Robyn mastrar i bilen

[subjektivisten]

Kan man inte göra dynamisk musik med instrument som är eller ännu hellre låter komprimerat? Kan man inte få det att LÅTA club men ändå behålla en vettig dynamik för t.ex. sång?

Grejen är att det låter bättre om trummorna mm också är dynamiska. Rent trams att det skulle låta bättre på klubb med hyperkomprimad dansmusik.

[phloam]

Men om man spelar lågkomprimerat material, på klubbnivå, så lär det ju inte dröja länge förrän öronen tar stryk? Och sen när är hifi-mässig ljudkvalitet ett måste när man dansar i klubbmiljö?

Skulle inte ett mer komprimerat material göra det möjligt att spela med skonsammare volym och att det ändå upplevs som lika högt (som folk vill ha det ute)?

Förr vräkte väl DJ's på med hög volym för att kanske få fet bas men sket i att andra ljud blev olidligt höga/transienta. Eller vad missar jag?

Sen kan man ju överföra samma tänk på andra miljöer, där folk vill ha fett ljud utan finlir, utan att apparater och volym sätter stopp?

[philip]

Hur många skivor är egentligen fyllda? Hur mycket extrakostnad skulle det vara att låta en extra uppsättning dynamiskt orörda spår ligga med som extraspår? I princip ingen - materialet finns oftast redan - de drar ingen kostnad att slutmastra - det bör vara samma pressningskostnad...
.

Det får inte plats på en CD. En CD är ca 70min lång.

Att inte artister släpper sina alster i dubbla utgåvor där en utgåva är "omastrad" beror på att artisten inte vill att det ska låta så. Det verkar många här ha svårt att förstå.

I dagens läge, där en skräckslagen skivindustri gör allt för att försöka göra pengar samtidigt som lerfötterna rämnar, är audiophilutgåvor en given produkt kan man tycka. Det kostar inget att ge ut dynamiskt oprocessade versioner digital eller helt enkelt gör dubbla utgåvor eller dubbelskivor.

Det har det inte gjort på flera år. Ändå ser vi, mig veterligen, inget exempel på detta, tror ni verkligen att skivbranschen är SÅ inkompetent att den inte skulle nyttja denna möjlighet?

Det är helt enkelt att artisten önskar detta sound. Tycka vad man vill.

Vill man / kan man inte respektera detta får man vända sig någon annan stans.

Har jag fel?

Finns det en icke-exploaterad marknad som bara väntar? Är det skivbolagen som TVINGAR på artisten ett ickeönskvärt ljudideal trots att det leder till ekonomisk katastrof för skivbolaget? Jag fattar inte hur ni tänker.

(om någon tänker svara på detta inlägg så blanda inte in remastringar tack, det är ett annat ämne som kräver en annan diskussion)

[Nattlorden]

Man borde bjuda in några artister att lyssna på sin skiva i en bra lyssning, rekommendera att de plockade med en pre-mastring master för jämförelse... och så ha någon annan välljudande platta gående när de dök upp... för att skillnaden skulle träffa målet helt.

Studio Blue vore kanske ett bra alternativ?

[Flint]

Finns det en icke-exploaterad marknad som bara väntar? Är det skivbolagen som TVINGAR på artisten ett ickeönskvärt ljudideal trots att det leder till ekonomisk katastrof för skivbolaget? Jag fattar inte hur ni tänker.

En rak motfråga.
Har alltid artisten full rätt gentemot skivbolaget att välja ljud- och mixningsfilosofi?

[Laila]

Man borde bjuda in några artister att lyssna på sin skiva i en bra lyssning, rekommendera att de plockade med en pre-mastring master för jämförelse... och så ha någon annan välljudande platta gående när de dök upp... för att skillnaden skulle träffa målet helt.

Studio Blue vore kanske ett bra alternativ?

Jo, men, när fick/har den "vanlige konsumenten"
en Sterio av Studio Blue:s kaliber ?

[Flint]

Man borde bjuda in några artister att lyssna på sin skiva i en bra lyssning, rekommendera att de plockade med en pre-mastring master för jämförelse... och så ha någon annan välljudande platta gående när de dök upp... för att skillnaden skulle träffa målet helt.

Studio Blue vore kanske ett bra alternativ?

Jo, men, när fick/har den "vanlige konsumenten"
en Sterio av Studio Blue:s kaliber ?

