MichaelG skrev:Och så inser jag att det jag precis beskrivit kanske just ett uttryck för en hifi-skada...

Det kan du hoppa upp och sätta dig på!
Ju färre skivor man spisar på grund av det du beskriver, desto större är skadan (eller desto mindre användbar är anläggningen). När jag började med detta intresse för drygt 20 år sedan, reducerades nästan omedelbart antalet spelade vax till att endast omfatta de allra mest välproducerade.
Jag insåg efter några år, när bland annat all hårdrock försvunnit från tallriken, att detta inte kunde fortgå. Jag bytte "filosofi", slutade kolla efter effekt och rak frekvensgång och började i stället leta efter bra systemmatchningar. Det tog lite tid men under de senaste åren har jag inte bytt ut en endaste komponent (Patricks cocnut strömkabel undantagen). Ej heller har jag en endaste gång funderat över/stört mig på "fel"/artefakter (som vore dessa orsakade av brister i anläggningen) i återgivningen.
Olika inspelningar låter förvisso fortfarande helt olika och skillnaderna mellan dem plockas fram på ett för mig aldrig tidigare uppenbart sett men i stort sett alla mina skivor är i dagsläget spelbara i betydelsen att de går att lyssna på utan att öronen slår knut på sig själva. Vissa är kassa inspelnings- och masteringmässigt men de är, som sagt, klart lyssningsbara i betydelsen att jag inte längre håller anläggningen ansvarig för att de låter dåligt. Även riktigt bra inspelningar, som tidigare var de enda jag lyssnade på eftersom de var de enda som var njutbara ljudmässigt, låter bättre än någonsin i mitt nuvarande system.
Systemanpassning är i min bok A & O. Analogier med transparenta eller tonade fönsterrutor fäster jag av flera skäl ingen som helst vikt vid.
- - -
Dock ska jag erkänna att jag stundtals lirar riktigt skitiga hårdrocksplattor i mitt biosystem i stället. Möjlighet till lite eq-trimning och basboostning kan göra underverk...
