Hvad betyder tillräckligt bra för dig?

[Svante]

Men jag kommer alltid till samma slutsats. För att helg kunna slappna av och njuta av det viktigaste, nämligen musiken. Så vill jag undanröjja varje tvivel på att det inte förmedlas så bra som bara går. Kanske det vissa kallar feelgood...

Det där är intressant. Själv tänker jag nog att en anläggning inte KAN förmedla ursprungsupplevelsen. Insikten om att man inte når 100 % på den objektiva sujektivitetsskalan utan kanske bara 80 % gör att jag ganska lätt att leva med 79 %. Eller tom 70 %.

Detta i musiklyssningsmod.

Sen när man funderar över tekniken är det förstås roligt att förbättra och förstå, men det är synd om den driften sätter sig så i ryggmärgen att man inte nöjer sig med 80 %, om det nu är det bästa som går.

[Strmbrg]

Men jag kommer alltid till samma slutsats. För att helg kunna slappna av och njuta av det viktigaste, nämligen musiken. Så vill jag undanröjja varje tvivel på att det inte förmedlas så bra som bara går. Kanske det vissa kallar feelgood...

Det där är intressant. Själv tänker jag nog att en anläggning inte KAN förmedla ursprungsupplevelsen. Insikten om att man inte når 100 % på den objektiva sujektivitetsskalan utan kanske bara 80 % gör att jag ganska lätt att leva med 79 %. Eller tom 70 %.

Detta i musiklyssningsmod.

Sen när man funderar över tekniken är det förstås roligt att förbättra och förstå, men det är synd om den driften sätter sig så i ryggmärgen att man inte nöjer sig med 80 %, om det nu är det bästa som går.

Man kan väl knappast ens ange var på en skala mellan noll och hundra procent ens ljud befinner sig?
Det blir ju en massa parametrar som måste få olika tyngd, och rimligen måste man ävenledes blanda in upplevelse-aspekten i det hela. Dvs hur tolerant man är för fel av en himla massa slag, och kanske hur god förmåga man har att korrigera felen så att upplevelsen blir god.

[Nattlorden]

Man kan väl knappast ens ange var på en skala mellan noll och hundra procent ens ljud befinner sig?
Det blir ju en massa parametrar som måste få olika tyngd, och rimligen måste man ävenledes blanda in upplevelse-aspekten i det hela. Dvs hur tolerant man är för fel av en himla massa slag, och kanske hur god förmåga man har att korrigera felen så att upplevelsen blir god.

Om man ändån vill ge det en liten fundering, så börja med en liten klockradio och fundera över hur bra/dåliga parametrarna är på den. Trots allt måste den få ganska högt, för den fixar en stor del av tonomfånget, inga direkta tids/rytmfel, det går att höra vad som spelas rätt bra osv. Skall man höfta till med något så låt oss ge den 50% (vilket kan var för lågt).

Hoppar man sedan upp till ingångshifi... så bör vi där vara uppe på kanske 80% av vad som är möjligt... och sen böjer vår prestandakurva av asymptotiskt mot den teoretiska maxgränsen. Så även om vi tycker vi uppgraderat oss rejält, så är inte närmandet 100% speciellt stort. Det kanske läggs ut 10000-tals kronor på några tiondels procent?

[Svante]

Men jag kommer alltid till samma slutsats. För att helg kunna slappna av och njuta av det viktigaste, nämligen musiken. Så vill jag undanröjja varje tvivel på att det inte förmedlas så bra som bara går. Kanske det vissa kallar feelgood...

Det där är intressant. Själv tänker jag nog att en anläggning inte KAN förmedla ursprungsupplevelsen. Insikten om att man inte når 100 % på den objektiva sujektivitetsskalan utan kanske bara 80 % gör att jag ganska lätt att leva med 79 %. Eller tom 70 %.

Detta i musiklyssningsmod.

