Peter Steindl?

[petersteindl]

Peter du skrev för ett tag sedan att när OA-12 och de andra i samma serie kom så före drog Stig OA-12.
Hur kommer det sig? Vad hade OA-12 som de andra inte hade? Eller vad fanns hos de andra som inte var ok.

JM

Det var OA12 kontra OA14. Stig gillade inte diskantkonfigurationen hos OA14. Anledningen är att det är 2 diskanter för direktljudet i OA14, medans det är 1 diskant mot lyssnaren som direktljud hos OA12. Dessa 2 diskanter hos OA14 interfererar med varandra där interferenserna hörs. 2 diskanter ger dåligt resultat eftersom destruktiv interferens ger förhållandevis breda dippar som hörs. Går man istället ytterligare upp i antal diskantelement för direktljudet så blir interferensmönstret istället smalbandigt i jämförelse och då hörs de inte. Det kan snarast bli tvärtom.

Detta är ett av problemen med stereo och 2 högtalare. Där är det enkom total ekvidistans mellan högtalarna som gäller och det går inte att åstadkomma med 2 öron. Låt säga att respektive högtalare på svept sinus har spikrak tonkurva till 20 kHz. Summering enligt superpositionsprincipen mellan höger och vänster högtalare blir inte en rak tonkurva och flyttar man huvudet något så hörs destruktiv interferens ganska tydligt i övre mellanregister och diskant, inte bara som en dipp d v s nivåförändring, utan även i form av fasfel. Har man istället många diskanter som interfererar med varandra och ger en tonkurva som går smalbandigt upp och ner i nivå, men där summering enligt medelvärdesprincipen ger spikrak frekvensgång så låter det som spikrak frekvensgång och denna "fasdiffusitet" hörs inte, utan snarast tvärtom. Det påminner om diffusljudfält. Detta ger vid lyssning en utökad frihetsgrad, en känsla av befrielse.

Det handlar i mångt och mycket hur ljudvågor summeras. Det finns även en tredje typ av summering som jag så småningom kommer redogöra för.

MvH
Peter

[RJohan]

Jag känner att historiebilden gällande Stig Carlsson behöver kompletteras lite.
Då man ser alla olika Carlssonhögtalare genom tiderna så skulle man nog kunna skrapa ihop ett ansenligt Carlsson Atmos-system av monohögtalare och några stereovarianter och groteska basmoduler.

MvH
Peter

Tack för den rejäla uppsatsen om tidigt Carlsson. Och kul ide

[jansch]

Peter du skrev för ett tag sedan att när OA-12 och de andra i samma serie kom så före drog Stig OA-12.
Hur kommer det sig? Vad hade OA-12 som de andra inte hade? Eller vad fanns hos de andra som inte var ok.

JM

Det var OA12 kontra OA14. Stig gillade inte diskantkonfigurationen hos OA14. Anledningen är att det är 2 diskanter för direktljudet i OA14, medans det är 1 diskant mot lyssnaren som direktljud hos OA12. Dessa 2 diskanter hos OA14 interfererar med varandra där interferenserna hörs. 2 diskanter ger dåligt resultat eftersom destruktiv interferens ger förhållandevis breda dippar som hörs. Går man istället ytterligare upp i antal diskantelement för direktljudet så blir interferensmönstret istället smalbandigt i jämförelse och då hörs de inte. Det kan snarast bli tvärtom.

Detta är ett av problemen med stereo och 2 högtalare. Där är det enkom total ekvidistans mellan högtalarna som gäller och det går inte att åstadkomma med 2 öron. Låt säga att respektive högtalare på svept sinus har spikrak tonkurva till 20 kHz. Summering enligt superpositionsprincipen mellan höger och vänster högtalare blir inte en rak tonkurva och flyttar man huvudet något så hörs destruktiv interferens ganska tydligt i övre mellanregister och diskant, inte bara som en dipp d v s nivåförändring, utan även i form av fasfel. Har man istället många diskanter som interfererar med varandra och ger en tonkurva som går smalbandigt upp och ner i nivå, men där summering enligt medelvärdesprincipen ger spikrak frekvensgång så låter det som spikrak frekvensgång och denna "fasdiffusitet" hörs inte, utan snarast tvärtom. Det påminner om diffusljudfält. Detta ger vid lyssning en utökad frihetsgrad, en känsla av befrielse.

Det handlar i mångt och mycket hur ljudvågor summeras. Det finns även en tredje typ av summering som jag så småningom kommer redogöra för.

MvH
Peter

Menar du att man hör fasffelet?
Menar du att det finns en annan form av summering av ljudvågor än superposition?
Menar du direkt- eller diffusljud eller både ock?

[JM]

Peter du skrev för ett tag sedan att när OA-12 och de andra i samma serie kom så före drog Stig OA-12.
Hur kommer det sig? Vad hade OA-12 som de andra inte hade? Eller vad fanns hos de andra som inte var ok.

JM

Det var OA12 kontra OA14. Stig gillade inte diskantkonfigurationen hos OA14. Anledningen är att det är 2 diskanter för direktljudet i OA14, medans det är 1 diskant mot lyssnaren som direktljud hos OA12. Dessa 2 diskanter hos OA14 interfererar med varandra där interferenserna hörs. 2 diskanter ger dåligt resultat eftersom destruktiv interferens ger förhållandevis breda dippar som hörs. Går man istället ytterligare upp i antal diskantelement för direktljudet så blir interferensmönstret istället smalbandigt i jämförelse och då hörs de inte. Det kan snarast bli tvärtom.

Detta är ett av problemen med stereo och 2 högtalare. Där är det enkom total ekvidistans mellan högtalarna som gäller och det går inte att åstadkomma med 2 öron. Låt säga att respektive högtalare på svept sinus har spikrak tonkurva till 20 kHz. Summering enligt superpositionsprincipen mellan höger och vänster högtalare blir inte en rak tonkurva och flyttar man huvudet något så hörs destruktiv interferens ganska tydligt i övre mellanregister och diskant, inte bara som en dipp d v s nivåförändring, utan även i form av fasfel. Har man istället många diskanter som interfererar med varandra och ger en tonkurva som går smalbandigt upp och ner i nivå, men där summering enligt medelvärdesprincipen ger spikrak frekvensgång så låter det som spikrak frekvensgång och denna "fasdiffusitet" hörs inte, utan snarast tvärtom. Det påminner om diffusljudfält. Detta ger vid lyssning en utökad frihetsgrad, en känsla av befrielse.

Det handlar i mångt och mycket hur ljudvågor summeras. Det finns även en tredje typ av summering som jag så småningom kommer redogöra för.

