Korrekt återgivning - vad är det egentligen?

[DTH]

Med andra ord, vad är korrekt återgivning? 1.) Att återge det som faktiskt finns på fonogrammet, eller 2.) Att återge det som skaparen av fonogrammet tror finns på fonogrammet.

Det måste vara alternativ 1. "Att återge det som faktiskt finns på fonogrammet".

Alternativ 2 faller på sin egen orimlighet (tycker jag). I de allra flesta fall (för normallyssnaren=samtliga) är det fullständigt omöjligt att veta vad skaparen av fonogrammet trodde. Eftersom det dessutom inte finns en absolut standard för musikinspelning, så kan detta skilja sig åt beroende på vem som är skaparen - även om själva fonogrammen låter helt identiska!

Äntligen någon som reagerar på trådfrågan!

Naturligtvis är Alternativ 2 i praktiken orimligt och omöjligt. Den (för mig) intressanta frågeställningen var vad som teoretiskt/filosofiskt är korrekt återgivning.

Då skaparna av 95 procent av fonongrammen tror sig ha skapat något annat (map ljudet) än det som faktiskt kommer att återges vid en ofärgande återgivning blir ju Alt 1 i praktiken färgande utifrån perspektivet att det är skaparens upplevelse som skall återges.

I praktiken må det vara vettigare att färga genom ofärgning än genom en godtycklig ytterligare färgning, men "korrekt" blir väl inte Alternativ 1? Bara förmodligen i genomsnitt mindre inkorrekt...

(Sen är det förstås skillnad på färgning i form av en ojämn tonkurva och färgning genom distorsion, klippande slutsteg, brus, osv.)

Mvh

[MichaelG]

I praktiken må det vara vettigare att färga genom ofärgning än genom en godtycklig ytterligare färgning, men "korrekt" blir väl inte Alternativ 1? Bara förmodligen i genomsnitt mindre inkorrekt...

Det beror på hur man definierar "korrekt återgivning". Vad är det som skall återges korrekt? Är det det inspelade fonogrammet som skall återges så odistorderat som möjligt? (=alt 1) Eller är det producentens avsikter som skall återges så troget som möjligt? (=alt 2).

Bägge synsätten har förekommit på forumet, men eftersom det endast är alt. 1 som över huvud taget är inom möjligheternas ram att ens komma i närheten av, så tycker jag att alt. 2 endast har ett kuriosavärde.

Men om man vill lyssna på fonogrammet så som producenten avsåg att det skulle låta, så är det inte alls säkert att en ofärgad återgivningskedja blir det rätta.

Då blir det som du säger "Bara förmodligen i genomsnitt mindre inkorrekt...".

Hälsn. Michael

[subjektivisten]

Korrekt återgivning - vad är det egentligen?

Detta (ofullständigt citerade) berör ett filosfiskt problem som ofta sysselsätter mig:

Tekniskt kan man definiera den perfekta, ofärgande återgivningskedjan som återskapar, förstärker och återger fonogrammets innehåll utan förvanskning. I praktiken kan man också komma väldigt nära denna perfektion. Alltså, man kan återge fonogrammet såsom det är skapat, MEN (om ovanstående citat är korrekta) inte såsom skaparen av fonogrammet upplevt att han skapat det...

Med andra ord, vad är korrekt återgivning? 1.) Att återge det som faktiskt finns på fonogrammet, eller 2.) Att återge det som skaparen av fonogrammet tror finns på fonogrammet.

Om skaparens skapelse nu återges annorlunda än han tänkt sig så har den ofärgande anläggningen ju faktiskt färgat utifrån perspektivet att det är skaparen som definierar vad som är rätt och att återgivningskedjans roll är att återge detta så perfekt som möjligt.

Detta har jag tagit upp så många gånger innan. För som jag sagt innan, om man "tror" man har en någolunda ofärgad anläggning, men spelar skivor som är "färgade" av en mastringskille, vad är då rätt?
Du kan köpa flera 10-tals The Wall som låter olika. Så vad är då rätt?

