petersteindl skrev: Det är alltså du som enligt dig sätter den objektiva definitionen på musik? Det var något nytt.
Okej´rå, vi kan väl ta den definitionen som en universell sanning om det känns bättre?
Det är alltså du som enligt dig sätter den objektiva definitionen på musik som en universell sanning?
Ta en titt på trådämnet. "Vad är musik?". Diskutera på eller föreslå en annan definition. Jag anser att det finns en objektiv kärna i vad som är musik, och jag som lyssnare kan inte säga att konst som bygger på ljud, toner eller sång och som har ett medvetet uppförande/skapande från en artist eller kompositör, inte är musik. Jag kan tycka det är dålig eller obegriplig musik, men musik är det likafullt.
Max_Headroom skrev:Om du hör något och funderar på om det är musik eller inte, så är det inte musik.
Man brukar säga att skönhet ligger i betraktarens öga. Kanske samma sak med vad man hör? Dvs det är lyssnaren som avgör vad som är musik.
/ B
Exakt, det är lyssnaren som avgör.
Psykfall med en rad diagnoser och sjukdomen MS. Lever på samhällets botten och Ordförande i Kabeltroendes riksförbund. Audiofil som tycker om "naturligt" ljud och riktigt feta kablar.
Max_Headroom skrev:Om du hör något och funderar på om det är musik eller inte, så är det inte musik.
Man brukar säga att skönhet ligger i betraktarens öga. Kanske samma sak med vad man hör? Dvs det är lyssnaren som avgör vad som är musik.
/ B
Exakt, det är lyssnaren som avgör.
Är det betraktaren som avgör om Netflix senaste alster är en TV-serie också? Eller om bygdeföreningen dansar på midsommar eller om massan med brons i parken här är en staty..?
Bill50x skrev:Man brukar säga att skönhet ligger i betraktarens öga. Kanske samma sak med vad man hör? Dvs det är lyssnaren som avgör vad som är musik.
/ B
Exakt, det är lyssnaren som avgör.
Är det betraktaren som avgör om Netflix senaste alster är en TV-serie också? Eller om bygdeföreningen dansar på midsommar eller om massan med brons i parken här är en staty..?
Svar ja. Det är varje persons egna känslor,intryck,upplevelse och säkert något mer som avgör vad som är vad. Och ingen har mer rätt än någon annan då vi är olika individer mer olika intryck, upplevelse, känslor, för det är just personligt. Vi är olika individer och det här flock beteendet (en sak rätt, allt annat fel) som finns här existerar bara här och ingen annanstans i resten av världen. Varför är det okej att tycka olika om allting möjligt annat är just ljud ? Där går det över i något som jag liknar med ett sektbeteende för där är ju bara en sak rätt, allt annat fel, ungefär. Jehovas Vittnen är ett annat exempel där sektbeteende finns. Jag brukar likna detta emot hur det är med mat. När jag äter hemgjorda raggmunkar så blir det mmmmmm. När jag stoppar in Lax i munnen så blir det bara neeeejj. Det är inte krångligare när det gäller musik, då det är hjärnan till slut som säger vad den tycker. Alla i min omgivning som känner mig väl säger att jag har ett extra bra smaksinne och kan förtydliga hur något smakar som andra inte kan eller känner.
Psykfall med en rad diagnoser och sjukdomen MS. Lever på samhällets botten och Ordförande i Kabeltroendes riksförbund. Audiofil som tycker om "naturligt" ljud och riktigt feta kablar.
Är det betraktaren som avgör om Netflix senaste alster är en TV-serie också? Eller om bygdeföreningen dansar på midsommar eller om massan med brons i parken här är en staty..?
Svar ja. Det är varje persons egna känslor,intryck,upplevelse och säkert något mer som avgör vad som är vad. Och ingen har mer rätt än någon annan då vi är olika individer mer olika intryck, upplevelse, känslor, för det är just personligt. Vi är olika individer och det här flock beteendet (en sak rätt, allt annat fel) som finns här existerar bara här och ingen annanstans i resten av världen. Varför är det okej att tycka olika om allting möjligt annat är just ljud ? Där går det över i något som jag liknar med ett sektbeteende för där är ju bara en sak rätt, allt annat fel, ungefär. Jehovas Vittnen är ett annat exempel där sektbeteende finns. Jag brukar likna detta emot hur det är med mat. När jag äter hemgjorda raggmunkar så blir det mmmmmm. När jag stoppar in Lax i munnen så blir det bara neeeejj. Det är inte krångligare när det gäller musik, då det är hjärnan till slut som säger vad den tycker. Alla i min omgivning som känner mig väl säger att jag har ett extra bra smaksinne och kan förtydliga hur något smakar som andra inte kan eller känner.
