Kan en dålig inspelning låta bättre på en dålig anläggning?

[Nattlorden]

Är liksom han trött på överanalytiska miljonsystem där det mesta vanlig musik låter kasst.
Att sedan skylla på inspelningen är bara pinsamt, när man vet av egen erfarenhet hur de kan återges i andra system.

Mig veterligen har ingen sagt att överanalytiska miljonsystem klassas som bra. Fel är fel oavsett vilken sort. Kostnaden imponerar inte.

[phloam]

Kan en dålig bild bli bättre om man ser på den med en dålig bildskärm?

En tekniskt dålig bild kan bli rejält avslöjad på en riktig skärm, medan den kan passera rätt obemärkt i mängden bilder som sprutar ut ur en tv-skärm.

En skarp bildskärm visar tydligare eventuella pixlar i en dålig bild. En suddig skärm utjämnar/smetar ut pixlarna så de inte syns lika tydligt. Men är det bättre? Jag ser hellre den dåliga bilden i all sin prakt än att man lägger till nya fel.

/ B

En viktig bit är hur användaren reagerar och förhåller sig till systemet i fråga, vare sig det är en dator eller hifi-anläggning. En stor skarp skärm inbjuder till granskning av bildkvalitet, medan en laptopskärm kan göra att man (omedvetet) släpper den biten och bryr sig mer om innehållet.

Det är s.a.s. inte alltid bara en fråga om rent teknisk kvalitet, man måste se till syfte och sammanhang osv.

Samma gäller för musiksystem, gränssnitt, miljö, syfte, programmaterial - allting bidrar till en upplevelse och det är inte alltid säkert att det bara finns en väg att gå (i.e. "bättre" inspelningar, "bättre" anläggning... )

[Nattlorden]

Samma gäller för musiksystem, gränssnitt, miljö, syfte, programmaterial - allting bidrar till en upplevelse och det är inte alltid säkert att det bara finns en väg att gå (i.e. "bättre" inspelningar, "bättre" anläggning... )

Dock kan man i sammananget påminna sig själv om vad hifi betyder.

[hifikg]

Kan en dålig bild bli bättre om man ser på den med en dålig bildskärm?

En tekniskt dålig bild kan bli rejält avslöjad på en riktig skärm, medan den kan passera rätt obemärkt i mängden bilder som sprutar ut ur en tv-skärm.

En skarp bildskärm visar tydligare eventuella pixlar i en dålig bild. En suddig skärm utjämnar/smetar ut pixlarna så de inte syns lika tydligt. Men är det bättre? Jag ser hellre den dåliga bilden i all sin prakt än att man lägger till nya fel.

/ B

En viktig bit är hur användaren reagerar och förhåller sig till systemet i fråga, vare sig det är en dator eller hifi-anläggning. En stor skarp skärm inbjuder till granskning av bildkvalitet, medan en laptopskärm kan göra att man (omedvetet) släpper den biten och bryr sig mer om innehållet.

Det är s.a.s. inte alltid bara en fråga om rent teknisk kvalitet, man måste se till syfte och sammanhang osv.

Samma gäller för musiksystem, gränssnitt, miljö, syfte, programmaterial - allting bidrar till en upplevelse och det är inte alltid säkert att det bara finns en väg att gå (i.e. "bättre" inspelningar, "bättre" anläggning... )

Helt riktigt, en bra låt (bild) är en bra låt även om den kan låta rent anskrämligt, rent ljudmässigt. Är man själv med och skränar fram låten kan det vara en väldigt mycket trevligare upplevelse än att höra den mest fantastiska reproduktion av samma stycke. Fast då handlar det om något annat än hifi.

[distad]

Är liksom han trött på överanalytiska miljonsystem där det mesta vanlig musik låter kasst.
Att sedan skylla på inspelningen är bara pinsamt, när man vet av egen erfarenhet hur de kan återges i andra system.

Mig veterligen har ingen sagt att överanalytiska miljonsystem klassas som bra. Fel är fel oavsett vilken sort. Kostnaden imponerar inte.

överanalytiska miljonsystem, några exempel ? Går liksom inte att bara generalisera överlag med intryck intryck ifrån mässor eller liknande med dåliga förutsättningar, som i sig är ganska populärt sätt att såga produkter på.[/i]

[MagnusÖstberg]

Jag fattar inte ens vad överanalytiskt är

[phon]

Typ överanalytisk bil - en bil där minsta bump i vägen känns i ratt och rygg.