Insåg detta för ett par år sedan och är helt inne på att låter det bra hos mig så är det bra. Sedan kan vissa sitta och påstå om deras ofärgade saker när det dom spelar upp är långt ifrån ofärgat.

[Harryup]

Några av er måste ha varit på en Linn demo för 20 år sedan, då man fick ta ställning till vad som var viktigast. Att instrumentklangerna lät riktigt men det gick inte att höra melodistämmor, eller att det var en aning vasst och hårt ljud (särskilt med Basic pu'n *ryser*) men man hörde att varje instrument spelade olika toner. Vad hade man att välja mellan;
1. man hörde inte vad instrumenten spelade för toner men det lät klangmässigt ok eller
2. man hörde en melodislinga och man kunde stampa takten men det lät tonalt fel.
Sa man att man ville ha både och så fick man bassning. Man hade bara dessa 2 alternativ att välja på och kompositören har skrivit en melodislinga, inte en massa ljud i oordning. Det såldes ganska många Linnar på det.

[Nattlorden]

Du kan köpa flera 10-tals The Wall som låter olika. Så vad är då rätt?

Samtliga av dem uppspelat utan att förändra dem är rätt. Väljer man ut en av dem och bygger en färgad anläggning för att "fixa till" just den inspelningen, så blir ju alla den andra bara än konstigare.

[DTH]

Du kan köpa flera 10-tals The Wall som låter olika. Så vad är då rätt?

Samtliga av dem uppspelat utan att förändra dem är rätt. Väljer man ut en av dem och bygger en färgad anläggning för att "fixa till" just den inspelningen, så blir ju alla den andra bara än konstigare.

Om mastringsteknikern godtyckligt fixat utan skaparens inblandning är är dessa alster inte "rätta" till att börja med. På sin höjd kan man säga att den ofärgande anläggningen inte tillför ytterligare fel och därför förmodligen leder till en något bättre återgivning än en kedja som lägger till ytterligare fel. I ett enskilt fall är det förstås teoretiskt möjligt att en färgande kedja subtraherar bort vissa mastringsfel på ett sätt som leder till en återgivning "närmare" ursprungsavsikten. Oddsen är dock ganska dåliga...

Korrekthetsfrågan i tråden var av mer filosofisk karaktär men den pekar på ett praktiskt problem:

Det finns ingen standard för kontrollrumsljud (än mindre en standard för mastringsljud) vilket i praktiken leder till att de flesta (95 procent enl IÖ som säkert vet) studios är färgade. Resultatet blir att en ofärgande anläggning nästan aldrig kommer att återge det som skaparen tror sig ha skapat.

Mao, nästan alla fonogram är färgade (pga dåliga kontrollrum) och dessutom direkt dåliga (pga kompression och annan skit i mastringen).

Storleksordningen på de fel som tillförs i den typiska fonogramproduktionen är mångfalt större (i min uppfattning) än skillnaderna mellan hyfsade anläggningar.

Jag tillhör själv fraktionen som anser att en anläggning inte skall färga, men frågar mig ofta hur viktigt det egentligen är. Känns lite som att noggrannt diska kristallglasen i förhoppningen att avloppsvatten skall smaka Ramlösa. Ett skitigt glas gör inget bättre, men spelar det verkligen någon större roll...?

För mig är hembion räddningen som tillåter lite ljudprylsfascination utan alltför stor inre konflikt. Här finns det åtminstone normer och standarder i produktionsledet.

Mvh

[MichaelG]

DTH,

I princip håller jag med om ditt resonemang, men även om 95% av världens studior är färgade, så är de inte så färgade att analogin om avloppsvatten i dricksglas blir rimlig i mer än enstaka fall (vilket jag inte heller tror att du menar ).

