HiFi-kedjans uppgift - när du får bestämma!

[MKo]

Det blev alt.1 för mig.

Ang. alt.2 så vill jag hänvisa till ordboken om betydelsen av illusorisk som betyder förvillande lik, skenbar.

Illusorisk är ett derivat av illusion, men ordet illusion används på ett annat sätt, falsk förhoppning, inbillning, dvs. samma som att tro på nått som inte kan infrias*.

Är det illusoriskt så är det mycket nära sanningen dock och detta passar in bättre på vad våran audio utrustningen egentligen klarar av och gör i praktiken(alt.2), fast vi kan som människor ha ett mål om att nå sanningen (alt.1) med begränsining av utrustningen som till dags dato inte är en teleporter av ursprungs ljudet, men mycket nära sanningen, dvs skapar en illusorisk bild.

mvh Michael

* (Ingvar, antar att du läser detta, observera ändock att jag är fullt medveten om vad du menade med alt.2 då du har ju ganska noggrant specifierat alternativet, jag går mera "ordbokslinjen" av orxens korrekta innebörd så det har inget med att försöka "korrigera" vad alt.2 egentligen betyder, vill bara säga detta så det inte blir ett tolknings postande fram o tillbaka vad jag menade och du menade! )

[IngOehman]

Käre Ingvar,

Men snälla, snälla, snälla ptr: Det är ingen som bett dig bedöma om återgivningen är i överensstämmelse med originalet!

Det har jag aldrig påstått heller, vad jag säger är att jag behöver fler bakgrundpremisser för att kunna förhålla mej till postulaten "Jag bryr mej" eller "jag upplever subjektivt" ..

I dom fall där jag inte har någon aning om premisserna för orginalet kommer min upplevelse att vara subjektiv oavsett om jag bryr mej, tror att återgivningen är rätt eller bara hoppas.

Ja, den kommer att vara subjektiv, och - nej, du behöver inga bakgrundsprenmisser:

Du behöver inte veta om huruvida en bild är verklighetslik alls, för att kunna avgöra om du bryr sig om huruvida den är det eller inte. Det du skall ta ställning till är ju vad du vill av det du hör.

Du kan avgöra den frågan. Frågan handlar inte om huruvida ljudet i ditt lysningsrum defakto är en mer dokumentär återgivning eller ej, bara om du bryr dig om huruvida det är så.


Men, låt oss inte älta detta vidare (färlåt att jag gjorde det lite) - du har ju redan svarat att du inte tycker att det är viktigt att det låter som den specifika verklighet som förelåg, så: Frågan som återstår är alltså:


Bryr du dig om huruvida det du hör är illusoriskt (låter som en "trovärdig" verklighet) eller tycker du det är viktigare att det du hör låter subjektivt bra/trevligt i dina öron? (2 eller 3)

Frågan var om du bryr dig om det, eller om det är "upplevelsens subjektiva kvalitet" som du är ute efter.

Och då upprepar jag; beroende på vilken hatt jag har på mej blir resultatet alltid olika. Allt annat är förenklingar som inte stämmer in på den verklighet jag upplever.

Det är en helt annan sak. Självklart kan man ha olika hatt på sig olika dagar, och därför bry sig på olika sätt.

Min fråga handlade dock bara om den lyssning man väljer att ha hemma, för sin privata musiklyssning. Det borde jag kanske ha specificerat extra tydligt. Det handlar alltså inte om vad någon som arbetar som ispelningstekniker vill av sitt monitorlyssingssystem för det dagliga arbetet.

Jag tyckte att detta framgick i varje fall hyfsat tydligt av frågeställningen.


Vh, iö

[berma]

Men alltså …

För det första så tycker jag inte om kryssfrågor av den här typen, man kan i princip aldrig rymma en åsikt i ett enda påstående, därför blir denna typ av undersökning ganska meningslös. Frågeställaren är vad jag förstår vetenskapsman och förstår säkert det också.

Eftersom jag inte kan/vill svara på frågorna blir ju mina kommentarer OT, ber om ursäkt för det, men jag kan inte låta bli att kommentera ändå.

Den mesta moderna musiken som produceras idag dvs. pop/rock allt från AC/DC till Vikingarna saknar ju i egentlig mening original, dvs. det finns ingen verklighet att återskapa. Musiken anpassas ju för att låta maximalt bra, (såsom de flesta människorna uppfattar det) i enklare återgivningsutrustning. Om det finns ett original så är det väl någonting i stil med vad man kan höra i en billig microanläggning eller MP3 spelare eller så, eftersom det är så de flesta (i målgruppen) lyssnar och musiken är gjord för att avlyssnas så.