Motsatsen, underanalytisk bil - en bil med hydraulisk fjädring.

[Nattlorden]

Jag fattar inte ens vad överanalytiskt är

Framlyssnat för att plocka fram alla detaljer som finns i materialet som prioritet, oftast (alltid?) resulterande i för mycket i de övre registren.

[Goldfinger]

Överst på den här sidan började Bill50x komma in på ett synsätt jag vill spinna vidare på.

Vad är en bra anläggning?

Enligt min mening är det förfärande vanligt att stora, tunga, dyra anläggningar som kan spela starkt med grym precision även i djupbasen och ren luftig diskant med mycket detaljer från utvalda inspelningar därmed definieras som bra. Det räcker inte, tycker jag.

Om "moderna musikproduktioner" låter illa på sådana anläggningar skylls det nästan alltid på mastringen, men är det så enkelt?
Prova även med gamla inspelningar i god kvalitet från 78-varvare och icke-remastrade LP från 1960-talet. Om dessa inte heller låter bra, förutom att de normalt är basfattiga, menar jag att det inte heller är en bra anläggning.
Den har sannolikt brister i mellanregistret med ofullkomligheter i upplösning och neutralitet, som man kan luras att bortse från om programmaterialet får lyssnare att fokusera mer på bas och diskant än vad som finns däremellan.

Jag tycker att grunden för en bra anläggning är ett neutralt, rent och högupplöst mellanregister. En bättre anläggning kan ha mer utsträckt frekvensområde och större ljudtryckskapacitet om dessa egenskaper inte tillkommer på bekostnad av mellanregistrets kvalitet, för då är den faktiskt sämre.

Därmed kan det bli ""platt fall" när man väljer inspelningar som bara innehåller det där "däremellan".

Med neutralt högupplöst mellanregister förmår jag uppfatta och fokusera på röster och melodier snarare än på att irritera mig över om programmaterialet har tekniska brister eller är tokmastrat.

Bra inlägg, en viktig punkt för mig är huruvida högtalaren klarar att hålla flera melodislingor förståeliga/hörbara samtidigt.
Där kan man finna väldigt stora skillnader faktiskt, en bra högtalare klarar att återge händelserna separerade i skikt istället för att lägga de på varandra.
Den senare typen av högtalare blir sämre och sämre (läs mer oengagerande) ju mer information fonogrammet har.

För mig är denna punkt den allra viktigaste för att jag skall tycka musik är roligt att lyssna på.

Jag lyssnar i princip aldrig på elektronisk musik och tycker inte jag behöver bra energi ned mot 20hz, även om det finns potential i somliga prylar för att åstadkomma liknande.

[Kimpost]

Typ överanalytisk bil - en bil där minsta bump i vägen känns i ratt och rygg.


Motsatsen, underanalytisk bil - en bil med hydraulisk fjädring.

Dessa jävla analogier...

[distad]

Jag fattar inte ens vad överanalytiskt är

Framlyssnat för att plocka fram alla detaljer som finns i materialet som prioritet, oftast (alltid?) resulterande i för mycket i de övre registren.

Ungefär så. För att få något konkret exempel så säger jag http://www.tidal-audio.de/ Lyssnade på ett par större golvare (Tror det var Contriva) på HighEnd mässan 2011 som hade en överanalytisk diskantåtergivning.

[MagnusÖstberg]

Jaha, är det därför jag har en citroen?

[Conan]

Njaae, jag vete tusan om en bild verkligen kan bli bättre av att ses på en dålig bildskärm - är inte den dåliga skärmen bara en dålig skärm vilken alltid fråntar en del av upplevelsen av bilden?

Det ska nog ganska mycket till för att bildens fel ska kompenseras bort av en dålig monitor. Dålig upplösning (antingen för få bildpunkter eller för liten yta i förhållande till betraktningsavståndet) i bildvisaren gör ju inte bilden bättre som jag ser det.

Bildmonitorns jobb - precis som hifi-anläggningens - är ju inte att tolka vad som ska presenteras för tittaren/lyssnaren. Den kan bara göra "fel" om den försöker med detta.

Undantag kanske finns, och jag kanske ska bli först att säga ordet "rörförstärkare" men då handlar det inte primärt om tillkortakommanden i inspelningen utan om kända, kroniska "fel" i uppspelningssituationen. Men den debatten kanske inte vi ska dra upp ett varv till..?