Jag säger ingenting om att du måste gilla lax eller inte, men du kan ju inte säga att laxbiten på tallriken framför dig är en bajskorv? Du förnekar väl inte att det finns nåt som heter "lax" även fast du inte gillar det? Är det svårare att förstå när det kommer till musik:
Objektivt: musik är toner, sång eller annat ljud skapat av någon för någon. Subjektivt: vad jag tycker om musiken i fråga.
Varför känner någon behovet att säga: "Nej det där är inte musik." istället för att säga: "Nej, jag gillar inte den musiken."? Det är konstigt men också intressant. Ni som säger att något stycke med medvetet skapade toner, sång eller andra ljud kan klassas som "inte musik", kan ni förklara mer hur ni tänker?
Jag funderade lätt ett litet tag på frågan, dvs vad musik är. Istället för att försöka ringa in vad det är så kom jag på ett helt annat sätt att se på saken. Nämligen att låta bli att försöka definiera vad musik är. Det kanske kan tyckas vara en nonchalant attityd till frågeställningen, men det är inte min avsikt att det skall uppfattas så. Frågan om vad musik är, är intressant, men den är samtidigt såpass komplex att svara på, att jag tänkte att det kan vara betydligt bättre att undvika att intellektualisera alltsammans. Frågan är som sagt intressant, men inte ur ett musiklyssningsperspektiv. Jag behöver ju inte alls veta vad som skall placeras inom respektive utanför det avgränsningssnöre som bifogas frågan. Ordet ’musik’ är förvisso jättebra att ha. De flesta lär ju ha en hyfsat gemensam uppfattning om vad som skall hamna innanför respektive utanför snöret. Att det kan råda oenighet om huruvida en flygplansmotor, ”4:33”, mitt olidliga gnolande när jag torkar disk och Schönbergs senare kompositioner är musik, kanske inte spelar så stor roll. Musik behöver nog förvisso inte vara ordnade toner. Det finns slumpmusik, som inte är ordnad utan engångsmusik. Den förblir engångs om man inte spelar in den eller i detalj minns den. Musik behöver inte vara tilltalande. Man kan ju vilja lyssna på musik som man inte vill lyssna på. Det är nog inte så vanligt, men jag ska - nu när jag kom på just det - försöka tillämpa det vid tillfälle. Just nu vill jag inte.
Till slut vet bara de insiktslösa hur precis allt hänger ihop. De insiktsfulla har sedan länge förstått att de inte förstår allt.
Finns icke mänsklig musik? Om sång är musik finns många musiker utanför homo sapien släktet. Fåglar sjunger för att hitta en partner och markera sitt revir.
Det finns 28 sjungande apor. Sången binder samman partners. Valar och delfiner sjunger på långa och korta avstånd för att skapa kontakt mellan artfrender.
Sången förmedlar budskap mellan alla dessa icke människor.
Icke mänskliga sången har en rytm och kombinationer av toner.
Människans tal förmedlar budskap. Talet har en rytm likt musik.
Är talet en sorts musik?
JM
Annihilerar antimateria. Beauty is in the Brain of the Listener. We are standing on the shoulders of giants. "Kill your Darlings" => Scientific Progress.
Jag tycker det ser ut som han visar fångsten och samtidigt visar med armarna hur stor han sedan berättar att den var
Fd. högtalarbyggare i samarbete med Monacor AB under 10 år, HiFi Kit Stockholm sedan 1973, Visaton, Inertia AB, Sinus. Sveriges Radio. Deltagit i HiFi och musik, Elektronikvärlden och Teknik för alla.
Nattlorden skrev:Min musiklärare definierade musik som något som går att nedteckna och framföra igen vid annat tillfälle. Punkt.
Jag är nog också "åt det hållet" vid (/trots) närmare eftertanke. Fågelsång, t.ex, kan ju upplevas som "musikaliskt" och rogivande, men är ju "bara" en genetiskt ärvd egenskap att hävda revir, locka honor och ev. skrämma rivaler. Utan någon intellektuell avsikt öht. (Att jag i sammanhanget får "flashar" av popmusik, är ovidkommande. ).
Antropomorfiera mera! Det är skönt att kunna tekniken. — TfA. Medlem av ABC-klubben, http://www.abc.se
petersteindl skrev:Är fri improvisation inom exempelvis jazz att betraktas som musik?
Jäkla krypskytte!
Jag förstår inte alltid vad de sysslar med, men vill ändå betrakta genren som Musik, då utövarna förhoppningsvis förmedlar en mänsklig, intellektuell upplevelse.
Antropomorfiera mera! Det är skönt att kunna tekniken. — TfA. Medlem av ABC-klubben, http://www.abc.se
petersteindl skrev:Är fri improvisation inom exempelvis jazz att betraktas som musik?
