Till er konstruktörer av högtalare här på faktiskt

[Nattlorden]

Mina barn svarar på frågan så som barn alltid har gjort, de för tillfället spännande yrkena; polis, princessa, balettdansös, brandman, kurator, konstnär etc. Lär ändra sig 50 ggr+ till innan de blivit stora.

( Själv var jag ganska säker på professor fram tills åk 3, då ändrade jag mig till Ingenjör och så blev det )

[hevi]

Jag tror det är en myt att barn förr i tiden visste vad de ville bli, de flesta alltså. Hela den där iden att pojkarna ville bli piloter eller brandsoldater och flickorna ville bli journalister eller flygvärdinnor är illa förankrad i verkligheten, och var. Barn, de flesta, vet faktiskt inte alls vad de vill bli när de blir stora, varken förr eller nu. Bara vissa. De flesta vill vara barn och slippa tänka på det.

Nej förstås vet inte ungarna det. Vad jag menar är att förr fick de frågan. Jag fick iaf det, men inte visste jag då vad jag ville göra. Köra grävmaskin tror jag att jag tyckte verkade kul. Och det är det ju, men jag skulle inte vilja jobba med det.

Förr ansågs det viktigt att skaffa sig ett yrke på ett sätt som det inte riktigt gör idag, för många kommer det som en överraskning att utbildningen man går faktiskt syftar till att man ska kunna försörja sig.

Visst ska man sikta mot ett jobb som man gillar, men jobbet måste finnas också.

IMHO tycker jag att Ken Robinson i det här klippet sammanfattar problematiken med skola och utbildning i dagens samhälle bättre och mer lättbegripligt än någon någonsin gjort tidigare:
http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U

[IngOehman]

Jag tror det är en myt att barn förr i tiden visste vad de ville bli, de flesta alltså. Hela den där iden att pojkarna ville bli piloter eller brandsoldater och flickorna ville bli journalister eller flygvärdinnor är illa förankrad i verkligheten, och var. Barn, de flesta, vet faktiskt inte alls vad de vill bli när de blir stora, varken förr eller nu. Bara vissa. De flesta vill vara barn och slippa tänka på det.

Nej förstås vet inte ungarna det. Vad jag menar är att förr fick de frågan. Jag fick iaf det, men inte visste jag då vad jag ville göra. Köra grävmaskin tror jag att jag tyckte verkade kul. Och det är det ju, men jag skulle inte vilja jobba med det.

Förr ansågs det viktigt att skaffa sig ett yrke på ett sätt som det inte riktigt gör idag, för många kommer det som en överraskning att utbildningen man går faktiskt syftar till att man ska kunna försörja sig.

Visst ska man sikta mot ett jobb som man gillar, men jobbet måste finnas också.

Varför det?

Och varför måste man jobba med det man utbildat sig för?

Det finns massor av arbeten som inte kräver utbildning av dignitet, som ändå
måste skötas. Ser ett stort problem i att förankra uppfattningen att man skall
jobba med det man har utbildats sig till.

Fastnar man i den tanken, och samtidigt inte kan ge upp tanken att det är ett
tecken på ett friskt och starkt samhälle att utbildningsnivån är hög, så är man
illa ute.

Jag menar att hela världen behöver omvärdera olika arbetens utförande och att
det är mycket rimligare att man studerar det som man vill lära sig en massa om,
än att man känner sig tvingar att arbeta med något bara för att man kan något
om det.


Vh, iö

[eljulio]

Intressant att denna tråd utmynnade i en diskussion om utbildningssystemet... Jag är dock fortsatt intresserad.

Mvh

[Nattlorden]

Och varför måste man jobba med det man utbildat sig för?

Skulle tro att många resonerar så att om man inte skall nyttja den utbildningen man skaffat så slösar man skattemedel jämfört med om man istället börjat jobba direkt och dragit in skattemedel istället.

Det finns säkert bra anledningar att utbilda sig ändå, men för de föräldrar som får nej av skolbespisningen när de klagar på att deras barn inte får nog <sätt in valfritt kostslag> för att bli mätt ser kanske inte lika positivt på bortslösade pengar.

[IngOehman]

Att utbilda människor i snitt mycket "högre" än de arbetsuppgifter som
behöver utföras i snitt kräver, är ett slöseri - hur man än ser det.