Det behöver inte konsumenten ha. Det viktiga är ju ideologin och kvaliteten på musiken/ljudet som studion släpper ifrån sig. Jag tror å andra sidan att det "vi" menar med hifi inte säljer lika bra som den komprimerade och medvetet distade smet som är trenden just nu. Låter nog för tunt och tamt i gemene öra.

[philip]

Finns det en icke-exploaterad marknad som bara väntar? Är det skivbolagen som TVINGAR på artisten ett ickeönskvärt ljudideal trots att det leder till ekonomisk katastrof för skivbolaget? Jag fattar inte hur ni tänker.

En rak motfråga.
Har alltid artisten full rätt gentemot skivbolaget att välja ljud- och mixningsfilosofi?

Nej. Det händer att bolagen lägger sig i. Men jag har aldrig varit med om en mix eller master som bolaget har lagt sig i där artisten blivit missnöjd.

Men det händer säkert ibland att artisten blir överkörd, dock inte så ofta som vissa vill ge sken av.

I 8 fall av 10 är det artisten som önskar högre och ljusare mix och master.

Annars är det andra inblandade, producenter och bolag.

Men det är inte så ofta det händer alls.


Nu är inte mina erfarenhet gällande för hela marknaden, inte på långa vägar. Men eftersom jag hänger på diverse mastringsforum så verkar det som att mina erfarenheter inte är helt annorlunda än många andras.

Jag tycker det verkar finnas en trend i artister som blir anklagade för söndermastrad musik i de flesta fall försvarar sin musik, inte ger ut en version till som indirekt skulle kunna leda till dubbla inkomsten.

Det stora problemet de flesta mastrare har är att det redan innan master låter väldigt illa, sedan gör man så gott man kan för att korrigera detta.

Jag var med i en test för några månader sedan på ett mastringsforum där ca 30-40 olika mastrare från hela världen mastrar samma låt för att sedan jämföra och diskutera. (alltså mastrare som jag som lever på det)

Av alla bidrag var det endast ett bidrag som var södermastrat, alla andra lät mer eller mindre bra, ca hälften av bidragen lät bättre än orginalmixen, men detta är subjektivt. Jag blev mycket förvånad att det var så många som hade en minimalistisk attityd till mastring som jag.

Detta stärker ytterligare mina misstankar om att det inte är i mastern som den ljudförändring som många inte gillar sker, det är i mix och inspelning pga ett rådande ljudideal.

[CODY]

Hej,

jag är far till tre unga musikkonsumenter. De lyssnar via datorns hörlursuttag
med billiga hörlurar på spotify. Främst Green Day och annan barnmusik. Jag
provade att sätta in en tidig se-de skiva med Led Zep och jämförde. Det låter
sämre med Led Zeppen. Det låter t o m konstigt. Jag tror också att man får
vara öppen för att det finns ett annat ljudideal nu för tiden. Det skall vara
ett tätare ljud, som ett av barnen sade. Barnet fattade f ö inte vad jag höll
på med.

FÖ finns det väl en hel marknad som tillhandahåller audiofila utgåvor, för de
som är så lagda; Mobile Fidelity, Linn etc.

Om man utestänger sig själv från musikupplevelser, får man skylla sig själv.

[philip]

Man borde bjuda in några artister att lyssna på sin skiva i en bra lyssning, rekommendera att de plockade med en pre-mastring master för jämförelse... och så ha någon annan välljudande platta gående när de dök upp... för att skillnaden skulle träffa målet helt.

Ja det är så det går till när man mastrar.

Förutom att jag avskyr när folk har med sig referenser eftersom all musik är unik. Men likväl är det så det går till.

[Laila]

Man borde bjuda in några artister att lyssna på sin skiva i en bra lyssning, rekommendera att de plockade med en pre-mastring master för jämförelse... och så ha någon annan välljudande platta gående när de dök upp... för att skillnaden skulle träffa målet helt.

Studio Blue vore kanske ett bra alternativ?

Jo, men, när fick/har den "vanlige konsumenten"
en Sterio av Studio Blue:s kaliber ?

Det behöver inte konsumenten ha. Det viktiga är ju ideologin och kvaliteten på musiken/ljudet som studion släpper ifrån sig. . . .

Det där förstod jag inte riktigt . . ?

[Flint]

Man borde bjuda in några artister att lyssna på sin skiva i en bra lyssning, rekommendera att de plockade med en pre-mastring master för jämförelse... och så ha någon annan välljudande platta gående när de dök upp... för att skillnaden skulle träffa målet helt.