Känner inte alls till generen, så jag var tvungen att snoka lite på youtube. Det jag hittade lite quick 'n' dirty påmindre om Einstürzende Neubautens tidiga grejjor, men inte alls lika bra. Så, ja det var musik jag fann, en br var den fan inte.
Denna signatur är endast för privat bruk. Vänligen läs ej!
petersteindl skrev:Är fri improvisation inom exempelvis jazz att betraktas som musik?
Känner inte alls till generen, så jag var tvungen att snoka lite på youtube. Det jag hittade lite quick 'n' dirty påmindre om Einstürzende Neubautens tidiga grejjor, men inte alls lika bra. Så, ja det var musik jag fann, en br var den fan inte.
Jag råder alla att lyssna på alla videos nedan. Mats Gustafsson & Paul Lovens är ganska häftigt.
Charlie Parker var en stor improvisatör på sin tid. Ornette Coleman oxh Archie Shepp likaså. Trumsolon brukar räknas dit. Det man spelar för stunden är något som aldrig kommer upprepas. Fri improvisation kan spelas in och notsättas och spelas åter, men någon improvisation blir det därmed inte. Det som är på videon tillhör det snällare slaget. man improviserar över ett redan givet tema. Men man behöver inget tema.
Här är Archie Shepp med min favvotrummis. Lyssnar man åtminstone 10 minuter så blir man varse att det där kommer aldrig spelas igen live. Toner improviseras fram. Men det är ändå ganska snällt.
Vill man vandra vidare så kommer man till Frippe. En Stockholmsmusiker som jag träffat massor med gånger. En synnerligen egenartad personlighet. Musiken börjar efter 5-6 minuter.
Frippe var väldigt lik Stig Carlsson. Till och med jag tog miste på stan då jag såg Frippe snett bakifrån. De kände varandra lite och var ofta inne på Skivspåret och handlade skivor. Vid de tillfällen båda var samtidigt inne på Skivspåret så titta folk på dem lite misstänksamt. Det var faktiskt rolift att se.
Sedan kan man lyssna på denna fantastiska musikskapelse av miljövårdsverket.
Sedan kan vi gå vidare och då hamnar vi på Mats Gustafsson & Paul Lovens. Det blir lite mer hårdkokt.
Det var denna typ av musik som jag och Stig lyssnade på då det begav sig. Jag har CDn med dem.
Detta är också ett snällt litet musikstycke.
Vill man lite större ensemble bör man lyssna på detta fina musikstycke. Man bör åtminstone lyssna 20 minuter i ett streck.
En gång i tiden spelade Willem Breuker Kollektief på Fashing. Då var sångaren Claes Janson ägare. Det var 1977/78. Jag och Wilhelm Lilliehöök var där sent på eftermiddagen och då skulle vi diskutera PA-systemet med möjligt nytillskott med Cerwin Vega. Samma kväll d v s om någon timme skulle Willem Breuker Kollektief ha konsert och spela på Fashing. Jag hade aldrig hört talas om dem. Classe fick telefon och kom tillbaka helt förtvivlad. Han som skulle sköta mixerbordet ringde och meddelade i sista stund att han var sjuk och kunde inte komma. Katastrof!
Så både Wille och Claes kommenderade mig att sköta mixerbordet hela liveframförandet. Då var jag spak, det kan jag säga. Det var bara att göra mitt bästa. De fick visa mig vilka reglar jag skulle sköta. Det var kanske 16 kanaler med mikar till PA-anläggningen. Jag hade aldrig hört deras musik och jag hade ingen erfarenhet av att mixa musik. Nåväl, kvällen kom och de började träna in sig och jag fick göra mitt bästa och haka på.
Jag kommer ihåg då de spelade på Fasching i Stockholm. Jag var där med Wille Lilliehöök. Wille fixade en del med ljudet där och jag följde med. På den tiden 1977/78 var det Claes Janson som höll i trådarna på Fasching. Jo, det är den kände jazzsångaren Claes Janson. Just den dagen, strax innan Willem Breuker Kollektief skulle börja lira så visade det sig att han som skulle sköta soundet vid mixerbordet inte infann sig, han var sjuk och ingen ersättare fanns att uppbringa. Det var stor kalabalik. Fanns det ingen så var det ju bara att ställa in konserten. Så, Wille och Claes slängde dit mig på den platsen Jag hade bara några få minuter på mig att lära mig till vilken av kanalerna alla de enskilda mikarna var kopplade innan bandet drog igång. Det var inte roligt och jag var oerhört nervös. Jag hade ju aldrig hållit på med sådant förut och var mest chockad över att plötsligt befinna mig i centrum bakom reglagen på en live konsert på Fasching och det var dessutom knökfullt med folk. Enligt mitt tycke gick det dock bra utom vid ett tillfälle då en av saxofonisterna spelade sitt solo. Hans mik var neddragen och jag märkte det inte på en gång Efter en ½ minut fick jag världens elakaste blick mot mig Då förstod jag att något var fel och jag började genast prova mig fram vilken mikregel det var. Då var det nervöst. Man fick vara på helspänn varje sekund för att följa musiken och dra i reglarna. Jag är glad för att det aldrig blev en andra gång. Men, jag kan i alla fall säga: Been there, done that. Det gav i alla fall den erfarenheten att den som står bakom rattarna påverkar resultatet ganska mycket. Genom att ändra reglarna vid ett framförande av ett storband så ändrar man hela soundet och även musiken. Visst, de spelar, men nivån på de enskilda instrumenten sätter teknikern. De mikar som inte för stunden spelades i skulle vridas ner och då instrumentalisten spelade igen så skulle mikens nivå åter ställas in. Därför var det så att nivåerna ändrades kontinuerligt då musikerna spelade eller ej.
