Måste man JÄMFÖRA saker för att bedöma kvalitet?

[sprudel]

Jag har insett att det finns inget som är så mycket bättre att jag behöver det. Peters Ägg är bevisligen jäkligt bra rakt av i mitt eget lyssningsrum, men inte så mycket bättre att jag byter bort mina Carlsson. Kanske kommer någon, på mässan imorgon, att visa något som låter en aning bättre än min egen anläggning (snäpp kan jag tro på, men inte knäpp), och då kräver prylarna många gånger ett anpassat rum och ofta ett rejält mycket större rum (om inte annat bara för att rymma stuffet). Inte sällan kostar de prylarna sjusiffriga belopp och då skulle jag få ut mer glädje av en ny Porsche än den marginella förbättring av lyssningsglädjen de eventuellt skulle ge. Trots allt. Rätt behagligt. Ändå är det lite skoj att vandra runt på en mässa, inte sällan hittar jag ny musik, dvs det som VERKLIGEN gör skillnad. Ändå försöker jag jämföra de olika rummen imorgon, jag kan inte hjälpa det. Och jag kommer att skriva om mina intryck här på Faktiskt. Kanske t o m visa bilder.

Håller med i avseende på prylar, det är bra nog. Däremot anpassning setup och rum är jag intresserad av att optimera ytteriggare om det är estetiskt genomförbart.

[AndreasArvidsson]

Jo, jag förstår det, men jag vill ändå sätta lite fokus på att även om man tror att man bara utvärderar en apparat så gör man ändå en jämförelse mot sin inre referens. Och att den referensen har byggts upp över tid och att den kan vara olika för olika människor. För ett svältande barn i Afrika smakar nog en Big Mac som himmelriket, men det gör kanske inte vi. Det beror på olika inre referenser och även på att den inre referensen kan driva över tid.

Jag håller helt med. Kanske lite självklart kan jag tycka men absolut sant. Erfarenhet behövs för att kunna göra en bra kvalitetsbedömning, men inte för att veta om du personligen tycker om något. Trots att de svältande barnen i Afrika(för att fortsätta ditt exempel) aldrig testat något bättre så kommer de veta om de tycker om en Big Mac eller ej.
Dvs trots att ens inre referens är "oraffinerad" så räcker den för att veta om man tycker om något eller ej. Dock kanske inte för en bedömning om den absoluta kvalitén.

Ämnet är verkligen inte svart och vitt, men i dessa banor tänker jag.

[Conan]

Jag håller helt med. Kanske lite självklart kan jag tycka men absolut sant. Erfarenhet behövs för att kunna göra en bra kvalitetsbedömning, men inte för att veta om du personligen tycker om något. Trots att de svältande barnen i Afrika(för att fortsätta ditt exempel) aldrig testat något bättre så kommer de veta om de tycker om en Big Mac eller ej.
Dvs trots att ens inre referens är "oraffinerad" så räcker den för att veta om man tycker om något eller ej. Dock kanske inte för en bedömning om den absoluta kvalitén.

Ämnet är verkligen inte svart och vitt, men i dessa banor tänker jag.

Håller med! Man behöver inte jämföra mot en annan maträtt för att veta vad man tycker om den Bic Mac man sitter och tuggar på; och man skulle inte bli klokare på nåt sätt genom att A/B-testa burgaren mot en oxfilé. Det skulle inte göra varken hamburgaren eller oxfilén "rättvisa" m.a.p. hur man egentligen tycker att de smakar.

[Strmbrg]

Om vi bortser från både hamburgare och blodpudding provencale för ett ögonblick:

Vad jag vill komma till är hur vi bildar oss en uppfattning om hifi.
Även kameror eller bilar, eller kanske bilden på en tv värderas baserat på jämförelser.
Ta en kamera, år 2005, till exempel: "Wow! 8 megapixel! Superkamera! den upplösningen räcker långt!"
Samma kamera år 2015: "Ha-ha! 8 megapixel! Den där får man knappt såld ens om man mutar någon att ta emot den! Den duger inte till mycket. (flin)"

Men, "Superkameran" har ju exakt samma egenskaper 2015 som 2005. Ändå har vi ändrat vår bedömning av den.

[aisopos]

Och ...?

Vad tänker du med det?

Att du egentligen skulle vara nöjd med den bästa fonografen, vaxrullespelaren, från 1905?

[Strmbrg]

Och ...?

Vad tänker du med det?