Studio Blue vore kanske ett bra alternativ?

Jo, men, när fick/har den "vanlige konsumenten"
en Sterio av Studio Blue:s kaliber ?

Det behöver inte konsumenten ha. Det viktiga är ju ideologin och kvaliteten på musiken/ljudet som studion släpper ifrån sig. . . .

Det där förstod jag inte riktigt . . ?

Jag kanske missuppfattade dig. Fick det till att du menade att konsumenten skulla ha samma ljudpryler hemma som den som finns i studio blue för att musiken som mixats där skulle komma till sin rätt. Men det var kanske inte så du menade?

[IngOehman]

Men om man spelar lågkomprimerat material, på klubbnivå, så lär det ju inte dröja länge förrän öronen tar stryk? Och sen när är hifi-mässig ljudkvalitet ett måste när man dansar i klubbmiljö?

Vad som är ett måste eller ett önskemål tycker jag är en fråga för sig.

Men det du skriver om lågkomprimerat material måste jag invända
emot. Det är MYCKET farligare för öronen att lyssna på komprimerat
material.

Det finns ett missförstånd som är rätt utbrett, till och med bland män-
niskor som arbetar med hörselskadefrågor, att transienter skulle vara
farligare än statiska ljud, men det är heltigenom felaktigt.

Skälet till att missförståndet fått utbredning är att de som arbetar med
frågorna ofta inte själva har forskarbakgrund, och att det finns en rap-
port (jag har själv läst den) som kommit fram till slutsatsen att det är
transienterna som är farligast. Men vad de som drar tumregelslutsatser
från rubriken missat, är att studien jämförde statiska ljud med svag
nivå, med de extrema trnsienter som t ex snickare utsätter sin hörsel
för när de snickrar.

Det som gjorde att transienterna i studien var så mycket farligare för
hörseln är alltså inte att de var transienter, utan att de var så extremt
starka.

Men tittar man på jämförelsen ur ett annat, ett relevant, perspektiv så
kan man ur samma studie dra slutsatsen att transienter är oerhört
mycket MINDRE farliga, eftersom man tål så mycket större nivåer på
dem innan de är farliga för hörseln.

Kort sagt - det är inte toppnivån man skall titta på om man är rädd om
öronen, och dynamiskt material är inte värre för öronen, utan tvärtom.
Med dynamiskt material så SLIPPER man dra upp till vansinnesnivåer
för att få "tryck" i ljudet. Men det ställer större krav på anläggningen
eftersom bastransienterna för en given medelnivå blir starkare.

Skulle inte ett mer komprimerat material göra det möjligt att spela med skonsammare volym och att det ändå upplevs som lika högt (som folk vill ha det ute)?

Njae...

Det beror förstås på vad man menar med "lika högt".

Om man menar lika störande, så är det definitivt sant att man klarar
sig med betydligt lägre toppnivå (och alltså även effekt) om man kom-
primerar kraftigt. Men då har ju diskussionen reducerats till att handla
om hur mycket man kan störa med en effektsvag anläggning, och det
är väl inte det som är målet i normalfallet?

Förr vräkte väl DJ's på med hög volym för att kanske få fet bas men sket i att andra ljud blev olidligt höga/transienta. Eller vad missar jag?

Njae, det är inte som jag minns "förr".

Däremot låter det du beskriver som allmän inkompetens och oförmåga
att på ett relevant sätt hantera tonbalansen (vilket har varit en vanlig
oförmåga hos om inte DJ's så i varje fall PA-rattare, i alla tider).

När man komprimerar blir sådan i regel ett ännu större problem, efter-
som en komprimerad signal redan från början är elakare i klangen, och
saknar tryck.

Sen kan man ju överföra samma tänk på andra miljöer, där folk vill ha fett ljud utan finlir, utan att apparater och volym sätter stopp?

Men vad menar du egentligen med "fett"?

Kanske menar du sådan ljudåtergivning som jag skulle kalla fadd, platt,
avslagen och intetsägande?


Vh, iö

[Laila]

Man borde bjuda in några artister att lyssna på sin skiva i en bra lyssning, rekommendera att de plockade med en pre-mastring master för jämförelse... och så ha någon annan välljudande platta gående när de dök upp... för att skillnaden skulle träffa målet helt.

Studio Blue vore kanske ett bra alternativ?

Jo, men, när fick/har den "vanlige konsumenten"
en Sterio av Studio Blue:s kaliber ?