Jag tror nog - liksom du - att smärre klangliga variationer mellan olika anläggningar spelar mindre roll. Det leder kanske bara till att vissa skivor låter litet bättre och andra litet mindre bra. Men om klangfelen är så stora (vilket jag upplever att det i praktiken är många gånger) så att man upplever pucklar eller hängmattor generellt, så kommer man att störa sig rejält på detta så småningom (om man inte gör det direkt!). En "neutral" klang (inom vissa gränser) kanske inte alltid låter "häftigast". Men man tröttnar aldrig på den!

Men transparens är ju också mer än klangtrogenhet. Komprimering, distorsionsprodukter, etc kan ju tillföra otrevlighet till vilket fonogram som helst oavsett mixning.

Hälsn. Michael

[xeizo]

Jag håller i princip med DTH, överdriven hifi-hysteri är meningslös så länge det inte finns en stenhård standard för hur skivor skall spelas in.

Men å andra sidan retar jag mig inte så mycket på att det jag lyssnar på är färgat på diverse sätt, det enda jag bryr mig om är att viss musik låter subjektivt bra i den anläggning jag avlyssnar den på.

För att uppnå den saken på dom flesta åtminstone hyggligt inspelade skivor är det inte i första hand ofärgat ljud i ljudanläggningen som behövs, det som behövs är låg distorsion, lågt brus, låg nivå på akustiska resonanser och utsträckt frekvensgång. Så att att man åtminstone hör vad som finns på skivan, ofärgat eller inte.

Annars skulle man behöva ha en anläggning för varje studio som spelar in skivor, en Abbey Road-anläggning, en Tambourine-anläggning, en genomsnittlig NS-10-anläggning osv vilket blir lite löjligt även om det låter som funktioner som en hemmabio-DSP skulle kunna klara av.

Nej, rent och klart så är jag nöjd, mycket större krav än så ställer inte jag. Sen får man helt enkelt hoppas att ljudteknikern har gjort ett bra jobb, vilket ofta är fallet eftersom det som tur är finns en hel del skivor som låter riktigt bra i alla anläggningar av bra genomsnittlig kvalitet. Dom skivor som låter mindre bra får man helt enklet svälja, om musiken på dom är tillräckligt bra för att överrida ljudkvaliteten. Typ som en bra bootleg

[MichaelG]

För som jag sagt innan, om man "tror" man har en någolunda ofärgad anläggning, men spelar skivor som är "färgade" av en mastringskille, vad är då rätt?
Du kan köpa flera 10-tals The Wall som låter olika. Så vad är då rätt?

Insåg detta för ett par år sedan och är helt inne på att låter det bra hos mig så är det bra. Sedan kan vissa sitta och påstå om deras ofärgade saker när det dom spelar upp är långt ifrån ofärgat.

Din inställning att det som låter bra hos dig är bra (=rätt för dig) ställer jag upp på till 100%! Personligen har jag svårt att se hur man (av prinipiella eller andra skäl) kan föredra något annat än det man tycker låter bra.

Däremot tror jag (och detta har ju varit uppe förr i díverse trådar) att det är svårt att i praktiken kompensera fel i inspelning/mastring med motsvarande inverterade fel i anläggningen. Och med fel avser jag då avvikelser från det helt neutrala/transparenta.

Detta kanske skulle vara möjligt med enstaka skivor. Eller kanske med skivor från vissa studior. Men för en (som jag) allätare som lyssnar på musik från flera olika sekler och på inspelningar från hela världen, så blir nog en neutral anläggning det som i genomsnitt blir bäst.

Jag skriver "nog" för att jag vet egentligen inte detta! För jag har - liksom du - också bara valt anläggning utifrån att jag skall trivas med den.

Jag har haft (tydligt) färgande komponenter, men de har succesivt fallit bort även om de fått vissa fonogram att låta "fräckt". Framförallt är det många akustiska inspelningar som hjälpt mig att få upp öronen för att återgivningen skall vara så neutral som möjligt. Och faktiskt har alla (nästan) skivor vunnit på detta.


