Jag tänkte att i förbifarten innan andra inlägg kommer med lite bilder, passa på att kommentera ett nyhetsbrev från Carlssonplanet.
Nu är de gamla OA-51 i ursprungligt original Carlssonskick avdammade igen på planeten. Host, host, ähum, tydligen var alla efterföljande moddar inga höjdare. Undrar om det finns styrelsebeslut i ärendet?
Roligt är det i alla fall
Dock finns det några faktafel i det senaste nyhetsbrevet från planeten. Ganska häpnadsväckande sådana faktiskt. Det står bl a att Stig skulle ha investerat i Krell vid utvecklingsarbetet av 50 serien. Stig Carlsson har aldrig ägt någon Krell! Stig investerade heller inte i de Mark Levinson slutsteg som Wille Lilliehöök lånade ut till honom. Däremot, långt senare så köpte han Didrik de Geers slutsteg. Det var nog inte många av oss runt Stig som förstod detta slutstegsval, men så var det.
OA-51 kom 1982. Det står 1983 på Carlssonplaneten under Carlssonhögtalarnas historia men det är fel. Jag och Bengan sålde mer än 50 par OA-51
under hösten 1982 i ljudbutiken. På Carlssonplanetens beskrivning av OA-51 står det dock rätt d v s 1982, så det är inte så alvarligt.
Utvecklingsarbetet av de nya Carlssonhögtalarna tog fart efter 1978-9 och det var på OA-51 och trevägarna. Modifikationssatserna på OA-116 och OA-2212 gjorde Stig färdigt innan han överhuvudtaget började med de senare modellerna. Jag har skrivit detta tidigare.
På den tiden körde Stig med Nelson Pass bryggkopplade klass A slutsteg som Wilhelm Lilliehöök hade fixat fram till en låg peng från Nelson Pass himself. Det var efter att jag släpat dit mitt exemplar som Stig Carlsson slängde ut sin förfärliga Audio Research transistorhäck. Jag har nämnt detta tidigare i denna tråd och det har nog även stått att läsa om på planeten.
Vad gäller högtalarelementen i de gamla högtalarna är det så att Peerless KO 10DT hade hyfsat jämn kvalitet i produktionen. Peerless hade börjat med automation medans Scan Speak var handgjorda. Då Peerless gick ut med att elementet skulle utgå så var det en tråkig nyhet för Stig som han nämnde då jag var hos honom.
Nåväl, Peerless hade nog sina skäl. Jag har den uppfattningen att både Peerless och Vifa inte har låtit högtalarelement utgå ur sitt sortiment med mer än att de fått problem med leveranser av delar till högtalarelementen. Det kan vara membran som inte uppfyller specifikationen längre eller helt enkelt att verktyg har slitits ner.
Peerless ville lägga ner KO10 DT eftersom de inte kunde garantera fortsatt kvalitet på KO 10 DT som de själva påstod, men Stig hade ingen ersättare och det var många som använde elementet så det var ganska populärt så diskanten fanns kvar i några år till. Vifa kom så småningom fram med metalldomediskanten och den valde Stig för OA-50 och OA-52 som var de enda högtalarna i produktion vid det tillfället.
Vad gäller Scan-Speak basarna i ursprungs OA-51 så var kvalitén ytterst ojämn. vid det tillfället importerade jag DCM Time Window och jag besökte fabriken i USA. Där fick jag ta del av deras kvalitetskontroll av högtalarelement och jag förmedlade detta till Stig som införde denna kvalitetskontroll av sina basar. Man mätte helt enkelt basarna i olika riktningar och vände basen så den bästa riktningen var mot lyssnaren. Det var John Larsen som fick göra hundarbetet med alla mätningar
Det är alltså tvärt emot vad som står i nyhetsbrevet.