Det behöver inte konsumenten ha. Det viktiga är ju ideologin och kvaliteten på musiken/ljudet som studion släpper ifrån sig. . . .

Det där förstod jag inte riktigt . . ?

Jag kanske missuppfattade dig. Fick det till att du menade att konsumenten skulla ha samma ljudpryler hemma som den som finns i studio blue för att musiken som mixats där skulle komma till sin rätt. Men det var kanske inte så du menade?

Näe jag fick för mig att Nattis menade att man skulle ta en
typisk skiva, inspelad vart som helst, o jämföra med en pre-
mastrad kopia av dito.

Dä ä bare o könstatere. . . dä va bätter förr ! :twisted:

[Flint]

Jag var med i en test för några månader sedan på ett mastringsforum där ca 30-40 olika mastrare från hela världen mastrar samma låt för att sedan jämföra och diskutera. (alltså mastrare som jag som lever på det)

Av alla bidrag var det endast ett bidrag som var södermastrat, alla andra lät mer eller mindre bra, ca hälften av bidragen lät bättre än orginalmixen, men detta är subjektivt. Jag blev mycket förvånad att det var så många som hade en minimalistisk attityd till mastring som jag.

Detta stärker ytterligare mina misstankar om att det inte är i mastern som den ljudförändring som många inte gillar sker, det är i mix och inspelning pga ett rådande ljudideal.

Det är din bedömning. Mer intressant vore att få veta hur säg 10 000 slumpvist utvalda konsumenter uppfattar samma 30-40 mastringsversioner.

[Flint]

Dä ä bare o könstatere. . . dä va bätter förr ! :twisted:

Inte allt. Det var mycket av listmusiken även på 60-talet som lät skäp. Snabbt ihoprafsade dagsländor.

[philip]

Jag skulle vilja tillägga en sak ang det rådande ljudidealet.

Det känns väldigt mycket som att det håller på att sakta förändras, i olika genrer tar det olika lång tid men de indikationer jag fått är att många önskar ett innerligare sound än det hårda.

Nya framgångsrika artister som tex the XX banar vägen för ett nytt ideal. Inom hiphop och elektronika tycker jag redan jag har märkt av ett paradigmskifte. tyvärr har jag dålig koll på rock och hårdrock men tror att även där kommer idealet att förändras så småningom.

Jag dock ha fel i allt ovan. Det är omöjligt att försöka få en helhetsbild av all musik som släpps.

[philip]

Jag var med i en test för några månader sedan på ett mastringsforum där ca 30-40 olika mastrare från hela världen mastrar samma låt för att sedan jämföra och diskutera. (alltså mastrare som jag som lever på det)

Av alla bidrag var det endast ett bidrag som var södermastrat, alla andra lät mer eller mindre bra, ca hälften av bidragen lät bättre än orginalmixen, men detta är subjektivt. Jag blev mycket förvånad att det var så många som hade en minimalistisk attityd till mastring som jag.

Detta stärker ytterligare mina misstankar om att det inte är i mastern som den ljudförändring som många inte gillar sker, det är i mix och inspelning pga ett rådande ljudideal.

Det är din bedömning. Mer intressant vore att få veta hur säg 10 000 slumpvist utvalda konsumenter uppfattar samma 30-40 mastringsversioner.

Då tror jag tyvärr den söndermastrade vinner lätt, ett boktips:

BLINK, den intuitiva intelligensen av Malcom Galdwell. Finns som pocket.

[IngOehman]

Hej,

jag är far till tre unga musikkonsumenter. De lyssnar via datorns hörlursuttag
med billiga hörlurar på spotify. Främst Green Day och annan barnmusik. Jag
provade att sätta in en tidig se-de skiva med Led Zep och jämförde. Det låter
sämre med Led Zeppen. Det låter t o m konstigt. Jag tror också att man får
vara öppen för att det finns ett annat ljudideal nu för tiden. Det skall vara
ett tätare ljud, som ett av barnen sade. Barnet fattade f ö inte vad jag höll
på med.

FÖ finns det väl en hel marknad som tillhandahåller audiofila utgåvor, för de
som är så lagda; Mobile Fidelity, Linn etc.

Om man utestänger sig själv från musikupplevelser, får man skylla sig själv.

Men nu är det väl snarast så att tråden handlar om när det är skiv-
bolagen som utestänger folk från möjliga musikupplevelser? Inget
genom att någon inte får höra musiken alls, utan genom att de inte
får höra den rimligt oförstörd.

