CODY, jag tänker att du har rätt i din psykologiska bedömning att det kan bli svårt att nå en kategori om man samtidigt kritiserar den. Samtidigt är exempelvis gruppen ”hi-fi-intresserade” (enligt valfri definition) en samling individer som sinsemellan är olika. Om det förekommer myter och direkta missuppfattningar – vilket jag utan att tveka påstår att det gör såväl bland hi-fi-intresserade som i musikbranschen! – då tycker jag att risken att uppfattas som alltför generaliserande och kritisk mot en hel grupp bör vägas mot den potentiella nytta som kan åstadkommas med ett sakligt kritiskt ifrågasättande. Mitt ifrågasättande riktar sig inte mot individer utan mot förekommande myter och vanföreställningar.
Strmbrg, problemkomplexet vi diskuterar är, försiktig uttryckt, omfattande och mångfasetterat. Som Svante skriver kan lösningen knappast vara ”en”. Uppenbart är att loudness war genom nivåhöjande processering har försämrat ljudkvaliteten inom popmusiken (enligt vidaste genredefinition) och att allt fler lyssnare och allt fler branschmänniskor har uppmärksammat problemet och önskar en förändring. Ju fler vi är som önskar denna förändring och som även berättar det och förklarar varför, desto större chans tror jag att vi har att lyckas.
Ju fler som tror att förändringen inte är möjlig desto svårare lär det bli att hitta entusiastiska förespråkare för den. Självuppfyllande profetior förekommer åt båda håll; det finns risk för att det blir så dåligt som man förväntar sig men det kan också bli precis så fantastisk bra som man räknar med. Rimlig realism är nog trots allt bra eftersom motsatsen förr eller senare brukar ställa till med problem när verkligheten avviker för mycket ifrån upplevd bild av verkligheten.
.
. Så det lätt onödigt hårt kanske. Som jag svarade IÖ för några sidor sedan så behövs det också sådana som inte tycker lika, borrar fördjupar etc. Fiskenätet fungerar inte fullt utan sänke men flytkraften måste vara betydligt större annars sjunker hela frågan.
.
) 