Och det tycks ses som ett universalmedel för ett bättre samhälle, trots
att man samtidigt vet att man (i dagens klimat och med dagens värder-
ingar) kan förvänta sig att folk vill arbeta med det som de har läst, det
vill säga oavsett om det finns jobb i korrelation med antalet utbildade.

Jag har inget emot en högutbildad befolkning, men mycket emot:

1. Att undervärdera jobb som kräver lägre utbildning,

2. Att se på utbildning som varande för samhällets väl bara i det direkta
perspektivet,

och,

3. Att TROTS att man kräver att människor skall utbilda sig i paritet med
förefintliga arbeten, vara fast i förvissningen att det är bättre ju mera ut-
bildade folk är.

- - -

Som jag ser det är frågorna man behöver ställa sig:

1. Handlar inte spenderande av skattemedel om att skapa värden?

2. Och är inte kunskap berikande?

3. Och är då ett slöseri i riktning mot livskvalitet ett potentiellt värde?

- - -

Jag tycker och tror detta:

1. Jag tycker att ALLA som vill studera bör få läsa det de vill - utan några
som helst kvalifikations/intagningkrav - ja rent av utan några andra krav
än att de behöver klara av utbildningen för att få statlig finansiering av
den (jag talar då om lektioner och litteratur, inte nödvändigtvis om uppe-
hälle).

2. Jag tycker det är lite ledsamt att se människor diskutera vad som är
bra metoder för att i förväg kunna exkludera människor från utbildningar,
baserat på bedömningar om hur passande för tjänster utbildningen pekar
mot, som de är.

3. Jag tror att intresse är en viktigare potential för att lära sig saker än
talang på ett mera övergripande plan. Skulle vilja gå så långt som till att
säga att intresse ÄR en talang.

4. Jag tror att världen skulle bli mycket bättre om man såg på utbildning
som något som primärt finns för att berika människors själar, inte som en
metod för samhället att forma för samhällsfunktionerna lämpliga männi-
skor.


Vh, iö

[Svante]

Förr ansågs det viktigt att skaffa sig ett yrke på ett sätt som det inte riktigt gör idag, för många kommer det som en överraskning att utbildningen man går faktiskt syftar till att man ska kunna försörja sig.

Varför det?

Och varför måste man jobba med det man utbildat sig för?

Det finns massor av arbeten som inte kräver utbildning av dignitet, som ändå måste skötas. Ser ett stort problem i att förankra uppfattningen att man skall jobba med det man har utbildats sig till.

Alltså, idag utbildar sig många fram till det de är 23-25 år. Under den tiden försörjs de av någon annan, ofta föräldrar men också staten via CSN. Det är givetvis trevligt och bra att de kan göra så, men är det rimligt om det inte ger något tillbaka?

Alltså, jag skulle inte ha något emot att bli försörjd i 3-5 år och bara studera det jag tycker är kul, utan krav på att det gav inkomst. Men vem skulle försörja mig då?

Givetvis kan man inte veta att man kommer att jobba hela livet med det man utbildar sig till, men man kan ju åtminstone kolla vad utbildningen man går ger för jobb på ett ungefär. Inte bara "jag gillar bysantinsk historia, jag tror jag läser det i ett år, den kursen verkar kul" utan en tanke på att någon faktiskt försörjer dem under det året.

[IngOehman]

Det här är andra gången jag kommenterar det här, men jag gavs en sådan
fantastisk möjlighet att göra det på ett nytt sätt, att jag inte kan låta bli.

Förr ansågs det viktigt att skaffa sig ett yrke på ett sätt som det inte riktigt gör idag, för många
kommer det som en överraskning att utbildningen man går faktiskt syftar till att man ska kunna
försörja sig.

Visst ska man sikta mot ett jobb som man gillar, men jobbet måste finnas också.

I en annan tråd skrev någon:

...Jag tycker det tjatas alltför mycket om att utbildningarna ska ge direkt nytta i arbetslivet...

Vh, iö

[Svante]

Det här är andra gången jag kommenterar det här, men jag gavs en sådan
fantastisk möjlighet att göra det på ett nytt sätt, att jag inte kan låta bli.

Förr ansågs det viktigt att skaffa sig ett yrke på ett sätt som det inte riktigt gör idag, för många
kommer det som en överraskning att utbildningen man går faktiskt syftar till att man ska kunna
försörja sig.

Visst ska man sikta mot ett jobb som man gillar, men jobbet måste finnas också.

