Peter Steindl?

[matssvensson]

Som jag har tolkat det Stig sa, skrev och vad andra skrivit om hans konstruktionstankar hade han koll på hur diffuserande högfrekvensreflexer skulle fördröjas och adderas till det återskapade ljudet. Med tiden ökade också hans intresse för först balansen mellan direkt och reflekterat ljud med sina stereohögtalare och sen även för ett tonkurvejämt direktljud i hans sista skapelser som jag förstått det.

Jag har inte hittat något i hans konstruktionstankar som inte senare studier stödjer och bekräftar gällande att försöka återskapa illusionen av en inspelning med hjälp av en normal hemmiljö. Det vill säga om man tror på idén att lyssningsrummet ska vara en naturlig del i återskapandet och inte något som ska kompenseras bort.

mvh, mats

[jansch]

.......................
Peter kan du beskriva vad Stig sökte i ljudet. Vilka var hans subjektiva ljudmål?
Du har berättat att han lyssnade i sin lgh med högtalarna på lång väggen och satt tämligen nära högtalarna.
Min tolkning av ovan är att han sökte markant direktljud samt dämpade o försenade laterala reflexer. Stämmer detta?

JM

Man måste nog också se det historiskt när mono var dominerande. Jag antar att från de första skapelserna som fick någorlunda marknad, d v s när Kolboxen och OA6 såg dagens ljus fram till OA6typII var ju högtalarna helt "rundstrålande" och konstruerade utifrån (som det ser ut) ett "monoperspektiv".
Därefter följde en serie med lite mer riktad karktär typ OA14, OA2212 osv. Dessutom utförda som "vänster resp höger" högtalare för asymmetrisk utstrålning.
Till slut följde en serie med mycket mer riktat ljud, typ OA50, OA51 (också asymmetriska)
De ofullbordade skapelserna har ju på de skisser som finns t o m avgränsningar/väggar för att minska looben.

[I-or]

Som jag har tolkat det Stig sa, skrev och vad andra skrivit om hans konstruktionstankar hade han koll på hur diffuserande högfrekvensreflexer skulle fördröjas och adderas till det återskapade ljudet. Med tiden ökade också hans intresse för först balansen mellan direkt och reflekterat ljud med sina stereohögtalare och sen även för ett tonkurvejämt direktljud i hans sista skapelser som jag förstått det.

Jag har inte hittat något i hans konstruktionstankar som inte senare studier stödjer och bekräftar gällande att försöka återskapa illusionen av en inspelning med hjälp av en normal hemmiljö. Det vill säga om man tror på idén att lyssningsrummet ska vara en naturlig del i återskapandet och inte något som ska kompenseras bort.

mvh, mats

Om man utgår från de minst okonventionella Carlsson-konstruktioner som nådde marknaden, 0A-5X, så avviker även dessa en hel del från dagens konsensus vad gäller optimala spridningsegenskaper. Huvudstrålningsloben är riktad nära rymddiagonalen i rummet, varför förhållandet direktljud kontra reflekterat ljud är betydligt lägre än normalt. Detta leder till ökad, men simmigare, rumslighet. Vissa lyssnare uppskattar detta ljud, medan de flesta inte gör det.

Det är även klart intressant att takreflektionen är så stark att ljudsceneriet upplevs emanera från en höjd långt över elementens och kanske framförallt att dessa högtalare låter långt bättre än deras knasiga utseende ger vid handen.

[distad]

Måste säga att Peter Steindl högtalare är det bästa jag hört även om den inte var en optimal uppställning. Rekommenderar dem starkt.

[hifikg]

Knasigt utseende... ska du få ljud hela vägen från golv till tak kan du ju inte börja mitt på väggen. Det enda undantaget kanske är OA51.

[hifikg]

Måste säga att Peter Steindl högtalare är det bästa jag hört även om den inte var en optimal uppställning. Rekommenderar dem starkt.

De skämdes inte alls för sig när de besökte mitt lyssningsrum och sedan dess har de blivit ännu bättre sägs det. Så det är ingen dålig rekommendation.

[petersteindl]

Fakta är att han övergav vanliga "högfrekventdirektljudstrålande" lådhögtalare för att addera mer högfrekvent reflexljud till direktljudet. Hur tänkte Stig där? Hade han koll på att högfrekventa reflexljudet skulle dämpas och försenas samt hur?

JM

Nu har jag lite tid över.
Då jag ger mina svar, så använder jag ord utifrån den definition jag känner till om orden.

Vad är då definitionen på ordet ”övergav”? För att kunna överge något måste man först ha detta något eller varit där, om det exempelvis är en bostad eller geografisk plats som man befinner sig på, men överger.

Mig veterligen har Stig aldrig övergett vanliga "högfrekventdirektljudstrålande" lådhögtalare eftersom han aldrig använt sig av någon sådan princip, gällande högtalare. Stig hade redan från begynnelsen förkastat principen hos konventionella direktstrålande högtalare.

Du skriver: ”addera mer högfrekvent reflexljud till direktljudet”. Jag förstår inte riktigt denna mening, men jag säger nej.
Stig eftersträvade rak frekvensgång på totalljudet på lyssnarplats i bostadsrum.
Konventionella Direktstrålande högtalare hade fallande tonkurva mot diskantområdet på totalljudet.

Stig använde begreppet ”totalljud”. Det är det ljud som finns vid lyssnarplats. Detta gjorde han mätningar på, på olika sätt från 50-talet fram till 1997.

Kolboxen och Jon Idestam Almqvist högtalare popboxen samt 60-talarna OA-6 och OA-5 är uppmätta på ungefär samma sätt. Högtalarna placerades i ett mätrum. Mikrofonen placerades på en mängd olika platser och ett otal mätningar gjordes. Dessa mätningar summerades och ett medelvärde räknades fram. Popboxen var den första högtalaren som mättes i Stig Carlssons Lab på KTH.

Rak frekvensgång eftersträvades.

Stig hade koll på hur spridningen skulle ske. Från OA-6 och framåt ville Stig att reflexerna i diskanten från högtalarna skulle komma så sent som möjligt i förhållande till direktljudet.

Varje diskantelement hade noggrann funktion. Stig beräknade allt med rymdvinklar. Även fast man inte ser saken på en gång, så fanns viss spegelsymmetri mellan höger och vänster på OA-6 och på OA-5.
Diskanten för direktljudet var den yttre diskanten närmast mellanregistret och högtalarens intilliggandevägg.

De 2 diskanter som skulle ge reflexer från denna vägg är de 2 diskanter som har längst avstånd till denna vägg. Den 4e diskanten är riktad från denna vägg och kan därför placeras närmast denna vägg.
Därav utgör diskanternas riktning ett kors ovanpå en baffel. Detta är Jon Idestam Almqvists koncept. Dock efter samtal med Stig. Detta skedde redan i slutet på 50-talet, flera år innan Stig hade OA-6 i tankarna. Stig hade Kolboxen och den hade diskanterna utåtriktade från varandra. Detta frångick Stig i OA-6 och OA-5.