Att du egentligen skulle vara nöjd med den bästa fonografen, vaxrullespelaren, från 1905?

Jag tycker att det är väldigt uppenbart vad jag tänker med det. Om jag inte noterade några bildrelaterade problem med vad kameran åstadkom 2005, så lär jag ju inte göra det 2015 heller.
Ja, förutsatt att min syn inte förbättrats, kameran blivit sämre än den var som ny, eller att jag övergått från A4-foton till A2-foton. de senare dessutom betraktade på så nära håll att jag inte kan se hela fotot på en gång.

[aisopos]

Jag tycker att det är väldigt uppenbart vad jag tänker med det.

Jag tyckte det mest uppenbara vara att du tänkte att om man vid en viss valfri tidpunkt tycker att nu har tekniken kommit så långt som det går, eller som det räcker för mig så kan jag stanna där och sluta fundera på om det kommer något nytt.

Varför köpte du digitalkamera öht?
Noterade du några bildrelaterade problem med kemi-baserad film?

[aisopos]

Jag kan också säga så pass mycket att jag själv flera gånger i min egen hifi-resa varit av uppfattningen "Att nu är det tillräckligt bra för mig."
Jag är nog idag glad att jag inte stannat för evigt på någon av de nivåerna.

Men jag låter mig inte heller stressas av vetskapen eller misstanken att det finns bättre.

Och jag har också, fullt medvetet, gått både uppåt och nedåt i olika perioder.

[JM]

Jag har en känsla av, utan ha bevis, att den naturliga fysiologiska förändringen som oundvikligen sker med tiden påverkar vad som är kvalitet. Medicinskt försämras hörseln och IQ sjunker mätt med psykologiska test vanligen redan innan 20 års ålder. Detta kompenseras i någon mån av våra kumulativa erfarenheter.

Min högst personliga bedömning är att mina gamla CD skivor som jag inte lyssnat på drygt 20 år har nu fått nya kvaliteter.
Tidigare högt rankade CD skivor är nu onjutbara medans andra ratade inspelningar har nu fantastiska map viss kvalitet.
En skillnad i mitt lyssnande är att nu lyssnar jag på betydligt lägre ljudnivåer - ca 85 dB i medelnivå.

Så min kvalitetsperception i sig utan jämförelse med något idag har förändrats jämfört med min 20 år gamla minnesbild.

JM

[KarlXII]

Döv och dum alltså. Inte så konstigt att man behöver jämföra...och har problem att bestämma sig.

[Strmbrg]

Alltså, jag beter mig ju inte precis som jag tycker att man borde själv heller.
Det handlar inte om att försvara eller förkasta ett beteende. Inte från min sida åtminstone. Jag är inte intresserad av en sån diskussion.
Det som intresserar mig är det i grunden lite märkliga tänkesättet. Dvs jag tycker att det i grunden är lite märkligt.

Men okay:

Jag övergick till digitalfotografering i syfte att liva upp mitt fotograferande, ta mer bilder, kunna kosta på mig att experimentera mer och slippa det bökiga arbetet i mörkrum, de begränsande diorna samt de saggiga papperskorten. Sen hamnade jag i strömmen av prylsuktande, habegär och bytande. Fast jag gillade inte att jag hamnade där. Egentligen. Nu har det gått ganska länge utan att jag brytt mig om att fundera på utrustningen. Brukar inte ens fundera på vilket objektiv som sitter på kameran när jag tar med den ut.

De - i mitt tycke - svindyra högtalarna jag skaffade i höstas skaffade jag faktiskt inte pga att jag upplevde några distraktioner med de gamla. Jag köpte dem egentligen bara för att jag ville ha dem. Mest ett rent ha-begär alltså.

Så köpte jag en DAC med fjärr för ett tag sedan också. Inte för att jag stördes på något vis av hur den gamla Benchmarken betedde sig med ljudet. Orsaken var att jag länge hade önskat mig att kunna fjärrstyra volymen.

[Harryup]

Ja, vad är poängen annars med att tjäna pengar? Man köper väl det man vill ha. Vare sig det är "för bra för en" eller lagom bra för en.
Eller kanske det man verkligen behöver.

mvh/Harryup

[Strmbrg]

Ja, vad är poängen annars med att tjäna pengar? Man köper väl det man vill ha. Vare sig det är "för bra för en" eller lagom bra för en.
Eller kanske det man verkligen behöver.

mvh/Harryup

Poängen med att tjäna pengar kan ju vara allt från att överleva till att överkonsumera.

