning. Eller menar du att de flesta studios precis vid samma tidpunkt råkade ha fel på lyssningen?
Nä, nog lutar det mer åt den tidens trend.



Jag blir inte heller direkt förvånad att Random Access Memories är basstark, det är dansmusik tänkt att funka på dansgolvet så självklart har albumet basstarka låtar. Knappast ett misstag p.g.a monitorlyssningen i studion.

Att låtarna har olika mängd bas är inte heller något konstigt då varje låt är en unik mix, det finns inte ett färdigt och fulländat recept som funkar från låt till låt och bas-mängden har naturligtvis olika stor betydelse för de olika låtarnas mix.

[Belker]

Här är Daft Punks ”källare” http://www.daftpunk-anthology.com/music/the-studios
Vi talar om en multimiljondollarindustri här, inte en enskild mastringstudios dåliga dag eller undermåliga lyssning. Det låter som det gör för att det ska låta som det gör. Gilla eller ej.

[Conan]

Ni skämtar, va?

Ni menar väl inte på fullt allvar att ett av tiotalets mest påkostade och minutiöst producerade album skulle fallit igenom all kvalitetskontroll så totalt? Upphovsmännen är extremister när det gäller ljudåtergivning.

The proof is in the pudding. Varför låter det så obalanserat om albumet? Varför är det låga värden på dynamiken i DR Database? Några ljudåtergivningsextremister verkar inte ha varit i farten...