Jon ville erbjuda konsumenterna en högtalare att användas med Jons transformatorlösa rörslutsteg.
Philips 9710 på 800 ohm var bas/mellanregistret. Jon ville bygga en billig ersättare till Kolboxen. Jon frågade Stig vid samtal, hur Stig skulle placera diskanterna om Stig fick välja fritt. Svaret blev, hängandes i trådar från taket på samma horisontalplan. Med det svaret från Stig, fick Jon ganska direkt visionen att placera 4 diskanter på en baffel runt mellanregister/bas 9710. Diskanterna skulle korsa varandra runt 9710 och 9710 skulle placeras på baffeln enligt principen 1/3 : 2/3 för bästa styvhet och resonansfenomen. Baffeln skulle vara ett horisontalplan. Popboxen skulle vara vriden så att 9710 skulle hamna på längst avstånd från väggen som högtalaren placerades emot.

Vips, så fanns idéen till en billig Kolboxvariant, med 4 diskanter runt 9710 och placerade på ett horisontalplan och 9710 så långt från väggen som möjligt. Popboxen var i princip färdig i Jons huvud. Nu återstod basreflexprincipen som Stig hade ett speciellt patent på sedan 1953. Stig gav Jon tillåtelse att använda Stigs patent under förutsättningen att Jon aldrig kommersialiserade denna högtalare, annat än som byggsats tillsammans med Jons slutsteg. Stig hade stor respekt för Jon. Jon byggde även mätinstrument av mycket hög klass som Stig använde. Jon byggde en fyrkantig svart låda som första prototyp som Jon tog hem till Stig och som Stig fick lyssna på hemma och jämföra med Kolboxen. Stig blev intresserad och i och med detta blev popboxen den första högtalaren som Stig mätte på enligt sitt mätkoncept i Stigs Lab på KTH, där Sven Eriksson var Stigs Labassistent på institutionen för Elektroakustik.

Efter några år färdigställdes Popboxen med formgivning av Ulf Rosenberg och publicerades som byggsats i tidskriften Radio & Television.

Stig färdigställde OA6 typ-1. Stig ville dock ha mellanregistret så nära vägg som möjligt, till skillnad från Kolboxen och till skillnad från Jons Popbox.
Diskanterna fick samma konfiguration som Popboxen, men placerades så långt ut från vägg på den horisontella baffeln.

Basen var placerad såsom på Kolboxen d v s vid golv och vägg. Mellanregisterplaceringen på Kolboxen frångicks och skulle från och med då vara nära vägg. Det var en stor förändring från 50-talet och Kolboxen.

Man skulle kunna tro att diskantplaceringen hos Carlssonhögtalarna är på måfå, men varje enskild diskant är både placerad och vinklad för att vara så optimalt som möjligt utifrån högtalarens dimensioner.

Samma gäller på 70-talarna utom OA-14, som Stig var minst nöjd med. Stig gillade inte att ha 2 diskanter för direktljudet som dessutom hade stort avstånd från varandra.

På 70-talets högtalare mätte Stig totalljudet i Statens Provningsanstalts SPs efterklangsrum. Det var ett misstag som Stig först upptäckte efter påtryckningar från mig och det gällde i första hand trevägarna OA-116 och OA-2212. Det var mina exemplar av OA-2212 som Stig mätte på 1976 eller troligtvis 1977 där Stig insåg att något var fel och borde åtgärdas. Stig ville kalibrera sin dåvarande mätutrustning mot SPs efterklangsmätrum.

Stig bestämde sig för att mäta fram vad felen i tonkurvan berodde på och hur de skulle åtgärdas.
Felen låg i direktljudet från 300 Hz till 3kHz. En stor dip vid 300 Hz och en top vid 3kHz.
Så var det även på totalljudet eftersom direktljudet nu ingick i totalljudet.
I SPs efterklangsrum fanns enbart diffusljudfält och då elimineras direktljudets fel.

Stig fick nu fram sina modifikationer på OA-116 och på OA-2212.

Nu hade Stig erfarenhet av sitt nya mätsystem gällande totalljudet på lyssnarplats.

Stig använde B&Ks 1/8” mikrofon på en roterande bom på lyssnarplats, Radien på mätcirkeln kan ha varit 1 meter. Ytan på cirkeln var varken horisontell eller vertikal, utan ett mellanting, uppskattningsvis 45 grader. Input var rosa brus och varje mätning tog flera timmar. Vi gick alltid ut och käkade middag under tiden. Ljudnivån var påträngande hög vi den mätningen.

Detta blev Stig Carlssons huvudsakliga mätmetod för tonkurva på sina högtalare och användes för alla 80-talsmodeller och utveckling av dessa på 90-talet.
Han gjorde även mätningar utomhus med högtalare placerade mot vägg och golv och speciellt i basen.

Nu kommer vi till följande fråga.

Peter kan du beskriva vad Stig sökte i ljudet. Vilka var hans subjektiva ljudmål?

JM

På 60-talet jobbade Stig som Inspelningstekniker. Han gjorde många inspelningar på Svensk samtida modern klassisk musik.
Orkestermusik och musik med orkesterinstrument kallade musikerna för seriös musik, inte klassisk musik.
Jag skulle tippa att Stig på 60-talet spenderade minst 60% på inspelning och max 40% på högtalardimensionering.
Stig hade ganska bra koll på hur det lät live och hade sina masterband att lyssna på vid dimensionering av sina högtalare.
Stig avslutade inspelningsdelen 1968. Monoepoken var förbi, enbart stereo efterfrågades.

Stig ville åstadkomma liveupplevelsen från konserthus hemma i bostadsrum. Stig prioriterade klang i första hand och närvaro och levandekänsla. Man skulle uppleva att sitt eget rum expanderade och ljudet skulle upplevas som kommande bortanför väggen som högtalarna stod vid.

Samtliga inspelningar som Stig gjorde var mono. Stig hade även en stereobandspelare, men den var han inte nöjd med. Han hade dessutom rattat så mycket på den för att ställa i tonhuvudenas vinkel utan gott resultat, så den förpassades ner till källarförrådet i huset på Torkel Knutssonsgatan 15, vid Söder Mälarstrand.

Vill passa på att säga att min info är dels från Stig Carlsson, dels från Jon Idestam Almqvist. Ingen info från bägge parter strider mot varandra. Infon från Jon är från 2010 ungefär. Jag hade mycket kontakt med båda, medans de levde.
Har även mer info från bägge.

Mvh
Peter

[JM]

Fakta är att han övergav vanliga "högfrekventdirektljudstrålande" lådhögtalare för att addera mer högfrekvent reflexljud till direktljudet. Hur tänkte Stig där? Hade han koll på att högfrekventa reflexljudet skulle dämpas och försenas samt hur?

