Sven skrev:För varje tes finns det en anti-tes så om jag nu uttrycker min personliga uppfattning här och nu, är det med näst intill visshet gränsande sannolikhet troligt att den inte kommer att vara statisk.
Dessutom måste jag få göra den reservationen att jag bara klarar av att säga vad jag IDAG skulle välja för lösning SAMT att den skulle bli mycket dyrbar att sätta i verket, till och med som prototyp.
Alltså: Medveten om alla dess begränsningar sätter jag nog trots allt dipolen högst på listan. Men det sker långt ifrån reservationslöst! (Du känner säkert själv till alla problem som är förknippade med den lösningen, som tex Newton och WAF!)
Men... rätt utnyttjad (vad det nu är är jag ännu inte fullt på det klara med), tror jag ändock att dipolen har teoretiska förutsättningar att slå det mesta, bara man på ett intelligent sätt kan hantera bakvågens problematik.
Sven,
Din ödmjukhet gör mig ödmjuk.
Jag håller dessutom med om varenda ord i de tre första styckena. I fjärde stycket gör jag, i varje fall just nu (
Vill dessutom avseende dipoler, extra stressa både avståndsberoendets klang, och bakvågens problematik (två sidor av samma mynt). Den sista är, skulle jag vilja säga (i ett normalt lyssningsrum) dipolens huvudproblem. Då räknar jag förstås inte ljudtrycksförmågan, som förvisso lätt blir otillräcklig om man man inte tillser både tillräcklig baffelarea och mycket stor produkt = membranyta * slaglängd. Fast det beror förstås också på vilka ljud man vill kunna återge.
Jag gjorde i mitten av 80-talet en massa försök att stävja bakvågen i några experiment som finns i varje fall lite slarvigt beskrivna på:
http://www.sonicdesign.se/oeint13.html
Speciellt om man läser efter frågan "Berätta mer" och i ännu högre grad "Hur undersöker man då bäst hur en högtalare skall stråla?". Därunder står det en del om vad för experiment jag gjorde, och mina egna bedömningar av resultaten, baserade på både egna och andras vittnesmål.
En av lösningarna hanterade dessutom problemen med Newton
Vh, Ing. Öhman