[Conan]

Förstår inte riktigt var TS vill komma med frågan om gamla och nya kameror? En kamera som var bra 2005 är ju lika bra idag, på samma sätt som en högtalare som var bra för 10 år sen är lika bra nu (förutsatt att inget åldrats eller gått sönder); men kameran/högtalaren kanske i dag inte är lika "bäst på marknaden" i dag.

Men pratade vi inte jämförelser egentligen?

Eller var det det vettiga i att köpa nya prylar?

Snackar vi det sistnämnda är nog min tanke kring detta att sånt man använder mycket, har stor glädje av och känner man har råd med, också gott kan få kosta en slant. En högtalare för 50 000:- som används dagligen och som sprider glädje och välbefinnande är för mig mer prisvärd än den där fiske-ryggsäcken som köptes på rea för 300 spänn på CDON och som ännu inte har använts.

Man ska inte fundera så mycket på saken bara, och ja, jag tror faktiskt jag kan pricka in i dubbelblindtest mellan högtalarna och ryggsäcken alla dar i veckan...

[Strmbrg]

...

Men pratade vi inte jämförelser egentligen?

...

Jo, men jag tycker att vi pratar om jämförelser även i kameraexmplet.

Kameraexemplet är förvisso lite dumt i så måtto att det handlar om en lång tidsperiod mellan de båda kamerorna. Men jämföra dem kan man ju lika fullt göra.
Det som jag tycker är intressant är just hur jämförandet i stort kan leda till en rankning. (Vill man komplicera saken så kan man såklart involvera vägda värden och så...) Rakningen brukar medföra att det som hamnar "i botten" blir oattraktivt och det "i toppen" blir åtråvärt. Detta alldeles OAVSETT om sistaplatsaren isolerat skulle bedömas som dålig eller om sagda "loser" bara saknar vissa egenskaper eller prestanda, som ingen ändå förmår uppfatta UTAN att just jämföra.

Vissa egenskaper är självklart uppenbara, såsom att man distraheras av att bilder är påtagligt oskarpa, att det är jätteknöligt att få ordning på färgåtergivningen eller att det tar en halv sekund att ta bilden efter att avtryckaren tryckts av.

Ur ett hifiperspektiv så är det - för mig - tex ointressant med en anläggning som kan spela rakt ner till 20Hz i 110 dB. Jag är inte beredd att tillsätta medel för att åstadkomma det - baserat på mina värderingar och min musik.
Den anläggning som förmår ovanstående, är förvisso bättre. Åtminstone på just den saken. Och skulle allt annat vara lika så skulle den anläggningen hamna högre i rankningen i en jämförelse.
Jag är mycket sällan ute efter att bevisa saker - vill hellre "bara" dela med mig av tankar och funderingar - så jag vill inte bevisa något med ovanstående heller. Knappt komma till något annat än att förklara mina resonemang.

[Svante]

Jag har en känsla av, utan ha bevis, att den naturliga fysiologiska förändringen som oundvikligen sker med tiden påverkar vad som är kvalitet. Medicinskt försämras hörseln och IQ sjunker mätt med psykologiska test vanligen redan innan 20 års ålder. Detta kompenseras i någon mån av våra kumulativa erfarenheter.

Min högst personliga bedömning är att mina gamla CD skivor som jag inte lyssnat på drygt 20 år har nu fått nya kvaliteter.
Tidigare högt rankade CD skivor är nu onjutbara medans andra ratade inspelningar har nu fantastiska map viss kvalitet.
En skillnad i mitt lyssnande är att nu lyssnar jag på betydligt lägre ljudnivåer - ca 85 dB i medelnivå.

Så min kvalitetsperception i sig utan jämförelse med något idag har förändrats jämfört med min 20 år gamla minnesbild.

JM

Ja, det där har jag också märkt och funderat över om det är en fysiologisk förändring i örat eller om det ligger i hjärnans analysförmåga. Antagligen är det lite av båda. Jag har märkt att jag med åldern mer uppskattar "glest ljud", kanske är den spektrala upplösningen inte lika stor. Däremot tror jag att min förmåga att höra dynamisk påverkan har ökat, att jag har tränat upp den. Båda verkar i riktningen att jag ogillar tokmastering och dist. Men kanske det inte är en absolut sanning att det är dåligt, att det bara är dåligt för mina gamla öron? Hemska tanke .

