Richard skrev: petersteindl skrev: ...
Vad gäller dur och mollackord så kan man forska på detta i olika kulturer med helt olika skalor och vid sådan forskning så är det övervägande resultatet att det är inlärt och inte genetiskt betingat. Så, i det avseendet så skulle du i så fall ha fel.
Mvh
Peter
Håller inte med dig helt.
Betänk att den tempererade västerländska tonskalan inte är homogen med avseende på övertonernas uppbyggnad. Tex har tonarten c- dur en annan övertonshalt ( om vi går väldigt högt upp i frekvens ) än Ess- dur.
Detta påverkar humöret på den som lyssnar. F. Chopin skrev mycket musik i Ess och Ass - dur. Spelar man hans musik i C- dur istället påverkar det hur man upplever musiken.
Så vitt jag kan se, så tar du för givet att även alla personer i t.ex. Fjärran Östern med helt andra tonskalor skulle uppleva den västerländska musiken på samma sätt som västerlänningar gör. Har du belägg för det? Jag kräver inte att du skall ha det, men har du? Jag tror nämligen att du har fel. Däremot så tror jag att även människor i Fjärran Östern har plasticitet i sina hjärnor.
Att olika toner påverkar psyket på olika sätt innebär bara att de (aktionspotentialer pga de olika tonerna) t.ex. hamnar i olika delar av känslocentra i nervsystemet. På ett eller annat sätt kommer info fram någonstans och reläandet dit sker i synapsövergångarna. Richard, saker är betydligt mer utforskat än vad du tycks tro.
Richard, vi har ältat detta med musik och vad musik är tidigare och då hade du en väsentligt annorlunda uppfattning än vad du har nu. Jag har kontinuerligt hävdat att musik är kod och att denna kod når nervsystemet och att denna kod sorteras i nervsystemet och denna sortering sker i synapserna och beroende på sortering så hamnar informationen på olika platser i nervsystemet d v s informationen d v s aktionspotentialerna går i olika nerver och det är just denna differentiering av plats i hjärnan som sätter dess specifika upplevelse.
En sak som jag redan nu kan nämna är att musik i tankarna utan att använda hörseln ger aktionspotentialer med samma kartbild i lägre centra i hjärnan i hörselnerverna d v s i samma nerver som samma musik har via hörseln, dock är aktiviteten svagare. Sedan sker divergens och aktionspotentialer reläas till andra olika system i hjärnan som sätter känslor, belöning, minnen osv.
I princip är det alltså sorteringsarbetet i nervsystemet man skall titta närmare på och finna ut vad det är som gör att kod sorteras på olika sätt och vad det är som gör att kod sorteras på ett visst givet sätt om man vill lära sig att förstå.
Är varje enskild sortering genetisk betingad in på detaljnivå d v s på enskild neuronnivå? På detta finns det idag tillräckligt med fakta för att entydigt svara nej. Nästa frågeställning blir då, hur kommer arvsmassan in?
Varje hjärna under fostrets tillväxt före födsel är unik och utvecklas unikt, även före födsel och även respektive hjärna hos enäggstvillingar s.k. isogena individer som de facto har samma genuppsättning. Då de föds har deras hjärnor under fostrens utveckling växt olika och skiljer sig åt. Sedan fortsätter hjärnan att växa efter födsel under barnets uppväxt och enäggstvillingarnas hjärnor formas var och en för sig mer och mer och blir mer olika och unika på detaljnivå. Det finns ganska mycket forskning på området och modern forskning är mer inriktad på neural nivå för att förklara de psykologiska effekterna (beteende) än på psykologisk nivå som noterar beteendet.
Du skall inte vara så säker på att man idag inte skulle ha adekvata och tillräckliga förklaringar inom vissa områden av människans psyke.
Richard skrev:Detta är magiskt om du frågar mig. Ingen har någon logisk förklaring varför de olika intervallen påverkar hur musiken upplevs.
Richard, det som är magiskt är själva livet i sig och att var och en är konstruerad på så sätt att det som händer invärtes till största del inte är varseblivet medvetet. Det händer en massa saker inombords och människan agerar och reagerar utan att riktigt veta hur maskineriet går till. Vi är som främlingar i denna värld fångade under vårt skinn d v s vi lever i främlingskap utan att vi ens kan känna oss själva. Efter att vi har reagerat på något så vet vi hur resultatet blev men inte hur resultatet styrdes till att bli som det blev. Vi kan se oss i spegeln och säga det där är jag. Men likväl vet vi att det endast är en spegelbild och under skinnet är det dunkelt. Dit kan vi inte se. Vi kan lära oss mycket om hur det invärtes går till och ju mer kunskap vi lär oss i ämnet desto mer har synapserna förändrats d v s minne aktiverats. Men vi sitter inte som en hemlig liten gubbe inuti vår hjärna och drar i snören som styr kroppen. Men vad är det då som styr? Var kommer viljan in? Vem och vad är var och en?