Hälsn. Michael

[Bill50x]

Några av er måste ha varit på en Linn demo för 20 år sedan, då man fick ta ställning till vad som var viktigast. Att instrumentklangerna lät riktigt men det gick inte att höra melodistämmor, eller att det var en aning vasst och hårt ljud (särskilt med Basic pu'n *ryser*) men man hörde att varje instrument spelade olika toner. Vad hade man att välja mellan;
1. man hörde inte vad instrumenten spelade för toner men det lät klangmässigt ok eller
2. man hörde en melodislinga och man kunde stampa takten men det lät tonalt fel.
Sa man att man ville ha både och så fick man bassning. Man hade bara dessa 2 alternativ att välja på och kompositören har skrivit en melodislinga, inte en massa ljud i oordning. Det såldes ganska många Linnar på det.

Jadå, jag har varit på ett antal Linn-demo. Det är bland annat därför som jag inte tycker att man bara ska lyssna på klanger och "ljud" utan också på harmonier, rytm, "spelglädje" och så vidare. Vad för nytta är en rak frekvensgång (nu är jag där igen... ) om musiken är kaos?

Att jag inte köpt Linn-konceptet fullt ut beror bland annat på att hur mycket det än svänger, hur kul det än är, kasst ljud med distad diskant (Basic javisst, men även Kan högtalare och diverse andra grejor) är för mig väldigt enerverande.

/ B

[Harryup]

Japp, Bill håller med till 100%.
Har en LP12:a själv men där slutar intresset. Tinn Kan var jäkligt plågsam. Men dom har en poäng i sitt argumenterande som jag saknar i mångas argumentering. Men för att förstå till fullo bör man nog ha varit med på en demo. Spelglädje är ju lite svår att mäta i siffror. Just därför har jag lite svårt med alltför vackert spelande lite trötta högtalare.

[xeizo]

Det är väl ofta roligare att vara på en demo, än att sitta ensam hemma och lyssna ...

Undrar om det inte var just det Linn-rörelsen "upptäckte"


Det kan låta "musikaliskt" om ett par skramliga datorhögtalare, om man håller sig till att digga musiken.

Men för att uppnå den där nästan religiösa hifi-upplevelsen när sångare och instrument osynliga står utmejslade och andandes i luften framför en, krävs det en rejält kompetent anläggning med utsträckt ljudbild och mycket låg förvrängning både elektriskt och akustiskt i alla register.

Inte några små träkartonger på spikar och ett antal nördar som vildsint står och stampar takten

[Bill50x]

Japp, Bill håller med till 100%.
Har en LP12:a själv men där slutar intresset. Tinn Kan var jäkligt plågsam. Men dom har en poäng i sitt argumenterande som jag saknar i mångas argumentering. Men för att förstå till fullo bör man nog ha varit med på en demo. Spelglädje är ju lite svår att mäta i siffror. Just därför har jag lite svårt med alltför vackert spelande lite trötta högtalare.

Även jag har en fullt bestyckad LP12:a och precis som du, det är allt i Linn-väg.

Jag har lyssnat på många vackert ljudande anläggningar, många gånger i miljonklassen, som efter en stunds lyssnande bara blir som en stor gäspning. Det är därför jag ibland är lite tvär och motstånds-Olle här på forumet när det enbart fokuseras på frekvensgång och kanske lite dist också. Sedan gnäller man över lite knaster från en LP och tror att det naturliga ljudet beror på distorsionen i mediet.

För drygt två år sedan jämförde jag min gamla Lingo styrelektronik till LP12:an med den nya. Skillnaden i ljud var noll, men det var lättare att följa basgången och rytmen med den nya. Så här i efterhand kan jag väl erkänna att jag skulle kunna leva lyckligt även med den gamla enheten, men skillnaden är ändå klart märkbar.

