Strukturmätning på spikfotshögtalare

[Nattlorden]

Roligt, jag tänkte just skriva att efter Parsifal så blir man nog ganska mätt på musik och kanske lite trött i baken

Vi stod upp och åt i första pausen och promenerade hela andra, så baken klarade sig bättre än väntat. Lite kramp i ena knäet efter akt ett bara.

[Kronkan]

Roligt, jag tänkte just skriva att efter Parsifal så blir man nog ganska mätt på musik och kanske lite trött i baken

Vi stod upp och åt i första pausen och promenerade hela andra, så baken klarade sig bättre än väntat. Lite kramp i ena knäet efter akt ett bara.

Hejsan Nattlorden!
När nu Kronkan erkänt att han bytt till mjuk upphängning av högtalaren på prov så kan man ju lika gärna erkänna att Popsnöret och Kronkan var på opera för någon månad sedan och såg
"Sjostakovitjs dramatiska opera gjorde stor succé vid premiären i Leningrad 1934. Två år senare såg Stalin en föreställning och verket förbjöds. Efter trettio år återupptogs operan i bearbetad form med titeln Katerina Ismajlova. Den versionen visades på Stora Teatern 1984 i regi av David Radok, med Elisabeth Erikson i titelrollen och Enzo Florimo som Boris. Uppsättningen blev en enorm framgång och inbjöds till gästspel i såväl Dresden som Bergen och Stockholm. En av dirigenterna då var kompositörens son Maxim Sjostakovitj"

3 timmar och 15 minuter på ryska.

Richards inlägg räknar jag som troll. Bara en provokation för att förlänga ett tilltvingat intresse. Som några vet har ju jag och IÖ ibland olika sätt att närma sig musikåtergivning. Men jag uppfattar att IÖ sätt att närma sig musik och återgivning är ärligt. Så vet jag att det är för mig. Alltså att jag lyssnar. Men mitt intresse i "skval"-lyssning har reducerats. Eller så har den aldrig funnits. Men numera är det tyst i bilen om jag åker ensam. Detta trots att anläggningen är faktiskt en hygglig anläggning från BMW. Istället ängnar jag tiden på att tänka och refektera eller bara vara. Såsom idag då jag funderade på en annan tråd och den fråga som är ställd där Detta när jag hämtade sten till en mur. Är jag på väg till arbete så är det något där jag förbereder mig på. Åtminstone känna in problemen som skall lösas. Tystnaden i naturen och i havskajaken uppskattar både Popsnöret och jag. Så lyssnar jag så gör jag det på det jobbiga sättet. Med vinyl. Dagligen om jag är hemma i stan. Annars inte.

Här vid torpet, färjekarlens hus, så finns det bara en enda apparat för musikåtergivning och det är en kassettradio som jag vann i tidningen Lands fototävling för exakt 40 år sedan. Jag sätter aldrig på den. Popsnöret dock. Vi är olika som tur är. Annars vore det ju tråkigt och inget hände.

[IngOehman]

Jag gillar verkligen det du skriver även om jag inte håller med i alla detaljer.

Exempelvis så finns det även mycket enkla apparater som jag kan ha stor
behållning av musik från, t ex min klockradio. Den har ju stora brister rent
fidelitetsmässigt, men den låter musikens väsen (alltså allt det som inte är
yta) vara tämligen oanfrätt.

Ibland när jag lägger med ögonen slutna och nästan halvsover och något
spännande spelas på P2 och ljuder ur klockradion, så känner jag mig prak-
tiskt taget lika nära musiken som i några av de bästa anläggningar som jag
känner.

Jag har någon gång sagt eller skrivit att riktigt bra musik ofta kännetecknas
av att man blir lyssningstrött av den! Men blir mätt och vill ha tyst efteråt.

Underbart mätt, och då är det lätt att njuta av vilan efter maten, eller tyst-
naden efter musiken.

- - -

I hifi-sammanhang pratar folk ofta om lyssningströtthet, som om det bara kan
vara något dåligt. Men så tycker inte jag.

Visst finns det dålig lyssningströtthet, alltså sådan som framkallas av dåliga
hifi-anläggningar. Men den lyssningströtthet som framkallas av bra musik är
något helt annat, och en som jag omhuldar. Det är ett adelsmärke, ett tecken
på att musiken hade förmågan att beröra och någonting att säga.


Vh, iö

Hej!

Den passningen behöver jag inte ens skarva. Den gick i mål direkt. I krysset. Med snygg skruv.

Det här håller inte min allra närmaste omgivning med om. De tror inte att jag tänker. Men jag tänker och planerar bättre i tystnad.