I en annan tråd skrev någon:

...Jag tycker det tjatas alltför mycket om att utbildningarna ska ge direkt nytta i arbetslivet...

Vh, iö

Haha...

Ja klipper man saker ur sitt sammanhang så ser det förstås tokigt ut.

Det första syftar till hela ämnesområden som knappast ger ett jobb.

Det andra handlar om huruvida en ingenjörsutbildning tex ska utbilda ingenjörer som kan hantera den senaste programvaran som är borta om ett par år, eller om den ska ge kunskaper som är hållbara i ett längre perspektiv, men kanske inte ger en nyckelfärdig ingenjör.

Så om sammanhanget får vara kvar så är det inte så dumt det som står där.

[IngOehman]

Det andra du skrev är klokt utan att du behöver hänvisa till något specifikt
sammanhang.

Det första har jag svårt att hålla med om hur man än vänder och vrider på
det. Samhället finns till för individerna, inte tvärtom.


Vh, iö

[petersteindl]

Som jag ser det är det inte så att samhället finns till för individerna. Individerna är samhället! D v s summan av individerna är samhället.

Mvh
Peter

[IngOehman]

Jomenså är det ju förstås. Men det säger inte så mycket.

Frågan är om samhället är en organisation för individernas
väl eller om det är en organism i vilken individerna tjänar.


Vh, iö

[KarlXII]

Tror ni pratar som samma sak, men den ena menar entiteten och den andra funktionen.

[_Fredrik_]

Ja det här med hifi är inte lätt.

[Jocke]

4. Jag tror att världen skulle bli mycket bättre om man såg på utbildning
som något som primärt finns för att berika människors själar, inte som en metod för samhället att forma för samhällsfunktionerna lämpliga människor.

Alltså, idag utbildar sig många fram till det de är 23-25 år. Under den tiden försörjs de av någon annan, ofta föräldrar men också staten via CSN. Det är givetvis trevligt och bra att de kan göra så, men är det rimligt om det inte ger något tillbaka?

Alltså, jag skulle inte ha något emot att bli försörjd i 3-5 år och bara studera det jag tycker är kul, utan krav på att det gav inkomst. Men vem skulle försörja mig då?

Givetvis kan man inte veta att man kommer att jobba hela livet med det man utbildar sig till, men man kan ju åtminstone kolla vad utbildningen man går ger för jobb på ett ungefär. Inte bara "jag gillar bysantinsk historia, jag tror jag läser det i ett år, den kursen verkar kul" utan en tanke på att någon faktiskt försörjer dem under det året.

Håller med er båda här och ser inget hinder för att era ståndpunkter skulle gå att kombinera. Hörde att snittåldern för debut på arbetsmarknaden är 27 år och blev rätt förvånad... Av de som är yngre antar jag att de flesta studerar men väldigt många är arbetslösa. Tror att Sverige ligger ung på EU-snittet med 25% ungdomsarbetslöshet. Det är alltså inte bara här vi har ett överskott av tid. Utbildning är naturligtvis en väg till att över huvud taget bli anställningsbar men arbetsmarknaden kan inte "svälja" all denna tid ens om de vore civilingenjörer... Tror att "vi" radikalt kommer att få tänka om kring det här med lönearbete och hur vi ska använda tiden till något som är meningsfullt för både individen och samhället - utbildning är en (1) möjlighet.

[E]

Jag tror det är en myt att barn förr i tiden visste vad de ville bli, de flesta
alltså. Hela den där iden att pojkarna ville bli piloter eller brandsoldater och
flickorna ville bli journalister eller flygvärdinnor är illa förankrad i verkligheten,
och var. Barn, de flesta, vet faktiskt inte alls vad de vill bli när de blir stora,
varken förr eller nu. Bara vissa. De flesta vill vara barn och slippa tänka på
det.

Däremot tror jag de flesta vet vad de undrar och vill kunna, just nu och hela
tiden. Och är inte det bra nog som mål för stunden?

Att veta vad man vill lära sig!

- - - - -

Jag tror på principen att barn bör få prova mycket så det har mycket att
välja mellan, och jag tror på principen att det SKA vara roligt att lära sig.

Och det behöver inte lärarna se som någon jobbigt som är deras ansvar
att göra det till, utan det kan betyda något så enkelt som att alla bör läsa
det som intresserar dem - det som just DOM tycker är roligt.