MvH
Peter

Menar du att man hör fasffelet?
Menar du att det finns en annan form av summering av ljudvågor än superposition?
Menar du direkt- eller diffusljud eller både ock?

Vad menar du med diffusljud?
Lite för diffust för mig. Är tiden beaktad - om så hur?

JM

[jansch]

Det var OA12 kontra OA14. Stig gillade inte diskantkonfigurationen hos OA14. Anledningen är att det är 2 diskanter för direktljudet i OA14, medans det är 1 diskant mot lyssnaren som direktljud hos OA12. Dessa 2 diskanter hos OA14 interfererar med varandra där interferenserna hörs. 2 diskanter ger dåligt resultat eftersom destruktiv interferens ger förhållandevis breda dippar som hörs. Går man istället ytterligare upp i antal diskantelement för direktljudet så blir interferensmönstret istället smalbandigt i jämförelse och då hörs de inte. Det kan snarast bli tvärtom.

Detta är ett av problemen med stereo och 2 högtalare. Där är det enkom total ekvidistans mellan högtalarna som gäller och det går inte att åstadkomma med 2 öron. Låt säga att respektive högtalare på svept sinus har spikrak tonkurva till 20 kHz. Summering enligt superpositionsprincipen mellan höger och vänster högtalare blir inte en rak tonkurva och flyttar man huvudet något så hörs destruktiv interferens ganska tydligt i övre mellanregister och diskant, inte bara som en dipp d v s nivåförändring, utan även i form av fasfel. Har man istället många diskanter som interfererar med varandra och ger en tonkurva som går smalbandigt upp och ner i nivå, men där summering enligt medelvärdesprincipen ger spikrak frekvensgång så låter det som spikrak frekvensgång och denna "fasdiffusitet" hörs inte, utan snarast tvärtom. Det påminner om diffusljudfält. Detta ger vid lyssning en utökad frihetsgrad, en känsla av befrielse.

Det handlar i mångt och mycket hur ljudvågor summeras. Det finns även en tredje typ av summering som jag så småningom kommer redogöra för.

MvH
Peter

Menar du att man hör fasffelet?
Menar du att det finns en annan form av summering av ljudvågor än superposition?
Menar du direkt- eller diffusljud eller både ock?

Vad menar du med diffusljud?
Lite för diffust för mig. Är tiden beaktad - om så hur?

JM

Diffusljud eller diffusfält är en situation där ljudvågor "slumpvis" (random incidence) faller in mot en mätpunkt eller hörseln från olika riktningar. Typiskt för lyssningsum, kontor, i bilar mm. Inom faktiskt.io brukar vi använda begreppet reflexer stället, d v s summan av alla ljudkällor/reflexer i en mätpunkt vid en viss tidpunkt är diffusljudet.
Man får dock vara försiktig med att särskilja på direktljud och diffusljud som jag gjorde. I vissa fall är direktljudet integrerat, naturlig del, av diffusljudet.

Diffuse field/sound begreppet är väl förankrat i bl.a ANSI standarder och mättteknik.

Tiden är beaktad i den mening att det alltid är summan av allt ljud vid en viss tidpunkt (dock med en viss integrationstid i praktiken).
Jag antar att du är ute efter "goda/dåliga reflexer" vilket i detta fall inte är är applicerbart på frågeställningen.

[paa]

Peter du skrev för ett tag sedan att när OA-12 och de andra i samma serie kom så före drog Stig OA-12.
Hur kommer det sig? Vad hade OA-12 som de andra inte hade? Eller vad fanns hos de andra som inte var ok.

JM

Det var OA12 kontra OA14. Stig gillade inte diskantkonfigurationen hos OA14. Anledningen är att det är 2 diskanter för direktljudet i OA14, medans det är 1 diskant mot lyssnaren som direktljud hos OA12. Dessa 2 diskanter hos OA14 interfererar med varandra där interferenserna hörs. 2 diskanter ger dåligt resultat eftersom destruktiv interferens ger förhållandevis breda dippar som hörs. Går man istället ytterligare upp i antal diskantelement för direktljudet så blir interferensmönstret istället smalbandigt i jämförelse och då hörs de inte. Det kan snarast bli tvärtom.

Detta är ett av problemen med stereo och 2 högtalare. Där är det enkom total ekvidistans mellan högtalarna som gäller och det går inte att åstadkomma med 2 öron. Låt säga att respektive högtalare på svept sinus har spikrak tonkurva till 20 kHz. Summering enligt superpositionsprincipen mellan höger och vänster högtalare blir inte en rak tonkurva och flyttar man huvudet något så hörs destruktiv interferens ganska tydligt i övre mellanregister och diskant, inte bara som en dipp d v s nivåförändring, utan även i form av fasfel. Har man istället många diskanter som interfererar med varandra och ger en tonkurva som går smalbandigt upp och ner i nivå, men där summering enligt medelvärdesprincipen ger spikrak frekvensgång så låter det som spikrak frekvensgång och denna "fasdiffusitet" hörs inte, utan snarast tvärtom. Det påminner om diffusljudfält. Detta ger vid lyssning en utökad frihetsgrad, en känsla av befrielse.

Det handlar i mångt och mycket hur ljudvågor summeras. Det finns även en tredje typ av summering som jag så småningom kommer redogöra för.

MvH
Peter

När det gäller stereoljud från två högtalarlådor så torde ju kamfiltereffekten bli maximalt stor, men ändå uppfattas det inte som något stort problem av hörseln utan ljudbilden kan skapas oavsett om man flyttar sig lite ur sötpunkten. Vad kan det bero på?

[petersteindl]

Frågeställningarna är egentligen tillhörande grundläggande fundamenta inom fysiken/akustiken och inom läran om hörseln d v s psykoakustiken.

Problemet är att det är just de grundläggande fundamenta som fysiken/akustiken byggs på som hörseln på något sätt detekterar eller inte detekterar, är som svårast att förstå.

Jag återkommer alltid till definitioner på saker och ting. Hur definieras varje enskild företeelse?

Det är inte det lättaste, då det gäller ljud, varken i den objektiva fysikaliska världen eller i den subjektiva psykologiska världen gällande hörseln. Men man måste ju börja någonstans.

Innan man kan springa, så måste man kunna gå. Innan man kan gå, så måste man kunna stå. Innan man kan stå, så måste man kunna resa sig upp. Man måste dessutom ha kraft i benen. Man måste ha ett balanssinne. Man måste dessutom ha kontroll över balanssinnet. Det är återkopplade interna system hos muskler, nerver, hjärna, ryggmärg och centrala nervsystemet. Synen ingår, innerörat i hörselsystemet ingår och säkert en massa andra saker.
Men di små kan lära sig att gå och att springa utan att behöva förstå hur det fungerar i teorin.
Elefantungarna måste kunna göra detta direkt efter födseln. Det är ett absolut krav för överlevnad.