JM

Stig bestämde sig för att mäta fram vad felen i tonkurvan berodde på och hur de skulle åtgärdas.
Felen låg i direktljudet från 300 Hz till 3kHz. En stor dip vid 300 Hz och en top vid 3kHz.
Mvh
Peter

Tack Peter för att du delar dina intressanta möten.
Uppenbarligen mätte han på något sätt vid detta tillfälle direktljud utan reflexljudet. Du skriver att huvud mätmetoden var registrering av totalljudet i lyssningspositionen. Ingick separat direktljuds registrering efter denna tidpunkt eller fanns direktljudet som separat mätning redan tidigare?
Insåg Stig efter dessa erfarenheter att totalljudsregistrering enligt ovan med mätmikrofon i lyssningspositionen inte speglar hur vi hör och att direktljudet måste vara utan dippar och toppar.

JM

[petersteindl]

Fakta är att han övergav vanliga "högfrekventdirektljudstrålande" lådhögtalare för att addera mer högfrekvent reflexljud till direktljudet. Hur tänkte Stig där? Hade han koll på att högfrekventa reflexljudet skulle dämpas och försenas samt hur?

JM

Stig bestämde sig för att mäta fram vad felen i tonkurvan berodde på och hur de skulle åtgärdas.
Felen låg i direktljudet från 300 Hz till 3kHz. En stor dip vid 300 Hz och en top vid 3kHz.
Mvh
Peter

Tack Peter för att du delar dina intressanta möten.
Uppenbarligen mätte han på något sätt vid detta tillfälle direktljud utan reflexljudet. Du skriver att huvud mätmetoden var registrering av totalljudet i lyssningspositionen. Ingick separat direktljuds registrering efter denna tidpunkt eller fanns direktljudet som separat mätning redan tidigare?
Insåg Stig efter dessa erfarenheter att totalljudsregistrering enligt ovan med mätmikrofon i lyssningspositionen inte speglar hur vi hör och att direktljudet måste vara utan dippar och toppar.

JM

Stig hade 2 helt skilda mätningar för direktljudet. Den ena var utomhus med högtalaren mot vägg och golv och mikrofonavstånd var några meter. Den andra var med högtalaren på ett kraftigt stativ där högtalaren var mitt i rummet och mikrofonavstånd ungefär 1 meter. Mätsignal var svept sinus. Detta gällde 80-talsmodellerna.

Vi hör totalljudet på det sätt Stig mätte. Det ingår en viss mängd direktljud i denna mätning.
Man måste skilja på klang d v s vad det är, kontra lokalisation av ljudkälla d v s riktningen var ljudet kommer från.

I direktljudsfältet registrerar mätning både amplitud och fas. I diffusljudfält registrerar mätning enbart amplitud. I fältet där direktljud och 1a reflexen ingår så registreras summan av direktljud och 1a reflex där summering sker med fasdifferens mellan direktljud och 1a reflex. Beroende på frekvens, så bör 1a reflex ingå i direktljudets mätning.

Mvh
Peter

[petersteindl]

Tänkte att jag skulle fortsätta göra inlägg i denna tråd gällande Popboxens historia. Nedan är delar från vad jag tidigare skrivit år 2009. Detta utgör Kolboxenperioden d v s 50-talet och inledningen på 60-talarna.

Det kan vara bra att damma av lite historia.

. . . Det handlar om Stigs hela utvecklingshistoria och om varför Stig ändrade sina högtalare och om vilka kriterier Stig hade i sina olika epoker. Jag fanns ju där i kretsarna på den tiden, d v s från ung 1968/9 då jag flitigt frekventerade Jon Idestam Almqvists butik. Till Stig började jag ringa 1070/71. Jag minns inte exakt när, men jag kan fortfarande känna känslan eller snarast ängslan jag hade inför mitt första telefonsamtal till Stig Carlsson. Andra som var med på den tiden och som kände både mig och Stig har berättat att det var 1070/71.

Jag har hela Stigs historiebeskrivning och jag har Jons historiebeskrivning vad gäller Popboxen. De stämmer helt överens.

Popboxen var helt och hållet Jon Idestam Almqvists projekt. Han hade vissa designkrav vad gäller högtalarelementplacering, som jag pratade med Jon om i förra maj på hans 80-årsdag Jon Idestam Almqvist visste bara att han ville att högtalaren skulle vara fyrkantig som en klump som han uttryckte det. Ulf Rosenberg blev sedermera involverad av Jon, först och främst angående formgivning av högtalarna. Slutstegets formgivning fixade Jon själv. Jon och Stig var vänner. På den tiden fanns bara Kolboxen som var Stig Carlssons högtalare och de var dyra och tillverkades bara i en ytterst begränsad upplaga. Jon Idestam Almqvist hade slutstegen som kunde användas tillsammans med en förenklad version av Kolboxen. Jon ville presentera ett förhållandevis billigt alternativ till konsument som Jon kunde erbjuda i sin butik på söder. IDEA hette Jons butik. Det var tänkt som byggsats och det presenterades så småningom d v s 1964 i Radio & Television.

Popboxen var tänkt att bli en billig variant av Kolboxen. Diskanterna i kolboxen var monterade runt mellanregisterelementet. Det var Jons utgångspunkt för en billigare variant. Därför skulle diskanterna placeras runt mellanregistret. Avståndet från diskant och mellanregistret till vägg var nu den springande punkten där Stig och Jon hade lite skild uppfattning. Men inte desto mindre tyckte Stig om Jons projekt.

Stig Carlsson hade sina egna krav och kriterier. Stig hade redan nya idéer om hur man kunde ändra formgivningen på Kolboxen. Stig var även i färd med att ändra mellanregistrets placering i förhållande till väggen där högtalarna skulle placeras. Det gemensamma mellan popboxen och Stigs konstruktioner var Stigs patent vad gäller basreflexavstämningen. Där snyltade Jon Idestam Almqvist på Stigs patent, Jons egna ord var att det var ren stöld, fast det var med Stigs goda minne. Stig var alltså inte emot Jon och popboxen och krävde heller inget av Jon. Stig tyckte att Jons projekt var intressant och Stig var behjälplig vid mätningarna i det nya mätlabbet på KTH. Popboxarna var för övrigt premiärhögtalarna som mättes i Stigs nya laboratorium. Det var Sven Eriksson som då var Stigs assistent och utförde mätningarna. Det tog månader enligt Jon och det blev åtskilliga mätningar. Stig ville skaffa sig erfarenhet inför mätningar på sina egna kommande högtalare.

Peter

Inga högtalare jag haft har samverkat lika bra med rummet som mina popboxar. De skapade en osannolik rumslig känsla liknande den man upplever på en konsert med levande musiker.

I de avseendet (och även andra) tyckte jag de överträffade OA6 typ II som jag hade tillfälle att jämföra med. OA6 typ II har samma placering av elementen på toppbaffeln som OA5.

Kanske var det en fördel att diskanterna på popboxen satt något närmare väggen och bredbandarn något längre ut än på OA6/OA5? Kanske var det också en fördel från fasriktighetssynpunkt att diskanterna satt närmare (runt) bredbandselementet i stället för i en cirkel en bit ifrån som på OA5/OA6? En gissning bara.