Taktfast var det i alla fall och väldigt kollektivt. Han hade en oerhört skicklig pianist kommer jag just ihåg. Claes Jansson var i alla fall glad och han kom fram och tröstade och tackade efter konserten som varade i 2 timmar. Då darrade man som ett asplöv.
MvH Peter
Det var ett exempel på lite modernare Kollektief. Ofta var det totalimprovisation samtidigt i hela kollektivet. Men det var drag under galoscherna.
En annan grupp som spelar i denna typ av genre är Art Ensemble of Chicago med Roscoe Mitchell. Musik ända ut i fingerspetsarna.
Avslutningsvis får Roscoe Mitchell spela NONAAH solo. Jag har stycket på CD. Då är det i form av en trio och över 11 minuter lång. Mark Levinson himself är inspelningstekniker på CDn.
Mvh Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
Musik är ett potentiell kommunikationssätt av ett budskap. Ofta känslomässigt men ibland tekniskt/intelektuellt typ tolvtonsmusik. Målgruppen är ofta någon annan men ibland jag själv. Sång och tal likaså.
JM
Annihilerar antimateria. Beauty is in the Brain of the Listener. We are standing on the shoulders of giants. "Kill your Darlings" => Scientific Progress.
petersteindl skrev:Är fri improvisation inom exempelvis jazz att betraktas som musik?
Känner inte alls till generen, så jag var tvungen att snoka lite på youtube. Det jag hittade lite quick 'n' dirty påmindre om Einstürzende Neubautens tidiga grejjor, men inte alls lika bra. Så, ja det var musik jag fann, en br var den fan inte.
Jag råder alla att lyssna på alla videos nedan. Mats Gustafsson & Paul Lovens är ganska häftigt.
Charlie Parker var en stor improvisatör på sin tid. Ornette Coleman oxh Archie Shepp likaså. Trumsolon brukar räknas dit. Det man spelar för stunden är något som aldrig kommer upprepas. Fri improvisation kan spelas in och notsättas och spelas åter, men någon improvisation blir det därmed inte. Det som är på videon tillhör det snällare slaget. man improviserar över ett redan givet tema. Men man behöver inget tema. [...] Mvh Peter
Enligt ett musikhistoriskt verk, som jag läste för många år sedan, var det "Bird" som uppfann bebop. Efter en längre bortavaro, då de flesta trodde att Bird var antingen död eller låg utslagen någonstans, uppenbarade han sig med bebop. Han hade även precisa anvisningar för hur kompet skulle spela för att stötta improvisatören. Ingen dålig prestation av någon, som de flesta trodde var förlorad till knarket... Han utvecklade sedan spelstilen tillsammans med bl.a Dizzy Gillespie och Max Roach.
En av de första som anammade bebop var för övrigt "vår" klarinettist Åke "Stan" Hasselgård. Tyvärr dog han ju i en bilolycka, just när han hade blivit "berömd" i USA.
Tack för länkarna! Skall lyssna igenom dem vid något senare tillfälle.
Antropomorfiera mera! Det är skönt att kunna tekniken. — TfA. Medlem av ABC-klubben, http://www.abc.se
Då var jag spak, det kan jag säga. Det var bara att göra mitt bästa. De fick visa mig vilka reglar jag skulle sköta. Det var kanske 16 kanaler med mikar till PA-anläggningen. Jag hade aldrig hört deras musik och jag hade ingen erfarenhet av att mixa musik. Nåväl, kvällen kom och de började träna in sig och jag fick göra mitt bästa och haka på. 
och ingen ersättare fanns att uppbringa. Det var stor kalabalik. Fanns det ingen så var det ju bara att ställa in konserten. Så, Wille och Claes slängde dit mig på den platsen 