Om man vill lyssna i någon annan utrustning så måste ju ”maximal upplevelse” vara det enda rimliga alternativet. Det betyder ju också att lyssnaren deltar i den konstnärliga processen och anpassar musiken så att den passar honom/henne, det tycker jag är positivt.

När det gäller akustisk musik, eg. klassisk musik, kan man faktiskt föra ett liknande resonemang, men vi tar det en annan gång.

Mvh
/berma

[IngOehman]

Men alltså …

För det första så tycker jag inte om kryssfrågor av den här typen, man kan i princip aldrig rymma en åsikt i ett enda påstående, därför blir denna typ av undersökning ganska meningslös. Frågeställaren är vad jag förstår vetenskapsman och förstår säkert det också.

Jovisst, men ingen försöker med det du antyder.

Det är fyra alternativ och ingen av dem är "ett enda påstående".

Det fjärde alternativet är dessutom ett som gäller om inte de tre första gör det. Det står tydligt om man läser vad alternativ fyra gäller.

Allt detta borde framgå för alla som verkligen läst det som jag skrivit.

Eftersom jag inte kan/vill svara på frågorna blir ju mina kommentarer OT, ber om ursäkt för det, men jag kan inte låta bli att kommentera ändå.

Att svara är förstås frivilligt. Jag tror dock du undervärderar din förmåga om du bedömer att du inte kan svara. Läs de inlägg jag skrivit, så ser de att de ger svar på varenda en av de dubier du yttrat "i efterhand", här i ditt senaste inlägg.

Den mesta moderna musiken som produceras idag dvs. pop/rock allt från AC/DC till Vikingarna saknar ju i egentlig mening original, dvs. det finns ingen verklighet att återskapa.

Det är ett exempel på frågeställning som redan behandlats i tråden. Läs det jag skrivit tidigare så ser du vad som menas.

Och kom ihåg att det som efterfrågas är en presentation av vad du VILL med hifi-kedjan. ("Kedjan" inkluderar om man skall vara noga även inspelningsled. Eller hur? )

Musiken anpassas ju för att låta maximalt bra, (såsom de flesta människorna uppfattar det) i enklare återgivningsutrustning. Om det finns ett original så är det väl någonting i stil med vad man kan höra i en billig microanläggning eller MP3 spelare eller så, eftersom det är så de flesta (i målgruppen) lyssnar och musiken är gjord för att avlyssnas så.

Nja, det kan diskuteras. Förvisso kommer ibland argument i den linjen från branschfolk, men det är tveksamt om det är så de arbetar på riktigt. Det är till stor del en myt att det skulle gå att producera musik för att låta bra i enklare utrustning. Dessutom gäller resonemanget bara för viss musik, närmare bestämt listmusik. Den står förvisso kommersiellt för en rätt stor del av den musik som produceras, men frågan är om det är stor musik bland musikintresserade?

Jag känner inte många vars skivhyllor är fulla av det som hörts på MTV senaste åren.

Dessutom saknar ditt argument i viss mån relevans eftersom frågan primärt gäller vad du vill. Inte hur det är. Men visst, jag inser att verligheten för den "listmusikinriktade", oundvikligen tvingar sig på, och att det kan få tillföljd att allt intresse för ursprungstrohet faller.

Om man vill lyssna i någon annan utrustning så måste ju ”maximal upplevelse” vara det enda rimliga alternativet. Det betyder ju också att lyssnaren deltar i den konstnärliga processen och anpassar musiken så att den passar honom/henne, det tycker jag är positivt.

Jag förstår vad du skriver, och jag ser logiken i ditt argument. Det jag inte förstår är varför du inte tycker att alternativ 3 är som klippt och skuret för dig?

Det är ju just dig (och de som argumenterar som du jut gjorde) det är skrivet för. Och förstås för dem som håller upplevelsen högst av andra skäl. Vad får dig att tycka att typ 3 är något du inte känner igen dig alls i?
(Läs punkt 4 så ser du varför jag använder ordet "alls".)

När det gäller akustisk musik, eg. klassisk musik, kan man faktiskt föra ett liknande resonemang, men vi tar det en annan gång.

För mig är det mest intressant att få veta orsaken till att så många som (på goda grunder) är av typ 3 (det är min uppfattning att de är det - givet det sätt de resonerar) tycks vara ovilliga att säga att de är det/rösta på 3.

Eftersom du är en av dem, så frågar jag dig: Varför denna ovilja att rösta 3, när du så villigt framför ett resonemang som är klockrent för typ3?

Vad är skillnaden mellan att argumentera 3 och att rösta tre???