/ B

[Harryup]

J
För drygt två år sedan jämförde jag min gamla Lingo styrelektronik till LP12:an med den nya. Skillnaden i ljud var noll, men det var lättare att följa basgången och rytmen med den nya. Så här i efterhand kan jag väl erkänna att jag skulle kunna leva lyckligt även med den gamla enheten, men skillnaden är ändå klart märkbar.
/ B

Fullständigt onödig upplysning för oss ägare av den äldre Lingon. Håll dig till topicen !

[postpunk]

Intressant, berätta gärna mer inofficiela historier om Linn
Jag hade Kolektor, LK100, Tukan och en LP12 med ittok/k18/cirkus/valhalla. Det där ljudfilosofi flummet satte jag mig aldrig in i.

Linn gör färgade burkar med flit? Inte konstigt då att man fick uppgraderingsångest*100 när man satt med sådant.

Sedan vill jag veta av någon som inte gillar Linn LP12, vad det är denne inte gillar. Vad har LP12 för ljudande fel?

Edit: Själv blev jag aldrig nöjd med pianokonserter, t.ex. Men jag vet ju inte om det går att bli nöjd med piano på någon vinylspelare. Det bästa jag haft var Linnen.

[PerStromgren]

Sedan vill jag veta av någon som inte gillar Linn LP12, vad det är denne inte gillar. Vad har LP12 för ljudande fel?

Edit: Själv blev jag aldrig nöjd med pianokonserter, t.ex. Men jag vet ju inte om det går att bli nöjd med piano på någon vinylspelare. Det bästa jag haft var Linnen.

Jag har ingen åsikt om LP12 själv, men de som har det säger ofta att konstruktionen är illa utförd, vilket bland annat gör den instabil och mycket svår att justera in.

(OT: Jag har sedan länge själv givit upp att spela pianomusik på vinyl, för mig var CD.n en befrielse.)

[Bill50x]

Jag har ingen åsikt om LP12 själv, men de som har det säger ofta att konstruktionen är illa utförd, vilket bland annat gör den instabil och mycket svår att justera in.

Illa utförd tycker jag inte den är, men den kräver sin man om man vill få ut max. I själva verket (!) tycker jag att kvalitén är mycket hög numera och tex deras tonarmar är underbara små arbeten.

Däremot vet jag inte om epitetet "prisvärd" gäller längre, det gjorde det förr. Förr fick man dubbla priset på en LP12:a för att hitta något signifikant bättre, nu med en prislapp på över 100 tusen för toppmodellen inklusive pickupförstärkare tycker jag nog snarast att den är dyr. En rega-spelare med annan tredjeparts motorstyrning och en bra pickup för kanske totalt 15-20 tusen kan låta väldigt bra den också.

/ B

[Bill50x]

J
För drygt två år sedan jämförde jag min gamla Lingo styrelektronik till LP12:an med den nya. Skillnaden i ljud var noll, men det var lättare att följa basgången och rytmen med den nya. Så här i efterhand kan jag väl erkänna att jag skulle kunna leva lyckligt även med den gamla enheten, men skillnaden är ändå klart märkbar.
/ B

Fullständigt onödig upplysning för oss ägare av den äldre Lingon. Håll dig till topicen !

Jamen, jag skrev ju att man kan leva lycklig med den gamla Lingon

/ B

[xeizo]

Inte för att jag har ägt någon LP-12, men vad jag har fått för mig var det väl knappast något fel eller missfärgning i ljudet på just den skivspelaren. Tvärtom. Enligt vad jag har läst om Linns historia så var ju själva finessen med just LP-12 att den hade sådan synnerligen hög precision i lager/motor/drivning samt en tung och välbalanserad tallrik.

Synnerligen sund designfilosfi mao, enligt kontruktören själv var det därför spelarna blev populära. Andra vanliga drivverk på den tiden var helt enkelt inte lika välgjorda.

Det där med välljudande färgning måste ha kommit någonstans senare på vägen, långt efter att Linns skivspelare hade börjat sälja bra.