Vi kan lyssna på musik och njuta av musiken utan att förstå ett vitten av hur det fungerar.
Det är först då man börjar dissekera varje enskild företeelse som man upptäcker svårigheterna och komplexiteten i det banala.

Det finns all anledning att återkomma till detta.

Ett problem är att om det finns en frågeställning och ett svar ges, så kan det med största sannolikhet skapa flera nya frågeställningar som i sin tur tarvar nya svar som i sin tur skapar än mer frågeställningar och så kan man hålla på tills man blivit Civ.ing och Dr. och lektor och Professor och Nobelpristagare. Ändå kan man inte allt och då menar jag det totala alltet. Men man kan vandra på kunskapens väg tills man är nöjd och belåten och mätt. Åtminstone för stunden.

Vi kan inte se ljud. Det gör att ljud blir svårt att greppa. Dessutom är det vågrörelser och därmed tillhör vågrörelseläran och då säger gubbarna med skärp och hängslebyxor att det är omöjligt att greppa, ungefär som då prästerna säger att Gud är outgrundlig.

Men man kan ju försöka.

Mvh
Peter

[JM]

Menar du att man hör fasffelet?
Menar du att det finns en annan form av summering av ljudvågor än superposition?
Menar du direkt- eller diffusljud eller både ock?

Vad menar du med diffusljud?
Lite för diffust för mig. Är tiden beaktad - om så hur?

JM

Diffusljud eller diffusfält är en situation där ljudvågor "slumpvis" (random incidence) faller in mot en mätpunkt eller hörseln från olika riktningar. Typiskt för lyssningsum, kontor, i bilar mm. Inom faktiskt.io brukar vi använda begreppet reflexer stället, d v s summan av alla ljudkällor/reflexer i en mätpunkt vid en viss tidpunkt är diffusljudet.
Man får dock vara försiktig med att särskilja på direktljud och diffusljud som jag gjorde. I vissa fall är direktljudet integrerat, naturlig del, av diffusljudet.

Diffuse field/sound begreppet är väl förankrat i bl.a ANSI standarder och mättteknik.

Tiden är beaktad i den mening att det alltid är summan av allt ljud vid en viss tidpunkt (dock med en viss integrationstid i praktiken).
Jag antar att du är ute efter "goda/dåliga reflexer" vilket i detta fall inte är är applicerbart på frågeställningen.

Jag uppfattar "diffusljud" som en fysikalisk term - mätbar i fysikaliska dimensionen - utan relation till vi hör. Hörandet är sekventiellt med en undre upplösning på < 1 ms. Under 1 ms är allt direktljud. Är tidsupplösningen över 20 ms kan eventuella reflexer identifieras eller är allt ett direktljud förutsatt att ljuden är över hörseltröskeln. Alla dessa sekvenser av ljud analyseras i hjärnans hörselcentra i temporallolben i relationen tidigare sekvenser i närtid och dåtid och integreras till ett ljud vanligen omedvetet men ibland medvetet.
Hörandet och ovanstående analyser sker även när vi sover - då vanligen omedvetet. Bara om ljuden har högt signalvärde enligt våra erfarenheter eller om ljudet är oväntat och överstigen 85 dB blir vi medvetna om ljudets existens och vaknar.

JM

[I-or]

Mja, "diffusljudet" kan anses utgöra den efterklang som vi upplever i lyssningsrummet, vilken har stor inverkan på det ljudande resultatet. Eftersom vi bara har två kanaler att tillgå vid stereolyssning låter det klart märkligt om man inte bara nöjer sig med att dämpa bort de tidiga reflektionerna utan all rumsinverkan, d.v.s. även efterklangen. Stereolyssning i ekofritt rum eller utomhus är inte speciellt kul. Detta gäller för övrigt även lyssning på akustiska instrument i reflektionsfri miljö.

[JM]

Mja, "diffusljudet" kan anses utgöra den efterklang som vi upplever i lyssningsrummet, vilken har stor inverkan på det ljudande resultatet. Eftersom vi bara har två kanaler att tillgå vid stereolyssning låter det klart märkligt om man inte bara nöjer sig med att dämpa bort de tidiga reflektionerna utan all rumsinverkan, d.v.s. även efterklangen. Stereolyssning i ekofritt rum eller utomhus är inte speciellt kul. Detta gäller för övrigt även lyssning på akustiska instrument i reflektionsfri miljö.

"Efterklang" och "diffusljud" är ovetenskapliga amatör begrepp vilka bla går att hitta i Akustikkompendiet från KTH.
"Efterklang" är försök av ingenjörer att skapa begrepp hur vi hör dvs utanför ingenjörens kompetensområde. Det finns redan korrekta begrepp i hörandes dimension. Hörbara reflexer relaterade till direktljudet är korrekt. Reflexerna färgar vanligen direktljudet men det är direktljudet som är uppfattas och är primärt hörbart.
"Efterklang" är inte ett separat hörbart ljud utan är en färgning av direktljudet.

JM

[jansch]

Vad menar du med diffusljud?
Lite för diffust för mig. Är tiden beaktad - om så hur?

JM

Diffusljud eller diffusfält är en situation där ljudvågor "slumpvis" (random incidence) faller in mot en mätpunkt eller hörseln från olika riktningar. Typiskt för lyssningsum, kontor, i bilar mm. Inom faktiskt.io brukar vi använda begreppet reflexer stället, d v s summan av alla ljudkällor/reflexer i en mätpunkt vid en viss tidpunkt är diffusljudet.
Man får dock vara försiktig med att särskilja på direktljud och diffusljud som jag gjorde. I vissa fall är direktljudet integrerat, naturlig del, av diffusljudet.

Diffuse field/sound begreppet är väl förankrat i bl.a ANSI standarder och mättteknik.

Tiden är beaktad i den mening att det alltid är summan av allt ljud vid en viss tidpunkt (dock med en viss integrationstid i praktiken).
Jag antar att du är ute efter "goda/dåliga reflexer" vilket i detta fall inte är är applicerbart på frågeställningen.

Jag uppfattar "diffusljud" som en fysikalisk term - mätbar i fysikaliska dimensionen - utan relation till vi hör. Hörandet är sekventiellt med en undre upplösning på < 1 ms. Under 1 ms är allt direktljud. Är tidsupplösningen över 20 ms kan eventuella reflexer identifieras eller är allt ett direktljud förutsatt att ljuden är över hörseltröskeln. Alla dessa sekvenser av ljud analyseras i hjärnans hörselcentra i temporallolben i relationen tidigare sekvenser i närtid och dåtid och integreras till ett ljud vanligen omedvetet men ibland medvetet.
Hörandet och ovanstående analyser sker även när vi sover - då vanligen omedvetet. Bara om ljuden har högt signalvärde enligt våra erfarenheter eller om ljudet är oväntat och överstigen 85 dB blir vi medvetna om ljudets existens och vaknar.