Jag tror ingen (eller i varje fall väldigt få) väljer bort musik som de
verkligen älskar, på grund av dålig ljudkvalitet. Jag har aldrig gjort
det, och jag kan inte minnas att jag hört någon säga att de gör det.

Så den frågan tror jag nog att vi kan skrinlägga, för ÄVEN om det finns
någon som avstår från musik de älskar på grund av den ljudkvalitet
som den ges ut med, så är det en fråga för sig, som inte utsäktar att
man förstör för alla dem som inte väljer bort, utan lyssnar och njuter
av musiken, samtidigt som de får lida av ljudet, alldeles i onödan.

- - - - -

Frågan som återstår är den om hur musikupplevelserna stympas helt
i onödan, av mastrings-tilltag. Tycker det är synnerligen olyckligt att
man viftar bort detta problem, med fraser som "Om man utestänger
sig själv från musikupplevelser, får man skylla sig själv".

Detta går väl inte ut på att hitta någon att skylla på? Det går ju ut på
att försöka lösa problemet!


Så varför inte istället utgå istället från att INGEN utstänger sig frivilligt,
men att vi alla är partiellt utstängda - på grund av misshandeln som
musiken utsätts för.

Från den positionen är det lättare att diskutera frågan om mastringen.

Jag tycker den förtjänar att få diskuteras - alltså frågan om vad som
sker när man mastrar, och om det verkligen är vettigt det som pågår,
utan att man vänder den till att handla om hur konsumentera "gör fel
om de väljer bort saker av ljudkvalitetsskäl".

Låtgå för att de som gör så gör fel, men det ursäktar inte tilltagen*.


Vh, iö

- - - - -

*Lika lite som det är rimligt att en kock som pinkar på maten i ett svält-
område bör komma undan med "den som inte äter och missar näringen
de behöver för att överleva, får skylla sig själv".

[Richard]

Finns det en icke-exploaterad marknad som bara väntar? Är det skivbolagen som TVINGAR på artisten ett ickeönskvärt ljudideal trots att det leder till ekonomisk katastrof för skivbolaget? Jag fattar inte hur ni tänker.

En rak motfråga.
Har alltid artisten full rätt gentemot skivbolaget att välja ljud- och mixningsfilosofi?

Nej, nej.

På en hårdrockskiva som släpptes över hela världen 2009 där jag medverkade med vissa låtar och keyboardspel, fick vi masterskivan tillbakaskickad för att den var för långt från 0-nivån.

Resultatet efter ytteligare komprimering, låter hyfsat bra i en bilstereo med litet basplussning men rent illa i en audiofil-anläggning.

De kommersiella krafterna kräver att ljudet från skivan låter så högt som det är möjligt. Det ska ju höras tydligt på radion.

Två andra exempel på extremt illaljudande hårdrockskivor pga extrem kompression är ozzys nyaste samt metallicas senaste alster. Det låter ändå ok i en mp3-spelare med litet eq....

Kan tillägga att cd-skivans svanesång är ett faktum och försäljningssiffrorna nästan obefintliga genom framkomsten av nätverkspelare och spotify.

Nästan inga normala konsumenter kör ju med cd-spelare längre.

Att skivbolagen självdör gör nog att ljudkvaliteten kommer att höjas, snarare än sänkas.

[philip]

Nej, nej.

På en hårdrockskiva som släpptes över hela världen 2009 där jag medverkade med vissa låtar och keyboardspel, fick vi masterskivan tillbakaskickad för att den var för långt från 0-nivån.

inte för att det var för hög crestfaktor utan att för att högsta peaken låg för långt från nollan?

[Flint]

Richard
Precis min misstanke. philip däremot försöker få skivbolagen att framstå som oskyldiga helgon och att konsumenten och kanske möjligen artisten är den stora boven. Vem ska man lita på.

[Laila]

. . . .
Att skivbolagen självdör gör nog att ljudkvaliteten kommer att höjas, snarare än sänkas.

Så nu skall/får vi alltså nöja oss med "Audiofilinspelningar"
inspelade med undermålig utrustning av okvalificerade
"tekniker" från någons garderob. Leve skivbolagens död !

[Almen]

Att inte artister släpper sina alster i dubbla utgåvor där en utgåva är "omastrad" beror på att artisten inte vill att det ska låta så. Det verkar många här ha svårt att förstå.

