Vem är du, och vad gör dig mera till den du är?

[IngOehman]

Subjektivisten: Du förstod nog snarare frågan prexis som den var menad. Märkvärdigt många har försökt missförstå den, men ändå varit noga med att i sitt svar få in att musiken (och/eller anläggningen) är en viktig del av dem! (Alltså just det jag frågade om.)

Mycket märkligt. Hade det inte varit lättare att bara svara på frågan då?

Alternativ 3 blir svaret vilket är det enda vettiga som känns rätt för mig.

Kan omöjligt identifiera mig med den breda musiksmak som jag har, isåfall hade jag ansett mig som multipel personlighet. Stereon är köpt för att öka musikupplevelsen. Musik och stereon fungerar som en del till ett bättre välbefinnande, precis som en god whiskey också kan göra (gärna tillsammans).

Aha, så du är alltså inte en oinskränkt, tolerant och nyfiken person, och som konsekvens av det en person med bred musiksmak?

Skojar förstås bara.

Har nog ungefär samma inställning som du med avseende på apparaterna, men är mycket förvånad över att du inte tycker att "din musik" är en del av vem du är.


Vh, iö

- - - - -

PS. Och självklart menar jag inte att smal smak betyder att man är inskränkt. Det kan ju finnas väldigt många skäl till att man gillar det man gillar och ogillar (eller struntar i) annat.

[Kaffekoppen]

Subjektivisten: Du förstod nog snarare frågan prexis som den var menad. Märkvärdigt många har försökt missförstå den, men ändå varit noga med att i sitt svar få in att musiken (och/eller anläggningen) är en viktig del av dem! (Alltså just det jag frågade om.)

Mycket märkligt. Hade det inte varit lättare att bara svara på frågan då?

Det här sättet att skriva på är ju inte så snällt

Varför ville dom missförstå den?

Kan det inte helt enkelt varit så svarsalternativen inte är tillräckligt bra?

[Birger]

Min musik är jag.

Prylarna kommer och går men min musiksmak består

[IngOehman]

Ja, jag tror att ens känsla för musik, och de val man därför gör är väldigt
mycket en del av vem man är. Så är det för mig också.

Men jag är nyfiken på vad du tror det beror på att prylarna kommer och
går?


Beror det på:

1. Att de inte har varit tillräckligt bra för att du skall bli nöjd och tillfreds
med dem? Så jakten behöver fortgå, för musikens skull!

2. Att du tvärtom inte funnit att det spelar någon större roll vilka prylar
du har, för hur nära musiken kommer? (Och att du därför byter mest
bara för att det är kul att ha nya saker hela tiden/en hobby för sig)

3. För att de går sönder och måste ersättas?

4. För att nya system tarvar nya apparater för att kunna åtnjutas?

5. En kombination av flera av de ovanstående, eller helt andra saker?
(Berätta gärna mer, gärna i stor detalj.)


Vh, iö

[optonica]

Människan är en njutningsvarelse som ständigt försöker och tillfredställa de olika sinnen man har. Hörseln är det viktigaste sinnet. Med musik tillfredställer man hörselsinnet och med en bra anläggning ökar man tillfredställelsen. Skillnaden mellan en bra och dålig anläggning är som en medioker whiskey eller en skotsk maltwhiskey.

[Piotr]

Människan är en njutningsvarelse som ständigt försöker och tillfredställa de olika sinnen man har. Hörseln är det viktigaste sinnet.

Viktigast för artens fortlevnad ur ett historiskt perspektiv eller viktigaste för ett njutningsfullt stimuli?

In get my kicks below the waistline sunshine!

Skillnaden mellan en bra och dålig anläggning är som en medioker whiskey eller en skotsk maltwhiskey.

Nä mycket mer än så, typ skillnaden mellan korpfotboll och brassarna i högform!!


/Peter

[optonica]

Skillnaden mellan en bra och dålig anläggning är som en medioker whiskey eller en skotsk maltwhiskey.

Nä mycket mer än så, typ skillnaden mellan korpfotboll och brassarna i högform!!