Jag borde förstås ha behållit mina popboxar. Om man får tro senaste nyhetsbrevet (kom i natt) från CarlssonPlanet om "OA5 typ3" verkar finnas förutsättningar för enastående återgivningsförmåga med de nya elementen.

Ja, Jon Idestam Almqvist hade sina egna preferenser då han valde högtalarplacering.

Jag vill passa på att kommentera lite, OA6 typ I har likartad placering av elementen på toppbaffeln som OA6 typ II och OA5 typ I och typ II, men OA6 typ I (29 cm bred) har en större toppbaffel vilket innebär att diskanterna kommer någon cm bredare isär än på OA-6 typ II och OA-5 typ I och typ II som är 24 cm breda.

Sedan är de väsentliga måtten de från mellan/bas till närstående vägg och från de två diskantparen till närstående vägg. Man får se de 4 diskanterna som dubbla parvisa diskanter. 2 diskanter pekar framåt in i rummet mot lyssnaren medans det andra paret pekar bakåt mot den närliggande väggen och skall således ge reflekterat ljud.

Använder man istället 2 st högtalare i stereo, så pekar 1 av diskanterna i paret framåt in i rummet mot lyssnaren medans den andra diskanten i det paret pekar mot dess sidovägg. Det blir spegelsymmetriskt mellan höger och vänster högtalarplacering.

Om vi nu går tillbaks till Kolboxen lite, obs inte popboxen, så pekar de 4 diskanterna utåt, d v s från varandra. Diskanterna i Kolboxen är således vridna 180 grader gentemot efterföljande generation. Det var ju Kolboxen som stod som referens och som det skulle byggas vidare på, både för Stig Carlsson med hans efterföljande högtalare och för Jon Idestam Almqvist med Popboxen. I Kolboxen är de 4 diskanterna runt mellanregistret som sagt utåtvända. Varför valde Stig Carlsson och även Jon Idestam Almqvist att vända på diskanterna tvärtemot Kolboxens princip?
Jo, det är för att båda ville få det diskantpar som pekar mot bakre vägg (högtalarväggen) d v s som de som skall ge di tidiga reflexerna så lång bort ifrån denna bakre vägg som möjligt för att reflexionen från dessa diskanter skulle kunna komma senare i tiden d v s inte för tidigt i förhållande till direktljudet. Det är huvudanledningen till att alla 4 diskanterna vändes 180 grader. Stig Carlsson patenterade sin lösning. Kan också nämnas att OA6 typ I är 8 cm djupare än sina efterföljare, så där kommer diskanterna ännu längre ut från vägg.

Stig Carlsson ville då även att mellanregistret och inte bara basen skulle placeras nära vägg. Det var en väsentlig förändring gentemot Kolboxen.

Jon Idestam Almqvist gick dock mer på Kolboxens princip vad gäller mellan/bas och ville ha mellanregistret ut från vägg. Jon gick enbart på lyssning. Stig gick dels på lyssning, dels på sina resonemang angående di tidiga reflexerna och kvoten mellan direktljud och reflekterat ljud.

Ja det var en del av de gamles berättelser som jag hade privilegiet att ta del av, strax efter den tiden det begav sig.
. . .

MvH
Peter

Vi befinner oss nu i slutet av 50-talet och början på 60-talet. Carlssonljudet har gjort sitt intrång.

Låt oss börja med Carlsson OA-25 Ortho-acoustic sound reproducing system. Jo, just det. 50-talet. Kolboxen är högtalaren i systemet.

Ortho Acoustic OA-25 by Stig Carlsson_Sida_1-72.jpg (277.51 KiB) Visad 6596 gånger

Ortho Acoustic OA-25 by Stig Carlsson_Sida_2-72.jpg (485.02 KiB) Visad 6596 gånger

Ortho Acoustic OA-25 by Stig Carlsson_Sida_3-72.jpg (446.06 KiB) Visad 6596 gånger

Ortho Acoustic OA-25 by Stig Carlsson_Sida_4-72.jpg (477.95 KiB) Visad 6596 gånger

Ortho Acoustic OA-25 by Stig Carlsson_Sida_5-72.jpg (473.65 KiB) Visad 6596 gånger

Ortho Acoustic OA-25 by Stig Carlsson_Sida_6-72.jpg (447.26 KiB) Visad 6596 gånger

Ortho Acoustic OA-25 by Stig Carlsson_Sida_7-72.jpg (386.96 KiB) Visad 6596 gånger

Ortho Acoustic OA-25 by Stig Carlsson_Sida_8-72.jpg (94.55 KiB) Visad 6596 gånger

Det är en hel monoanläggning. Ett stycke historia.

MvH
Peter

[hifikg]

"Make Love to Your Ears" är poetiskt värre
Var det Stig som skrev på engelska, eller är det en översättare med i spelet? Och isåfall, hur löd originaltexten?

[Almen]

"Make Love to Your Ears" är poetiskt värre
Var det Stig som skrev på engelska, eller är det en översättare med i spelet? Och isåfall, hur löd originaltexten?

Fuck Gregory! Fuck him right in the ear!

[hifikg]

"Make Love to Your Ears" är poetiskt värre
Var det Stig som skrev på engelska, eller är det en översättare med i spelet? Och isåfall, hur löd originaltexten?

Fuck Gregory! Fuck him right in the ear!

Inte lika poetiskt kan jag tycka. Även Pioneers "Eargasm" är välfunnet och, för oss med OA52.2, mycket begripligt.

[petersteindl]

Jo, jag är medveten om denna textrad. Det är svårt att veta hur det uppfattades på 1950-talet. Men, jag undrar om beteckningen OA-25 användes vid lanseringen av systemet? Tippar att olika delar texten är skriven av olika personer.
Av all text jag har är jag inte helt övertygad om att Stig själv myntade begreppet ortho-acoustic. Det kan ha varit vd på det företag som initialt hade avtal med Stig gällande produktion, marknadsföring och försäljning av systemet med Kolboxen. Typbeteckningen 1001 användes ett tag för detta system, d v s inte OA25.

Fortsättning följer. . .

Mvh
Peter

[petersteindl]

Stig tecknade avtal med företaget Elektronlund gällande Högtalaren Kolboxen och Förförstärkaren. LOAS 1001 var beteckningen på systemet som marknadsfördes 1959 - 1962.
Efterföljaren var Sonab OA-6, som marknadsfördes 1966- 1970.

Då såg det ut så här gällande LOAS 1001.

Att_höra_hela_orkestern-01a.jpg (427.14 KiB) Visad 6401 gånger

Att_höra_hela_orkestern-02a.jpg (338.28 KiB) Visad 6401 gånger

Att_höra_hela_orkestern-03a.jpg (311.68 KiB) Visad 6401 gånger

På den tiden var Sigvard Bernadotte den person som gjorde formgivningen.