Kronkan och IÖ:

Hoppas ni respekterar att många ( mig själv mfl. ) tycker precis tvärtom vad det gäller musik ocj lyssningströtthet.

För mig är det precis tvärtom- bra musik, genom en bra stereoanläggning får mig sugen att lyssna på mera musik... Utan trötthet.

Jag respektera alla åsikter, men det betyder ju inte att jag inte kan ha just
åsikter om dem. Eller funderingar...

I ditt fall så är min fundering om du överhuvudtaget har hört någon bra
musik? Musik som sugit musten ur dig och lämnat dig med ett stort leende
och fyllt hela din själ med toner, som du kan leva på länge. Toner man hör
och känner bättre i tystnaden.

- - -

Jag fascineras även över att du av svaret att döma tycks tro att det jag
skev handlade om återgiven musik. Det handlare om musik, punkt. Som i
sin naturligaste form skapas av musiker snarare än att återskapas av en
hifi-anläggning.

Det jag skrev handlade om (levande) musik, och min poäng var att jag ser
på återgiven musik på precis samma sätt.

Alltså: Har ingenting emot upplevelser som jag blir mätt och belåten av!

Skval-hifi-anläggningar som reducerar all musik, även den allra som bästa,
till trall- och stampataktenvänligt nonsens som lämnar mig hungrig, klarar
jag mig utmärkt utan.


Vh, iö

[Kronkan]

Jag gillar verkligen det du skriver även om jag inte håller med i alla detaljer.

Exempelvis så finns det även mycket enkla apparater som jag kan ha stor
behållning av musik från, t ex min klockradio. Den har ju stora brister rent
fidelitetsmässigt, men den låter musikens väsen (alltså allt det som inte är
yta) vara tämligen oanfrätt.

Ibland när jag lägger med ögonen slutna och nästan halvsover och något
spännande spelas på P2 och ljuder ur klockradion, så känner jag mig prak-
tiskt taget lika nära musiken som i några av de bästa anläggningar som jag
känner.

Jag har någon gång sagt eller skrivit att riktigt bra musik ofta kännetecknas
av att man blir lyssningstrött av den! Men blir mätt och vill ha tyst efteråt.

Underbart mätt, och då är det lätt att njuta av vilan efter maten, eller tyst-
naden efter musiken.

- - -

I hifi-sammanhang pratar folk ofta om lyssningströtthet, som om det bara kan
vara något dåligt. Men så tycker inte jag.

Visst finns det dålig lyssningströtthet, alltså sådan som framkallas av dåliga
hifi-anläggningar. Men den lyssningströtthet som framkallas av bra musik är
något helt annat, och en som jag omhuldar. Det är ett adelsmärke, ett tecken
på att musiken hade förmågan att beröra och någonting att säga.


Vh, iö

Hej!

Den passningen behöver jag inte ens skarva. Den gick i mål direkt. I krysset. Med snygg skruv.

Det här håller inte min allra närmaste omgivning med om. De tror inte att jag tänker. Men jag tänker och planerar bättre i tystnad.

Kronkan och IÖ:

Hoppas ni respekterar att många ( mig själv mfl. ) tycker precis tvärtom vad det gäller musik ocj lyssningströtthet.

För mig är det precis tvärtom- bra musik, genom en bra stereoanläggning får mig sugen att lyssna på mera musik... Utan trötthet.

Jag respektera alla åsikter, men det betyder ju inte att jag inte kan ha just
åsikter om dem. Eller funderingar...

I ditt fall så är min fundering om du överhuvudtaget har hört någon bra
musik? Musik som sugit musten ur dig och lämnat dig med ett stort leende
och fyllt hela din själ med toner, som du kan leva på länge. Toner man hör
och känner bättre i tystnaden.

- - -

Jag fascineras även över att du av svaret att döma tycks tro att det jag
skev handlade om återgiven musik. Det handlare om musik, punkt. Som i
sin naturligaste form skapas av musiker snarare än att återskapas av en
hifi-anläggning.

Det jag skrev handlade om (levande) musik, och min poäng var att jag ser
på återgiven musik på precis samma sätt.

Alltså: Har ingenting emot upplevelser som jag blir mätt och belåten av!

Skval-hifi-anläggningar som reducerar all musik, även den allra som bästa,
till trall- och stampataktenvänligt nonsens som lämnar mig hungrig, klarar
jag mig utmärkt utan.


Vh, iö

Vill bara säga att jag i allt väsentligt har samma uppfattning som IÖ. Bara det att jag väljer bort att lyssna i en del sammanhang till förmån för annat. Kalla det kontemplation eller vad som helst. Jag har som sagt var ibland inga svårigheter att umgås med mig själv och i de processer som jag är en del av. Även när det är problematiskt behöver man ju reflektionen.