/Peter

Ok, Trabant och Ferrari istället!

[sprudel]

Några som var oförstående om att fråga hustrun borde verkligen göra det. Hon skulle alltså inte besvara frågan nota bene, hon skulle betrakta frågan som fenomen.
Hehe! Hur tror ni hon förhöll sig till denna omröstning/fråga?

[crion]

Jag tycker följande citat från en signatur på ett annat forum säger en del tänkvärt:

"Musiken är målet, hifi är medlet."

Själv sitter jag nu och lyssnar på en Panasonic kasettradio kopplad till en HTPC för att inom en månad sätta upp min drömanläggning. Jag tror inte ens min kassettradio är jämförbar med trabant. Jag hör låtarna, melodin är nästan densamma (basgångarna och rumsinformationen kommer bort förstås), men jag längtar så oerhört att få sätta på en konsert och KÄNNA musiken. Beroende? Javisst!

[Amit]

Tänkte först svara "inget dera". Det hänger samman med (som någon skrev?) att jag ser på "jaget" som den inre upplevaren, vittnet eller den person som märker att det finns upplevelser i mig. Det som är jag är alltså skiljt från mina upplevelser, som jag ser det. Men sen tänkte jag på frågan igen.

Identifikation är ju något lite annorlunda än identitet. Frågan gäller inte "vem jag är", utan snarare var "jag känner igen mig".

Och så tänkte jag på de musikupplevelser jag har haft, flera har faktiskt varit så omskakande att jag skulle säga att de har förändrat mitt liv. På djupet.
Ofta kan jag också uppleva det som att gränsen försvinner, som att jag upplöses i musiken. Musiken blir som en guide, som för mig på en känsloresa och erbjuder nya, fantastiska upplevelser.
En gång provade jag kokain. Det var inte så kul tyckte jag. Kom inte ens i närheten av flera av de upplevelser jag fått genom musiken...

Tja svaret är väl uppenbart

Amit

[hajen1]

För mig är det musiken som jag identifierar mig med! Finns tillfällen i livet när musiken fått mig att ändra inriktning, hjäpt mig vidare i livet efter en familjetragedi, fått mig intresserad av film, litteratur, konst osv.
Kan inte tänka mig en dag utan 2-3 timmars aktivt musiklyssnande. De dagar jag missar musiken ( resor, sociala sammankomster osv ) så blir jag irriterad.
Nu lyssnar jag via en DVD-inspelare kopplad till en TV. Vi har haft visning av lägenheten här i Visby och i samband med det plockade jag ned stärkare och högtalare i kartonger. Orkar inte plocka upp grejorna igen utan sitter mina timmar framför TV:n fånigt stirrande men ivrigt
lyssnande till t e x Clapton, Dylan och Beethoven.

Vänligen
Hasse

[phloam]

Jag har svårt att förstå hur de som röstar på alt 3 tänker.


En annan grej; jag tycker det är viss skillnad på att tänka på musik "in general", som företeelse, och att tänka på just den musik som man verkligen gillar, den som står en riktigt nära.

Man kan väl knappast identifiera sig med musik rent generellt (tja som musiker då möjligen), i allt väsentligt handlar det väl om att man identifierar sig med vissa speciella (grupper/känslor/förebilder/arketyper/karaktärer osv)?


T.ex. en hårdrockare identifierar sig just med hårdrock och allt det står för, inte med "all möjlig bra musik".

[IngOehman]

Jag tror att man i mindre eller större mån identifierar sig med
alla sina val som man blivit nöjd med.

Ju mera nöjd och glad man blivit, desto mera identifierar
man sig med dem - desto mera är de en del av ens identitet
och person.

Hur nöjd och glad man blivit är i sin tur förstås beroende på
både hur lyckat valet varit och hur mycket man bryr sig om det
man gjort ett val om.


Jag är nöjd med en massa saker som jag valt, men ändå är ju
olika saker olika viktiga för mig, och musiken hör till de allra som
viktigaste. Det gäller inte bara den musik jag älskar och den
jag äger - utan även den som jag inte har hört ännu, men vet
att jag kommer att ta till mig!