Min uppfattning är att det i hifi-världen finns ungefär lika många typ 1, typ2 och typ3. Det har jag sett genom åren, men det verkar som om bara de som ser på verkligheten enligt typ 1 är villiga att säga det.

Mycket märkligt det hela...

Är det bara de som är typ 1 som utan svårighet kan läsa och förstå en text?
(Nu provocerar jag lite... Ber om ursäkt redan nu om någon skulle ta illa upp. Jag vill ju bara få fart på diksussionen. Inget illa ment. Vill bara vet hur ni tänker. Ok? Berätta!)


Vh, iö

- - - - -

PS. Låt mig avsluta med att klargöra att självklart ingen behöver svara, men att jag tycker det vore kul om alla försöker svara.

(Så bra de kan. Alltså om alla försöker förstå vad de olika alternativen betyder, snarare än att försöka se varför det ena eller andra alternativet är felformulerat.)

Syftet med tråden är ju ingenting otrevligt - bara att få en bild av ungefär av hur olika människor ser på musikanläggningar, vad man vill av dem, och vad man bryr sig om med avseende på slutresultatet.

Jag är ju bara nyfiken på allas hifi-drömmar. Att förstå skälet till att man lägger en del både pengar och energi på att kunna spela musik hemma. Då tycker jag det är intressant att veta vad man vill ha ut av det.

[Kaffekoppen]

Det uppfattas nog som politiskt korrekt att rösta på alt1.

själv hade jag problem att välja, mest för att jag är rätt inkonsekvent av mig....

[IngOehman]

Det där med att typ1 säkert av många uppfattas som politiskt korrekt: Ja, jag vet.


Det tycker jag är synd, eftersom det är minst lika vettigt att rösta 2 eller på 3. Det är ju bara en indikation på att olika männskor ser på anläggningen olika, och att man vill ha olika saker ut av den. Inget synsätt är mer rätt än de andra!


Jag tror att det är både kul och nyttigt för ALLA att få veta hur det ligger till med den saken. Det är ju även rätt självklart att de som tillverkar hifi-utrutning har en idé om vad de vill åstadkomma. Om inte annat så framgår det ju med önskvärd tydlighet att det finns gott om typ2- och typ3-tillverkare, det är ju bara att läsa deras presentationsmaterial.


Vet man vad man själv vill, och vad olika tillverkare vill åstadkomma så kan det vara till stor hjälp. Och även om det inte är det, så är det inte till skada i varje fall.

Kunskap är alltid bra!


Vh, iö

[guldfisk]

Jag röstade på nr. 3.

Samtidigt tror jag att en transparent anläggning ger mig goda möjligheter till maximal upplevelse.

[IngOehman]

Du har helt rätt i att det inte finns någon motsätting!

Frågan gäller bara vad man bryr sig om respektive bryr sig mindre om. Inte hur man åstadkommer det.

(Bra inlägg guldfisk - tack!)


Vh, iö

[adagio]

Gillar man ljud eller musik? Själv gillar jag musik och det ska ge mig en upplevelse som berör mig i positiv mening och får mig att konsumera mer musik, att vilja söka nya former och utryck. Det ska ge mig en illusion av verklighet inte en dokumentation. Får man dra paraleller till konstverk?
Alt 1 Gillar du en vaxdocka så nära verkligheten som möjligt, kusligt verklig med alla skavanker och skönheter?

Alt 2 Vill du ha en skulptur av klassiskt romerskt eller grekiskt snitt, ett ideal i vacker marmor som förmedlar en känsla och sensualitet trots att den är både förskönad och helt overklig i vit marmor?

Alt 3 En förvrängd, uttrycksfull Picasso som ger dig en stark upplevelse en närmast overklig men omskakande upplevelse?

Gillar man ljud för ljudets skull så är väl valet lätt, gillar man musik vill man kanske ha alla tre på en gång. Men måste jag välja så är alt 2 det som ger mig mest, när det gäller musik i allafall.

Likadant med bildkonst, foto, impressionism eller expressionism. (Sen ljuger alltid ett foto men ändå)
Nu ska väl vän av ordning påpeka att det är konstnären/musikern som bestämmer och vi bara ska konsumera produkten, den ska visas i en så neutral miljö som möjligt eller... hemska tanke, ska objektet presenteras i en färgad miljö och i vilket ljus? Dagsljus, hologenspots, upplights, downlights? Inte helt lätta frågor. Men intrssanta.

[Pinnick]

röstade också 3. Svårt att veta vad man gillar bäst när man inte hört så många anläggningar. Men just nu är jag nöjd med det jag har.

mvh
/Pinnick

[IngOehman]

På många sätt kan 1, 2 och 3 vara samma sak! (fast det är ingen av dem sättn som frågan handlar, för då skulle det ju inte gå att rösta! )

Detta exemplifierade guldfilsk på ett bra sätt med sitt inlägg.