Kan det ha haft att göra med att man tog fram små egentillverkade högtalare? Då måste man på något sätt förklara varför dessa små relativt dyra högtalare lät bättre än andra fullregisterhögtalare.

Sen det där med pickuper, Linn Basik var ju Audio Technicas billigaste pickup som man sålde med egen branding till ett mycket högre pris. Sånt ger ju vinst såklart, liksom att tillverka högtalare som är billiga att framställa men ändå säljs till ett relativt högt pris. Och så kanske man ville fokusera på LP-12:s styrka genom att visa att det inte krävdes så "avancerad" kringutrustning till den?

Hursomhelst, digitalåldern måste kommit ifatt även Linn och dom har ju gått vidare till att tillverkare/branda mer och mer avancerad och dyrare och dyrare elektronik. Det är dock rätt mycket svårare att påvisa någon "stampa takten" effekt i digital ljudutrustning, så jag gissar att man har fått göra som alla andra och nöja sig med att göra reklam för en särdeles hög kvalitet.

Eller är det en värld som jag har missat? Då får gärna någon mer insatt upplysa mig

[Bill50x]

Hursomhelst, digitalåldern måste kommit ifatt även Linn och dom har ju gått vidare till att tillverkare/branda mer och mer avancerad och dyrare och dyrare elektronik. Det är dock rätt mycket svårare att påvisa någon "stampa takten" effekt i digital ljudutrustning, så jag gissar att man har fått göra som alla andra och nöja sig med att göra reklam för en särdeles hög kvalitet.

Nejdå, det stampas takten som aldrig förr hos Linn Även ettor och nollor kan komma i otakt - hahaha!

Skämt åsido, Linns djupaste kritik när digitala apparater (läs cd-spelare) dök upp var just den bristande rytmen. Enkelt uttryckt "helt plötsligt tog takten slut". Och det tog ganska lång tid innan den första cd-spelaren från Linn dök upp. Då hade man i ett par års tid först lekt hemma och gjort inspelningar med digital teknik.

/ B

[paa]

Studio Blue hävdar:

De två viktigaste faktorerna som gör att olika musikinstrument (och andra ljudkällor) låter som de gör är övertonsspektra och transienter (styrkevariationer). Särskilt under själva attacken, som vanligen utgörs av en transient med stor dynamik, brukar det finnas ett stort antal övertoner som sträcker sig högt i frekvens. Under denna attack, som utgör en ringa del av ljudets utsträckning i tiden, finns den viktigaste informationen vi människor fokuserar på då vi lyssnar.
Vid varje ögonblick av attackens amplitudvariationer ändrar sig vanligen frekvensspektret. För att kunna spela in och spela upp detta förlopp räcker det inte med att utrustningen är statiskt linjär och har rak tonkurva vid några olika mätnivåer. Det krävs dessutom att den är helt oberoende av tidsrelationer och amplitudvariationer så att hur snabba förlopp som helst kan kodas oberoende av såväl frekvenssammansättning som hur frekvenssammansättningen varierar i tiden. Därmed måste den även vara faskorrekt.

Samtidigt hävdar IÖ att fasvridning inte ger några "subjektiva kvalitetsförsämringar"

Man vet ju inte vad man skall tro?

[Bill50x]

Studio Blue hävdar:

De två viktigaste faktorerna som gör att olika musikinstrument (och andra ljudkällor) låter som de gör är övertonsspektra och transienter (styrkevariationer). Särskilt under själva attacken, som vanligen utgörs av en transient med stor dynamik, brukar det finnas ett stort antal övertoner som sträcker sig högt i frekvens. Under denna attack, som utgör en ringa del av ljudets utsträckning i tiden, finns den viktigaste informationen vi människor fokuserar på då vi lyssnar.
Vid varje ögonblick av attackens amplitudvariationer ändrar sig vanligen frekvensspektret. För att kunna spela in och spela upp detta förlopp räcker det inte med att utrustningen är statiskt linjär och har rak tonkurva vid några olika mätnivåer. Det krävs dessutom att den är helt oberoende av tidsrelationer och amplitudvariationer så att hur snabba förlopp som helst kan kodas oberoende av såväl frekvenssammansättning som hur frekvenssammansättningen varierar i tiden. Därmed måste den även vara faskorrekt.