Det finns faktiskt en massa filmer som jag identifierar mig med
också, även om jag förstår hur det kan verka konstigare för
vissa. Men det är inte konstigare än med musiken. Det är ju
ens känsla för musiken eller filmerna som gör att de blivit en
del av vem man är.

De finns där, inte bara som ett minne av musiken själv och av
hur man känner för den, de finns som något som tillhör min
framtid också. Jag vet ju att jag kommer att få höra den många
gångar ytterligare, och ibland gör det mig så glad att det
spritter i mig när jag bläddrar bland fonogrammen.

Sist som jag (som helt delar Amits uppfattning om hur det blir
när man jämför musik med droger*) hade en hel kväll och natt
av riktigt supermusikkul (12 timmar i rad), var när jag satte
samman en musiktävling för ett Grannilsson-party. Det var
nästan lika kul när tävlingen drog igång, men inte lika länge.

Film är samma sak. Jag kan inte låta bli att se Sommernattens
leende (Bergman) VARJE vår (eller i varje fall före midsommar).
Annars blir det ingen riktig sommar.


Vh, iö

[Harryup]

Eftersom jag inte tillbringar 24 timmar om dygnet framför anläggningen så tycker jag det vore kris om jag identifierades med en av mina hobbies.
Musik är trevlig men inte allt.
Hifi är bara apparater.
Får jag välja på en vecka framför anläggningen med valfri musik eller en vecka fiske så skulle jag välja fisket alla gånger. Får jag välja på att ha ett abbonemang på konserthuset eller ett på Råsunda väljer jag Råsunda.
Men jag lyssnar säkert 2 timmar varje dag på musik ändå.

mvh/Harry

[celef]

jag identifierar mig inte med mina apparater (se nedan) men lite kanske med musiksmaken som delvis hänger kvar sen barndommen

men det är konstigt vad det apparatgrupperas numer, när jag var liten var det musikgrupperingar, så visst är det tydligt att dom allra flesta identifierar sig med sina apparater

[IngOehman]

Eftersom jag inte tillbringar 24 timmar om dygnet framför anläggningen så tycker jag det vore kris om jag identifierades med en av mina hobbies.
Musik är trevlig men inte allt.
Hifi är bara apparater.
Får jag välja på en vecka framför anläggningen med valfri musik eller en vecka fiske så skulle jag välja fisket alla gånger. Får jag välja på att ha ett abbonemang på konserthuset eller ett på Råsunda väljer jag Råsunda.
Men jag lyssnar säkert 2 timmar varje dag på musik ändå.

mvh/Harry

Hu var ju inte frågan om någon identifierar sig BARA med musiken eller apparaterna. Frågan var vad man identifierar sig mest med, musiken eller apparaterna.

Det kan betyda att musiken är 0,001 promiller av ens personlighet och apparaterna är 0,007 promille, vilket ger svaret apparaterna. Eller kanske att musiken är 2 procent och apparaterna 0,0001 promille, och då röstar man förstås musiken, även om fisket är 15%.


Vh, iö

[Harryup]

Aha, då är det ju musiksmaken förstås.

mvh/Harry

[Damocles]

Då jag inte är skapande musiker utan först och främst upplever musiken så anser jag inte att musiken i sig självt är en signifikant del av vem jag är. Däremot så anser jag att musiken stundom kan representera en/flera delmängder av mig.

Jag använder musik i olika syften. T.ex. för njutning, för förstärkning av sinnesstämmning, för nedtoning av sinnesstämmning, etc. Dessutom kan samma stycke verka i varje ovanstående enskild kapacitet beroende på hur den mappas mot respektive delmängd vilken för stunden är aktiv.

Musiken i sig är då inte en signifikant del av mig, men den kan användas för påverkan av respektive delmängd, som då är en signifikant del. Men definitionen av delmängd är ju även den dynamisk över tid och med diverse faktorer med inflytande av dessa delmängder.

Ej klargjort är dock frågan av begreppet signifikant i förhållande till vem jag är...