Åter till moddningarna av 50 serien:
Jag tror att jag tidigare har skrivit på faktiskt i annan tråd att jag personligen anser de flesta moddar på OA-50, OA-51 och OA-52 som ett dj-tyg vad gäller att kommunicera själva Carlssonljudet. Stig Carlsson ville uppnå vissa saker med sitt ljud och därför blev hans högtalare som de blev. Det mesta här i världen är kompromisser och man kan kompromissa på olika sätt d v s prioritera olika. Man helt enkel prioriterar det man värderar mest. I flertalet av senare modifikationer d v s efter Stig Carlssons bortgång så har modifikationerna i mina öron inneburit en omprioritering av ljudet i Carlssonhögtalarna där själva Carlssonljudet har prioriterats ner. Det har i alla fall jag funnit olyckligt. Jag får gratulera SSC och planeten att de äntligen har funnit tillbaks till Carlssonljudet och insett sina misstag under resans gång som har att göra med ändamålet att bevara och vidareutveckla Stig Carlssons ideér
Själv anser jag att Carlssonljudet är Stigs enskilt största livsprestation att bevara och vidareutveckla.
Vad gäller Naqrefs modifikationer av 50 serien har jag ingen uppfattning eftersom jag egentligen inte har hört dessa under för mig kontrollerade omständigheter.
Just nu är det ett par OA-116 som står på tur hos Naq
Det är ett par som jag har bidragit med som en vän till mig äger och som jag efter millenniumskiftet moddat med INO B67? Tror jag elementet heter samt CT62 diskanter som Ingvar då rekommenderade och som var förträffliga och är det fortfarande men dess saga verkar slut.
Nu blir det ett par OA-116 med 8 tummare med aluminiumkon i basen och Bremens 5 ½ tummare i mellanregistret och CT 62 i diskanten.
MEN, hör och häpna, jag var nere hos Naq och jag ville lyssna på Stigs originalpatent av OA-116. Öh, vad menas?
Originalpatentet var nämligen annorlunda vad gäller placering av diskantelement på OA-116 än de senare patenten som lämnades in utrikes. Jag har aldrig tidigare observerat detta och Stig har aldrig nämnt detta och mig veterligen har ingen annan observerat detta. Jag såg det för ett halvår sedan
och häpnade och blev naturligtvis väldigt nyfiken.
Som sagt, jag är väldigt nyfiken av mig. Hur låter detta?
Så, hela vitsen med att låta Naq göra modden är för att jag vill prova denna version med diskanterna riktade såsom originalpatentet föreskriver. Det sitter alltså 4 st diskanter på bågen för direktljud och 2 st för reflekterat ljud i originalpatentet. Man vänder sonika en diskant. That’s it. Nåväl, det finns en liten hake och det är impedansen i de olika diskanterna.
Det var med stor glädje som jag kunde lyssna på OA-116 med de nya högtalarelementen och det var renare och klarare och mindre färgat och allt som man får med moderna och bättre högtalarelement för en given konstruktion. Men en sak lät som det alltid har gjort som föranledde mig att då det begav sig byta ut mina OA-116 mot OA-2212, nämligen en frekvensolinjär diffusitet som jag aldrig riktigt gillade med OA-116. Det som jag kallar för rumslig förankring var olika i de olika frekvensregistren. Jag kommer att återkomma vad jag menar med rumslig förankring som skall vara på ett naturligt sätt.
Så, nu var det bara att fråga Naq efter mejsel och skruva loss diskanten för att kunna vända på den såsom Stigs originalpatent föreskriver. Äntligen, det stora ögonblicket som jag väntat på.
Sagt och gjort, och voilá, nu lät det för första gången såsom jag ville ha ljudet från OA-116. Min första tanke var; Stig, Stig, du skulle ha varit med här för det här är det bästa som jag hört någon Carlssonhögtalare. Carlssonljudet fanns där fast i modern tappning och renhet. Det finns lite kvar att göra för Naq angående filtret mellan bas och mellanregistret och det kommer snart att ske. Jag åker troligtvis ner till Kristianstad i nästa vecka och då hoppas jag på den sista touchen. Jag tror min kompis kommer att bli jättenöjd.
Ni kan följa händelseutvecklingen på
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... &list=full
Väl mött
PS
och såg en annons för ljudbutiken att bo bengtsson skulle dema lite audiotronic-högtalare, detta skulle ske den 8 april, hur gick det där och vilket år var det?