Jag tror inte på iden att man behöver vara rädd för att någon missar något
väsentligt, för livet är långt och man behöver inte lära sig allting på en gång.
Och dessutom är nästan alla kunskaper i någon form överförbara på nya
saker. Den som läst sig mycket om en sak, har ett försprång, även om det
handlar om att lära sig någonting helt annat.

Det är inte viktigt att alla barn som är X år gamla har lärt sig Y. Ändå verkar
alla tycka att det är det.

Det är som jag ser det så oerhört mycket bättre om de haft hög verknings-
grad på kunskapsinhämtningen, för då kan de mycket. Men inte ens det är
viktigt på riktigt. Det är inte ens viktigt att de som är 20 år gamla vet allt
som idag räknas som grundkunskap.

- - -

Jag tror även att det är en myt att inte barn skulle vara nyfikna. De är jätte-
nyfikna! Men kanske inte på just allt det som de vuxna tycker att de skall lära
sig, just nu...

Och många ser det som ett problem. Jag är inte en av dem. Jag ser inget som
är speciellt viktigt med att barn lär sig något väldigt specifikt.

Att lära från undran, nyfikenhet och en vilja att veta saker betyder ju snarare
att att alla INTE behöver vara nyfikna på t ex hur vår omvärld ser ut, eller hur
det fungerar i andra länder/kulturer, eller varför andra inte tycker som vi (eller
vad som helst som någon kan tycka att andra borde vara intresserade av).

Men, de flesta som får lära sig utifrån sin egen nyfikenhet blir faktiskt nyfikna
på en förfärlig massa nya saker. Saker som från början inte alls intresserade
dem. Och igen - alla behöver inte kunna allt och inte heller behöver man lära
sig allt på en gång och i rätt ordning, eller för att man skall bli något som sen
förbli det...

- - -

Men nu säger väl vän av ordning att lära sig läsa DET behöver man i varje fall
göra i rätt ordning! Det vill säga innan man lär sig allt det andra. Men min tes
är att inte ens det är sant, inte helt sant i varje fall.

Saken är ju den att även att lära sig läsa är någonting som kan komma ifrån
tvång - eller från inspiration, och jag tror faktiskt att det är mycket lättare
att lära sig att läsa om man som barn ser att det finns en massa intressanta
saker att läsa OM. Och det inser man ju genom att lära sig intressanta saker,
där läsningen är en del av lärandet.


Vh, iö

Ja, allt det där är ju självklarheter om man har
funderat en smula.

Den som vill höra mer om problemen (som är
STORA) med världens utbildningssystem bör
lyssna på Sir Ken Robinson. Han illustrerar dem
alla mycket väl.

Något som förvånar mig är att så pass många
ändå tar sig genom skolan utan att tappa sugen.
Imponerande!

Mvh E*

[petersteindl]

Jomenså är det ju förstås. Men det säger inte så mycket.

Frågan är om samhället är en organisation för individernas
väl eller om det är en organism i vilken individerna tjänar.


Vh, iö

Individerna skapar samhällen för individernas väl. Det är människans starkaste överlevnadsfaktor och djurrikets motsvarighet finns hos myrorna och hos fåglarna och hos andra utpräglade flockdjur. Bufflarnas vandring t.ex. Även i fiskriket finns det säkert många exempel. Sill och makrill.

Ibland blir det så att om individerna d v s människor tjänar så är det just för att det i dessa fall bidrar till individernas väl eftersom samhället som är byggt för individernas väl genom visst tjänande lättare kan upprätthållas. Om tjänandet görs med glädje, kärlek och välbehag och helt frivilligt så ser jag inget annat än positivt på tjänandet. Tjänandet får samma innebörd som att hjälpa till.

Mvh
Peter

[Svante]

4. Jag tror att världen skulle bli mycket bättre om man såg på utbildning
som något som primärt finns för att berika människors själar, inte som en metod för samhället att forma för samhällsfunktionerna lämpliga människor.

Alltså, idag utbildar sig många fram till det de är 23-25 år. Under den tiden försörjs de av någon annan, ofta föräldrar men också staten via CSN. Det är givetvis trevligt och bra att de kan göra så, men är det rimligt om det inte ger något tillbaka?

Alltså, jag skulle inte ha något emot att bli försörjd i 3-5 år och bara studera det jag tycker är kul, utan krav på att det gav inkomst. Men vem skulle försörja mig då?