[n3mmr]

En följdfråga som omedelbart infinner sig är:

* Har du nåt liv?? Nähä, skaffa dig det då, psyko!

"Identifierar dig med din anläggning/musik/....." Jag känner mig lite som en vals i dag. En Tango var det i går, men i söndags! Då var det RHUMBA!!!!!

Knäppskallar!

[PerStromgren]

Hu var ju inte frågan om någon identifierar sig BARA med musiken eller apparaterna. Frågan var vad man identifierar sig mest med, musiken eller apparaterna.

Det kan betyda att musiken är 0,001 promiller av ens personlighet och apparaterna är 0,007 promille, vilket ger svaret apparaterna. Eller kanske att musiken är 2 procent och apparaterna 0,0001 promille, och då röstar man förstås musiken, även om fisket är 15%.

Det är kanske fler än jag som läst resten av texten också, som lyder "den är en signifikant del av vem jag är". För att något ska räknas som signifikant som förhållande av något annat, bör det nog upp i tiotals procent, eller så, även om nog detta förhållande svårligen kan uttryckas i procent.

I all ödmjukhet.

[n3mmr]

Eftersom jag inte tillbringar 24 timmar om dygnet framför anläggningen så tycker jag det vore kris om jag identifierades med en av mina hobbies.
Musik är trevlig men inte allt.
Hifi är bara apparater.
Får jag välja på en vecka framför anläggningen med valfri musik eller en vecka fiske så skulle jag välja fisket alla gånger. Får jag välja på att ha ett abbonemang på konserthuset eller ett på Råsunda väljer jag Råsunda.
Men jag lyssnar säkert 2 timmar varje dag på musik ändå.

mvh/Harry

Hu var ju inte frågan om någon identifierar sig BARA med musiken eller apparaterna. Frågan var vad man identifierar sig mest med, musiken eller apparaterna.

Det kan betyda att musiken är 0,001 promiller av ens personlighet och apparaterna är 0,007 promille, vilket ger svaret apparaterna. Eller kanske att musiken är 2 procent och apparaterna 0,0001 promille, och då röstar man förstås musiken, även om fisket är 15%.


Vh, iö

I så fall kan jag ju svara: Musiken. Apparater ska inte ens höras!

[IngOehman]

Hu var ju inte frågan om någon identifierar sig BARA med musiken eller apparaterna. Frågan var vad man identifierar sig mest med, musiken eller apparaterna.

Det kan betyda att musiken är 0,001 promiller av ens personlighet och apparaterna är 0,007 promille, vilket ger svaret apparaterna. Eller kanske att musiken är 2 procent och apparaterna 0,0001 promille, och då röstar man förstås musiken, även om fisket är 15%.

Det är kanske fler än jag som läst resten av texten också, som lyder "den är en signifikant del av vem jag är". För att något ska räknas som signifikant som förhållande av något annat, bör det nog upp i tiotals procent, eller så, även om nog detta förhållande svårligen kan uttryckas i procent.

I all ödmjukhet.

Tja... Allt det där får du ju bedöma själv. Om musiken och/eller apparaterna är en så liten del av dig själv att du inte tycker att den är signifikant så fine. Hur många promille du vill dra gränsen vid lägger jag mig inte heller i. Du bör väl dessutom kunna bedöma om musiken och/eller apparterna är en del av vem du är, även utan att gå omvägen runt att frsöka sätta en exakt siffra på det. Frågan var dock bara att bedöma vilket som var en större del av vem du är - musiken eller apparaterna.

Ordet signifikant betyder ungefär betecknande eller karaktäristisk*. Och nu är det alltså du som här alltså skall bedöma om "din musik" är karaktäristisk för dig som person. Om det hjälper så kan du ju försöka se det ur andras ögon. Om de tänker på dig, eller ännu hellre - om du tänker på dig, finns "din musik" med då?

Ta sedan din audioapparatur och tänk på samma sätt igen. Är den en del av vem du är?

Vilken är den större delen, musiken eller apparaterna - just för dig?