I dagens läge, där en skräckslagen skivindustri gör allt för att försöka göra pengar samtidigt som lerfötterna rämnar, är audiophilutgåvor en given produkt kan man tycka. Det kostar inget att ge ut dynamiskt oprocessade versioner digital eller helt enkelt gör dubbla utgåvor eller dubbelskivor.

Det har det inte gjort på flera år. Ändå ser vi, mig veterligen, inget exempel på detta, tror ni verkligen att skivbranschen är SÅ inkompetent att den inte skulle nyttja denna möjlighet?

Men Tom Pettys senaste släpp är ju intressant i det avseendet - exakt det du pratar om. Jag tror att skivbranschen är väldigt försiktig med sådant nu, i kölvattnet av XRCD, HDCD, SACD och DVD-A. Det var ju länge sedan de stora skivbolagen satsade långsiktigt på något de inte var säkra på gav stora vinster tillbaka.

(om någon tänker svara på detta inlägg så blanda inte in remastringar tack, det är ett annat ämne som kräver en annan diskussion)

En brasklapp, bara: det är ofta samma tekniker som sitter med remastringar och moderna produktioner.

[phloam]

De kommersiella krafterna kräver att ljudet från skivan låter så högt som det är möjligt. Det ska ju höras tydligt på radion.

Nån som har säker statistik/branschsiffror på hur mycket folk lyssnar på radio nuförtiden, jämfört med annat?

[CODY]

Frågan som återstår är den om hur musikupplevelserna stympas helt
i onödan, av mastrings-tilltag. Tycker det är synnerligen olyckligt att
man viftar bort detta problem, med fraser som "Om man utestänger
sig själv från musikupplevelser, får man skylla sig själv".

Detta går väl inte ut på att hitta någon att skylla på? Det går ju ut på
att försöka lösa problemet!

Jag har då uppmärksammat att en hel del personer skriver att de endast
orkar lyssna några minuter och att det inte ö h t går att lyssna högt.
Eftersom jag inte iakttagit detta med några andra människor, drar jag
slutsatsen att det beror på dem (som inte orkar lyssna), och att bekymret
ligger hos dem. Det synes därför angeläget att dessa personer kan
få hjälp att inte utestänga sig från musikupplevelser. Förlusten är helt
deras. Jag försvarar inte dålig ljudkvalitet.

Tråden handlar f ö om en svensk artist som lägger sista handen vid sitt verk i en bil. Där musiken kan förväntas avnjutas.

[Almen]

Mer intressant vore att få veta hur säg 10 000 slumpvist utvalda konsumenter uppfattar samma 30-40 mastringsversioner.

Då tror jag tyvärr den söndermastrade vinner lätt

Även med volymnormalisering för att få samma lyssningsnivå?

[IngOehman]

Jag var med i en test för några månader sedan på ett mastringsforum där ca 30-40 olika mastrare från hela världen mastrar samma låt för att sedan jämföra och diskutera. (alltså mastrare som jag som lever på det)

Av alla bidrag var det endast ett bidrag som var södermastrat, alla andra lät mer eller mindre bra, ca hälften av bidragen lät bättre än orginalmixen, men detta är subjektivt. Jag blev mycket förvånad att det var så många som hade en minimalistisk attityd till mastring som jag.

Detta stärker ytterligare mina misstankar om att det inte är i mastern som den ljudförändring som många inte gillar sker, det är i mix och inspelning pga ett rådande ljudideal.

Det är din bedömning. Mer intressant vore att få veta hur säg 10 000 slumpvist utvalda konsumenter uppfattar samma 30-40 mastringsversioner.

Då tror jag tyvärr den söndermastrade vinner lätt, ett boktips:

BLINK, den intuitiva intelligensen av Malcom Galdwell. Finns som pocket.

Om jag får basera min bedömning på mina erfarenheter av just sådana
studier, så måste jag berätta att min blir motsatsen till din.

Jag har funnit att praktiskt taget ALLA människor föredrar originalen,
om de haft hygglig kvalitet.


Men då skall man alltså komma ihåg att jag endast har utgått ifrån väl-
ljudande studiooriginal.

Men jag har även funnit att praktiskt taget alla även föredrar tidigare
och mindre dynamisk misshandlade versioner av äldre inspelningar,
som har givit ut många gånger, och som regel har stympats värre och
värre för varje gång.