Jag tror exempelvis (fast det behöver inte vara sant för alla) att en så transparent kedja som möjligt är den bästa, inte bara för dem som röstat 1, utan även för många av dem som röstat 2 och 3!

Självklart kan det finnas många som röstat 2 och 3 som väljer annorlunda. Det ligger ju i sakens natur att själva transparensen som sådan inte är en faktor - det är ju just det som kännetecknar 2 och 3, men det finns heller inget som hindrar att den transparenta kedjan är den som bäst tillfredsställer de hos 2 och 3 prioriterade helt subjektiva egenskaperna.

Så som sagt - jag tror att den transparentaste kedjan är bästa valet för många av dem!


Skillnaden mellan 2 och 3 är ju på många sätt rätt liten, och helt subjektiv. Däremot finns en väsensskillnad mellan 1 och de andra, såtillvida att 1 innehåller en önskan om att det man gör skall vara en sann berättelse (man vill veta: Hur var det?).

Min gissning är att många av dem som röstar 1 lyssnar mycket på akustiskt musik. Det tror jag för att det nog är där det ligger närmast till hands att man ser en inspelning som ett historiskt dokument om en akustisk musikhändelse. Och gör man det är det nog troligt (fast det inte gäller alla) att man är nyfiken på vad den innehåller, och inte bara vill "uppleva så mycket som möjligt av den".


Som jag skrivit tidigare är jag rätt mycket typ 1, men jag har mina typ 3-tendenser också. Vem vill inte uppleva häftiga saker?


Vh, iö

- - - - -

PS. Jag kom just på en bra restaurangliknelse!

Typ 1 vill nog gärna åka runt och äta mat på alla världens restauranger - för att få veta hur maten smakar på olika ställen. Och kommer man två gånger till en restaurang så tar man något nytt från menyn. (Jag brukar göra så tills jag ätit mig igenom menyn. Sen kan jag välja favoriter vid återbesök.)

Typ 3 äter nog för det mesta hellre mat man vet att man gillar, och drar sig inte en sekund för att addera de kryddor som man tycker behövs för att det skall bli godare. Det är ju resultatet och njutningen som räknas. Kockens intentioner är däremot mindre intressanta. Man äter för att njuta, punkt!


(Även typ 1 kan på känt manér dock krydda när man har smakat och fått veta det man ville veta - om det behövs för att kunna få glädje av måltiden - alltså: Man använder gärna tonkontroller om det är uppenbart att det behövs för att komma närmare ett värdefullt resultat.)

[BACH]

Nu börjar jag känna mig lite förvirrad.

Borde jag kanske ha röstat på alternativ 3 i stället



Vh

[paa]

...
Tror nämligen stenhårt att maximalt återskapande ger maximal upplevelse.

Hur är det med "orkesterverk spelat i en stum skolaula" nu då, och hur skiljer sig mitt inlägg från guldfisks?

[IngOehman]

Det ena gäller ett specifikt fall (som gav upphov till mitt inlägg om aulan alltså), det andra (som jag tolkade guldfisk-inlägget) vad som gäller för den anläggning som man vill äga, som skall ge "goda möjligheter till maximal upplevelse".

Så tänkte i varje fall jag, och det var därför som jag tyckte inläggen var lite olika. (Skall gå tillbaka och kolla på vad du skrev. Kanske läste jag dig fel. )

Jag tycker hur som helst inte att alla ljud låter bäst när de återges korrektast - men jag tror den apparatur som återger korrektast är den som kommer att servera de största upplevelserna.

Är jag begriplig?

Nu börjar jag känna mig lite förvirrad.

Borde jag kanske ha röstat på alternativ 3 i stället

Om du känner:

Jag struntar helt i hur något skall vara - Jag vill bara ha en "maximal upplevelse"!

...så borde du ha gjort det.

Du vet bäst vad du känner.


Jag är rätt övertygad typ 1.
(Även som restaurangbesökare, även om jag sällan äter mig igenom hela menyn innan jag övergår till att prioritera det jag vet att jag gillar. Jag känner ju inget behov av att äta sådant som jag VET att jag inte gillar. Detsamma gäller fonogram - jag känner inget behov av att spela musik som jag ogillar, bara för att jag vill höra det jag gillar "som det var".)


Vh, iö

[Haakan_W]

jag är också rätt övertygad om #1, och om man skall uppnå #1 så krävs det rätt rejäla doningar...