Svårare än så var det inte.


Vh, iö

- - - - -

*Ser inget som hindrar att det kan finnas hundratals saker som är karakteristiska för en person, och då blir det inte mer än en procent i snitt per grunka.

Men - för den som inte tycker att musiken (eller apparaterna) är någon sigifikant del (eller någon del alls) av sig själva har ju fått ett alternativ att rösta på de också, så jag ser inte vad problemet är. För de övriga är frågan vad du identifierar sig MEST med - den musik de valt, eller de apparater de valt.

[mapem]

Jag har svårt att förstå hur de som röstar på alt 3 tänker.

Det vore väl sorgligt om en person bestäms helt av vilken musik man lyssnar på eller ännu värre vilken stereoanläggning han/hon har. Farbror Barbro uppenbarar sig inför mitt inre.

För egen del är jag, som säkert alla andra här, mycket intresserad av både musik och HiFi, och det är otvivelaktigt en del av mig, men det är ingenting som på något signifikant sätt konstituerar mig som människa.

Min musiksmak spänner sig över hela fältet från klassiskt via jazz och rock till att till och med stå ut med melodifestivaler - vad säger detta om min personlighet? Ingenting alls!

Och min anläggning är en blandning av allt möjligt, den följer ingen speciell princip utom möjligen låprisvälljud. Jag har haft golvhögtalare och carlsson och stativare och apparater av flera märken. Säger inte mycket det heller.

Dessutom är ljudmöbleringen helt underordnad vardagsrummets övriga möblering och dominerar på intet sätt.

Det är helt andra saker som är viktigare för mig och som snarare konstituerar min personlighet. Min familj, mina vänner, mitt jobb (som tar slut om tre veckor i och för sig) och mina övriga intressen som spänner sig inom segling, fjälliv, litteratur, foto, politik, stadsplanering, arkitektur, design - flera av dessa intressen är viktigare för mig än det som oftast avhandlas på detta forum. Jag har lagt ner mycket mer pengar på båtar och på konst och säkert också på böcker än på Hifi och skivor, om det är ett mått. För att inte tala om resor.

Det som konstituerar mig finns inom hela spektrat kärlek - jobb - litteratur - musik - resor - segling - konst - politik - familj.

Så hur skulle jag kunna rösta något annat än 3?

[IngOehman]

Jag har svårt att förstå hur de som röstar på alt 3 tänker.

Det vore väl sorgligt om en person bestäms helt av vilken musik man lyssnar på eller ännu värre vilken stereoanläggning han/hon har. Farbror Barbro uppenbarar sig inför mitt inre.

Helt???

Vem har talat om helt?

För egen del är jag, som säkert alla andra här, mycket intresserad av både musik och HiFi, och det är otvivelaktigt en del av mig, men det är ingenting som på något signifikant sätt konstituerar mig som människa.

Min musiksmak spänner sig över hela fältet från klassiskt via jazz och rock till att till och med stå ut med melodifestivaler - vad säger detta om min personlighet? Ingenting alls!

Varför säger det ingenting alls?

Är det en del av dig säger det väl något. Frågan är om musiken är en större del av dig, än apparaterna. Vilket bryr du dig mest om? Vilket är det som tar upp den större delen av ditt medvetande?

Och min anläggning är en blandning av allt möjligt, den följer ingen speciell princip utom möjligen låprisvälljud. Jag har haft golvhögtalare och carlsson och stativare och apparater av flera märken. Säger inte mycket det heller.

Gör det inte?

Fast frågan var alltså inte hur mycket någonting säger om dig som person - bara om "din musik" är en större del av dig än "din anläggning". Ingen speciellt svår fråga.

Och för den vars musik och/eller apparater inte betyder någonting överhuvudtaget fanns även alternativ tre.


Vh, iö

[phloam]

I så fall kan jag ju svara: Musiken. Apparater ska inte ens höras!