- - - - -

Genom att utgå ifrån "vad som helst" så kan man självklart få andra
resultat, och oddsen att mastringen (innehållande åtgärder som borde
ha gjorts redan i mix) skall uppfattas som en förbättring, ökar då själv-
klart.

Man kan ju t ex tänka sig att ett fonogram som lämnas in för mastring
är helt på tok klangligt, och då är ju svårt att inte förbättra det genom
att bara rätta till det som borde ha gjorts tidigare - i mix.

Men det visar bara på bristerna från dem som gjort mixen. Det säger
ingenting om att det var bra att man åtgärdade det just i mastringen.

Så frågan är - säger det du berätta om, något om mastring som kon-
cept?

Ja, tyvärr gör det ju det, och det talar inte för mastring.

- - - - -

Givet det ovanstående så måste jag ju säga att det är beklämmande
att höra att ni under dessa förutsättningar, fann att hälften(!) av mast-
ringarna på blandat ursprungsmaterial varav säkert en del var rätt så
dåligt - gjorda av professionella mastrare - var en försämring jämfört
med originalet!

Och detta alltså subjektivt, om jag förstod det rätt dessutom avlyssnat
av just mastringsteknikerna själva (som kan förmodas vara mindre
negativa till mastirng än både jag och ett utsnitt av vanliga människor).

- - - - -

Betyget måste bli underkänt när oddsen att det skall bli "bättre än
originalet", är bara 50%.

Och detta alltså för en tjänst som skivbolagen betalar för.

Och väger man sedan in att materialet, om samma pengar hade kunnat
laggas på mixning, skulle ha haft helt andra möjligheter att ge utdel-
ning, så är det ju skandal att pengar slösas bort på mastring som ju
har lika eller sämre odds att förbättra musiken, än att singla slant.

-----------------------------------------------------------------------------------------

Koda: Bara så nu ingen missuppfattar detta inlägg - jag skyller INTE det
trista resultat som philip redovisar (eller det ännu tristare som jag själv
har erfarit) på mastrarna. Inte det allra minsta faktiskt!


Det är ju inte deras fel att strukturen i branschen ser ut som den gör,
och att deras arbetsuppgift därför är på gränsen till omöjlig.

Vad jag säger är nog att jag, trots underkännandet, är imponerad över
att mastrarna i 50% av fallen lyckats manipulera musiken så att den
TROTS manipulation efter mix, inte uppfattades som försämrad.

Det visar att de är kompetenta - givet den tämligen omöjliga uppgiften
att ge sig på ett mer eller mindre dåligt programmaterial, när det egent-
ligen är alldeles för sent - efter mix.

Hade endast högklassiga studioorignal användts så skulle jag ha för-
väntat mig att nära 100% av mastringarna varit subjektiva försämring-
ar, och inte de "bara 50%" som ni nådde.


Vh, iö

[IngOehman]

Och nu skall jag komma fram till något också, tänkte jag...

- - - - -

Vad vill jag ha sagt med det hela då?

Jo, att hela musikbranschen borde börja arbeta på ett helt annor-
lunda och mycket bättre sätt!


Detta är (de trista) förutsättningarna:

1. ALL utrustning som används för musikproduktion måste betalas, på
ett eller annat sätt. Om man använder två studior finns det (i snitt, nota
bene) hälften så mycket pengar till varje ställe.
(Då blir ingen av lyssningarna så bra som en av dem skulle kunna ha
varit.)

2. De mest erfarna och skickligaste inspelningsteknikerna arbetar idag
med mastring - ett ställe i produktionskedjan, där det är för sent att
rätta de flesta av de fel som gjorts tidigare i kedjan.

3. Trots att alla normalbegåvade människor klarar av att hantera en
volymkontroll, finns det en ide om att "maximal nivå" är en fördel, .

- - - - -

Vad som behövs för att komma till rätta med alla de ovanstående tre
punkterna (och som på köpet renderar en fullständig konstnärlig frihet)
är att:

1. Men tar HELT bort en länk i kedjan, mastringen!

2. Mastringsteknikerna, som utan tvivel ÄR de mest erfarna och skick-
ligaste, bör få den expertroll (som de redan idag, med rätta, framhåller
sig ha - som skäl till att nyttja just deras tjänster med mastringen) som
de förtjänar - men nu där de kan göra gott - i "slutmix" - en ny "sista
länk" som ersätter de två sista idag.
I slutmix är ju ALLTING möjligt att ordna på oerhört mycket bättre sätt
än i mastring, där allting redan är destruktivt lagrat på två kanaler (och
åtgärder mot fel därför måste bli introduktion av nya motfel, som dess-
utom alltid drabbar ALLA ljud på inspelningen).
När man istället arbetar i "slutmix" så går det att backa och ta bort och
fixa till allting som behövs!