JM

Javisst är det mätbart i den fysikaliska världen, precis som frekvensgång.
Felet man ofta gör är att direktöversätta t.ex frekvensgång till något som har med hörandet att göra. T.ex att superposition i diffusfält är något negativt för upplevelsen - alltså att kamfiltereffekter mm skulle vara negativt för hörseln i alla lägen = en frekvensgång för diffusljudet som har markerade smalbandiga toppar/dippar. Vi hör helt enkelt inte så.
Jag har flera ggr uppmanat läsare att lyssna på statiska sinustoner (typ 1 till 4kHz) i sitt lyssningsrum och gå runt i rummet eller vicka på huvudet. Då förundras man efteråt hur lika det låter vid vanlig musik eller tal när man rör huvudet på samma sätt. Hörseln ignorerar totalt smalbandiga dippar i diffusfält samtidigt som direktljudet är känsligt för bredare, små klangförändringar/dippar. Dessutom får man en helt annan bild av hur otroligt beroende vi är av första vågfront vid stereolyssning.

Att identifiera relexer över 20ms är en sanning med modifikaion. I labbmiljö med t.ex tonstötar/knackljud ja. Dock det är mycket mer komplext än så i verkligheten.

Bland det första man måste tänka på när man mäter i den fysikaliska världen är vad man har för mål, därefter försöka att isolera mätdata för att uppnå målet och till sist försöka tolka data utifrån vad man vill uppnå, ibland ur ett fysikaliskt perspektiv, ibland ur ett neuroakustiskt perspektiv.

[paa]

Frågeställningarna är egentligen tillhörande grundläggande fundamenta inom fysiken/akustiken och inom läran om hörseln d v s psykoakustiken.

Problemet är att det är just de grundläggande fundamenta som fysiken/akustiken byggs på som hörseln på något sätt detekterar eller inte detekterar, är som svårast att förstå.

Jag återkommer alltid till definitioner på saker och ting. Hur definieras varje enskild företeelse?

Det är inte det lättaste, då det gäller ljud, varken i den objektiva fysikaliska världen eller i den subjektiva psykologiska världen gällande hörseln. Men man måste ju börja någonstans.

Innan man kan springa, så måste man kunna gå. Innan man kan gå, så måste man kunna stå. Innan man kan stå, så måste man kunna resa sig upp. Man måste dessutom ha kraft i benen. Man måste ha ett balanssinne. Man måste dessutom ha kontroll över balanssinnet. Det är återkopplade interna system hos muskler, nerver, hjärna, ryggmärg och centrala nervsystemet. Synen ingår, innerörat i hörselsystemet ingår och säkert en massa andra saker.
Men di små kan lära sig att gå och att springa utan att behöva förstå hur det fungerar i teorin.
Elefantungarna måste kunna göra detta direkt efter födseln. Det är ett absolut krav för överlevnad.

Vi kan lyssna på musik och njuta av musiken utan att förstå ett vitten av hur det fungerar.
Det är först då man börjar dissekera varje enskild företeelse som man upptäcker svårigheterna och komplexiteten i det banala.

Det finns all anledning att återkomma till detta.

Ett problem är att om det finns en frågeställning och ett svar ges, så kan det med största sannolikhet skapa flera nya frågeställningar som i sin tur tarvar nya svar som i sin tur skapar än mer frågeställningar och så kan man hålla på tills man blivit Civ.ing och Dr. och lektor och Professor och Nobelpristagare. Ändå kan man inte allt och då menar jag det totala alltet. Men man kan vandra på kunskapens väg tills man är nöjd och belåten och mätt. Åtminstone för stunden.

Vi kan inte se ljud. Det gör att ljud blir svårt att greppa. Dessutom är det vågrörelser och därmed tillhör vågrörelseläran och då säger gubbarna med skärp och hängslebyxor att det är omöjligt att greppa, ungefär som då prästerna säger att Gud är outgrundlig.

Men man kan ju försöka.

Mvh
Peter

Det var en väldigt lång utläggning av; ”jag vet inte”.

[jansch]

Mja, "diffusljudet" kan anses utgöra den efterklang som vi upplever i lyssningsrummet, vilken har stor inverkan på det ljudande resultatet. Eftersom vi bara har två kanaler att tillgå vid stereolyssning låter det klart märkligt om man inte bara nöjer sig med att dämpa bort de tidiga reflektionerna utan all rumsinverkan, d.v.s. även efterklangen. Stereolyssning i ekofritt rum eller utomhus är inte speciellt kul. Detta gäller för övrigt även lyssning på akustiska instrument i reflektionsfri miljö.

"Efterklang" och "diffusljud" är ovetenskapliga amatör begrepp vilka bla går att hitta i Akustikkompendiet från KTH.
"Efterklang" är försök av ingenjörer att skapa begrepp hur vi hör dvs utanför ingenjörens kompetensområde. Det finns redan korrekta begrepp i hörandes dimension. Hörbara reflexer relaterade till direktljudet är korrekt. Reflexerna färgar vanligen direktljudet men det är direktljudet som är uppfattas och är primärt hörbart.
"Efterklang" är inte ett separat hörbart ljud utan är en färgning av direktljudet.

Oj så fel du har! Diffusljud/diffusfält är den korrekta benämningen i akustisk mätteknik, dessutom en grupp av standards. T.ex du använder en diffusfältmikrofon för sådana mätningar. T.ex Bruel&Kjaers 4942 mätmikrofon som är specad för diffuse-field, inget annat.
Det finns inga "reflexmikrofoner" trots att man kan mäta reflexer.
Inom elektroakustik skiljer man på 3 huvudtyper av mätmiljöer: free field, pressure field samt diffuse field. Därutöver finns det specialmikrofoner.
Man använder t.ex free field för bl.a "direktljud" så som vi benämner det på faktiskt.io även om direktljud ur ett neuroakustiskt perspktiv är lite mer än endast free field.

Efterklang är definitionen i musikens värld.

Notera att reflexer, efterklang och diffusljud inte har exakt samma definiion, men reflexer och efterklang innefattas i diffusfält/ljud.

JM

[petersteindl]

Frågeställningarna är egentligen tillhörande grundläggande fundamenta inom fysiken/akustiken och inom läran om hörseln d v s psykoakustiken.