Om vi bortser från musiken (som är viktigast för mig med):

Hade du kunnat gå in i valfri hifi-butik, gett dem en stor bunt pengar och sen sagt: "Ge mig en anläggning, vilken som helst, bara den inte hörs!" (i.e. transp)

Eller - om du hade två, tre anläggningar, alla lika ohörbara men med olika utseende, skulle du överlåta valet åt nån annan?

Jag skulle svara "aldrig i livet" på den frågan eftersom jag vill ha nåt som stämmer med mig. Så i förlängningen har jag svårt att se att anläggningen _inte_ skulle spegla vem man är, om än bara lite.

[mapem]

Fast frågan var alltså inte hur mycket någonting säger om dig som person - bara om "din musik" är en större del av dig än "din anläggning". Ingen speciellt svår fråga.

Och för den vars musik och/eller apparater inte betyder någonting överhuvudtaget fanns även alternativ tre.


Vh, iö

Musik är viktigare än apparater. Musik är en viktig del av mitt liv men inte dominerande. Om alt 3 innebär att varken musik eller apparater betyder något är det också fel, för det gör det, då återstår alternativ 4, eftersom jag tydligen inte förstod frågan

[mapem]

Eller - om du hade två, tre anläggningar, alla lika ohörbara men med olika utseende, skulle du överlåta valet åt nån annan?

Jag börjar luta åt det! Om det är någon jag obetingat litar på. Jag tycker nämligen det är svårt att frigöra sig från diverse bias när man ska välja vilka prylar man ska ha.

Jag vill lägg till ett kriterium: Den ska inte synas heller! Men ändå vara flyttbar.

[IngOehman]

Fast frågan var alltså inte hur mycket någonting säger om dig som person - bara om "din musik" är en större del av dig än "din anläggning". Ingen speciellt svår fråga.

Och för den vars musik och/eller apparater inte betyder någonting överhuvudtaget fanns även alternativ tre.


Vh, iö

Musik är viktigare än apparater. Musik är en viktig del av mitt liv men inte dominerande. Om alt 3 innebär att varken musik eller apparater betyder något är det också fel, för det gör det, då återstår alternativ 4, eftersom jag tydligen inte förstod frågan

Ja, det är nog det rätta svaret. Men om du hade låtit bli att försöka missförstå så skulle du, givet vad du berättat, ha röstar på 2.

Ångrar att jag tog med allternativ 4 alls.


Vh, iö

[subjektivisten]

Om vi bortser från musiken (som är viktigast för mig med):

Hade du kunnat gå in i valfri hifi-butik, gett dem en stor bunt pengar och sen sagt: "Ge mig en anläggning, vilken som helst, bara den inte hörs!" (i.e. transp)

Eller - om du hade två, tre anläggningar, alla lika ohörbara men med olika utseende, skulle du överlåta valet åt nån annan?

Jag skulle svara "aldrig i livet" på den frågan eftersom jag vill ha nåt som stämmer med mig. Så i förlängningen har jag svårt att se att anläggningen _inte_ skulle spegla vem man är, om än bara lite.

Fan va skönt det vore om man kunde göra så. För mig, som anser musiken är det som är viktigt, så är apparaterna bara medel för komma till musiken och rätt ointressanta. Visst, dom kan se fula eller fina ut men jag väljer hellre söt tjej som har något i huvudet än en vrålsnygg tjej som är korkad.

[phloam]

Det som konstituerar mig finns inom hela spektrat kärlek - jobb - litteratur - musik - resor - segling - konst - politik - familj.

Så hur skulle jag kunna rösta något annat än 3?

Därför att:

Om vi ska vara petiga så är alt 3 rätt hårt skrivet; "identifierar mig inte alls", "är inte en del" osv. Jag förstår inte hur man kan exkludera musik (vilket du ju inte heller gör!).

Sen så anser jag att, som IÖ skriver ovan, att musik är "signifikant" för just vem man är - då det täcker eller genomsyrar i princip allt, eller hela ens person, på ett visst plan. Medan en sådan sak som jobb är mer "vertikalt", en viktig del men mer avskilt från t.ex. det privata, innersta. Musiken har lite av en särställning när det gäller just vårt inre, vill jag påstå.