Den inre referensen driver, och jag tror att alltför många tror att de vet vad de hör. I själva verket varierar våra upplevelser med tiden och när vi träffas och diskuterar vad vi hör så blir det ibland lite lustiga konflikter...

[Perfector]

liten eftertanke.
Ett par ruskigt bra hörlurar kan väl ge en anvisning om hur sedan ett par högtalare låter i jämförelse.
Då kan man ju säga att luren är måttsocken på den önskade kvaliteten.
Jag har aldrig ägnat mig åt den typen av jämförelse men det borde vara en väg att gå om man nu måste jämföra för att uppskatta det man redan har eller tänker skaffa.

[Oveerik]

Är det inte lite skilnad på "vanligt" brukande och utveckling?

Jag hämtade just upp ett par OA51:or som jag bytt mot ett par OA50.2 + en påse pengar, inkopplade så blev det en heldag med massor av gamla godingar på CD. Allt lät bättre! Oavnsett referens.

När jag nu senare ska gå vidare och uppgradera dom, så behöver jag en absolutreferens så att jag inte gör högtalarna sämre och så att min uppgradering blir priseffektiv.

Moa. Stampar jag i takt med musiken vid vanligt lyssnande så lyssnar jag på musik och inte på prylar... Vid utveckling behövs absolutreferens/er.

[IngOehman]

Mjo,
du kan ju för stunden gilla det som ligger på tallriken men du vet ju inte hur mycket bättre det skulle kunnat smaka om det var t.ex. en annan kock som lagat maten.

Skivan är receptet, kocken är anläggningen.

Receptet är samma, behöver man flera kockar som lagar samma mat för att veta om man gillar det som kock 1 lagat. Nej det behöver man inte. Och om man anser att man behöver det har man problem, eftersom det betyder att man inte man äta på en restaurang och njuta av maten, utan att parallellt äta på en annan där man blir serverad något som smakar sämre.

Och för all del - att man inte kan lyssna på musik i sin musikanläggning utan att med jämna mellanrum koppla över till en annan anläggning där det låter sämre.

Det låter som en rätt tragisk situation. En jag önskar alla att slippa. Vilket kan sägas med andra ord - jag önskar alla en väl fungerande inre referens.

Och lyssnar du på en högtalare så kan du ju förledas att tro att detta är den maximala ljudkvalitén som går att få ur en anläggning om du aldrig har hört något som du tyckt låtit bättre.

Folk som går omkring och tror en massa dumheter som det inte finns något skäl att tro, har en religiös infallsvinkel, och säkerligen kan en sådan drabba dem med både svåra kval och ångest.

Men det är ju DET som är problemet, inte något annat, inte anläggningen eller hur den låter. Den person du beskriver uppfattar jag som en människa som gått totalt vilje och därför kommit illa snett, och som kanske helt har glömt bort vad en musikanläggning är, och vad musiken är. Och vad de både finns av för skäl.

Musiken syfte är att vara till glädje för dem som lyssnar. Anläggningens syfte är att vara i musikens och anläggningens ägares tjänst. Och tjänsten är att ge dit tillgång till musiken.


Men visst - om du istället har musiken till att "spela din anläggning", och hela tiden tänker på om musiken skulle kunna spela en annan och bättre anläggning, och du därför behöver byta och ändra på den hela tiden, så är det helt okej. Var och en blir salig av sin tro.

Men om det inte leder till lycka utan till ångest och kval (byteskarusellen och frustration) och ständiga funderingar på hur en annan anläggning skulle fungera, så tror jag inte lösningen är att bejaka sin ångest och hamna i ett maniskt bytande och testande. Det är ju en resa utan mål, utan slut. Det finns ofantligt många tänkbara alternativ, så vad man än ändrar så finns det ofantligt många otestade alternativ kvar. Sådant skall man nog pyssla med bara om man tycker att det är roligt.

Märker man att man faktiskt inte tycker det, utan inser att man faktiskt bara vill lyssna på musik (eller njuta av god mat) och ha det bra, så är det nog bättre är att försöka gå utanför sig själv och fråga sig själv vad man håller på med egetligen, om man inte kan äta på en restaurang och njuta av maten om den är god - bara för att man inte vet eller kan sluta tänka på om den skulle kunna vara ännu bättre.

Det låter som ett fruktansvärt liv.