Problemet är att det är just de grundläggande fundamenta som fysiken/akustiken byggs på som hörseln på något sätt detekterar eller inte detekterar, är som svårast att förstå.

Jag återkommer alltid till definitioner på saker och ting. Hur definieras varje enskild företeelse?

Det är inte det lättaste, då det gäller ljud, varken i den objektiva fysikaliska världen eller i den subjektiva psykologiska världen gällande hörseln. Men man måste ju börja någonstans.

Innan man kan springa, så måste man kunna gå. Innan man kan gå, så måste man kunna stå. Innan man kan stå, så måste man kunna resa sig upp. Man måste dessutom ha kraft i benen. Man måste ha ett balanssinne. Man måste dessutom ha kontroll över balanssinnet. Det är återkopplade interna system hos muskler, nerver, hjärna, ryggmärg och centrala nervsystemet. Synen ingår, innerörat i hörselsystemet ingår och säkert en massa andra saker.
Men di små kan lära sig att gå och att springa utan att behöva förstå hur det fungerar i teorin.
Elefantungarna måste kunna göra detta direkt efter födseln. Det är ett absolut krav för överlevnad.

Vi kan lyssna på musik och njuta av musiken utan att förstå ett vitten av hur det fungerar.
Det är först då man börjar dissekera varje enskild företeelse som man upptäcker svårigheterna och komplexiteten i det banala.

Det finns all anledning att återkomma till detta.

Ett problem är att om det finns en frågeställning och ett svar ges, så kan det med största sannolikhet skapa flera nya frågeställningar som i sin tur tarvar nya svar som i sin tur skapar än mer frågeställningar och så kan man hålla på tills man blivit Civ.ing och Dr. och lektor och Professor och Nobelpristagare. Ändå kan man inte allt och då menar jag det totala alltet. Men man kan vandra på kunskapens väg tills man är nöjd och belåten och mätt. Åtminstone för stunden.

Vi kan inte se ljud. Det gör att ljud blir svårt att greppa. Dessutom är det vågrörelser och därmed tillhör vågrörelseläran och då säger gubbarna med skärp och hängslebyxor att det är omöjligt att greppa, ungefär som då prästerna säger att Gud är outgrundlig.

Men man kan ju försöka.

Mvh
Peter

Det var en väldigt lång utläggning av; ”jag vet inte”.

Tja, jag skulle vilja säga att ingen vet. En del tror sig veta. En del tror sig veta mer än andra. De med mest kunskap har kommit till insikt att de egentligen inte vet.

Detta hindrar inte att man kan sätta upp hypoteser över vad man tror är sanningen närmast eller vad man tror har högst sannolikhet att vara närmast sanningen.

Som jag ser saken är det meningslöst att diskutera något som har med ljud att göra, eller ens svara på frågor gällande detta. Tittar du på de senaste inläggen och försöker värdera dessas objektiva sanningshalt, så borde du redan här ha kommit till insikt att det knappast råder konsensus. Antingen har skribenterna olika definitioner på orden som används, eller också har de helt olika uppfattning om vad som är korrekta påståenden och vad som är falska påståenden.

Själv anser jag att en total djupdykning i ämnet måste ske.

Det finns förklaringar till det som diskuteras. Förklaringarna kan inte förstås utan att förstå de grundläggande begreppen.

Istället för att svara på frågor är det bättre att skriva hur saker hänger ihop från grunderna.

Vad är luft? Ingår det molekyler i luft? Vilka molekyler ingår i så fall? Vad finns mellan molekylerna? Har molekylerna massa? Påverkas molekylerna av gravitation. Varför ramlar inte molekylerna ner på jorden om de har en massa? Står molekylerna stilla eller rör de på sig med en hastighet? Om de har hastighet, accelererar de? Och vilken hastighet har de? Hur ser luftens viloläge ut, då det kan anses vara noll ljud? Vad innebär det att det finns ett ljud? Osv. . .

Inte ens dessa frågor kan betraktas som grunderna gällande ljud. Men det är i alla fall frågor som rör förutsättningar gällande ljud.

Om vi säger så här för att sålla agnarna från vetet. Vi lägger in vissa förutsättningar i spelets regler gällande de påståenden var och en säger. En förutsättning är att om man har fel i förhållande till den allenarådande absoluta sanningen, så skall man torteras till döds och även ens föräldrar, syskon och barn och barnbarn torteras infernaliskt till döds. Ett slags avslut av hela släktens DNA. Det är med den insats var och en svarar. Hur ofta kommer de som debatterar i så fall ge ett svar? Om de väljer att inte svara så beror det i så fall på att de inte är säkra på sin sak. Vilket är liktydigt med att man inte riktigt vet även fast man tror sig veta. Med sådana krav, så skulle kommunikation människor emellan snarast upphöra och inlärning gå oändligt trögt. Människorna vore utrotade för länge sedan d v s redan vid första tillfälle de öppnar munnen för att snacka.

Att snacka och att skriva förutsättningslöst d v s utan att riskera någonting är enkelt. Det är bara att fläska på munlädret eller låta pennan/tangentbordet gå varmt.

Det är min syn på saken. Just nu avvaktar jag lite med svar. Jag låter andra skriva lite.

Mvh
Peter

[Imperial-Blomman]

De va väldigt intressant å läsa om Carlsson högtalare
å även dina erfarenheter å reflexioner.

Ja!
Å va e en (luft) molekyl egentligen?
Hur funkar den?

De e en intressant fråga.

[I-or]

"Efterklang" och "diffusljud" är ovetenskapliga amatör begrepp vilka bla går att hitta i Akustikkompendiet från KTH.
"Efterklang" är försök av ingenjörer att skapa begrepp hur vi hör dvs utanför ingenjörens kompetensområde. Det finns redan korrekta begrepp i hörandes dimension. Hörbara reflexer relaterade till direktljudet är korrekt. Reflexerna färgar vanligen direktljudet men det är direktljudet som är uppfattas och är primärt hörbart.
"Efterklang" är inte ett separat hörbart ljud utan är en färgning av direktljudet.

JM

Återigen, du måste lägga ned dina tröttsamma föreläsningar inom ett område som du avgjort inte behärskar. Efterklang och diffusfält (diffusljud) är väl inarbetade begrepp med direkta översättningar på alla större språk och har mycket påtagliga kopplingar till hur vi hör. Efterklangstid har en markant inverkan på ljudupplevelsen både inom elektroakustik och musikakustik och för att man ens ska kunna definiera efterklangstiden krävs ett diffust ljudfält.

Med "Akustikkompendiet" antar jag att du menar kompendiet avseende Elektroakustik (det finns ett flertal kompendier från KTH inom akustikområdet). Det föreligger som sig bör inga som helst tveksamheter vad gäller terminologin vare sig i det fallet eller i de övriga kompendierna.