Att_höra_hela_orkestern-04a.jpg (324.84 KiB) Visad 6401 gånger

På sista högra sidan var Stigs skivspelare.

Perioden för Kolboxens produktion och marknadsföring var 1959 - 1961/62.

Men kolboxen fanns redan 1953/54.

Mellan 1954 och 1959 skedde en del saker som få känner till.

Lund Ortho Acoustical System 1001 – Elektronlund AB – Frode Lund AB

Stig Carlssons högtalare som i folkmun kallades ”Kolboxen” demonstrerades för första gången i juni 1954. Det var på Stallmästargården i Stockholm. Då var bl a Kjell Stenson från SR där.
Prototyperna färdigställdes av Frode Lund AB.
Ännu hade dock inget avtal med Stig Carlsson slutits. Stig ville ha en Internationell stor aktör som partner.
Efter förhandlingar med EMI år 1954 och med Philips år 1955, men utan resultat, så återstod fortfarande Frode Lund AB som tänkt partner för Stig Carlsson.

Elektronlund AB bildades som företag år 1955 med säte i Malmö. Bolaget Elektronlund AB fanns från 1958 till 1966 och var dotterbolag till Frode Lund AB. Frode Lund AB var ett företag som sysslade med bilar och möjligtvis med maskiner. Elektronlund AB skulle syssla med elektronik.

I mars 1958 träffades ett licensavtal mellan Stig Carlsson och Frode Lund AB i Malmö, som genom sitt dotterbolag Elektronlund AB skulle exploatera Kolboxen i ett system marknadsförd som Lund Ortho Acoustical System 1001 E.

OBS! Detta var första gången som ortoakustiken nämndes offentligt. Det hette LOAS, Lund Ortho Acoustical System. Det var inte Carlsson ortho-acoustical system.

I den engelska texten, i mitt tidigare inlägg, nämndes inte Lund överhuvudtaget. Men Stig hade litteratur på engelska för att förhandla med EMI och Philips. Den litteraturen skrev Stig.
Nappar någon av dessa så är Lund avpolletterat och därmed Lund Ortho-Acoustical system. Lund kan i det sammanhanget inte nämnas.

Stig åkte tillbaka till Sverige och slöt avtal med Elektronlund AB. Elektronlund AB marknadsförde detta system från 1959 till 1962.

Det intressanta är att de flesta/alla inklusive mig själv alltid har trott att det handlar om staden Lund. Men efter mina undersökningar i alla gamla gömmor jag har med material skrivna av Stig Carlsson, så framgår det att Lund faktiskt var en person, nämligen Frode Lund, den person som lanserade, tillverkade och marknadsförde det ortoakustiska systemet. Ägaren till bolagen som Stig skrivit avtal med var familjen Lund. Stig Carlsson har alltid varit ganska förtegen om detta.
I mars 1958 förelåg licensavtal med Frode Lund AB i Malmö som genom sitt dotterbolag Elektronlund AB skulle exploatera Kolboxen. Lund var namnet på ägaren till bolaget som marknadsförde det ortoakustiska systemet.

Avtalet innehöll en minimiroyaltyklausul som sträckte sig till 1961 som var avtalets minimilöptid. I årsskiftet 1958/59 blev det konflikt mellan styrelse och operativ personal i Elektronlund AB.
Efter beslut i maj 1960 lade man ner denna del av verksamheten i november 1960.
I juni 1961 sades avtalet upp med Stig Carlsson som löpte ut sista december 1961.
Systemet marknadsfördes därefter under ett år.

Kolboxens tid var förbi 1962.
OA-6 kom 1966 efter att SONAB bildats.
Under några år fanns således Popboxen i ensamt majestät. Idestam-Almqvisthögtalaren med Carlssonljudet. i April 1964 lanserades den i tidskriften Radio & Television som byggsats.

Från 1966 började två Sonabperioder. Den första var från 1966 till 1973 och den andra från 1973 till 1978. I den andra perioden var Statsföretag ägare av Sonab.
Under Sonabperioden var det: Sonab ortoakustiska högtalare, dessa såldes i Sonabs regi från 1966 till 1978.

1966 bildades SONAB AB för att lansera Carlsson-högtalarna. På sena 60-talet var SONAB ett litet välskött företag med ett tjugotal anställda och med en medveten ljud- och formgivningspolitik.
1973 tog Statsföretag över. På ett och ett halvt år ökade företaget till 200 anställda. En ny fabrik byggdes i Lövånger utanför Skellefteå. Den blev klar i maj 1972 med 5 500 m2 golvyta. 3.5 miljoner kostade bygget. Samtidigt bildades försäljningskontor utomlands. Så småningom i tretton länder, i Europa, USA och Australien.
Under det tidiga 70-talet sexdubblades omsättningen från 10 till 60 miljoner. I Lövånger arbetade 310 man och i Gävle 380 på f d AGA mobilradio som SONAB köpte in 1974.
På utvecklings- och huvudkontoret i Vällingby arbetade 100 anställda. Exporten var 40%.

1975 hade SONAB 1 000 anställda och omsatte 82 miljoner. 1974 års förlust var 20 miljoner och 30 miljoner tillkom i extraordinära kostnader som tidigare varit dolda. Krisen var uppenbar.
1970 hade förlusten varit 1/2 miljon. 1975 var förlusten 35 miljoner. Man talade om permitteringar i Lövånger. Hälften av personalen i Vällingby riskerade avsked.
Den nye, unge Vd:n Staffan Håkansson gjorde en krisplan, men facket kritiserade den hårt. De interna stridigheterna skärptes mellan fabriken i Lövånger och Gävle om vilkens arbete som skulle räddas.

I mars 1976 avgick VD. Styrelsen för SONAB ställde sina platser till förfogande.
Statsföretag föreslog att SONAB delades upp i tre självständiga företag, vilket också fackets utredare kom fram till. Permitteringar på alla företagen.
1976 såldes affärsdelen SONAB Audio i Vällingby till Olle Mirsch AB i Strängnäs. I mars 1977 såldes SONAB i Gävle till SRA, Svenska Radio AB. I juni 1978 såldes Lövånger Elektronik AB till 3D gruppen AB.
Statsföretags tid som ägare av SONAB var en saga blott.

Men Carlssonljudet då?

Fortsättning följer . . .

MvH
Peter

[hifikg]

Jag ska inte samla, men ramlade jag på en sån där anläggning skulle jag nog vända ut o in på jeansfickorna o se om jag kunde skramla ihop till den. Tack Peter för de gamla broschyrerna, dem ska jag samla på!

Edit: Hur förhöll sig ett kolboxsystem, prismässigt, till andra ljudsystem som fanns på marknaden då?

[JM]

Men Carlssonljudet då?

Fortsättning följer . . .

MvH
Peter

Fanns det en vetenskaplig grund för att skapa högtalare med mer högfrekventa reflexer än vad de då vanliga lådhögtalare skapade?
Fanns det andra mer högfrekvens reflekterande högtalare vid den tiden som inspirerade Stig?

