jansch skrev:goat76 skrev:matssvensson skrev:Med oförvanskat tänker jag på förstärkare som klarar F/E-test utan anmärkning. Egentligen utvidgat till hela återgivningskedjan men det känns som en avlägsen utopi och går utanför trådämnet.
Sen är det som sagt långtifrån alla som är ute efter detta, utan det är den samlade subjektiva upplevelsen som sätter nöjdhetsfaktorn. Några av mina starkaste ljudminnen kommer från anläggningar som gissningsvis varit långt ifrån oförvanskande.
Hur det ur ett tekniskt perspektiv är aningen ”förvanskat” eller ”oförvanskat” är väl egentligen inte så viktigt så länge din slutgiltiga upplevelse är bättre. I de fallen du säger att du lyssnat på ett ljudsystem som gissningsvis varit långt ifrån oförvanskade, har själva upplevelsen känts mer korrekt ur en musik-realistisk vy, eller har det upplevts att det finns någon form av förvanskning i det du hört?
Det här tycker jag är en intressant fråga, för ur ett återgivningsperspektiv borde det inte spela någon roll ifall det tekniskt sett finns en ”förvanskning” så länge musiken upplevs mer korrekt ljudande.
Dina ordval är intressanta, jag menar inget negativt med det utan håller egentligen med dej.
Det finns dock en tydlig mental spärr för produkter som medvetet tillför "förvanskning" och dessutom då marknadsförs som "förvanskare" inom audiofilvärlden.
Här ser man en stor skillnad mellan musiker och audiofiler. En elgitarrist eller elbasist köper pedaler och digitala manicker med specifika förvrängningar vilket inte en audiofil gör trots att det vore det billigaste/optimalaste sättet att uppnå den önskade förvrängningen. T.ex "rörljud" kostar i i princip ingenting som elektronisk krets (ok då, några 100-lappar i konsumentled) och dessutom då med potentiometer eller on/off så man kan välja lagom "kryddning".
En "luftighetsfunktion"/stereobreddfunktion är en annan numer billig kretslösning som ofta finns i ljudlimpor till tv och i nyare bilar. Funktionen brukar ha ganska fantasifulla namn. En sådan funktion ser man aldrig i en 100.000:- förstärkare.
Däremot är tonkontroller helt ok då det motiveras med brister i rumsakustik och fonogram.
På musikskapande-sidan finns det ofta önskan att finna eller återskapa ett visst "sound", det kan vara en helt unik ide men kanske oftare en strävan att uppnå någon annan musikers instrumentala sound. För musikern som skapar musiken finns det ju inga gränser för hur vridet ljudet än må låta eftersom det ofrånkomligen kommer vara "originalet" oavsett hur det låter.
För att det soundet sedan ska låta rätt vid den slutgiltiga återgivningen i ett ljudsystem så vill nog många tänka att den enda rätta vägen ändå måste vara en fullständigt neutralt återgivning, men är det så enkelt och är det en garanti för att kommer gilla det man hör?
Det man glömmer bort eller kanske inte har särskilt god insyn i (som vanlig musik-konument) är hur ofantligt komplext det är att få till en inspelning där målet kanske har varit att försöka fånga ursprunsljuden av ett flertal instrument i en musikalisk konstellation. Det är enormt många bitar som ska falla på plats för ett lyckat slutresultat, och tiden det tar att få ihop alla detaljer till en fungerande helhet kommer nästan ofrånkommligen göra att helhetens ljudmässiga balans kommer förändras från hur den ursprungliga helheten faktiskt lät där i inspelningslokalen, detta utan att personen som mixar det hela ens behöver märka hur skevt det slutgiltingen låter.
Och även om många studiorum där slutmixen görs kan anses vara neutrala så låter de nog sinsemellan ändå väldigt olika, vilket även det till stor del kommer "färga" hur slutresultatet kommer låta.
Med tanke på ovanstående stora variabler för hur olika musikinspelningar låter så kan man ändå fråga sig:
- Vad gör en liten extra färgning för ont ifall den får det mesta av all den musik man lyssnar på att låta aningen mer naturlig i ens egna öron? "Färgning" är ett dåligt klingande ord bland audiofiler och många menar att en sådan ofrånkommligen kommer skapa någon slags "sameness" för all musik man lyssnar på, men behöver det verkligen alltid uppfattas så eller finns det kanske en möjlighet att man kan föredra en relativt liten färgning som trots sin litenhet ändå ger musiken det där lilla extra skimmret, en liten gnutta extra krydda som gör att ljudet upplevs lite mer levande och bidrar till en ökad realism, trots att det rör sig om en färgning men utan att totalt överskölja allt i en uppenbar känsla av sameness.
Jag tror nog att fönstret för vad som kan klassas som ett "neutralt" ljudsystem är ganska brett med tanke på hur stort spannet är för hur olika diverse musikproduktioner faktiskt låter, och jag tror att detta spann tillåter relativt stora avvikelser innan allt ljud får en tydlig "sameness".