[IngOehman]

Är som sagt typ 1 (ursäkta tjatet om detta ), men jag vill klargöra att jag inte är det på grund av att jag är övertygad om att det ger maximala upplevelser (även om jag är det), utan på grund av att jag är nyfiken på de inspelade händelserna.

Att samma apparatur som är maximalt ursprungstrogen är den som jag tror (och har upplevt) ger de största upplevelserna ser jag snarast som en bonus.


Vh, iö

[berma]

Iiö:
Du undrar varför jag inte svarar alternativ 3 även om jag argumenterar för det.

Jag ska försöka förklara även om det kanske leder fel.

En kompositör (kanske) kan förstå och uppleva musik bara genom att läsa ett partitur, han/hon läser noterna och hör musiken inom sig och får då kanske en slags "maximal upplevelse" detta utan någon som helst apparatur, men återgivet med 100% kvalitet eftersom han/hon vet hur det kommer att låta då en orkester spelar stycket.

Jag personligen kan inte läsa partitur men jag kan få en liknande "maximal upplevelse" upplevelse av ett musikstycke som spelas upp på en mycket enkel apparatur, detta därför att jag kan föreställa mig hur det är tänkt att låta. Det kan vara en symfoni eller pop/rock-musik eller vad som helst. Det är alltså musiken i sig som ger mig en "maximal upplevelse" inte avspelningsutrustningen.

Det betyder ändå inte att ”jag struntar helt i hur något skall vara” jag eftersträvar naturligtvis så bra återgivning som möjligt, men jag är inte beroende av extremt naturtrogen återgivning för att uppskatta god musik.

Jag tror dessutom att detta gäller de allra flesta människorna som uppskattar musik! Det är också därför de finns så relativt få personer som är intresserade av HiFi apparatur trots att nästan alla människor är musikintresserade.

mvh

[MP_inaktiv]

Det där restaurangexemplet var väldigt träffande på mig. Jag kryddar aldrig om någon bra kock skapat maten. Jag provar alltid det mest annorlunda och det om jag inte provat förut.

Annars tycker jag att man kan finna en motsvarighet i lärandet...

Alt.1 vill veta exakt hur saker förhåller sig, hur komplext det än blir så vill man inte ha några förenklingar för att förstå bättre, alla parametrar ska finnas med.

Alt.2 tycker att det ska vara en karismatisk lärare som engagerar och en och annan förenkling är väl ok, inga tumregler eller halvsanningar men gärna show.

Alt.3 tycker att tydligaste sätt att formulera ett svar är tillfredställande, tumregler eller halvsanningar är ok för att få till en snabb och hyfsad förståelse för en fråga. Viktigast är framförandet av budskapet.

[Stereotypen]

Jag är absolut typ 3. Jag tror ändå att strävan efter den maximala upplevelsen leder till en återgivning som närmar sig typ 1. Skillnaden är att man startar resan från en annan punkt men målet blir i stort sett det samma. Jag anser att dagens apparater är såpass bra att man kan kan välja det som passar en utan att försaka så värst mycket av naturtrogenheten. Vissa personer vill sitta på bakersta raden vid konserten och andra vill stå längst fram och "Headbanga"
Om man vill veta hur det verkligen lät vid inspelningstillfället så får man förstås sätta dessa parametrar åt sidan och istället rätta sig efter var mickarna var placerade och acceptera detta. Jag däremot vill kunna påverka inspelningen i efterhand så att den passar mig utan att alltför mycket av naturtrogenheten går förlorad.

[paa]

Det ena gäller ett specifikt fall (mitt inlägg om aulan alltså), det andra (som jag tolkade guldfisk-inlägget) vad som gäller för den anläggning som man vill äga, som skall ge "goda möjligheter till maximal upplevelse".

Så tänkte i varje fall jag, och det var därför som jag tyckte inläggen var lite olika. (Skall gå tillbaka och kolla på vad du skrev. Kanske läste jag dig fel. )

Jag tycker hur som helst inte att alla ljud låter bäst när de återges korrektast - men jag tror den apparatur som återger korrektast är den som kommer att servera de största upplevelserna.

Är jag begriplig?
Vh, iö

Det är möjligt att jag själv blev lite obegriplig, i och med att jag inte deklarerade att jag röstade på nr 1.
Orsak och verkan smälter ihop, grunden till maximal upplevelse är att anläggningen är maximalt återskapande, som jag skrev i första svaret i tråden.

[IngOehman]

Iiö:
Du undrar varför jag inte svarar alternativ 3 även om jag argumenterar för det.

Jag ska försöka förklara även om det kanske leder fel.