[phloam]

Samma gäller för musiksystem, gränssnitt, miljö, syfte, programmaterial - allting bidrar till en upplevelse och det är inte alltid säkert att det bara finns en väg att gå (i.e. "bättre" inspelningar, "bättre" anläggning... )

Dock kan man i sammananget påminna sig själv om vad hifi betyder.

Oavsett vad ordet betyder så kan det innebära rätt olika saker för olika lyssnare i olika sammanhang

[Nattlorden]

Oavsett vad ordet betyder så kan det innebära rätt olika saker för olika lyssnare i olika sammanhang

Jovisst, folk intalar sig en massa underligheter hela tiden.

[Ragnwald]

Jag fattar inte ens vad överanalytiskt är

Framlyssnat för att plocka fram alla detaljer som finns i materialet som prioritet, oftast (alltid?) resulterande i för mycket i de övre registren.

Är det inte det som kallas komprimering?

[sportbilsentusiasten]

Överst på den här sidan började Bill50x komma in på ett synsätt jag vill spinna vidare på.

Vad är en bra anläggning?

Enligt min mening är det förfärande vanligt att stora, tunga, dyra anläggningar som kan spela starkt med grym precision även i djupbasen och ren luftig diskant med mycket detaljer från utvalda inspelningar därmed definieras som bra. Det räcker inte, tycker jag.

Om "moderna musikproduktioner" låter illa på sådana anläggningar skylls det nästan alltid på mastringen, men är det så enkelt?
Prova även med gamla inspelningar i god kvalitet från 78-varvare och icke-remastrade LP från 1960-talet. Om dessa inte heller låter bra, förutom att de normalt är basfattiga, menar jag att det inte heller är en bra anläggning.
Den har sannolikt brister i mellanregistret med ofullkomligheter i upplösning och neutralitet, som man kan luras att bortse från om programmaterialet får lyssnare att fokusera mer på bas och diskant än vad som finns däremellan.

Jag tycker att grunden för en bra anläggning är ett neutralt, rent och högupplöst mellanregister. En bättre anläggning kan ha mer utsträckt frekvensområde och större ljudtryckskapacitet om dessa egenskaper inte tillkommer på bekostnad av mellanregistrets kvalitet, för då är den faktiskt sämre.

Därmed kan det bli ""platt fall" när man väljer inspelningar som bara innehåller det där "däremellan".

Med neutralt högupplöst mellanregister förmår jag uppfatta och fokusera på röster och melodier snarare än på att irritera mig över om programmaterialet har tekniska brister eller är tokmastrat.

Bra inlägg, en viktig punkt för mig är huruvida högtalaren klarar att hålla flera melodislingor förståeliga/hörbara samtidigt.
Där kan man finna väldigt stora skillnader faktiskt, en bra högtalare klarar att återge händelserna separerade i skikt istället för att lägga de på varandra.
Den senare typen av högtalare blir sämre och sämre (läs mer oengagerande) ju mer information fonogrammet har.

För mig är denna punkt den allra viktigaste för att jag skall tycka musik är roligt att lyssna på.

Jag lyssnar i princip aldrig på elektronisk musik och tycker inte jag behöver bra energi ned mot 20hz, även om det finns potential i somliga prylar för att åstadkomma liknande.

Du borde gilla hur Linnprylar presenterar musiken

[hifikg]

Njaae, jag vete tusan om en bild verkligen kan bli bättre av att ses på en dålig bildskärm - är inte den dåliga skärmen bara en dålig skärm vilken alltid fråntar en del av upplevelsen av bilden?

Det ska nog ganska mycket till för att bildens fel ska kompenseras bort av en dålig monitor. Dålig upplösning (antingen för få bildpunkter eller för liten yta i förhållande till betraktningsavståndet) i bildvisaren gör ju inte bilden bättre som jag ser det.

Bildmonitorns jobb - precis som hifi-anläggningens - är ju inte att tolka vad som ska presenteras för tittaren/lyssnaren. Den kan bara göra "fel" om den försöker med detta.

Undantag kanske finns, och jag kanske ska bli först att säga ordet "rörförstärkare" men då handlar det inte primärt om tillkortakommanden i inspelningen utan om kända, kroniska "fel" i uppspelningssituationen. Men den debatten kanske inte vi ska dra upp ett varv till..?

