roggaro skrev:å va går du på?
Fakta. Vad går du på?
Moderator: Redaktörer
Flint skrev:Jag håller inte heller på rör eller något liknande tok. Jag pratar enbart om vad som ger mig bäst musikupplevelse. Jag skulle gärna slippa rörskiten om så vore men då är inte musiklyssningen kul längre.
Om dist i diskanten. Min uppfattning.
Med rörslutsteg tycker jag att diskanten låter som verklighetens diskant. Trissesteg lägger till en obehaglig och överdriven klarhet som i längden blir tröttande på ett sätt som inte händer i verkligheten. Alltså distar transistorslutsteg i diskanten. Enkelt.
Strmbrg skrev:Flint skrev:Jag håller inte heller på rör eller något liknande tok. Jag pratar enbart om vad som ger mig bäst musikupplevelse. Jag skulle gärna slippa rörskiten om så vore men då är inte musiklyssningen kul längre.
Jag vet inte om det flög i mig något.
Men för nåt halvår sedan så blev jag med transistorslutsteg.
Jag har inte varit förespråkare eller moståndare till någotdera, bara noterat att jag trivts väldigt bra med Audion-single-end-slutstegen.
Diverse hemlånade slutsteg av trissekonstruktion ratades då jag inte fick samma illusionshjälp att ta till mig musiken via dessa.
Drog emellertid inte slutsatsen att det var transistordriften i sig som var orsaken till det upplevda resultatet.
Konstaterade bara torrt att just dessa inte var något för mig.
Impulsköpte i vintras ett stereoslutsteg med transistorer av Exposures fabrikat.
Fråga mig inte varför.
Har ingen bestämd idé om varför jag gillar att lyssna på musik via detta steg.
Det kunde förvisso vara intressant att veta varför.
Men egentligen kvittar det vad det beror på. Resultatet är ju som det är.
Skulle inte bli besviken vare sig min tillfredsställelse berodde på rörliknande distorsion, hög transparens eller att konstruktören är vegetarian.
Flint skrev:...
så varför träta om den rätta modellen eller tolkningen?
Strmbrg skrev:Flint skrev:...
så varför träta om den rätta modellen eller tolkningen?
Nä det förstår inte jag heller vad det skall tjäna till.
Fast, även här bör var och en som deltar i dessa trätor och diskussioner ta sig en funderare på vad som är ens eget syfte med att diskutera frågan.
Precis som med upplevelsen av olika ljudåtergivningar så lär syftet med ovanstående variera.
Det är först när man försöker hålla sig neutral och objektiv, som man når nya insikter.
Flint skrev:Strmbrg skrev:Flint skrev:...
så varför träta om den rätta modellen eller tolkningen?
Nä det förstår inte jag heller vad det skall tjäna till.
Fast, även här bör var och en som deltar i dessa trätor och diskussioner ta sig en funderare på vad som är ens eget syfte med att diskutera frågan.
Precis som med upplevelsen av olika ljudåtergivningar så lär syftet med ovanstående variera.
Det är först när man försöker hålla sig neutral och objektiv, som man når nya insikter.
Är det där kritik mot mig i den här diskussionen. Säg den i så fall rakt på sak. Jag är inte bra på tankeläsning.
Hulbar skrev:Till rörförstärkarens fördel kan man kanske hävda att det subjektivt kan låta mer som musiken lät innan den hamnade på skivan. Om inspelningen har brister som man helst inte vill störas av.
subjektivisten skrev:Hulbar skrev:Till rörförstärkarens fördel kan man kanske hävda att det subjektivt kan låta mer som musiken lät innan den hamnade på skivan. Om inspelningen har brister som man helst inte vill störas av.
Jag ser ingen anledning att fortsätta sprida denna myten som har nada med verkligheten att göra.
Flint skrev:För mig handlar det inte om "en vacker färgning" utan om att hörseln mår illa av den vassa transistordisten som egentligen inte är själva transistorns problem utan tekniken/konstruktionsprincipen som används i transistorförstärkare. Jag kan få rörslutsteg att låta precis lika illa med samma teknik. Det är alltså ett konstruktionsfel. Det är min mening och den är grundligt genomarbetad och testad. Ljudet från Hypex Klass-D-steget lät till exempel bättre än mitt rörsteg men gick inte att leva med eftersom hörseln sa ifrån efter en något längre tids lyssning, ca. en timme. Förstaintrycket var å andra sidan suveränt bra. Jag försöker bara nyansera debatten om myten om de "vackert färgande rörstegen". Det handlar alltså inte bara om ett enda problem utan många som kan uppstå vid ljudåtergivning och att var och än väljer det han föredrar i den soppan av alternativ. Att en 30W rörmaskin inte kan driva Infected Mushroom till smärtgränsen vid 120dB utan att gå i taket med normalt känsliga högtalare borde höra till allmänbildningen inom HiFi. Ingen sätter väl heller en moped att dra ett lastbilssläp.
Flint skrev:Tjenare Kronkan! Säg ifrån när du tycker att jag har fel eller går för långt. Jag har vissa tendenser till självsvängning och fartblindhet.