Varför tog Stadsföretag över Sonab? Var Stig socialdemokrat?
Det finns indicier på att det fanns en politisk inblandning relaterat till Stig på något oklart sätt.

JM

[petersteindl]

Men Carlssonljudet då?

Fortsättning följer . . .

MvH
Peter

Fanns det en vetenskaplig grund för att skapa högtalare med mer högfrekventa reflexer än vad de då vanliga lådhögtalare skapade?
Fanns det andra mer högfrekvens reflekterande högtalare vid den tiden som inspirerade Stig?

Varför tog Stadsföretag över Sonab? Var Stig socialdemokrat?
Det finns indicier på att det fanns en politisk inblandning relaterat till Stig på något oklart sätt.

JM

På 50-talet fanns ingen sådan högtalare som inspirerade Stig Carlsson.

Stadsföretag köpte företag av intresse. Regering med Stadsföretag ville på 60-talet skapa ett starkt bolag inom konsumentelektronik. På 70-talet ville makthavarna istället lägga ner B2C och koncentrera sig på B2B. Kommunikation och telefoni var nya grejen från 60-talets mitt. Utbildningen på KTH ändrades och Ericsson blev den nya aktören som stod för att behöva och tilldela examensarbeten med inriktning på talöverföring där teknologerna fick jobb efter examen.

Stig har aldrig varit delägare eller ägare i något av de bolag som exploaterade Stigs högtalare. Stig jobbade enkom med royaltyavtal.

Vet inte vad Stig röstade på, eller om han ens röstade. Partipolitik var aldrig uppe för diskussion.

Din första fråga återkommer jag till.

Mvh
Peter

[JM]

Nu började jag på KTH E in mitten av 1970-talet för att fördjupa mig i Akustiksidan. På samma våning som jag jobbade extra som studievägledare låg Institutionen för Talöverföring. Talöverföring och OCR var heta ämnen då ffa Wallenberg och Eriksson hade ett stort inflytande på utbildningen. Akustiksidan var i princip borta under slutet av 1970-talet när jag vara där.

Stig hade en kulturlägenhet invid Mariaberget på Söder. Dessa kommunala lägenheter tilldelades bara politiskt trogna kulturarbetare.
Innan KTH tiden jobbade jag parallellt med psykologstudierna på foto/hifi avdelningen på PUB som säljare. I samband med Sonab köptes av Stadsföretag skissades planer på att göra en specialavdelning för visning av Sonab produkter på koperationens högborg PUB. Vi hade en ansats till detta på PUB med där Sonabs produkter var placerade på en vägg och på en annan vägg med sämre akustiska förutsättningar fanns ffa Marantz högtalare (dåliga JBL kopior). Nya Sonab produkter visades ofta först på PUB. Vi sålde nästan bara Sonab vilket var meningen enligt plan. Då kunde jag absolut inte förstå varför PUB som var en obetydlig aktör på hifi marknaden skulle vara huvudvisningsstället för Sonab i Sverige.
Anar nu någon form av nepotism.

JM

[RJohan]

Nu började jag på KTH E in mitten av 1970-talet för att fördjupa mig i Akustiksidan. På samma våning som jag jobbade extra som studievägledare låg Institutionen för Talöverföring. Talöverföring och OCR var heta ämnen då ffa Wallenberg och Eriksson hade ett stort inflytande på utbildningen. Akustiksidan var i princip borta under slutet av 1970-talet när jag vara där.

Stig hade en kulturlägenhet invid Mariaberget på Söder. Dessa kommunala lägenheter tilldelades bara politiskt trogna kulturarbetare.
Innan KTH tiden jobbade jag parallellt med psykologstudierna på foto/hifi avdelningen på PUB som säljare. I samband med Sonab köptes av Stadsföretag skissades planer på att göra en specialavdelning för visning av Sonab produkter på koperationens högborg PUB. Vi hade en ansats till detta på PUB med där Sonabs produkter var placerade på en vägg och på en annan vägg med sämre akustiska förutsättningar fanns ffa Marantz högtalare (dåliga JBL kopior). Nya Sonab produkter visades ofta först på PUB. Vi sålde nästan bara Sonab vilket var meningen enligt plan. Då kunde jag absolut inte förstå varför PUB som var en obetydlig aktör på hifi marknaden skulle vara huvudvisningsstället för Sonab i Sverige.
Anar nu någon form av nepotism.

JM

På OBS Interiör (också cooperationen) i Malmö fanns det verkligen ett Sonab/Carlsson rum runt 1970 där det, som jag minns det, förevisades ett enda märke. Som ung pojk blev jag aldrig insläppt. Okej, jag var väl mest intresserad av att det förevisades en videobandspelare och det ute på allmänhetens avdelning.

[petersteindl]

Nu började jag på KTH E in mitten av 1970-talet för att fördjupa mig i Akustiksidan. På samma våning som jag jobbade extra som studievägledare låg Institutionen för Talöverföring. Talöverföring och OCR var heta ämnen då ffa Wallenberg och Eriksson hade ett stort inflytande på utbildningen. Akustiksidan var i princip borta under slutet av 1970-talet när jag vara där.

Stig hade en kulturlägenhet invid Mariaberget på Söder. Dessa kommunala lägenheter tilldelades bara politiskt trogna kulturarbetare.

Innan KTH tiden jobbade jag parallellt med psykologstudierna på foto/hifi avdelningen på PUB som säljare. I samband med Sonab köptes av Stadsföretag skissades planer på att göra en specialavdelning för visning av Sonab produkter på koperationens högborg PUB. Vi hade en ansats till detta på PUB med där Sonabs produkter var placerade på en vägg och på en annan vägg med sämre akustiska förutsättningar fanns ffa Marantz högtalare (dåliga JBL kopior). Nya Sonab produkter visades ofta först på PUB. Vi sålde nästan bara Sonab vilket var meningen enligt plan. Då kunde jag absolut inte förstå varför PUB som var en obetydlig aktör på hifi marknaden skulle vara huvudvisningsstället för Sonab i Sverige.
Anar nu någon form av nepotism.

JM

Ja, det var talöverföring som gällde på den tiden. Själv var jag M72. D v s jag började på KTH Maskinsektionen 1972 och gick Reaktorteknologi.
Akustik och Musikakustik kom sedan tillbaka och det var på den institutionen som Svante och sedermera Lilltroll efter sin Civ. ing. examen jobbade.

Angående kulturlägenheten eller snarast hela det K-märkta huset.

Det hus på Kattgränd/Torkel Knutssonsgatan 15 som Stig bodde i från 1974 var till stor del Hans Wagners förtjänst att Stig vann kampen om för att få. Stig Carlsson ville flytta till det huset.
Från början var adressen till det huset; Kattgränd. Minns inte vilket nr på Kattgränd.
Hans Wagner var VD för Sonab under en tid. Det var med Hans Wagners insats som Stig skaffade sig en stark ekonomi på 70-talet.