Sen när man funderar över tekniken är det förstås roligt att förbättra och förstå, men det är synd om den driften sätter sig så i ryggmärgen att man inte nöjer sig med 80 %, om det nu är det bästa som går.

Man kan väl knappast ens ange var på en skala mellan noll och hundra procent ens ljud befinner sig?
Det blir ju en massa parametrar som måste få olika tyngd, och rimligen måste man ävenledes blanda in upplevelse-aspekten i det hela. Dvs hur tolerant man är för fel av en himla massa slag, och kanske hur god förmåga man har att korrigera felen så att upplevelsen blir god.

Jo, men se det kan man visst, och du gav just ett möjligt recept på hur det ska gå till .

Sen kan man förstås fråga sig hur valid och reliabel skalan blir, och m den går att generalisera till andra personer. Välkommen till perceptionsträsket .

[Svante]

Om man ändån vill ge det en liten fundering, så börja med en liten klockradio och fundera över hur bra/dåliga parametrarna är på den. Trots allt måste den få ganska högt, för den fixar en stor del av tonomfånget, inga direkta tids/rytmfel, det går att höra vad som spelas rätt bra osv. Skall man höfta till med något så låt oss ge den 50% (vilket kan var för lågt).

Hoppar man sedan upp till ingångshifi... så bör vi där vara uppe på kanske 80% av vad som är möjligt... och sen böjer vår prestandakurva av asymptotiskt mot den teoretiska maxgränsen. Så även om vi tycker vi uppgraderat oss rejält, så är inte närmandet 100% speciellt stort. Det kanske läggs ut 10000-tals kronor på några tiondels procent?

Innan man säger hur många procent något är så måste man definiera vad det är procent av. Det är en del av arbetet att ge en skala reliablitet.

Jag skulle kunna tänka mig en skala där procentsatsen säger hur stor andel av befolkningen som luras att det verkligen är ett riktigt framträdande. Då tror jag att klockradion får nära 0 %. Superduperstereon kanske får 50-80 % beroende på förhållanden, etc.

Vid valet av skala finns inget rätt eller fel, men jag tror att alltför många inte ens reflekterar över vad procentsatsen betyder.

[Strmbrg]

Jag inbillar mig, dvs tror, att inte ens superduperstereon någonsin når upp te hundra, eller där i närheten procent. Åtminstone inte om verklighets-inbillning skall vara måttstocken.
Nu lär vi rimligen få hålla oss te typ konserthusupplevelser av akustisk musik. Men där kan jag ha fel.
Reflexions-vektorerna, tex, lär svårligen kunna återskapas, och nu syftar jag alltså INTE på tidsaspekten på dem, utan infallsriktningen mot hörat.[/list]

[Nattlorden]

Innan man säger hur många procent något är så måste man definiera vad det är procent av. Det är en del av arbetet att ge en skala reliablitet.

Jag skulle kunna tänka mig en skala där procentsatsen säger hur stor andel av befolkningen som luras att det verkligen är ett riktigt framträdande. Då tror jag att klockradion får nära 0 %. Superduperstereon kanske får 50-80 % beroende på förhållanden, etc.

Vid valet av skala finns inget rätt eller fel, men jag tror att alltför många inte ens reflekterar över vad procentsatsen betyder.

Återgivning.

Kan du indentifiera att det är en Madonna-låt kan inte återgivningen vara nära noll.

Nära noll skulle betyda extremt begärnsat frekvensomfång, massiva tid och fasfel och en fullständig oförmåga att gissa vad som spelas.

Vid 50% skulle man kunna säga att chansen att kunna identifiera att det är ett piano som spelas på borde vara 50-50. Det brukar sällan vara svårt ens på en klockradio att känna igen ett piano.

[matså]

Man kan väl knappast ens ange var på en skala mellan noll och hundra procent ens ljud befinner sig?
Det blir ju en massa parametrar som måste få olika tyngd, och rimligen måste man ävenledes blanda in upplevelse-aspekten i det hela. Dvs hur tolerant man är för fel av en himla massa slag, och kanske hur god förmåga man har att korrigera felen så att upplevelsen blir god.