Det finns massor med förklaringar till varför de olika musikaliska intervallen påverkar hur musiken upplevs. Det första som man behöver lära sig är att olika upplevelser beror just på att informationen går i olika nervbanor. Sedan behöver man ta reda på hur info reläas till just dessa nervbanor. Vilka kemiska eller elektrokemiska processer styr? Jag utelämnar medvetet ordet biologiskt eller biokemiskt just nu för att man skall förstå att det är kemiska processer. Då man är inne i biokemi så blir det inte så magiskt. Det magiska ersätts med matematik, kemi och fysik. Naturlagar tar vid. Därefter tar man reda på vad det är som styr de kemiska processerna. Än så länge i kunskapsutvecklingen så är det naturlagar och inte magi, åtminstone om man kunskapsmässigt trängt in lite i den neurala världen. Så småningom kommer man kanske till en punkt där man får bestämma sig om det finns viss magi i livets mysterium eller om begreppet naturlag får sig en liten törn eller om den materiella världen är det enda som existerar med död och förgänglighet som slutgiltigt mål. Men det är en helt annan historia än tonala skalor.
Att musik påverkar känslomässigt är hela essensen med musik. Skulle den inte påverka så skulle musik inte existera därför att den i så fall inte har något berättigande och inte påverkar belöningssystemen. Det finns alltså en grundförutsättning för existens av musik och denna grundförutsättning tror jag inte är inlärd. Den beror på att det finns någon del eller några delar i hjärnan som tillsammans kan ge upphov till att information från hörselns nervbanor kan konvergera i andra centra i hjärnan som ger känslor och som även tränger in i de neurala belöningssystemen och då har vi synapser och transmittorsubstanser som styr välbefinnandet. Det finns alltså anomalier som gör att vissa människor helt enkelt inte står ut med musik. Då kan man fråga sig, exakt vad är annorlunda i deras hjärnor. Det finns andra anomalier som sätter ned den musikaliska förmågan att kunna utöva musik eller att tillgodogöra sig musik. Det är alltså olika anomalier och ganska komplext och de olika symptomen beror på skador i olika nervbanor och områden i hjärnan. Man kan alltså ringa in olika områden i hjärnan som behövs för att musik skall uppstå och aktivera belöningssystem och skapa känslor. Att dessa nervsystem finns ligger troligtvis i arvsmassan hos homo sapiens.
Detta är det också forskat i. Sedan är det så att välbefinnande och känsloläge inte är direkt proportionella mot varandra.
Förutsättningen för att musik skall kunna uppstå anser jag själv ligger i arvsmassan. Hur sedan kod reläas på detaljnivå sker genom inlärning och hjärnans plasticitet. Det är hjärnans plasticitet som styr reläandet i synapserna. Detta börjar ske redan under fosterstadiet.
Richard skrev:Beethoven skrev mycket i C- moll och det är en av de mörkaste tonarterna som finns. Mozart, som skrev mycket i D- dur, G- dur och A- moll ger en helt annan känsloupplevelse.
Beethoven t.ex. kan mycket väl ha valt de mörkaste tonarterna just för att hans belöningssystem med välbefinnande kan ha aktiverats som mest just då.
Som sagt, känsloupplevelse är en sak och belöningssystem med tillfredsställelse är en annan. Berör musiken så att tårarna rinner så kan tillfredställelsen vara som högst, ja till och med högre än då man skrattar och är glad.
Richard skrev:En amerikansk forskare gick igenon detta mycket noggrant med uppvisande av övertonsfördelning vid höga frekvenser ( långt ovanför det hörbara området ) där det alltså var olika för olika tonarter inom den tempererade skalan. Antalet tappade hakor var många på musikhögskolan vill jag minnas.
Du säger att du vill minnas. Har du någon källuppgift. Jag tycker det skulle vara intressant att läsa. Eftersom vi har flimmerhår i inneröronen som responderar för givna frekvenser och detta frekvensområde är begränsat, både uppåt och neråt i frekvens, så ställer jag mig tveksam till forskning som skulle visa på att flimmerhåren i Cochlea skulle fungera mycket högre i frekvens och att det skulle finnas där för avsedda nervbanor. Men blandtoner finns det gott om och vad jag minns så pratar Svante ofta om fenomenet blandtoner och det gör han alldeles rätt i.
Mvh
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.