[jansch]

Peter,
Är det inte å enkelt (?) att vi har tvärkoll på fysiken men vi vet väldigt lite om hur hörseln fungerar.
Vi kan inte förklara varför viss musik låter melankolisk trots att det inte finns någon sångstämma med melankolisk innebörd. Vi kan inte ens förklara varför ett mollaccord ibland låter ledsamt och ibland är en fantastisk övergång till något "stort" och omvälvande - en ynka sänkt ters som fysikaliskt skiljer sig några Hz (cent) från glädje och livfullhet.

På alla dina frågor om molkyler finns ju svar........ inte tyckande. Så länge man befinner sig i fysikens värld gäller väl samstämmighet? Vi behöver ju inte gå in på kvantmekanik för att få ett grepp om verkligheten?

[JM]

"Efterklang" och "diffusljud" är ovetenskapliga amatör begrepp vilka bla går att hitta i Akustikkompendiet från KTH.
"Efterklang" är försök av ingenjörer att skapa begrepp hur vi hör dvs utanför ingenjörens kompetensområde. Det finns redan korrekta begrepp i hörandes dimension. Hörbara reflexer relaterade till direktljudet är korrekt. Reflexerna färgar vanligen direktljudet men det är direktljudet som är uppfattas och är primärt hörbart.
"Efterklang" är inte ett separat hörbart ljud utan är en färgning av direktljudet.

JM

Återigen, du måste lägga ned dina tröttsamma föreläsningar inom ett område som du avgjort inte behärskar. Efterklang och diffusfält (diffusljud) är väl inarbetade begrepp med direkta översättningar på alla större språk och har mycket påtagliga kopplingar till hur vi hör. Efterklangstid har en markant inverkan på ljudupplevelsen både inom elektroakustik och musikakustik och för att man ens ska kunna definiera efterklangstiden krävs ett diffust ljudfält.

Med "Akustikkompendiet" antar jag att du menar kompendiet avseende Elektroakustik (det finns ett flertal kompendier från KTH inom akustikområdet). Det föreligger som sig bör inga som helst tveksamheter vad gäller terminologin vare sig i det fallet eller i de övriga kompendierna.

Visa att jag har fel hur vi hör det ni kallar "efterklang" och "diffusfält".

JM

[petersteindl]

@ I-or: Jag gissar att akustikkompendiet som JM nämnde är ELAK. Den senare utgåvan var ihopsatt av Svante om jag minns rätt.

Mvh
Peter

[jansch]

De va väldigt intressant å läsa om Carlsson högtalare
å även dina erfarenheter å reflexioner.

Ja!
Å va e en (luft) molekyl egentligen?
Hur funkar den?

De e en intressant fråga.

Ja du! En intressant fråga.... Dessutom finns ju inga "luftmolekyler" utan en blandning av gaser som är molekyler typ syrgas O2 och inte minst kvävgas N2 som inte är stabila om dom inte bildar molekyler. Då dom är representerade med en viss vikt i periodiska systemet har dom en tyngd som påverkas av jordens gravitation.
Då atomkärnorna omges av elektroner =negativ laddning kommer dom att stöta ifrån varann, det blir ett gastryck. Ju fler "luftmolekyler" som dras in mot jorden desto högre tryck, därför är lufttrycket störst vid jordytan. Som att stapla bollar i en behållare, bollen längst ner får högst tryck på sig - fast elektronerna runt atomkärnan försöker ju att "hålla emot", lika laddning som i detta fall stöter ju ifrån varann. Dock gasen blir tätare, allt enligt den gamla "Allmänna gaslagen".

Ljud då som "rör sig" med ca 340meter per sekund vid havsnivå? Det är helt enkelt en kedjereaktion mellan molekyler. Tvingar man en molekyl att röra sig , låt oss säga 1mm för enkelhets skull, kommer den att knuffa på närliggande molekyl och den kommer att knuffa på nästa osv. Allt för att återställa det jämviktsläge som Allmänna gaslagen säger - lika avstånd mellan alla molekyler. Nu sker ju inte det med ljud utan har ett högtalarmembran knuffat fram molekyler så kommer det "suga tillbaka" molekylen igen och kedjereaktionen kommer att ske igen. Allt för att Allmänna gaslagen skall uppfyllas = lika avstånd mellan alla molekyler.
Ljud är alltså en kedjereaktion som sker med 340meter/sekund. Som stående dominobrickor etc som faller mot varann som man kan se på t.ex Youtube.
Väldigt föreklad beskivning men dock i huvudsak korrekt.

Ledsen att jag kanske krånglade till beskrivningen.....

[petersteindl]

Peter,
Är det inte å enkelt (?) att vi har tvärkoll på fysiken men vi vet väldigt lite om hur hörseln fungerar.
Vi kan inte förklara varför viss musik låter melankolisk trots att det inte finns någon sångstämma med melankolisk innebörd. Vi kan inte ens förklara varför ett mollaccord ibland låter ledsamt och ibland är en fantastisk övergång till något "stort" och omvälvande - en ynka sänkt ters som fysikaliskt skiljer sig några Hz (cent) från glädje och livfullhet.

På alla dina frågor om molkyler finns ju svar........ inte tyckande. Så länge man befinner sig i fysikens värld gäller väl samstämmighet? Vi behöver ju inte gå in på kvantmekanik för att få ett grepp om verkligheten?

Jag vill nog påstå att man inte har tvärkoll på fysiken/akustiken. Ljud är alldeles för mångfacetterad för det. Inom Akustiken vill man helst inte använda Navier Stokes ekvationer. Det blir för komplicerat. I princip använder man alltid förenklade teorier och förenklad matematik. Kan man Beranek’s Acoustics på sina fem fingrar, så har man kommit mycket långt i att förstå den fysikaliska delen av akustik och dess terminologi. Hur många på forumet kan Nablaoperatorer på sina fem fingrar? Hur många är totalinsatta i Tensorernas värld?

Mina frågor gällande molekyler kan jag själv ge tillräckligt nöjaktiga svar på, tror jag.

Mvh
Peter

[jansch]

"Efterklang" och "diffusljud" är ovetenskapliga amatör begrepp vilka bla går att hitta i Akustikkompendiet från KTH.
"Efterklang" är försök av ingenjörer att skapa begrepp hur vi hör dvs utanför ingenjörens kompetensområde. Det finns redan korrekta begrepp i hörandes dimension. Hörbara reflexer relaterade till direktljudet är korrekt. Reflexerna färgar vanligen direktljudet men det är direktljudet som är uppfattas och är primärt hörbart.
"Efterklang" är inte ett separat hörbart ljud utan är en färgning av direktljudet.