En kompositör (kanske) kan förstå och uppleva musik bara genom att läsa ett partitur, han/hon läser noterna och hör musiken inom sig och får då kanske en slags "maximal upplevelse" detta utan någon som helst apparatur, men återgivet med 100% kvalitet eftersom han/hon vet hur det kommer att låta då en orkester spelar stycket.

Jag personligen kan inte läsa partitur men jag kan få en liknande "maximal upplevelse" upplevelse av ett musikstycke som spelas upp på en mycket enkel apparatur, detta därför att jag kan föreställa mig hur det är tänkt att låta. Det kan vara en symfoni eller pop/rock-musik eller vad som helst. Det är alltså musiken i sig som ger mig en "maximal upplevelse" inte avspelningsutrustningen.

Det betyder ändå inte att ”jag struntar helt i hur något skall vara” jag eftersträvar naturligtvis så bra återgivning som möjligt, men jag är inte beroende av extremt naturtrogen återgivning för att uppskatta god musik.

Jag tror dessutom att detta gäller de allra flesta människorna som uppskattar musik! Det är också därför de finns så relativt få personer som är intresserade av HiFi apparatur trots att nästan alla människor är musikintresserade.

mvh

Mycket bra förklaring.

Jag förstår ändå inte riktigt hur de olika delarna i förklaringen hänger samman , men jag kanske får ställa några frågor, så kanske det klarnar för mig? (I de senaste du skrev verkar du ju vara typ1, så jag förstår inte svårigheten du har att välja, men jag får förstås lita på dig när du säger att du inte kan välja. )


När jag läser din fras: "jag eftersträvar naturligtvis så bra återgivning som möjligt" (i synnerhet när ordet "naturligtvis" finns med) så indikerar det ju typ1. De som är typ 2 eller 3 kännetecknas ju just av att inte tycka att man naturligtvis måste eftersträva en så bra återgivning som möjligt. Det tycker inte att det är självklart att eftersträva det.


Att du sedan kan tillgodogöra dig musiken och uppskatta den även dåligt återgiven vet jag inte varför det har med saken att göra. Det kan ju jag också, och troligtvis alla andra också.

Men det förklarar ju inte varför du hänger på ett hifi-forum. De flesta som gör det har ju av något skäl ett intresse av att åstadkomma något med sin anläggning, och det är vad du vill åstadkomma som jag undrar.

Frågan var vad du vill av kedjan - vad du bryr dig om mer än annay, respektive struntar mera i.

1. Vill du ha den mest ackurata återgivningen du kan åstadkomma (även om det sker på bekostnad av det som inte låter bra låter som det är)?
Är du ute efter sanningen? (kosta vad det kosta vill)

2. Eller vill du ha det som låter mest som en trovärdig verklighet (även om det sker på bekostnad av ackuratessen)?
Är du ute efter live-känslan? (utan intresse av "hur det var")

3. Eller föredrar du det som låter subjektivt "bäst" (även när det sker på bekostnad av såväl ackuratessen som verklighetsillusionen)?
Är du ute efter maximal upplevelse? (utan intresse av varken hur det var eller vad som låter naturligt)


Om det är så att du vidhåller att du inte kan svara på vilken av de tre som stämmer bäst (vilket förstås kan vara plausibelt, man kan ju tänkas väga alla väldigt lika), så: Vänligen förklara varför inte 4 stämmer in!?


Vh, iö

[berma]

När jag läser din fras: "jag eftersträvar naturligtvis så bra återgivning som möjligt" (i synnerhet när ordet "naturligtvis" finns med) så indikerar det ju typ1. De som är typ 2 eller 3 kännetecknas ju just av att inte tycka att man naturligtvis måste eftersträva en så bra återgivning som möjligt. Det tycker inte att det är självklart att eftersträva det.

Jag tycker att det är självklart att man vill ha så bra återgivning som möjligt, vem eftersträvar "dålig" återgivning.
Men det är ju också en fråga om hur långt man är beredd att gå, det finns för mig något som man skulle kunna kalla tillräckligt bra.
Jag lyssnar på musik... ibland tror jag att ni tar lite väl allvarligt på både apparater och musik.

Att du sedan kan tillgodogöra dig musiken och uppskatta den även dåligt återgiven vet jag inte varför det har med saken att göra. Det kan ju jag också, och troligtvis alla andra också.

Men det förklarar ju inte varför du hänger på ett hifi-forum. De flesta som gör det har ju av något skäl ett intresse av att åstadkomma något med sin anläggning, och det är vad du vill åstadkomma som jag undrar.