Givetvis kan man inte veta att man kommer att jobba hela livet med det man utbildar sig till, men man kan ju åtminstone kolla vad utbildningen man går ger för jobb på ett ungefär. Inte bara "jag gillar bysantinsk historia, jag tror jag läser det i ett år, den kursen verkar kul" utan en tanke på att någon faktiskt försörjer dem under det året.

Håller med er båda här och ser inget hinder för att era ståndpunkter skulle gå att kombinera. Hörde att snittåldern för debut på arbetsmarknaden är 27 år och blev rätt förvånad... Av de som är yngre antar jag att de flesta studerar men väldigt många är arbetslösa. Tror att Sverige ligger ung på EU-snittet med 25% ungdomsarbetslöshet. Det är alltså inte bara här vi har ett överskott av tid. Utbildning är naturligtvis en väg till att över huvud taget bli anställningsbar men arbetsmarknaden kan inte "svälja" all denna tid ens om de vore civilingenjörer... Tror att "vi" radikalt kommer att få tänka om kring det här med lönearbete och hur vi ska använda tiden till något som är meningsfullt för både individen och samhället - utbildning är en (1) möjlighet.

Mm, man kan sätta det i perspektivet om att man kontinuerligt pratar om att höja pensionsåldern för att kunna försörja pensionärerna. Det rimmar rätt illa med att ålderns för debut på arbetsmarknaden stiger.

Man borde verka för att sänka debutåldern i stället. Steg 1 vore att förlänga skoldagarna så att kidsen blir klara med studierna tidigare. I nian idag går de i snitt kanske 9-15 och har som regel mycket kortare resväg än vuxna. Steg 2 att se till att klasserna är så små att de får arbetsro. Steg 3 att höja lärarlönerna så att duktigt folk väljer att bli lärare. Allt kostar pengar i det korta perspektivet, men om det löser pensionskrisen så...

[MagnusÖstberg]

Vi provar igen. Sådant som inte är skrivet av konstruktörer eller en direkt kommentar därtill åker i soptunnan tillsammans med annat provocerande babb.


/K12

Känns det som att det fungerar?

Inget vidare.
Orkar inte rensa just nu men hoppas att tråden repar sig efter IngOehmans mycket bra post.

Du gav upp antar jag.

[IngvarAhlberg]

Barn som inte vet vad de skall bli som stora, hm, jag är 57 och har fortfarande ingen aning om vad jag ska bli, omgivningen är nog också undrande, för närvarande (de senaste 40 åren styvt) bygger jag högtalare tills jag kommer på något.

Ingvar

[Jocke]

Mm, man kan sätta det i perspektivet om att man kontinuerligt pratar om att höja pensionsåldern för att kunna försörja pensionärerna. Det rimmar rätt illa med att ålderns för debut på arbetsmarknaden stiger.

Man borde verka för att sänka debutåldern i stället. Steg 1 vore att förlänga skoldagarna så att kidsen blir klara med studierna tidigare. I nian idag går de i snitt kanske 9-15 och har som regel mycket kortare resväg än vuxna. Steg 2 att se till att klasserna är så små att de får arbetsro. Steg 3 att höja lärarlönerna så att duktigt folk väljer att bli lärare. Allt kostar pengar i det korta perspektivet, men om det löser pensionskrisen så...

Det låter som en bra strategi!

Under krisen på 90-talet började man prata om livslångt lärande och att vi inte längre kunde förvänta oss att skaffa en utbildning, få ett jobb och hålla på med det hela livet... Egentligen hade det nog varit så länge men den officiella versionen förändrades. Tyvärr skapar samhället inte stora möjligheter för det här om man man väger in reglerna för arbetslöshetsersättning och studiemedel. Däremot får säkert många fortbildning genom sin arbetsgivare men då är man ju liksom kvar i samma fålla...

Så klart ska de som vill jobba tills de är 75 få göra det men i vissa yrken blir människor knappt så gamla att de kan njuta av pensionen. Iom att pensionsförvaltningen är bortkopplad från arbetsmarknadspolitiken kan man inte enkelt flytta över pengar från ungdomsarbetslösheten till att låta folk pensionera sig tidigare så att ungdomarna kommer in på arbetsmarknaden.

Visst kostar det men trygghetssystemen ser till att alla har en försörjning så kostnaden finns ändå och då är det kanske tid vi ska börja prioritera? Hur använder vi vår gemensamma tid på bästa sätt?

Kan tyckas lite OT men i min värld är det nödvändigt att få förutsättningarna för lärande på plats innan man går vidare!