Huset var egentligen bokat till Hjalmar Mehr, men i dragkampen mellan Stig Carlsson och Hjalmar Mehr, så kunde Hans Wagner hjälpa Stig till att få kontraktet att hyra den K-märkta fastigheten på Kattgränd. Stig Carlssons inflyttning skedde 1974. Vad var det speciella med huset. Jo, en sak är bästa utsikten över Stadshuset rakt över Mälaren, från Söder Mälarstrand till Norr Mälarstrand. Stig ville inte ha adressen Kattgränd eftersom ingen transportfirma hittade den adressen, eller ville leverera till Kattgränd nerför trapporna. Stig fick igenom adressändringen på det K-märkta huset. Det är väldigt få som känner till.

Huset längst ner blev Stig Carlssons bostad och arbetsplats

THEDDY SKOG Kattgränd, Stockholm - Kattgränd sedermera Torkel Knutssonsgatan 15 Stig Carlsson.jpg (455.21 KiB) Visad 6120 gånger

Den här signerade originaltavlan/etsningen såldes på aktion i november 2021 för 200 spänn. https://auctionet.com/sv/1878271-theddy-skog-kattgrand-stockholm-etsning-signerad
Nu har hifikg svimmat. Är han i koma? Hade jag veta om aktionen så hade tavlan hängt på väggen hos mig.

Men, vem var då Hjalmar Mehr?
Hjalmar Mehr, född 1910, död 1979, politiker (socialdemokrat), finansborgarråd i Stockholms stad 1958-66 och 1970-71, landshövding i Stockholms län 1971-77.
Hjalmar Mehr är för eftervärlden mest känd för rivningen av Stockholms innerstad som kulminerade med striden om almarna 1971 (hela klara distriktet, snyft!)
Massiva rivningar fortsatte dock hela under 1970-talet, om än i något mindre skala. Rivningarna i Stockholm och andra svenska städer gjordes av ideologiska snarare än ekonomiska skäl; många företrädare för näringslivet i Stockholm var till exempel kritiska till projekten. Liknande rivningsprojekt förekom inte i övriga Europa. Han var inte älskad precis.

Hade det varit nepotism, så hade nog Hjalmar Mehr dragit längsta strået gällande hyreskontraktet på Kattgränd.

På 70-talet var Söderbergs på Sveavägen största återförsäljare av Sonab. På den tiden fanns även Östermalms Radio med stort demorum 1 tr ner. Där hade man OA6 typ1 för demo. Efter att där ha lyssnat på dessa bestämde jag mig på studs. Jag hade bl.a. en orgelskiva med mig.
PUB hade fördelen att ligga på Hötorget mitt emot Stockholms konserthus.

MvH
Peter

[xmag]

Jag köpte OA5-2 1973 med tillhörande Sonab 4000-2 förstärkare och skivspelaren som hörde till. Har fortfarande förstärkaren kvar och manualen till den. Ett av mina barnbarn vred upp volymen på max och satte på den, POFF lät det i åsknivå i hela huset och sen gick inte den mer.

Till saken:
Mina OA5:or var halvmattsvarta. Enligt Carlssonplanet tillverkades inga OA5:or som var svarta?! Tyvärr har jag inga foton på dem men de var verkligen svarta. Jag kom i en lugn dispyt med den som svarade på Carlssonplanet om detta. Han menade att jag lackat dem själv men det hade ju jag vetat i så fall. De var svarta vid köpet! Punkt!

Ni som vet en massa om Carlsson och Sonab, tillverkades det Svarta OA5:or "typ två" någon gång runt 1973?

[hifikg]

...Angående kulturlägenheten eller snarast hela det K-märkta huset.

Det hus på Kattgränd/Torkel Knutssonsgatan 15 som Stig bodde i från 1974 var till stor del Hans Wagners förtjänst att Stig vann kampen om för att få. Stig Carlsson ville flytta till det huset.
Från början var adressen till det huset; Kattgränd. Minns inte vilket nr på Kattgränd.
Hans Wagner var VD för Sonab under en tid. Det var med Hans Wagners insats som Stig skaffade sig en stark ekonomi på 70-talet.

Huset var egentligen bokat till Hjalmar Mehr, men i dragkampen mellan Stig Carlsson och Hjalmar Mehr, så kunde Hans Wagner hjälpa Stig till att få kontraktet att hyra den K-märkta fastigheten på Kattgränd. Stig Carlssons inflyttning skedde 1974. Vad var det speciella med huset. Jo, en sak är bästa utsikten över Stadshuset rakt över Mälaren, från Söder Mälarstrand till Norr Mälarstrand. Stig ville inte ha adressen Kattgränd eftersom ingen transportfirma hittade den adressen, eller ville leverera till Kattgränd nerför trapporna. Stig fick igenom adressändringen på det K-märkta huset. Det är väldigt få som känner till.

Bilagan THEDDY SKOG Kattgränd, Stockholm - Kattgränd sedermera Torkel Knutssonsgatan 15 Stig Carlsson.jpg finns inte längre

Den här signerade originaltavlan/etsningen såldes på aktion i november 2021 för 200 spänn. https://auctionet.com/sv/1878271-theddy-skog-kattgrand-stockholm-etsning-signerad
Nu har hifikg svimmat. Är han i koma? Hade jag veta om aktionen så hade tavlan hängt på väggen hos mig.


MvH
Peter

Oh My, den tavlan hade kunnat bli dyr den... stod på andra sidan igår igen, inga luftballonger den här gången, men kravaller på Söder fick polisen att åka förbi Stig med ett antal ekipage.

[petersteindl]

Jag köpte OA5-2 1973 med tillhörande Sonab 4000-2 förstärkare och skivspelaren som hörde till. Har fortfarande förstärkaren kvar och manualen till den. Ett av mina barnbarn vred upp volymen på max och satte på den, POFF lät det i åsknivå i hela huset och sen gick inte den mer.

Till saken:
Mina OA5:or var halvmattsvarta. Enligt Carlssonplanet tillverkades inga OA5:or som var svarta?! Tyvärr har jag inga foton på dem men de var verkligen svarta. Jag kom i en lugn dispyt med den som svarade på Carlssonplanet om detta. Han menade att jag lackat dem själv men det hade ju jag vetat i så fall. De var svarta vid köpet! Punkt!

Ni som vet en massa om Carlsson och Sonab, tillverkades det Svarta OA5:or "typ två" någon gång runt 1973?

Det finns 2 typer av svarta Sonabhögtalare. Ena var svartbetsat trä, troligtvis ask och de var verkligen svarta. Jag var själv tvungen att titta 2 ggr för att förvissa mig, det andra var svart lack.
Minns inte vilka modeller det var. OA5-2 har jag för mig fanns i en del udda varianter och även speciallackade, d v s även lackade med mönster som konstverk.

Mer info än så kan jag i nuläget inte ge.