JM

Återigen, du måste lägga ned dina tröttsamma föreläsningar inom ett område som du avgjort inte behärskar. Efterklang och diffusfält (diffusljud) är väl inarbetade begrepp med direkta översättningar på alla större språk och har mycket påtagliga kopplingar till hur vi hör. Efterklangstid har en markant inverkan på ljudupplevelsen både inom elektroakustik och musikakustik och för att man ens ska kunna definiera efterklangstiden krävs ett diffust ljudfält.

Med "Akustikkompendiet" antar jag att du menar kompendiet avseende Elektroakustik (det finns ett flertal kompendier från KTH inom akustikområdet). Det föreligger som sig bör inga som helst tveksamheter vad gäller terminologin vare sig i det fallet eller i de övriga kompendierna.

Visa att jag har fel hur vi hör det ni kallar "efterklang" och "diffusfält".

JM

Det du skriver, uttalandet, kallas för en retorisk fint eller helt enkelt skitretorik.

Jag har tydligt markerat i mitt första svar till dej att man kan inte "direktöversätta" fysik till neuroakustik och även i övriga inlägg påpekat detta
Peter har också uttryckt detta problem.

Det är bara du som upplever att vi diskuterar "hur vi hör" och har fått viss respons på det.

Diffusfält/ljud är ett fysikaliskt begrepp för att kunna erhålla relevanta mätvärden och dessutom standard, inte hur vi hör vid t.ex stereolyssning. Framgick inte det av mitt exempel med test av sinustoner kontra musiklyssning?
Diffusljudsmätningar är den teknik vi har tillänglig för att bl.a MÄTA t.ex reflexer. Datorkraft, FFT och "fönstrade" mätningar kan fördjupa mätresultaten. Men, då vi inte vet hur hörseln fungerar, framförallt då den samverkar med andra sinnen och psyket/kultur/erfarenhet/inlärning/och gud vet vad påverkar kan vi inte dra relevanta slutsatser.
Vi kan t.ex inte skilja på buller, dunkadunka, favoritmusik och sorglig musik via mätningar.
Vi kallar det för bullermätningar om det handlar om att t.ex människor störs i ett kvarter och man gör då diffusljudsmätningar. Det är buller även om någon gillar nattklubbsmusiken. Det svåra är ju att nuroakustiskt förstå utifrån mätdata att Peter Nilsson som glad i hågen och lagom rund under fötterna just lämnade nattklubbens 100dBA(SPL) tycker att det är för jävligt att samma musik fast på 55dB(SPL) nivå i sovrummet stör honom oerhört när han skall sova.

Jag tog medvetet ett exempel som inte handlar om stereolyssning och där diffusljudet består av "reflexer" till största del och lite stomljud.

Alltså, undvik att se mätteknik som en "smal" nisch som endast handlar om stereolyssning. Du får helt enkelt acceptera att mätmetoder bygger på fysikaliska grunder där diffusfält/ljud är vältablerade begrepp.
Eller får du helt enkelt skälla ut firma GRAS eller Bruel&Kjaer att dom tillverkar mätapparatur för diffuse field mätningar och säga att det är "ovetenskapliga amatör begrepp" och lära dom att det heter "reflexer".
Tänk att B&K, världsledande och över 70 års erfarenhet/utvecklig, är amatörer...... det har jag missat......

[jansch]

Peter,
Är det inte å enkelt (?) att vi har tvärkoll på fysiken men vi vet väldigt lite om hur hörseln fungerar.
Vi kan inte förklara varför viss musik låter melankolisk trots att det inte finns någon sångstämma med melankolisk innebörd. Vi kan inte ens förklara varför ett mollaccord ibland låter ledsamt och ibland är en fantastisk övergång till något "stort" och omvälvande - en ynka sänkt ters som fysikaliskt skiljer sig några Hz (cent) från glädje och livfullhet.

På alla dina frågor om molkyler finns ju svar........ inte tyckande. Så länge man befinner sig i fysikens värld gäller väl samstämmighet? Vi behöver ju inte gå in på kvantmekanik för att få ett grepp om verkligheten?

Jag vill nog påstå att man inte har tvärkoll på fysiken/akustiken. Ljud är alldeles för mångfacetterad för det. Inom Akustiken vill man helst inte använda Navier Stokes ekvationer. Det blir för komplicerat. I princip använder man alltid förenklade teorier och förenklad matematik. Kan man Beranek’s Acoustics på sina fem fingrar, så har man kommit mycket långt i att förstå den fysikaliska delen av akustik och dess terminologi. Hur många på forumet kan Nablaoperatorer på sina fem fingrar? Hur många är totalinsatta i Tensorernas värld?

Mina frågor gällande molekyler kan jag själv ge tillräckligt nöjaktiga svar på, tror jag.

Mvh
Peter

Navier-Stoke lösningar är också appoximationer. Man skall dock inte överskatta behovet av dessa. T.ex är det mycket enklare att mäta i många fall med mer än tillfredsställnde resultat, exemplvis basreflexportar. Vad ser du behovet av Navier-Stokes ekvationer som inte går att lösa på enklare sätt? T o m jättar som Boeing och Airbus går genvägar via t.ex vindtunnlar och sensorer och får då verifierade resultat.

[petersteindl]

Jag använder själv inte Navier Stokes ekvationer. Jag nämnde det som ett exempel på att man ännu inte är ”tvärsäker” på allt inom akustiken. Skulle man veta allt så behövs ingen forskning på området.

[Prozac]

Det har förmodligen tagits upp förut...

Läser med stort intresse om vad Peter skriver avs Carlsson-historien, både om personen Stig men också om hans arbete och vilka principer/tankar som låg bakom utvecklingen av hans högtalare. Det hade varit otroligt uppskattat om ni som har haft personlig erfarenhet, umgåtts med SC eller har god insyn i de tekniska aspekterna hade velat skriva en skrift om det.

Det verkar som om det finns olika bilder av vissa skeenden (vilket är helt naturligt) och man skulle kunna ta fram en antologi där olika författare får beskriva ur olika perspektiv hur historien såg ut.

[Eri]

Läser med stort intresse berättelserna om Stig Carlsson och hans högtalare och vill verkligen uppmuntra till fortsatt skrivande. En skrift om hela historien hade säkert många uppskattat. Peter du har ju skrivit en hel del tidigare i ämnet Stig Carlsson, men tråden är ju ganska lång och det kan ju vara jobbigt att hitta dessa sidor. Skulle det vara möjligt att skapa en ny tråd med titeln Stig Carlsson och hans högtalare eller Historien om Sig Carlsson och kopiera eller flytta allt som skrivits i ämnet här till den?