Eftersom vanliga anläggningar i vanliga vardagsrum har vissa brister om man jämför med t.ex. att gå på en klassisk konsert så vet man ju att man kommer inte få hela upplevelsen. Så ifrån att vara nöjd till att veta att nu är jag säker på att jag har gjort rätt val finns det svårigheter.

Okej, Jag önskar dig lycka till med dem.

Själv har jag en anläggning som i många fall tar mig närmare musiken än många live-konsertupplevelser, och jag ser inte varför live-upplevelsen per definition måste vara bättre? Det ter sig som ett omotiverat påstående bara. Jag går väldigt mycket på live-evenemang av olika slag, framförallt när det gäller akustisk musik. Och jag gillar det. Men jag har haft lika stora musikupplevelser hemma.


Vh, iö

[Strmbrg]

Utan direkt koppling till något specifikt inlägg, men, undrar hur många som skulle lyssna på musik om det inte vore för alla spännande apparater som involveras, och all teknik som man kan grotta i.

Lite teoretisk fundering förstås, då musiklyssning - utan i rummet närvarande och spelande musiker blir lite småsvårt.
Men ändå.

Jag brukar tänka mig följande scenario - och har säkert nämnt det ett antal gånger, men skit samma:
Ponera att en alldeles ypperlig och ackurat återgivning av musik i hemmet kunde åstadkommas av endast en liten tändsticksask-stor låda. Inget mer än den.
-Skulle lika många vara musikintresserade då?

Nej, ingen behöver svara. Det räcker med att fundera.

[hifikg]

Avnjöt just den trevligaste återgivningen av "Keith don´t go" som jag hört den här helgen... mysigt. Dessutom rullar skivan på och den är ju helt otroligt bra, hela skivan. Synd att de bara lirar den förstnämnda låten på mässorna (Keith don´t go var 2015 års "Tiden bara går" om än inte alls lika vanligt förekommande), den e ju dessutom så bra att det nog måste till något riktigt, riktigt, dåligt för att det inte ska låta bra. Alltså jämförde jag just med mitt minne av hur det lät i Stockholm igår. Fy mig

[IngOehman]

Varför fy dig?

Att jämföra så är ju att använda sin inre referens. Att jämföra minnen av ljud istället för "ljuden direkt"
(läs ljudminnet, som är som en kopia av ljudet som finns kvar i skallen en kortare tid, inte att förväxla
med minnet av ljudet, som ligger kvar teoretiskt obegränsad tid). Det är bara när man jämför direkt som
det är vilseledande och irrelevant.

Att använda de djupare minnena, de du tar hjälp av när du "minns tillbaka" till stockholm, är något helt
annat. Då jämför man minnet av ljudet istället för själva ljudet (med ljudminnet som är flyktigt). Det finns
ett väldigt bra test man man göra för att undersöka ljudminnets varaktighet. Det fungerar dock bara på
99,99 % av människorna. Mer om det någon annan gång.

Det är bara de skillnader som man uppfattar även utan att jämföra med något annat, som det är menings-
fullt att bry sig om. Det bara är dessa saker som påverkar den dagliga lyssningen.

Ja det vill säga till den stund då man för noja och bara kan lyssna på musik om man får växla mellan olika
anläggningar.

liten eftertanke.
Ett par ruskigt bra hörlurar kan väl ge en anvisning om hur sedan ett par högtalare låter i jämförelse.
Då kan man ju säga att luren är måttsocken på den önskade kvaliteten.
Jag har aldrig ägnat mig åt den typen av jämförelse men det borde vara en väg att gå om man nu måste jämföra för att uppskatta det man redan har eller tänker skaffa.

Menar du också att man behöver en grillad kort från kiosken för att få en anvisning om hur oxfilen på restaurangen smakar?

1. Varför jämföra med något undermåligt?

2. Varför alls jämföra? Vad skall det vara bra för? Vad har korven med oxfilen att göra?


Hör du inte hur det låter utan jämförelse? Och om du inte gör det - varför jämföra med något dåligt?

Men framför allt - om man måste jämföra för att veta vad man skall tycka, så jämför INTE, för tusan.

Om du bara hör skillnad när du jämför så duger ju vad skit som helst om du inte jämför. Det är ju superbra!

Du kommer att klara dig billigt undan.