Har du en digitalkamera? Har du någonsin tyckt att en bild ser både skarp o bra ut i kamerans lilla monitor? Har det någon gång hänt att din stora, kalibrerade, skärm visat att bilden inte var så bra? Det har hänt mig.

[Conan]

Har du en digitalkamera? Har du någonsin tyckt att en bild ser både skarp o bra ut i kamerans lilla monitor? Har det någon gång hänt att din stora, kalibrerade, skärm visat att bilden inte var så bra? Det har hänt mig.

Jodå, jag förstår vad du menar, men jag upplevde då inte att bilden var "bra" på kamerans lilla skärm. Den oskarpa bilden såg ut som skräp men det gjorde ju också de skarpa bilderna. Jag tycker inte man kan säga att dåliga bilder blir bättre bara för att man inte ser felen.

[phloam]

Oavsett vad ordet betyder så kan det innebära rätt olika saker för olika lyssnare i olika sammanhang

Jovisst, folk intalar sig en massa underligheter hela tiden.

Nu förstår jag inte riktigt vad du menar, det jag menar är att hifi i hög grad är någonting relativt - en iPhone med bra lurar är High Fidelity precis som ett par renoverade Carlsson eller Linn - eller menar du att det går att dra någon slags specifik gräns för när det inte får kallas High Fidelity? DIN-normen, eller...? Bose Lifestyle?

[Goldfinger]

Överst på den här sidan började Bill50x komma in på ett synsätt jag vill spinna vidare på.

Vad är en bra anläggning?

Enligt min mening är det förfärande vanligt att stora, tunga, dyra anläggningar som kan spela starkt med grym precision även i djupbasen och ren luftig diskant med mycket detaljer från utvalda inspelningar därmed definieras som bra. Det räcker inte, tycker jag.

Om "moderna musikproduktioner" låter illa på sådana anläggningar skylls det nästan alltid på mastringen, men är det så enkelt?
Prova även med gamla inspelningar i god kvalitet från 78-varvare och icke-remastrade LP från 1960-talet. Om dessa inte heller låter bra, förutom att de normalt är basfattiga, menar jag att det inte heller är en bra anläggning.
Den har sannolikt brister i mellanregistret med ofullkomligheter i upplösning och neutralitet, som man kan luras att bortse från om programmaterialet får lyssnare att fokusera mer på bas och diskant än vad som finns däremellan.

Jag tycker att grunden för en bra anläggning är ett neutralt, rent och högupplöst mellanregister. En bättre anläggning kan ha mer utsträckt frekvensområde och större ljudtryckskapacitet om dessa egenskaper inte tillkommer på bekostnad av mellanregistrets kvalitet, för då är den faktiskt sämre.

Därmed kan det bli ""platt fall" när man väljer inspelningar som bara innehåller det där "däremellan".

Med neutralt högupplöst mellanregister förmår jag uppfatta och fokusera på röster och melodier snarare än på att irritera mig över om programmaterialet har tekniska brister eller är tokmastrat.

Bra inlägg, en viktig punkt för mig är huruvida högtalaren klarar att hålla flera melodislingor förståeliga/hörbara samtidigt.
Där kan man finna väldigt stora skillnader faktiskt, en bra högtalare klarar att återge händelserna separerade i skikt istället för att lägga de på varandra.
Den senare typen av högtalare blir sämre och sämre (läs mer oengagerande) ju mer information fonogrammet har.

För mig är denna punkt den allra viktigaste för att jag skall tycka musik är roligt att lyssna på.

Jag lyssnar i princip aldrig på elektronisk musik och tycker inte jag behöver bra energi ned mot 20hz, även om det finns potential i somliga prylar för att åstadkomma liknande.

Du borde gilla hur Linnprylar presenterar musiken

Den stämmer iaf in på deras ideologi om musikalisk följsamhet, däremot tycker jag det är si och så med hur den efterföljs i deras konstruktioner.
Somliga finner jag skapliga men en del andra rent oinspirerande att lyssna till.

[hifikg]

Har du en digitalkamera? Har du någonsin tyckt att en bild ser både skarp o bra ut i kamerans lilla monitor? Har det någon gång hänt att din stora, kalibrerade, skärm visat att bilden inte var så bra? Det har hänt mig.

Jodå, jag förstår vad du menar, men jag upplevde då inte att bilden var "bra" på kamerans lilla skärm. Den oskarpa bilden såg ut som skräp men det gjorde ju också de skarpa bilderna. Jag tycker inte man kan säga att dåliga bilder blir bättre bara för att man inte ser felen.