[pingvinen]

Beraneks tegelsten från 1954 står i bokhyllan. Den verkar tidlös, den var kurslitteratur på 80 talet och verkar alltså fortfarande vara referensen.

[petersteindl]

Beraneks tegelsten från 1954 står i bokhyllan. Den verkar tidlös, den var kurslitteratur på 80 talet och verkar alltså fortfarande vara referensen.

Hade du den som kurslitteratur? I så fall, vilken kurs gick du då?
Under många år fanns den enbart som begagnat att köpa.
Sedan något år finns en ny upplaga.

Den är tidstypisk skriven som läromedel på högskolor.
Det betyder att varje sak är ganska abstrakt beskrivet och med tidstypisk nomenklatur.
Mycket matematik och formler. Det är inte fel, men det är inte alltid så lätt att applicera matematiken på fysikaliska fenomen. För att kunna göra det, så måste man sätta sig in i fenomenet och för att sätta sig in i fenomenet så krävs ekvationerna. Där finns vilka ingredienser som ingår. Men ingredienser räcker inte för att få insikt om fenomenet. Det finns lösningar på ekvationer inom partiella differentialekvationer som ger lite anmärkningsvärda resultat som kan vara lite svåra att greppa om man inte har full insikt i den fysikaliska problematiken och det från alla håll och kanter. Även till synes enkla fenomen visar sig innehålla rätt anmärkningsvärda lösningar och resultat och speciellt då icke stationära signaler påförs. Exempel på till synes enkla fenomen är stående våg och fenomenet resonans.

Här måste man applicera matematik i det komplexa talplanet och i vektorrummet. Det handlar om reaktiva komplexa vektorsystem, d v s med reaktiva komponenter där vissa kan ha riktning och andra inte, där vissa kan ha riktning under en viss tid för att efter viss tid tappa riktning, där riktning kan finnas inom vissa frekvensintervall men inte utanför dessa intervall. I vissa fall blir resultatet på ett sätt beroende på hur insignal ser ut. Är det brus, är det sinuston, är det impulser, är det musik, är det tal, är det blandad transientrik insignal, osv.

I modernare böcker på området lägger man större vikt på olika typer av korrelation på och mellan signaler/ljud. Begreppet faltning införs.

Sedan ser man på ljud som ett statistiskt fenomen där det finns viss statistisk fördelning och sannolikhetsläran införs då vid behandling av ljud.

För att öka förståelsen än mer måste hörseln involveras. Ljud saknar all form av betydelse om man utesluter hörseln som detektor.

Då hörseln involveras, så införs ytterligare komponenter, såsom exempelvis minnesfunktion.

Spelar man musik med trombon i högtalaren, hur vet man att det är en trombon? Är det ens en trombon? Det är ju en högtalare. Då kan det ju inte vara en trombon, eller?

De musiker i Stockholms filharmoniska orkester som jag kände kallade återgiven musik för musik på burk. Man köper en burk musik. Sedan spelar man burkmusiken över högtalarburkar. I mono är det kanske en högtalarburk, i stereo är det två högtalarburkar. Ljudet kommer fysiskt från 2 högtalare. Spelar man mono på dessa 2 högtalare så låter det som ljudet kommer från en punkt mitt emellan högtalarna, trots att ingen högtalare finns där. Man kallar det för fantomprojicerad ljudkälla. En annan benämning är fantomprojicerat ljudobjekt. Hur det går till, tvistar de lärde. Det finns olika teorier. Viss teori har högre konsensus, även fast man vet att den inte är helt korrekt. I så fall är dörren öppen för ytterligare teorier och förklaringsmodeller.

I moderna böcker om ljud, skrivna av Professorer på Harvard och MIT osv. så kommer man in på Auditory scene analyses.
Det är en helt annan värld än gängse förklaringsmodeller. Den bygger på en synnerligen svårsmält kioskvältare som Bregman skrev på 70-talet och som gäller fortfarande. Han var långt före sin tid. Ämnet är inom psykologin.

Ja, så kan man hålla på att beskriva ljud och vad det är för något, ända tills all kunskap därom är uppnått.

Vi har akustiska ljudkällor i form av högtalare eller hörlurar. Vi har en signaldetektor, i form av hörseln, för företeelsen ljudvågor och ljud.

Det gäller att förstå både ljudkällorna som alstrar ljud och genererar ljudvågor samt ljuddetektorn som avkodar ljudvågor till att bli konkreta ljud. Man kan se kunskapen som instruktionsmanualer. Sedan kan man använda instruktionsmanualerna för att bygga det man vill bygga för att uppnå de resultat man vill uppnå. Målinriktat skapande utifrån lagda förutsättningar.

Mvh
Peter

[pingvinen]

Teknisk Akustik på Lunds Tekniska Högskola. Den gav åtta poäng (dåtidens system) och avslutades med muntlig tentamen. Ett projektarbete ingick i kursen, i mitt fall en adaptiv Helmholzresonator. Ett rör med en rörlig botten gäst i en vajer kopplad till en motor som styrdes av logik med mikrofon som mätte ljudtryck som indata. En mix av akustik, mekanik och elektronik. Jag läste själv Elektro.

Min bok är faksimil från 1986, tredje tryckningen 1988. Published by the American Institute of Physics.

[petersteindl]

Läser med stort intresse berättelserna om Stig Carlsson och hans högtalare och vill verkligen uppmuntra till fortsatt skrivande. En skrift om hela historien hade säkert många uppskattat. Peter du har ju skrivit en hel del tidigare i ämnet Stig Carlsson, men tråden är ju ganska lång och det kan ju vara jobbigt att hitta dessa sidor. Skulle det vara möjligt att skapa en ny tråd med titeln Stig Carlsson och hans högtalare eller Historien om Sig Carlsson och kopiera eller flytta allt som skrivits i ämnet här till den?

Jag ämnar fortsätta skriva i just denna tråd. Stig Carlsson var min mentor från 1970 på området rörande ljudåtergivning, akustik och musikinspelningar. Det har varit en stor del av mitt liv och präglat min syn på musikåtergivning i bostadsrum hemma. Vi umgicks nästan dagligen under många år. Vi träffades eller samtalade på telefon.
Men även Peter Snell och Beveridge och Donald Chave har präglat mitt kunskapsinhämtande på området.

Man kan se det som inledande kapitel på Peter Bremen/Steindl gällande mitt arbete och skapande av ljudåtergivningsapparater.

Så småningom tänkte jag göra en form av sammanställning. Den blir också i denna tråd. Att flytta information från denna tråd är för mig helt otänkbart. Hade denna tråd inte funnits så hade jag aldrig skrivit på forumet eller ens gått med.

Mvh
Peter