Vh, iö

[Perfector]

liten eftertanke.
Ett par ruskigt bra hörlurar kan väl ge en anvisning om hur sedan ett par högtalare låter i jämförelse.
Då kan man ju säga att luren är måttsocken på den önskade kvaliteten.
Jag har aldrig ägnat mig åt den typen av jämförelse men det borde vara en väg att gå om man nu måste jämföra för att uppskatta det man redan har eller tänker skaffa.

Menar du också att man behöver en grillad kort från kiosken för att få en anvisning om hur oxfilen på restaurangen smakar?

1. Varför jämföra med något undermåligt?

2. Varför alls jämföra? Vad skall det vara bra för? Vad har korven med oxfilen att göra?


Hör du inte hur det låter utan jämförelse? Och om du inte gör det - varför jämföra med något dåligt?

Men framför allt - om man måste jämföra för att veta vad man skall tycka, så jämför INTE, för tusan.

Om du bara hör skillnad när du jämför så duger ju vad skit som helst om du inte jämför. Det är ju superbra!

Du kommer att klara dig billigt undan.

Vh, iö

Tack IÖ.
Det var exakt vad jag menade åxå.
Var och en är sin egen lyckas smed.

[hifikg]

...Om du bara hör skillnad när du jämför så duger ju vad skit som helst om du inte jämför. Det är ju superbra!

Du kommer att klara dig billigt undan.

Vh, iö

Det e ju inte säkert, tänk om oxfilén (eller ett par Focal Grande Utopia Mk II) blir det första man springer på. Då blev det onödigt dyrt att inte jämföra.

[IngOehman]

Inte så dyrt jämfört med att byta anläggning stup i kvarten, en livstid.

Men nu har jag heller inte talat om att inte lyssna på olika alternativ. Jag tycker man skall lyssna på alla alternativ som man kan tänka sig innan man skaffar sin anläggning. Men på en sak i taget. Bilda sig en uppfattning med nollställd gom så att säga.

Det jag skrivit är ju bara att man får en falsk bild av en apparat om man inte ger den chans att spela som man använder den hemma. Man lyssna på DEN och inte på en massa andra anläggningar som man växlar mellan. När man A-B-jämför en anläggning med en annan så hör man ingen av dem som de låter på riktigt.

Mitt råd är alltså alltid att den som söker en anläggning bör lyssna på så många anläggningar som möjligt (så många man orkar och vill) och gärna lyssna på den man tror på mest sist. Då få den tampas med en maximalt uppövad inre referens.


Men den här tråden har väl dessutom mest handlar om folk som redan har en musikanläggning, och om de måste jämföra med en massa andra för att kunna bedöma kvaliteten. De som gör så har ofta uppfattningen att utvecklingen går framåt med stormsteg varje år. Det är ett starkt indicium på att de bedrar sig själva. De staplar liksom alla upplevelser på varandra, och tror att det är den utveckling de låtit sin anläggning få genom alla byten, men sådana intryck är nästan undantagslöst falska, av flera skäl. Det viktigaste är kanske att man kan visa att man om man spelar två anläggningar för an massa olika människor, två hyggliga anläggningar, så kommer ordningen man spelar dem i att statistiskt avgöra vilken lyssnarna tycker är bäst. Det beror på att en förändring för det mesta leder till att man hör detaljer som man inte lade märke till i den första lyssningen, men det man hörde i den första men inte reflekterar över i den andra - kommer en inte i hågen på samma sätt.

liten eftertanke.
Ett par ruskigt bra hörlurar kan väl ge en anvisning om hur sedan ett par högtalare låter i jämförelse.
Då kan man ju säga att luren är måttsocken på den önskade kvaliteten.
Jag har aldrig ägnat mig åt den typen av jämförelse men det borde vara en väg att gå om man nu måste jämföra för att uppskatta det man redan har eller tänker skaffa.

Menar du också att man behöver en grillad kort från kiosken för att få en anvisning om hur oxfilen på restaurangen smakar?

1. Varför jämföra med något undermåligt?

2. Varför alls jämföra? Vad skall det vara bra för? Vad har korven med oxfilen att göra?


Hör du inte hur det låter utan jämförelse? Och om du inte gör det - varför jämföra med något dåligt?

Men framför allt - om man måste jämföra för att veta vad man skall tycka, så jämför INTE, för tusan.

Om du bara hör skillnad när du jämför så duger ju vad skit som helst om du inte jämför. Det är ju superbra!

Du kommer att klara dig billigt undan.

Vh, iö

Tack IÖ.
Det var exakt vad jag menade åxå.
Var och en är sin egen lyckas smed.