Om man ändån vill ge det en liten fundering, så börja med en liten klockradio och fundera över hur bra/dåliga parametrarna är på den. Trots allt måste den få ganska högt, för den fixar en stor del av tonomfånget, inga direkta tids/rytmfel, det går att höra vad som spelas rätt bra osv. Skall man höfta till med något så låt oss ge den 50% (vilket kan var för lågt).

Hoppar man sedan upp till ingångshifi... så bör vi där vara uppe på kanske 80% av vad som är möjligt... och sen böjer vår prestandakurva av asymptotiskt mot den teoretiska maxgränsen. Så även om vi tycker vi uppgraderat oss rejält, så är inte närmandet 100% speciellt stort. Det kanske läggs ut 10000-tals kronor på några tiondels procent?

sicket snack, vem fan sitter nöjd med en klockradio? De där sista dyra procenten, det är vad ett gott vin gör till såsen, skillnaden mellan ett mörat kött o inte.

[Nattlorden]

sicket snack, vem fan sitter nöjd med en klockradio? De där sista dyra procenten, det är vad ett gott vin gör till såsen, skillnaden mellan ett mörat kött o inte.

Det har inte diskutterats nöjdhet. Läs en gång till.

[phloam]

Jag får lust att säga så här;

De tillfällen där man enbart lyssnar på musiken trots dålig återgivning är ALLTID bättre än de tillfällen då man samtidigt i musiklyssnandet reflekterar över brister i återgivning eller grad av närvaro, hur bra återgivningen än råkar vara.

Eller - varje musiklyssning är en unik upplevelse, en verklighet (100&-ig) i sig oavsett hur det bra eller dåligt det låter rent "objektivt" jämför med nån teoretisk referens. En hifi-anläggning behöver m.a.o. aldrig vara transparent - utan bara på olika sätt se till att lyssnaren lätt hamnar helt hos musiken för att vara "tillräckligt bra". Det kan ske genom design, feelgood, placebo och naturligtvis förtroendeingivande ljud och teknik.

Lite som Alexi var inne på, så bra som det går - för att kunna lyssna på musiken enbart.

[Strmbrg]

Hur förstår man en streckgubbe?

Hur många procent rätt är den?

[Svante]

Ja som sagt, man kan välja vilken skala man vill. Det går inte att säga vilken som är rätt.

Och flera kan vara vettiga.

Men om man inte är enig om vad skalan säger, men ändå hävdar att en viss pryl har en viss procentsats då blir det tokigt.

[Strmbrg]

Ofta är det väl så, att man är mindre noggrann när grundförutsättningarna skall sättas, och sedan extremt noggrann vid efterföljande mätningar.

[Strmbrg]

Man kan ju TÄNKA på eller DRÖMMA om musik också.

[phloam]

Hur förstår man en streckgubbe?

Hur många procent rätt är den?

Jo precis, man läser ju inte serier för att de är "nästan verkliga" utan för att de har karaktär. Budskapet går fram och karaktären är en del av budskapet.

Så kan man välja att se på ljudåtergivning också, då blir varje anläggning en spännande upplevelse snarare än jämförelsevis en besvikelse

[matså]

sicket snack, vem fan sitter nöjd med en klockradio? De där sista dyra procenten, det är vad ett gott vin gör till såsen, skillnaden mellan ett mörat kött o inte.

Det har inte diskutterats nöjdhet. Läs en gång till.

aha tur att jag är vacker då.

[markusA]

För min del är svaret löjligt enkelt.
När jag inte tänker på att uppgradera utan bara fastnar i musiken, då är det tillräckligt bra.

Idéer på saker att bygga kommer nog alltid att finnas men när jag slutar tänka uppgradering och istället bara tänker kul så betyder nog också det att jag har en tillräckligt bra anläggning.