Om alla bilder ser dassiga ut i kamerans monitor var det ett tag sedan du bytte kamera. Givetvis blir inte bilderna bättre, men de kan SE bättre ut och dåligt ljud kan klara sig på att allt låter lika dåligt. Hur ska man veta att det saknas djupbas om anläggningen är tyst under 100 Hz? Det har hänt mer än en gång att jag hört en låt i bilen och köpt artistens senaste alster. Kan inte erinra mig någon inspelning som låtit sämre i den "riktiga" anläggningen, men jag kan tänka mig att det är möjligt att bli besviken pga defekter som en mullrande V70 dolde vid första tillfället. I normalfallet är det tvärtom, musiken visar sig innehålla så mycket mer.

[IngOehman]

Kan en dålig bild bli bättre om man ser på den med en dålig bildskärm?

Nej, men dess dålighet kan synas avsevärt mycket mindre.

Ett extramfall är att titta på en bild på en väldigt, väldigt liten skärm,
eller en skärm med väldigt få pixlar. Klart som korvspad att det är
svårare att se programmaterialets bildbrister på en sådan skärm.

Tittar man på t ex skärmen på en ifån så kommenterar många att
de tycker att det ser väldigt högupplöst ut. Till och med bättre än
1080 kan många uppfatta att det ser ut. Men det är det ju inte alls.
Bilden är bara liten.

- - -

Så sämre blir inte bättre. Felen märks i vissa fall bara inte lika bra.
Men kvaliteterna märks ju inte så bra de heller.


Vh, iö

[Nattlorden]

Nu förstår jag inte riktigt vad du menar, det jag menar är att hifi i hög grad är någonting relativt - en iPhone med bra lurar är High Fidelity precis som ett par renoverade Carlsson eller Linn - eller menar du att det går att dra någon slags specifik gräns för när det inte får kallas High Fidelity? DIN-normen, eller...? Bose Lifestyle?

Nej, jag förstår på ditt svar att du inte är med. Hifi är ingen apparatur, hifi är en målsättning, en strävan, en vision om ett slutmål.

[roggaro]

klyftigt nattis

[Conan]

Givetvis blir inte bilderna bättre, men de kan SE bättre ut och dåligt ljud kan klara sig på att allt låter lika dåligt.

Jag tycker aldrig upplevelsen av bilden blir bättre bara för att monitorn är sämre. Upplevelsen av bildskärmens "Dålighet" uppväger med råge det "braiga" att slippa se tillkortakommanden i bilden.

[phloam]

Oavsett vad ordet betyder så kan det innebära rätt olika saker för olika lyssnare i olika sammanhang

Jovisst, folk intalar sig en massa underligheter hela tiden.

Nu förstår jag inte riktigt vad du menar, det jag menar är att hifi i hög grad är någonting relativt - en iPhone med bra lurar är High Fidelity precis som ett par renoverade Carlsson eller Linn - eller menar du att det går att dra någon slags specifik gräns för när det inte får kallas High Fidelity? DIN-normen, eller...? Bose Lifestyle?

Nej, jag förstår på ditt svar att du inte är med. Hifi är ingen apparatur, hifi är en målsättning, en strävan, en vision om ett slutmål.

Självklart (trodde jag) pratar jag inte om apparaturen i sig, utan om vilken nivå av "High Fidelity" som dessa olika apparater representerar.

Slutmålet är väl snarare transparens, och HiFi är vad vi får leva med i praktiken på vägen dit. Den vägen är full av olika instanser av begreppet HiFi, alla relativa i kvalitet mot varandra.

Nu när det är klarlagt, vad menade du med "underligheter"? Och vem är "folk"? Lite kryptiskt uttryckt, om du ursäktar

[IngOehman]

Typ överanalytisk bil - en bil där minsta bump i vägen känns i ratt och rygg.


Motsatsen, underanalytisk bil - en bil med hydraulisk fjädring.

Dessa jävla analogier...

Jag brukar säga att det är viktigt att inte blanda ihop skärpa och upplösning.

Det är VÄLDIGT olika saker, och jag har själv väldigt svårt för skärpta system,
vare sig det handlar om bild eller ljud.

I ljudvärlden verkar dessutom folk ha mycket svårare att skilja mellan vad som
är skräpning och vad som är verklig upplösning.

För mig kan inte upplösningen vara för hög. Sådant finns helt enkelt inte. Inte
för mig.

