Han frågade.
Man kan ställa frågor som påståenden, och lägga till ett frågetecken efter, för att visa att man undrar om påståendet är riktigt. Det är normalt språkbruk. (Man kan också fråga på skoj, som Svante gjorde.)
Svaret är att det inte är ett äpple från kina, men att först holländarna och sen även tyskarna valde att beskriva frukten så. I själva verket är apelsinen att exempel på en frukt (eller rättare sagt ett träd) som inte finns naturligt utan är ett resultat av månghundraårig avel.
Att ickebiologer ger namn efter uppfattad likhet är inte ovanligt, ej heller att det ger missvisande namn.
Ta t ex sibetkatten. Den heter "-katten" men är inte ett kattdjur. Den vanliga genetten (släkting till sibetkatten) fick ett bättre namn, så ingen behöver tro att en vanlig genett är ett kattdjur, trots att den liknar ett kattdjur ännu mera.
Morello skrev:IngOehman skrev:Morello skrev:
Det är inte bara extremt, utan verklighetsfrånvänt.
Biografer kan ha 100-tals meter kabel. Skillnad mellan kanalerna blir förstås mindre, typ bara max 40 meter om duken är på +30 meter och kablarna kommer från sidan. Men notera då också att tidsskillnaden i CD-spelarfallet var signifikant mindre än dispersionen ger.
Vh, iö
Det är oklart vad CD-spelaren har med dispersion att göra. Dispersion betyder att våghastigheten har ett
frekvensberoende. I CD-spelaren beskrev du att kanalerna hade en frekvensoberoende tidsskillnad mellan kanalerna. Äpple versus apelsin.
Jag brukar ju skäga att analogiersällan blir bra; ännu en gång har vi en analogi som tyder på det.
Analogier är ett utmärkt sätt att förbättra kommunikationen med personer med begränsade kunskaper men starka övertygelser.
Syftet med en analogi är att hänvisa till något som personen med övertygelsen kanske endera redan förstår eller kan få veta något om (i det här fallet att 1/2 av 1/176 400 är en tidsskillnad som trots sin litenhet går att höra).
Ingen analogi är ett exempel på någonting identiskt, men är den som tar emot analogin normalbegåvad så fungerar det ju ändå eftersom skillnaden då är begriplig (i sg analyserbar) för personen. Talar man med en komplett idiot är det klokt att undvika analogier.
- - -
Kort sagt - den som lever i tron att dispersion inte KAN gå att höra (=saknar betydelse) är troligen okunnig om JND för hörseln i olika domäner, och då kan det vara bra att personen får lära sig lite om detta.
Det är inte så länge sedan som de flesta gick omkring och hävdade att de visste att minsta hörbara nivå- eller klangskillnad var (+/-) 3 dB. Så var det i hifi-världen på 60- och 70-talet.
Självklart fanns det enstaka människor som inte närde denna övertygelse utan höll det öppet (förstod att de inte visste), och några få hade troligen även studerat saken, men när jag på 70-talet berättade att det faktiskt inte är så ovanligt med människor som kan höra nivå- och tonkurveförändringar på 0,1 dB så blev det jag sa bemött ungefär som ni (du och några till) bemöter det jag skriver om de saker vi diskuterar nu.
Så inget nytt under solen.
Människor med övertygelser (gud har vitt skägg, jorden är platt, dispersion hörs inte) men utan skäl i form av att man studerat saken vetenskapligt, har alltid funnts och kommer eventuellt alltid att finnas. Men man kan alltid hoppas att ett mera vetenskaligt synsätt kan ta över.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Hörde Stig så bra??