Bra inlägg!
petersteindl skrev:Jag har vid tillfällen haft nöjet att kunna jämföra masterband med pickup, eller snarast Gravering/matrisering/pressning/pickup/tonarm/skivspelare/RIAA konfiguration eftersom det är hela denna kedja som är jämförelseobjektet med masterbandet. Det är förbluffande liten skillnad i många avseenden då hela skivspelarkombinationen fungerat bra.
Med reservation för att det är förbluffande sällan som så är fallet, så håller
jag med! Alltså om att det är den vanliga reaktionen - alltså att de som får
höra på en sådan skivspelare, blir förbluffade. Vill till och med gå längre än
att säga at skillnaden är liten "i många avseenden". När allt är rätt (och den
största rollan spelar nästan alltid pickupen) så är det så bra i ALLA avseen-
den att folk faktiskt har genuint svårt att skilja mellan masterband och LP!
Vinyl är MYCKET bättre än de flesta tror.
Och de förbluffade reaktionerna är kanske inte är så konstiga med tanke på
de stora skillnader mellan olika skivspelare, som alla med hörseln i behåll ju
kan höra råder.
De som bara har sina tidigare erfarenheter att gå efter har helt enkelt inga
goda skäl att förvänta sig och tro, att det går att komma så nära master-
bandet. De stora skillnaderna mellan olika skivspelare (inklusive tonarm och
framförallt pickup) antyder ju att alla, eller alla utan en, färgar ljudet väldigt
mycket.
Och när valet faller mellan "alla" och "alla utom en", tror de flesta på "alla",
för varför skulle det finnas ett perfekt undantag? (Samma resonemang ses
ofta föras när det gäller högtalare. Det är viktigt för många "mikronihilister"
att slå fast att alla färgar - och att allt därför inte kan eller får finns några
objektiva sanningar - allt är bara en smaksak.)
Jag tycker det är intressantare att ta reda på hur det är med den saken, än
att bara slå fast att "alla pickuper färgar och att det därför bara är en fråga
om tycke och smak". Varför spekulera således, vad är värdet? Saken går ju
att undersöka. Det finns objektiviserbarheter bland det subjektiva eftersom
det finns en F att lika mot - masterbandet. Att anta en nihilistisk ställning
är bara att förneka verkligheten. MEN, med det sagt är det ändå självklart
upp till var och en att avgöra om man själv tycker det är en fråga om tycke
och smak. Den som tycker det är det har rätt och är i sin fulla rätt. Vad jag
säger är bara att det isåfall beror på ens filosofiska infallsvinkel, vad man
"bryr sig om" eller inte. Det beror inte på att det finns någon sorts universell
giltighet i pseudoaxiomet att "allt färgar" och det därför per logik skulle gå
att leda i bevis att allt därför bara är smakfrågor.
Kort sagt - jag håller med dig!
petersteindl skrev:Det finns dock flera saker man måste ta hänsyn till vid sådan jämförelse och det är svårighetsgraden för pickupen att spåra. Viss musik som är inspelad på visst sätt är enkelt för pickupen att spåra. Annan musik, inspelat på annat sätt kan vara betydligt svårare att både gravera och spela av. Det beror på hur mycket motfassignal man har graverat i spåret och i kompexiteten av toner och hur pass utstyrt det är. De masterband jag haft nöjet att ha som jämförelse har tillhört det svåraste man kan gravera i dessa avseenden.
Visst är det så, och det är därför man inte man ta vad som helst och bara
dra slutsatser. Först vetenskapliga tesen gäller - man bevisar inte felfrihet
genom att inte htta fel. Man måste provocera det man skall undersöka till
och över gränsen för det kravutrymme man har.
petersteindl skrev:Det är inte bara att ta en skiva och jämföra. En pickup som spårar en skiva tillräckligt bra kan ha stora problem med en annan skiva medans andra pickuper kan spåra båda skivorna utan problem.
Visst. Det går till och med att hitta programmaterial där inte Decca-pick-
upen får problem. Men lätt är det inte.
Och skall man vara noga så menade jag bara spårningsproblem nu. Att det
skulle gå att hitta material där inga problem med pickupen hittas, tror jag
inte. De linjära felen är ju väldigt stora redan de.
Det gäller faktiskt de allra flesta pickuper, alltså att redan de linjära felen är
fullt tillräckliga för att de skall sätta sin prägel på musiken, alltså även om
den inte provocerats så de får spårningsproblem. Därmed inte sagt att alla
behöver ogilla det rent subjektivt.
petersteindl skrev:Nåväl, i den jämförelsen har de gamla Audio Note pickuperna IO monterade i Breuer eller i Helius Orion och på Pink Triangle eller Systemdek varit tillräckligt nära att det varit svårt att skilja om man bortser från knäppar eller knaster i vinylen. Det har i stort sett alltid varit Van den Hul nål på de pickuper som klarat sig bäst.
Delar din erfarenhet. Har inte stött på någon pickup utan vdH-nål, som har
klarat alla provokationer jag utsatt dem för.
petersteindl skrev:Jag har aldrig jämfört OM40 med masterband.
Jag har dock vid tillfälle fått jämföra masterband kontra skivavspelning av OPUS3. Det var Bo Hansson och Jan-Erik Persson som höll i denna demonstration för jättelänge sedan. Deras skivor har dock ingen motfasinformation i spåret eftersom de använde koincidensteknik i mikrofonuppställning vid inspelning och då blir det enklare för pickupen att spåra.
MvH
Peter
Jag har jämfört OM40 och masterband.
Vill även rätta det du skrev om Opus3-fonogrammen. Det finns gott om mot-
fasinfo på många av dem. Koincident teknik betyder inte att det inte skulle
finnas någon motfasinfo.
[Annat än med en speciell form a M/S-stereo som faktiskt är fri från vad jag
tror du menar med motfasinformation - det vill säga de signaler som finns i
båda kanalerna och ligger ur fas. En vanligare och bättre definition på mot-
fasinfo, är "skillnaden mellan V och H kanal", alltså det som får pickupen att
röra sig uppåt/nedåt till skillnad från sidledes. Och ALLA stereoinspelningar
är ju behäftade med sådana. Så jag tror att det du talar om inte är motfas-
info, utan snarare stereoöverbredd. Eller?]
- - -
Hursomhelst är påståendet falskt då med, för tvärtom mot vad du skriver så
får man med den X/Y-teknik som både Bosse och Jan-Erik använde på den
tiden (kallas för Blumlein-stereo och är ett specialfall av X/Y-teknik) en hel
massa motfasinfo, alltså även av den dignitet som sorterar som stereoöver-
bredd!
ALLA de ljud som faller in mot mikrofonen från sidorna ger motfassignalen på
inspelningen och det kan vara en hel del det, om inte mikrofonavståndet är
väldigt korta.
Denna motfasighet gäller faktiskt för hälften av mikrofonens rymdvinkel!
Därför kan Blumlein-teknik faktiskt ge vissa graveringsproblem i basregsitret,
som man helt slipper med både multimono (=frampanorerade riktningar) och
med AB-teknik.
- - -
Och jag skulle rent av vilja gå så långt som till att säga att detta är ett av
skälen till att jag ofta föredrar blumlein framför många andra X/Y-tekniker.
All motfasinformation ger inspelningarna liv och rumslighet.
Förvisso kan det även ge effekter som känns lite som "felfasade högtalare",
men totalt sätt föredrar jag ofta X/Y med åttor framför X/Y med njurar.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