- - -

Om det hade varit ett problem som skulle verkligheten ha varit olidlig. Den
är nämligen en oändligt högupplöst version av sig själv.

Så upplösning skall man inte vara rädd för.

- - -

Skäpning däremot, kan göra mig ovillig att spela någonting överhuvudtaget.

Och tyvärr upplever jag att rätt så många så kallat "högupplösta system"
(till skillnad från system som är högupplösta på riktigt) är just förstörda av
en tråkig skärpning. Och ett (men långt ifrån det enda) exempel på skärp-
ning är faktiskt stereosystemfelen.

Neutral skräpa (varje nyans med sin ursprungliga storlek) och maximal upp-
lösning skall det vara!

- - -

Och jag kan tycka att det är lite fascinerande att så många "hifi-skadade"
människor initialt reagerar med att säga att sådana ultra högupplösta an-
läggningar utan skärpningar, låter lite dovt eller lågupplöst...

Människorna är så skadade av tillväljningen för skärpningen, att det tar dem
både tid och tanke, att känna igen det de hör såsom i den normalskarpa
verkligheten - och först då upptäcker de att upplösningen är enastående!
Att varje nyans finns där och går att höra, utan överdrifter och utan att
maskeras av någon bländande framskärpt detalj.

Men förstås bara när inspelningen tillåter det. För även den kan ju i före-
kommande fall vara drabbad av klåfingriga "skärpare", som försökt skapa en
illusion av detaljer genom att överdriva de medelgrova detaljerna så de fina
drunknar helt.


Vh, iö

[hifikg]

...Tittar man på t ex skärmen på en ifån så kommenterar många att
de tycker att det ser väldigt högupplöst ut. Till och med bättre än
1080 kan många uppfatta att det ser ut. Men det är det ju inte alls.
Bilden är bara liten. ...

Inte bara liten. 960x640 pixlar på en skärm på 3,5 tum ger över 300 ppi medan 1980x1080 bara räcker till en 7 tums TV för att ha samma upplösning och så små tv-apparater med HD ser vi sällan på Mediamarkt.

[sprudel]

Typ överanalytisk bil - en bil där minsta bump i vägen känns i ratt och rygg.


Motsatsen, underanalytisk bil - en bil med hydraulisk fjädring.

Dessa jävla analogier...

Jag brukar säga att det är viktigt att inte blanda ihop skärpa och upplösning.

Det är VÄLDIGT olika saker, och jag har själv väldigt svårt för skärpta system,
vare sig det handlar om bild eller ljud.

I ljudvärlden verkar dessutom folk ha mycket svårare att skilja mellan vad som
är skräpning och vad som är verklig upplösning.

För mig kan inte upplösningen vara för hög. Sådant finns helt enkelt inte. Inte
för mig.

- - -

Om det hade varit ett problem som skulle verkligheten ha varit olidlig. Den
är nämligen en oändligt högupplöst version av sig själv.

Så upplösning skall man inte vara rädd för.

- - -

Skäpning däremot, kan göra mig ovillig att spela någonting överhuvudtaget.

Och tyvärr upplever jag att rätt så många så kallat "högupplösta system"
(till skillnad från system som är högupplösta på riktigt) är just förstörda av
en tråkig skärpning. Och ett (men långt ifrån det enda) exempel på skärp-
ning är faktiskt stereosystemfelen.

Neutral skräpa (varje nyans med sin ursprungliga storlek) och maximal upp-
lösning skall det vara!

- - -

Och jag kan tycka att det är lite fascinerande att så många "hifi-skadade"
människor initialt reagerar med att säga att sådana ultra högupplösta an-
läggningar utan skärpningar, låter lite dovt eller lågupplöst...

Människorna är så skadade av tillväljningen för skärpningen, att det tar dem
både tid och tanke, att känna igen det de hör såsom i den normalskarpa
verkligheten - och först då upptäcker de att upplösningen är enastående!
Att varje nyans finns där och går att höra, utan överdrifter och utan att
maskeras av någon bländande framskärpt detalj.

Men förstås bara när inspelningen tillåter det. För även den kan ju i före-
kommande fall vara drabbad av klåfingriga "skärpare", som försökt skapa en
illusion av detaljer genom att överdriva de medelgrova detaljerna så de fina
drunknar helt.


Vh, iö

Men fy f-n vad bra du skriver här!

Du kan få komma på mitt kalas!