Missade din sista mening, den jag fetat nu. Sorry.

Vi verkar vara rätt så överens om det underliga i att behöva jämföra för att veta vad man skall tycka.

Så det var dumt att jag riktade frågorna till dig. Lika dumt som om jag frågat mig själv. Jag har inte heller svaret.

Men jag kan inte låta bli att undra vad de som måste jämföra för att veta vad de skall tycka, gör efter att de har jämfört en apparat med en annan. Måste man inte jämföra med en tredje sen, och sedan en fjärde, och sen en femte och en sjätte... När tar det slut? När sätter ni er och spelar musik istället?


Vh, iö

[BPM]

Någonstans måste man ju ändå jämföra.. Det talas om den "inre referensen" men är den verkligen konstant?
Jag tror att många hifi-intresserade varit i situationen där det aktuella systemet låter bra nog. Det matchar den inre referensen för stunden. Tids nog upptäcker man dock saker man vill ändra. Man får vidare önskemål. Man lyssnar då på olika produkter för att finna något som bättre matchar den "nya" inre referensen. Och så vidare..
Då jämför man med vad man haft innan (och som man alltså funnit undermåligt) och så snurrar ekorrhjulet vidare.

Hur många har egentligen en glasklar bild av hur den inre referensen ser ut? Jag ser den inre referensen som samma sak som den för stunden rådande preferensen, och för att få en bild av preferenser krävs jämförande.

Därmed inte sagt att det är omöjligt att sitta nöjd. Jag kan rent av känna en viss avundsjuka till de som har den förmågan.

Sedan detta med att jämföra med mat.. Jag behöver inte gå på flera olika restauranger för att bedöma om jag uppskattar rödingen. Därmed inte sagt att jag vill äta en vid ett tillfälle uppskattad röding varje dag. Kanske tröttnar jag då på sagda röding och hamnar vid en punkt där jag inte alls uppskattar den.

[IngOehman]

Ja, man kan utveckla sin inre referens.

Ja, det kan leda till att man ställer högre krav.

Det kan diskuteras om det är entydigt bra för personen ifråga.

Men på många sätt är det bra, även om det kan leda till att man behöver en bättre anläggning, det vill säga att det kostar pengar.


Vh, iö

[Strmbrg]

Jag tror att "bättre/sämre-sjukan" kan vara en central faktor här.
Hela samhället talar om "bättre/sämre" i alla möjliga sammanhang.
Betydligt sällanare talas det om "bra/dåligt". Eller jo, det brukar väl bli någotslags sammankoppling så till vida att "bättre" är bra och "sämre" är dåligt.

Uttrycket "Endast det bästa är gott nog" är jättedumt tycker jag. Ty, varför skulle det vara gott nog? Självklart KAN det bästa vara gott nog.
Men, det bästa kan ju även vara jättedåligt.

Det råkade bara vara bäst i rankningen. Eller till och med det bästa som överhuvudtaget står att uppbringa.
Men det säger ju ingenting om "absolutbeloppet". Förvisso är väl sannolikheten hyfsat stor att det absolut bästa dessutom är bra. Men det har ju snarare med matematik än med värderingar att göra.

Jag har själv hållt på och jämfört mig fram till uppfattningar om saker och ting. Men på lite äldre dagar så har jag börjat inse att den processen huvudsakligen - kanske helt och hållet? - bara fokuserar på skillnader och inte alls på bra:ighet.

PS
Utöver ovanstående svammel, så tenderar ju "bättre/sämre"-mentaliteten medföra att man aldrig blir klar. Det går ju nästan alltid att jämföra vidare. Och vidare. Fast "vidare" blir det kanske inte i skallen. Snarare trängre och trängre.

[PerStromgren]

Men vi kör ju GÖK-battle i stor skala nuförtiden! Varför gör vi då det? Om jag inte är missunderrättad är väl flera av jurymedlemmarna i sådana battle motståndare till den här jämförelsen vi diskuterar här.

Upplys mig!

[Strmbrg]

Men vi kör ju GÖK-battle i stor skala nuförtiden! Varför gör vi då det? Om jag inte är missunderrättad är väl flera av jurymedlemmarna i sådana battle motståndare till den här jämförelsen vi diskuterar här.

Upplys mig!

GÖKandet är väl mest en kul grej och lite socialisering?
Man kan ju jämföra saker för att det är kul. Men man behöver kanske inte skapa sig åsikter baserat på det.