MvH
Peter

[xmag]

Jag köpte OA5-2 1973 med tillhörande Sonab 4000-2 förstärkare och skivspelaren som hörde till. Har fortfarande förstärkaren kvar och manualen till den. Ett av mina barnbarn vred upp volymen på max och satte på den, POFF lät det i åsknivå i hela huset och sen gick inte den mer.

Till saken:
Mina OA5:or var halvmattsvarta. Enligt Carlssonplanet tillverkades inga OA5:or som var svarta?! Tyvärr har jag inga foton på dem men de var verkligen svarta. Jag kom i en lugn dispyt med den som svarade på Carlssonplanet om detta. Han menade att jag lackat dem själv men det hade ju jag vetat i så fall. De var svarta vid köpet! Punkt!

Ni som vet en massa om Carlsson och Sonab, tillverkades det Svarta OA5:or "typ två" någon gång runt 1973?

Det finns 2 typer av svarta Sonabhögtalare. Ena var svartbetsat trä, troligtvis ask och de var verkligen svarta. Jag var själv tvungen att titta 2 ggr för att förvissa mig, det andra var svart lack.
Minns inte vilka modeller det var. OA5-2 har jag för mig fanns i en del udda varianter och även speciallackade, d v s även lackade med mönster som konstverk.

Mer info än så kan jag i nuläget inte ge.

MvH
Peter

OK!
Då kan det vara beställda så av en inköpskedja utan att någon annan kände till det, förutom konsumenterna som köpte dem.

[petersteindl]

Jag köpte OA5-2 1973 med tillhörande Sonab 4000-2 förstärkare och skivspelaren som hörde till. Har fortfarande förstärkaren kvar och manualen till den. Ett av mina barnbarn vred upp volymen på max och satte på den, POFF lät det i åsknivå i hela huset och sen gick inte den mer.

Till saken:
Mina OA5:or var halvmattsvarta. Enligt Carlssonplanet tillverkades inga OA5:or som var svarta?! Tyvärr har jag inga foton på dem men de var verkligen svarta. Jag kom i en lugn dispyt med den som svarade på Carlssonplanet om detta. Han menade att jag lackat dem själv men det hade ju jag vetat i så fall. De var svarta vid köpet! Punkt!

Ni som vet en massa om Carlsson och Sonab, tillverkades det Svarta OA5:or "typ två" någon gång runt 1973?

Det finns 2 typer av svarta Sonabhögtalare. Ena var svartbetsat trä, troligtvis ask och de var verkligen svarta. Jag var själv tvungen att titta 2 ggr för att förvissa mig, det andra var svart lack.
Minns inte vilka modeller det var. OA5-2 har jag för mig fanns i en del udda varianter och även speciallackade, d v s även lackade med mönster som konstverk.

Mer info än så kan jag i nuläget inte ge.

MvH
Peter

OK!
Då kan det vara beställda så av en inköpskedja utan att någon annan kände till det, förutom konsumenterna som köpte dem.

Japp, så kan det vara. Jag har för mig att det även var så med OA-6 typ2.

Mvh
Peter

[petersteindl]

Jag känner att historiebilden gällande Stig Carlsson behöver kompletteras lite.

År 1953 lämnade Stig in sin patentansökan gällande basreflexprincipen.
År 1954 visades Kolboxens första prototyp. Elektronlund/Stig Carlsson. Då presenterades systemet som LOAS. Jag återkommer mer till detta med Kolboxen.
År 1958 tecknade Stig avtal gällande Kolboxen och system 1001 som kallades LOAS 1001, Lund Ortho Acoustical system 1001.
Det blir mer angående Kolboxen.

Men först, hur såg det ut från 1954 till 1958?

Jo, då lanserades Stig Carlssons högtalare Tonträff av företaget Elektrofon.
Inte många som känner till den.
Den skulle placeras i hörn vid tak.
Basreflex. Ganska rundstrålande. Flera högtalarelement.

TONTRÄFF

ET Carlssonartikel.jpg (293.57 KiB) Visad 5996 gånger

TONTRÄFF

ET radio_television_1956-12-ocr 33 -72.jpg (793.39 KiB) Visad 5996 gånger

TONTRÄFF

ET radio_television_1956-12-ocr 51 -72.jpg (452.8 KiB) Visad 5996 gånger

Här fanns ingen hänvisning till ortoakustik. Den högtalaren lanserades som en hi-fi högtalare, inte som någon ortoakustisk högtalare. (Märk skillnaden i stavning på svenska och engelska. Ortoakustisk kontra Ortho Acoustic.)
Denna högtalare såldes i stora antal till offentlig miljö, t.ex. till skolor, för att ha i klassrum.
Antingen ansåg Stig Carlsson att den inte var ortoakustisk, eller också var OA låst eller tillhörande Lund och den sfären. Frågan är när OA-25 myntades? Antingen var det före 1954 d v s före Lund, eller så var det efter 1961 d v s efter Lund. Om det var mellan 1954 och 1959, så var det under Lundperioden.

Hursom helst, hela Stigs försök på 50-talet att hitta stor internationell exploatör var ett parallellspår till de svenska tilltänkta.

Med denna Tonträff-högtalare täcker man in 1956/57.

Så, resan gick sålunda till Elektronlund till Elektrofon till Elektronlund och 1966 till Sonab och 1969/70 till Sonab/statsföretag (där Hans Wagner var vd från 1969 till 1973), och 1978 till Mirsch och 81/82 till Carlsson Ortho-Acoustic AB i Skillingaryd fram till 87/88 och 1995/96 till Carlsson Ortho-Acoustic med Jon Larsen då OA52.2 och OA50.2 tillverkades, marknadsfördes och såldes. Man får räkna med 1 år mellan avtalsskrivande och lansering av produkt.

I inget av dessa bolag var Stig Carlsson delägare i. Mellan de 2 sista företagen var det ett uppehåll från 1987/88 till 1995/96. Den 8e mars 1997 var resan över för Stigs del.
Det har även hittats en mycket tidig högtalare till som Stig troligtvis kan ha konstruerat.

Förutom dessa konstruerade Stig även basmodulerna till Mark Levinsons "the man" HQD högtalarsystem på 70-talet. Vi kallade dessa för kolonistugorna. De var enormt stora.

Stig Carlsson och Mark Levinson

Stig_Carlsson-53.jpg (609.64 KiB) Visad 5996 gånger

Då man ser alla olika Carlssonhögtalare genom tiderna så skulle man nog kunna skrapa ihop ett ansenligt Carlsson Atmos-system av monohögtalare och några stereovarianter och groteska basmoduler.

MvH
Peter

[Kraniet]

Han tänkte utanför boxen kan man säga
Vilken lustig skapelse, men så självklart när man ser den monterad

[sammel]

Tack Peter för information om Stig Carlsson,
mycket intressant.

[JM]

Peter du skrev för ett tag sedan att när OA-12 och de andra i samma serie kom så före drog Stig OA-12.
Hur kommer det sig? Vad hade OA-12 som de andra inte hade? Eller vad fanns hos de andra som inte var ok.

JM