Samtidigt hävdar IÖ att fasvridning inte ger några "subjektiva kvalitetsförsämringar"

Man vet ju inte vad man skall tro?

Man ska tro på sina öron. Det är dom som används vid musiklyssning. En helt annan sak är det om man ska konstruera/bygga utrustning, då behöver man säkrare och framför allt snabbare metoder och som inte varierar efter dagsformen och vad man gjorde kvällen innan

Slutavgörandet måste dock bli öronen igen, för även om mätdata visar bättre värden, låter det sämre ("mindre riktigt") får man inte tro att det sämre är det bättre. Det är bara att mäta vidare tills man hittat orsaken till försämringen. Men det är en helt annan diskussion.

Lita på öronen.

/ B

[Nattlorden]

Samtidigt hävdar IÖ att fasvridning inte ger några "subjektiva kvalitetsförsämringar"

Man vet ju inte vad man skall tro?

Enkelt... fram tills man lärt sig så mycket så man ens kan ha en uppfattning i frågan så man kan verifiera eller gå i motbevis, så är det bara att tro på IÖ. Hade han upptäckt sådana försämringar så hade hans högtalare varit excellenta på den punkten också (vilket de kanske(/förmodligen?) är ändå?).

[Harryup]

Jösses.
IÖ är duktig helt klart. Men måste jag skaffa en högre utbildning innan jag får ogilla 668:an?

[matså]

Jösses.
IÖ är duktig helt klart. Men måste jag skaffa en högre utbildning innan jag får ogilla 668:an?

Gillar man inte apparaten så gillar man inte den. Det är ju den som lyssnar som bedömmer om den personen tycker det är bra, dens öron. Det är tex inte IÖ öron eller mats öron som bestämmer det, om det är Harry som skall ha apparaten.

[Magnuz]

Men måste jag skaffa en högre utbildning innan jag får ogilla 668:an?

Givetvis inte. Man måste väl få gilla eller ogilla vad man vill. Vill du däremot motbevisa påståendet att 668:an är en god återgivare bör du nog ha någon form av argument. Att konstatera att du ogillar den räcker liksom inte, eftersom det inte har någonting med saken att göra.

[lasselite]

Jadå, jag har varit på ett antal Linn-demo. Det är bland annat därför som jag inte tycker att man bara ska lyssna på klanger och "ljud" utan också på harmonier, rytm, "spelglädje" och så vidare. Vad för nytta är en rak frekvensgång (nu är jag där igen... ) om musiken är kaos?

Vad menar du är motsatsförhållandet? Går det inte ha rak frekvensgång och tydligt separerade musiker?

Har man begränsade ekonomiska resyrser får man tyvärr ofta välja några egenskaper som man prioriterar (i mitt fall är det "släpp" jag hatar när det låter låda) och då kanske valet står mellan "okaos" och rak frekvensgång. Men med tanke på vad Linngrejer betingar för pengar, så verkar det inte vara fallet. Men jag har ofta fel.

[paa]

Vad menar du är motsatsförhållandet?

Studio Blue säger att faslinjärt är en förutsättning för bra ljud.
IÖ säger att det är bland det minst viktiga.

[lasselite]

Paa: jag måste missat sambandet mellan ditt och Billx inlägg. Men förklara gärna

[paa]

Paa: jag måste missat sambandet mellan ditt och Billx inlägg. Men förklara gärna

Har ingen förklaring, tror att scrollmusen tog ett hopp från högre upp på sidan och ner till frågan "Vad menar du är motsatsförhållandet"
Jag tyckte det var lite oredigt det mesta, men frågan om motsatsförhållande var ju lätt att svara på, typ.
Bättre lycka nästa gång, får jag väl önska mig.