3. Den som har jobbet att se till så att fonogrammet till sist blir så bra
som möjligt, bör befrias från maximeringstvångströjan som begränsar
praktiskt taget alla idag. Det kan ske genom en ny standard som säger
att medelnivån inte får överstiga t ex -20 dB. Men jag är inte negativ
till -30 dB heller för den delen.


På så vis utnyttjas resurserna maximalt bra - både de tekniska och de
mänskliga - och den som gör arbetet får dessutom äntligen full konst-
närlig frihet att göra sitt allra bästa, utan att behöva kompromissa mel-
lan ljudkvalitet och nivå.

- - - - -

Extra glädjande är det, som jag ser det, att det (i synnerhet på inter-
nationell nivå) är just mastringsteknikerna som börjat säga ifrån på
skarpen, att det som pågår är vansinne, och det drabbar musiken.

Det hedrar dem.


Vh, iö

[RogerJoensson]

Men om man spelar lågkomprimerat material, på klubbnivå, så lär det ju inte dröja länge förrän öronen tar stryk? Och sen när är hifi-mässig ljudkvalitet ett måste när man dansar i klubbmiljö?

Skulle inte ett mer komprimerat material göra det möjligt att spela med skonsammare volym och att det ändå upplevs som lika högt (som folk vill ha det ute)?

Förr vräkte väl DJ's på med hög volym för att kanske få fet bas men sket i att andra ljud blev olidligt höga/transienta. Eller vad missar jag?

En och annan transient är väl inte skadligare än kontant malande hög, skrapande medelnivå och om basen levererar riktiga dynamiska sparkar som känns (och inte nermalt bröl-bröl-bröl) så kan man koncentrera mer av upplevelsen i detta register (en rätt väsentlig del av disco-grejen, som den en gång var) och där öronen är mycket svårare att skada. Samtidigt kan man tillåta ett luftigt, mindre skadligt sound i de övre registren. Det förutsätter naturligtvis att anläggning och musik är vettigt avvägda.
När allt är nermalt till kontant skrap och bröl och baskicken och detaljer aldrig riktigt skiljer ur sig så kommer publiken att bara att vänja sig vid brölet och vilja ha mer och mer ju längre kvällen lider, hörseln trubbas av och drognivåerna stiger. Kicken och basen känner man även med kroppen och de impulserna mattas inte av på samma sätt som hörseln i mellan register och diskant där den också tar mest skada. Dunka-Dunka är bra på så sätt att det till stor del går in genom kroppen istället för öronen. Med lite dynamik och luftigt ljud kan man, rätt implementerat, uppleva att det låter starkt trots att medelnivån är LÄGRE och MINDRE skadligt.
Förekommer det både lite tystare detaljer och starkare sådana så kommer de starkare faktiskt att låta starkare än när allt är konstant uppskruvat och öronen efterhand lägger sig.

Sedan krävs att discjockeyn har lite koll på hur det låter på dansgolvet också. Inte sällan stod denne i sitt bås, vid sidan av och ställde Eq efter detta. Tro tusan det blev diskantskärande för den stackars publiken, som gick hem med pipande öron. Att jag skriver stod och blev är att jag hänvisar till mina efarenheter från 80 och 90-talen när jag höll på och byggde och servade utrustning för ändamålet. Merparten av discjockeysarna var förnämligt duktiga på att skruva sönder ljudet sönder och samman och verkade ha noll koll på akustik, spridning och vad publiken faktiskt fick i sig när dansgolven var fulla, relativt vad som hördes i båset. En del discjokeysar verkade ha skadad hörsel också...
Med tiden lärde vi oss att göra Eq och delningsfilter oåtkomliga för asen. Tyvärr fanns då inte heller Eq tillgängligt för de få som klarade att hantera en sådan och på den tiden behövdes det egentligen tonkontroller eftersom skivorna kunde skilja rätt mycket, men av två onda så valde vi det mest o-onda.
Limitrar i anläggningen (med lite halvseg återgång) kan vara ett bra sätt att hålla tillbaka disckjockeyn och hålla nivåerna rimliga, men det är något helt annat än det som används vid en del av dagens apmastring.[/url]