Det är väl inte så att jag hänger här så mycket, jag är nog mer en sporadisk besökare. Men jag är tekniker i grunden, dvs. jag tycker att det är jättekul med apparater och vill veta hur saker och ting fungerar. Jag har också ett stort musikintresse vilket gör att musikapparater och tekniska lösningar för musikåtergivning blir intressant.

Frågan var vad du vill av kedjan - vad du bryr dig om mer än annay, respektive struntar mera i.

1. Vill du ha den mest ackurata återgivningen du kan åstadkomma (även om det sker på bekostnad av det som inte låter bra låter som det är)?
Är du ute efter sanningen? (kosta vad det kosta vill)

2. Eller vill du ha det som låter mest som en trovärdig verklighet (även om det sker på bekostnad av ackuratessen)?
Är du ute efter live-känslan? (utan intresse av "hur det var")

3. Eller föredrar du det som låter subjektivt "bäst" (även när det sker på bekostnad av såväl ackuratessen som verklighetsillusionen)?
Är du ute efter maximal upplevelse? (utan intresse av varken hur det var eller vad som låter naturligt)

Om det är möjligt att återskapa en illusion av verklighet i mitt vardagsrum så är väl det mest intressanta. Jag tror att det då blir enklare om man har verkligheten som referens, dvs jag tror inte på en återgivningskedja som förändrar inspelningen så att det blir mer verklig än det som är inspelat, (om jag förstår vad jag menar)

Nu är det ju inte så enkelt, om man tar t.ex. en "bootleg" konsertinspelning med Bob Dylan. Ibland i princip någon i publiken med en mikrofon och en bandspelare. Ljudkvalitén är miserabel både i verkligheten och på inspelningen men "verklighetkänslan" kan vara fantastisk. Men med en sådan inspelning så vill man nog använda alla tonkontroller och filter man har för att "förbättra" verklighetskänslan.

Om det är så att du vidhåller att du inte kan svara på vilken av de tre som stämmer bäst (vilket förstås kan vara plausibelt, man kan ju tänkas väga alla väldigt lika), så: Vänligen förklara varför inte 4 stämmer in!?

Jag har lite svårt att relatera till frågeställningen, det var därför jag bad om ursäkt för att mitt inlägg var lite "ur spår"

[jonasp]

Jag röstade på nr 2.

Men det råkar vara så att jag är övertygad om att korrekt återgivning är "maximalt illusoriskt". Bländverk är nämligen aldrig lika illusoriska som verkligheten!

Men det kanske är en annan diskussion?

/Jonas

[Rydberg]

Jag råkade rösta fel, tryckte av misstag på 2. Förvisso kan jag leva med det men jag anser att man kommer till 2 via 1 s a s

[subjektivisten]

Efter läst dom olika förslagen och inläggen så måste jag säga att jag är både 1, 2 och 3.

Såklart vill jag att "gitarren ska låta som gitarr och inte bas" för att överdriva lite, men angående detta med att man vill höra det artisten/musikerna/producenten hörde så ser jag kraftiga problem med detta.

För det första, det dom hör är via studio monitorer och hur många av dessa har inte varit kassa eller haft stora problem. Så det dom hör är inte vad som verkligen är på bandet, så redan där har vi ju en felande länk till total 100% återgivning.

Det andra problemet är att bandet ska mastras. Här har vi kanske andra högtalare som har andra fel, som skapar ännu mer problem. Sedan har vi en kille (eller tjej) som helt subjektivt ändrar ljudet till vad dom tycker låter bra. Här kommer vi också ännu längre ifrån "exakt vad som hände i studion". För att inte börja snacka om skivor som det finns 10-tals eller 100-tals olika mastringar.

Så för mig blir det en blandning av alla 3.

[manger]

Ett exempel ur verkligheten...

Var och på en koncert, ställde mig "rätt" i rummet för att få se och höra maximalt - mixerbordet i ryggen. Alltså en riktigt "verklig" icke-illusorisk upplevelse. Musikernas intentioner och toner direkt till mig utan omvägar. Waow!

Laddade ner en bootlegg från samma koncert . Visst kunde man förnimma känslan av att man vara där mitt i publiken men urusel muskikvalitet, bitvis avsaknades den helt. Slängde CD-skivan.

Köpte live-DVDn och lyssnade hemma i soffan. (Troligen filmat från mixerpulten och inspelat digitalt direkt från mixerbordet.) Det lät oerhört mycket bättre och verkligare än live. Kvaliteten på både bild och ljud var på topp - illusionen var fullständig - man är där! (Utan den knuffande och stånkande publikmassan som hela tiden ska stå i vägen...)