Flint skrev:För mig handlar det inte om "en vacker färgning" utan om att hörseln mår illa av den vassa transistordisten som egentligen inte är själva transistorns problem utan tekniken/konstruktionsprincipen som används i transistorförstärkare. Jag kan få rörslutsteg att låta precis lika illa med samma teknik. Det är alltså ett konstruktionsfel. Det är min mening och den är grundligt genomarbetad och testad. Ljudet från Hypex Klass-D-steget lät till exempel bättre än mitt rörsteg men gick inte att leva med eftersom hörseln sa ifrån efter en något längre tids lyssning, ca. en timme. Förstaintrycket var å andra sidan suveränt bra. Jag försöker bara nyansera debatten om myten om de "vackert färgande rörstegen". Det handlar alltså inte bara om ett enda problem utan många som kan uppstå vid ljudåtergivning och att var och än väljer det han föredrar i den soppan av alternativ. Att en 30W rörmaskin inte kan driva Infected Mushroom till smärtgränsen vid 120dB utan att gå i taket med normalt känsliga högtalare borde höra till allmänbildningen inom HiFi. Ingen sätter väl heller en moped att dra ett lastbilssläp.
Flint skrev: Trissesteg lägger till en obehaglig och överdriven klarhet som i längden blir tröttande på ett sätt som inte händer i verkligheten. Alltså distar transistorslutsteg i diskanten. Enkelt.
xeizo skrev:Varför gör ingen mos-fet steg längre? Någon som har någon förklaring? Kan man inte längre tillverka bra mos-fet trissor?
MOSFET är idag den vanligaste och mest spridda transistortypen
Nattlorden skrev:Flint skrev: Trissesteg lägger till en obehaglig och överdriven klarhet som i längden blir tröttande på ett sätt som inte händer i verkligheten. Alltså distar transistorslutsteg i diskanten. Enkelt.
![]()
![]()
![]()
*suck* Klarhet kan inte läggas till. Rörsteg tar bort den korrekta klarheten. Du FÅR LOV att tycka om det TROTS att det är rören som är defekta. Du måste inte ha rätt, du KAN tycka om det även om du låter dig själv inse att det är en färgning.
Tror du skulle se över högtalare/rum istället. Du kan säkert hitta högtalare som rullar av tillräckligt för att inte få ut så mycket orörd diskantinspelning.
Flint skrev:Hulbar skrev:Jag vet inte hur du lyckats upptäcka konstruktionsfelet hos transistorförstärkarna. Eller varför du är övertygad om att det är ett fel.
Det hörs på ljudet. Låter sämre. Enkelt.
Hulbar skrev:Flint skrev:Hulbar skrev:Jag vet inte hur du lyckats upptäcka konstruktionsfelet hos transistorförstärkarna. Eller varför du är övertygad om att det är ett fel.
Det hörs på ljudet. Låter sämre. Enkelt.
Sämre eller bättre är naturligtvis en subjektiv värdering. Men jag förstår vad du menar så länge det handlar om lyssningsintryck. Har hört det där själv.
Men man kan inte dra slutsatsen att det rent tekniskt beror på påvisbara konstruktionsfel eller verklig distorsion hos transistorförstärkarna. Man måste kunna förklara det tekniskt och presentera mätningar så man kan bevisa att det är sant isåfall.
Annars kan det bli svårt att övertyga.
Strmbrg skrev:Innehållsdeklaration:
Inlägg av filosofisk karaktär. Bör konsumeras som sådant.
---
Sannolikt en utopi, men visst vore det behändigt om man klarade sig med en mycket enkel apparatur?
Alltså om det gick att få en mycket god musikupplevelse även av en mycket modest anläggning.
Förvisso kan knappast den enkla plastmakapären från tex Clas Ohlson peta ur sig vare sig "ljudtryck eller bas". Eller ens "diskant".
Men, om man som lyssnare hade en förmåga att kompensera för dessa tekniska tillkortakommanden.
Alltså i den grad att upplevelsen bleve mycket bättre än den normalt blir, med en dylik apparatur.
Visst, detta är troligen endast en utopi, och kanske just därför ointressant att diskutera?
Eller finns det ett isolerat självändamål i att förbättra apparaturen?
Hulbar skrev:Flint skrev:Hulbar skrev:Jag vet inte hur du lyckats upptäcka konstruktionsfelet hos transistorförstärkarna. Eller varför du är övertygad om att det är ett fel.
Det hörs på ljudet. Låter sämre. Enkelt.
Sämre eller bättre är naturligtvis en subjektiv värdering. Men jag förstår vad du menar så länge det handlar om lyssningsintryck. Har hört det där själv.
Men man kan inte dra slutsatsen att det rent tekniskt beror på påvisbara konstruktionsfel eller verklig distorsion hos transistorförstärkarna. Man måste kunna förklara det tekniskt och presentera mätningar så man kan bevisa att det är sant isåfall.
Annars kan det bli svårt att övertyga.
xeizo skrev:
Ja, i digitalelektronik och lågströmskretsar typ alla IC/OP och tydligen i kraftelektronik. Men INTE som slutstegstrissor.
Vart tog dom vägen?
Hulbar skrev:Om det är fråga om subjektivt tyckande har det ingenting med den objektiva verkligheten att göra. Man måste skilja på objektiva fakta och sådant som enbart är baserat på vad olika individer tycker.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 38 gäster