DS och jag körde ju en lyssningsvända igår.
Jag trodde det skulle bli flera än så men tydligen inte.
Hursomhelst har ju DS redan skrivit det mesta.
Hitachin var brutalt mycket sämre än Drömmen.
Tänk kassettband, Philips Ferro C-60. Det kanske inte brusade lika mycket men det lät som det var kraftfullt beskuret frekvensmässigt.
Det var jämnare mellan Nuforcestegen och Drömmen, men vissa små skillnader tycker jag ändå att det är. Fast det är svårt att sätta tummen på vad. Vi skulle ha nivåmatchat och fixat men orkade och hann inte riktigt. Dessutom borde vi fått till snabbare byten..
Så vi får köra lite ultrasubjektiva tankar istället.
Drömmen är lite roligare att lyssna på. Man får känslan av att den spelar renare, och tonerna bara rinner ur högtalarna. Jag tyckte mig känna mer vibrationer i soffan, och kanske lite mer fläsk i cymbalerna när vi spelade Drömmen, men kanske spelade vi då lite starkare. Det upplevdes dock inte starkare.
Ljudet upplevs alltså som kristallklart och väldigt...naturligt. Distorsion är inte ens första tanke, och inte den andra heller. Det låter helt enkelt klockrent, och jag får ofta rysningar av välbehag när jag lyssnar. Jag har ju kört på den i snart en vecka med olika slags musik och inget låter illa, konstigt eller på något sätt udda, vilket i min värld utesluter enahanda färgningar. Allt låter lika bra eller dåligt som materialet tillåter. Som sagt, svårt att sätta fingret på vad det är som gör att det är så skönt att lyssna på den men det skulle inte vara svårt att stå ut med i längden.
Det här med rörglöd och mysig rördist hör till forntiden. Klockan har passerat tolv och nu är det nya tider.
Största abret är väl storleken, strömförbrukningen och den ickebefintliga fjärrkontrollen, ja, om man bortser från priset dårå. Ljudet och funktionen är iallafall tiptop.
Det har varit jättekul att få ha den här och testa, synd bara att inte fler har haft möjlighet att höra den. Skulle vara intressant att se om man så lätt utesluter rörförstärkare ur seriös ljuddiskussion efter det.