Sen kan en väl amatörinspelad livekoncert från en jazzklubb i nån London-källare låta helt fantastiskt - men då är vi tillbaka vid inspelningsteknik och kvalitet. Jag tror att kvaliteten på källmaterialet är avgörande för var man kräver av sin anläggning. Lyssnar man bara på kammarmusik så är större delen av det inspelade matrialet av bra eller toppklass och då vill man kunna höra minsta lilla stråkberöring på violinen. Lyssnar man hellre på ösig västkustrock så är det oftast både si och så med kvaliteten och då räcker det med en anläggning som kan ge järnet på rätt sätt.

Hade varit intressant att se om och hur prefererad musikval korrelerar mot anläggning i pris och kvalitet...

[IngOehman]

Man kan vara både typ 1, 2 och 3, lite kluven alltså - men inte alla tre samtidigt.

I typ 1 ingår det ju att man bryr sig om att återgivningsanläggningen återger fonogrammet "sant".

I typerna 2 och 3 ingår det tvärtom att man struntar i om återgivningsanläggningen återger fonogrammet sant.

De är varandras motsatser på så vis, och kan inte kombineras samtidigt.


Dessutom gäller ju frågan att välja vad man vill av kedjan.

Bryr man sig - eller bryr man sig inte, om ackuratessen?

Och om man inte bryr sig:

Bryr man sig då om att det skall låter "verkligt", eller gör man det inte?

Svårare än så är det inte.


Att man sedan kan ha sina dagar, och/eller se på problemet olika beroende på vilket fonogram man skall spela, ändrar inte frågans kärna: Hur vill man ha sin kedja.

Däremot kan man ju förstås ha flera olika kedjor att ta till, beroende på humör.

Och att i varje fall typ 1 kan tänkas ha tonkontroller för att vilja ha möjlighet att korrigera för fel man upptäcker (i linje med strävan att det skall vara så sant som det går*) har väl förhoppningsvis framgått också.


Vh, iö

- - - - -

*Utan tonkontroller aktiverade får man en så sann återgivning som möjligt av fonogrammet (vilket kan vara snonymt med "av musiken").

Med tonkontroller aktiverade får man möjlighet att förbättra återgivningen av musiken på fonogrammet, om den är försedd med inspelningstekniskt orsakade klangfel.

[subjektivisten]

Man kan vara både typ 1, 2 och 3, lite kluven alltså - men inte alla tre samtidigt.

Som du såg så gick det utan problem.

[E]

Jisses vad många inlägg. Jag kanske läser sidan 4 sedan, men ville bara
snabbt kommentera varför jag röstade på nr 1 häromdagen, vilket jag
hade tänkt göra (kommentera) redan innan jag läst nedanstående inlägg,
men nu bara måste jag...!

Personligen så vill jag att det ska låta som jag vill, det är ju ändå jag
som ska lyssna, jag struntar totalt i hur skaparen vill att det ska låta.

För mig som värderar respekten för konstnären mycket högt är det här lite
svårt att förstå.

Jag minns när jag som barn lyssnade via en liten röd stereokassettradio
från Sanyo. Den kunde låta olika beroende på hur man placerade den - det
märkte man ju snart. Ofta lät det bättre när man lyfte den från bordsytan,
men det var ju lite för jobbigt att hålla den i luften hela tiden. Extra bra
tyckte jag att det lät under en period när man ställde den högt upp på en
bokhylla, nära taket, och låg överst i våningssängen och lyssnade vid
motstående vägg.

Det stadiet har man ju passerat för längesedan. Hur jag tycker att det ska
låta är nästan helt oväsentligt. Jag vill höra det så som den konstnärlige
ledaren hörde det vid skapandet! Det var mycket lätt att rösta. Hoppas att
jag inte har tänkt igenom det hela för lite...

Jag kanske får och har fått utlopp för mina alldeles egna åsikter om hur
något ska låta i tillräckligt hög utsträckning, när jag spelat olika
instrument? Således att jag kan acceptera (och vill ha!) en så sann
återgivning som möjligt av musikverk, alltså.

Mvh E*

[Maarten]

Jag röstade på nr. 3.

Samtidigt tror jag att en transparent anläggning ger mig goda möjligheter till maximal upplevelse.

Min inställning också!
Jag ser inget direkt egenvärde i alt 1 och 2. Däremot tror jag att alt 1 har störst värde som metodmålsättning.

Jag har egentligen svårt att förstå att inte de flesta röstade på nr 3? Jag menar, är inte alla ute efter upplevelse? (Fast det kan u bero på hur man tolkar frågeställningarna.)


Alt 2 ser jag som en oklar sammanblandning mellan alt 1 och alt 3. Dock tycker jag att den verkar relativt vanlig, - alltså mer vanlig på andra forum än här.