phloam skrev:IÖ, om du nu kan hålla med mx, vilket jag också kan göra, kan du kort försöka beskriva vad du inte kan hålla med mig om?
Känns som om vi talar förbi varandra. Kanske att man måste definiera exakt vad "musikintresse" omfattar, ex.vis.
Ja, det är möjligt att vi talar förbi varandra, men jag tror jag förstår vad
du skriver, och jag har ju som alltid försökt att läsa det utan att tolka om
det på något sätt.
Bland annat är det här lite exempel på saker jag inte håller med om:
phloam skrev:K12, precis som du skrev jag "dessutom"

och det tror jag är centralt..!
Som du skriver så är inte musikintresset på nåt sätt beroende av någon särskilt bra ljudkvalitet.
Det håller jag inte med om.
Dock är det inte prislappen som indikerar ljudkvaliteten, och inte heller en
enkel kartläggning av några få parametrar, och det behöver inte alls vara
lika för alla.
Snarare är jag helt inne på "strmbrgs linje", att det är felens distraktions-
förmåga som korrumperar ljudkvaliteten - och jag har stött på åtskilliga
mycket "dyra och fina" anläggningar som distraherat åtskilligt. Men även
enkla anläggningar, t ex små radioapparater och bilanläggningar, som inte
gjort det i alls samma grad.
De svåra med de "fina anläggningarna" är att allting blir mycket känsligare.
Ett rum som inte bidrog ett dugg distraherande när ljudkällan var transistor-
radion, blir ett problem när alla dess karaktärer exiteras för fullt av den där
fina och mycket mera kapabla anläggningen - viket faktiskt kan göra att
JAG värderar återgivningen som sämre än från en klockradio!
(Det behöver inte betyda att någon annan, t ex du, håller med mig. Det
behöver inte betyda att du har upplevt något liknande eller att du ens kan
föreställa dig vad det är jag pratar om - men ändå är det det jag berättar
sant. Det är min helt sanna uppfattning. Och igen, du behöver INTE hålla
med mig. Det jag berättar om är min subjektiva åsikt. (Men ändå verkar
det, när folk berättar vad de upplevt, krypa fram att rätt många delar min
uppfattning. Kanske även någon som läser i den här tråden förstår vad
det är jag pratar om? Jag har ju talat om sådana här saker under årtion-
den, men jag tycker att strmbrg med begreppet distraktionsnivå, gjort en
påtaglig insats för att göra saken lättare att diskutera.)
phloam skrev:Däremot kanske hifi-intresset är beroende av att man har ett musikintresse

Det VET jag att det inte behöver vara. Jag känner flera exempel på folk
som inte är musikintresserade, men som älskar hifi, både att testa, byta,
meka med prylarna, tänka på och även lyssna på dem, med hjälp av sina
skivor.
Och jag har verkligen inga synpunkter på det, bara så ingen tror det.
phloam skrev:IÖ, ljudkvaliteten är inte "ett problem framförallt för dem som bryr sig så mycket om musiken , att de skaffat sig en anläggning som är verkligt kapabel". Det är ett problem för de som bryr sig mycket om ljudkvaliteten.
Det är en fruktansvärd generalisering. Kan inte hålla med om den heller.
Att förneka betydelsen av ljudkvaliteten för den som bryr sig så mycket
om musiken att de skaffat en anläggning som är verkligt kapabel, är dess-
utom en motsägelse av rang.
phloam skrev:Det funkar inte åt båda hållen. Hifi-industrin vill ju gärna ha det till det, av förståeliga skäl. (Gillar du inte hifi så bryr du dig inte om musiken yada yada).
Det där är det enda hittills som jag håller med dig om, men om du med det
du skriver hävdar att motsatsen gäller, så är jag ändå av en annan åsikt.
Att de (hifi-industrin) har fel betyder inte att det är tvärtom. Det kan finnas,
och finns, flera nyanser än svart och vitt, men framförallt är inte allting
enfärgat. VISSA saker kan vara svarta, samtidigt som andra är vita, och
hela gränskala finns respresenterad, liksom alla färger.
Och dessutom så har ju strmbrg för denna tråd intoducerat en alldeles ny
och väldigt bra term för att möjliggöra sammanfattande beskrivningar,
som "mäter felen" via betraktaren. Det är (i varje fall för mig) det som
betyder mest, nämligen att anläggningens distraktionsnivå (till skillnad från
distorsionsnivå) är tillräckligt låg.
Ja har i alla tider hävdat att man inte kan nöja sig med att mäta storleken
på fel, utan man måste undersöka deras karaktär också, liksom deras
förmåga (irriterade) att "påminna om sin existens".
Det finns massor av mycket enkla anläggningar som inte alls har så stora
dylika fel, och deras enkelhet spelar dem i händerna, för det gör dem även
robusta, och musiken riskerar att drabbas mindre.
Och nu skall jag väl inte säga detta, men det är min uppfattning att även
jag i det ovanstående generaliserar alldeles för mycket, men jag känner
mig lite tvingad för att kunna fatta mig rimligt kort. Men jag kan väl säga
en sak, nämligen att det är min uppfattning att olika genrer av musik ofta
ställer väldigt olika stora krav på anläggningen. Så var det sagt.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).