perstromgren skrev:Jag kommer ihåg den gången Svante och IÖ debatterade statistik i flera sidor, och jag blev så förvånad att ingen av dem refererade till någon utomstående källa, som till exempel någon välrenommerad handbok i ämnet. Jag tycker fortfarande att det är konstigt. Jag kan inte så mycket statistik själv, men det kan väl rimligen inte vara ett ämne som går att vara så oense ikring? Det mesta är väl redan utrett av folk som har detta som yrke eller forskningsområde?
Eller?
Är det ingen här mer än jag som litar på böcker i ett forskningsbibliotek?
Litar och litar? Var för skall du lita till en viss person (författaren av boken i biblioteket) och inte till någon annan (Svante; Öhman)? Det är det som är kärnfrågan.
Den fördelning som används i det aktuella fallet är binomialfördelningen som är den enklaste fördelningen man kan tänka sig. Det bygger på två möjliga utfall i varje försök med konstant sannolikhet för utfallen i varje försök. Utfallet av ett försök påverkar inte ett annat. Det är enkel kombinatorik som man har i formelsamlingen på gymnasiet. Det är sånt man räknar i huvudet om man är slängd eller med penna och papper om man har lite svårare. Man jämför utfallet från en hypotetisk serie med rena gissningar (p=.5)) med den aktuella serien och noterar signifikansnivån (=sannolikheten för att rena gissningar ger det aktuella utfallet).
Men det var inte det trätan gällde. Vad det handlade var vilket utfallsrum man skulle räkna på, dvs. på vad skall man räkna sannolikheten. Det är inte en fråga man får svar på i en vanlig statistikbok*. Det handlar mer om metod och design än om att behärska matematisk statistik. Jag tvivlar inte på att Öhmans signifikansnivåer är ganska rätt (konservativt hållna, Öhman verkar kalla det "ta höjd".) eftersom jag har tilltro till hans förmåga för klinisk bedömning av utfallen. Och att räkna. Problemet och diskussionen gällde just detta krav på tilltro till testledaren.
Inom akademin misstror man varandra förhållandevis mer och min bedömning är att Öhmans metod inte lämpar sig väl för publicering i en "vetenskaplig" tidskrift. Metoden är inte tillräcklig transparent och alltför beroende av testpersonen (obs! min bedömning - jag har inte läst exempelvis JAES på länge). Detta betyder dock INTE att metoden är otillförlitlig eller ovetenskaplig men det betyder att den inte passar för alla sammanhang och syften, lika lite som en "publicerbar" metod med tvingande nödvändighet ger mer korrekta och meningsfulla svar.
Tycker,
D
*) Möjligen en ovanlig om den obskyra genren sequential statistics.