[paa]

Så länge det inte skapas fler jobb så kommer en höjning av pensionsåldern bara att innebära mer av avtalspensioner och sjukpensioner och mer A-kassa. Det går inte att spara på det sättet, det lär ju inte vara dom som väntar på pension som skapar nya företag.

[petersteindl]

Varför valde ni att börja konstruera och sälja högtalare?

Jag lämnar frågan helt öppen till en början.

Bra fråga Jag har svarat på första avdelningen i frågeställningen. Varför jag valde att även sälja högtalare måste jag fundera på. Jag har inte ens reflekterat över frågeställningen förns nu. Det finns ju en anledning till det. Jag återkommer då jag funderat klart.

Mvh
Peter

[phloam]

Om jag höll på med högtalare så skulle jag vilja vara högtalarkonstnär, inte konstruktör

[matså]

Mina barn svarar på frågan så som barn alltid har gjort, de för tillfället spännande yrkena; polis, princessa, balettdansös, brandman, kurator, konstnär etc. Lär ändra sig 50 ggr+ till innan de blivit stora.

( Själv var jag ganska säker på professor fram tills åk 3, då ändrade jag mig till Ingenjör och så blev det )

Själv är jag nästan en professor, är lika snurrig och glömsk som en professor.

[matså]

Så länge det inte skapas fler jobb så kommer en höjning av pensionsåldern bara att innebära mer av avtalspensioner och sjukpensioner och mer A-kassa. Det går inte att spara på det sättet, det lär ju inte vara dom som väntar på pension som skapar nya företag.

Hm varför höja pensionsåldern, är inte det dumt?? Då tar de jobb från ungdomarna som verkligen behöver jobb. Det är ju ungdomarna som handlar jag menar nytt hem, möbler, gräsklippare, Ino högtalare, Monitor audiohögtalare, kaniner. Ja massvis köper ju de yngre när de flyttar ihop, har de då inget jobb så blir det ju inte så mycket köpt.

[Jocke]

Så länge det inte skapas fler jobb så kommer en höjning av pensionsåldern bara att innebära mer av avtalspensioner och sjukpensioner och mer A-kassa. Det går inte att spara på det sättet, det lär ju inte vara dom som väntar på pension som skapar nya företag.

Hm varför höja pensionsåldern, är inte det dumt?? Då tar de jobb från ungdomarna som verkligen behöver jobb. Det är ju ungdomarna som handlar jag menar nytt hem, möbler, gräsklippare, Ino högtalare, Monitor audiohögtalare, kaniner. Ja massvis köper ju de yngre när de flyttar ihop, har de då inget jobb så blir det ju inte så mycket köpt.

Jo det är enastående korkat om det inte råder brist på arbetskraft!^^

[E]

Mm, man kan sätta det i perspektivet om att man kontinuerligt pratar om att höja pensionsåldern för att kunna försörja pensionärerna. Det rimmar rätt illa med att ålderns för debut på arbetsmarknaden stiger.

Man borde verka för att sänka debutåldern i stället. Steg 1 vore att förlänga skoldagarna så att kidsen blir klara med studierna tidigare. I nian idag går de i snitt kanske 9-15 och har som regel mycket kortare resväg än vuxna. Steg 2 att se till att klasserna är så små att de får arbetsro. Steg 3 att höja lärarlönerna så att duktigt folk väljer att bli lärare. Allt kostar pengar i det korta perspektivet, men om det löser pensionskrisen så...

Jag anar ett visst fastklamrande vid gamla, stela
metoder.

Var finns kreativiteten? Antagligen förstördes
den av utbildningssystemet.

Kan hålla med om lärarlönerna (3) dock.

Arbetsron (2) uppstår automatiskt när man bara
inkluderar elever som är intresserade av ämnet
i klassen, som naturligtvis består av elever på
samma nivå – inte nödvändigtvis av samma
årsmodell! Och trivs man inte i grupp kan man
läsa hemma, själv eller med någon kamrat.
Olika typer av inlärning måste uppmuntras om
verkningsgraden skall öka (så du kan gå i
pension när du önskar?).

Skall man inte få lära sig programmering eller
dans bara för att man har fel ålder? Att behöva
vänta flera år är respektlöst.

Skoldagens längd (1), ja... Den bör vara närmare
noll timmar för den som vill jobba parallellt
med studierna eller enbart jobba, och närmare
maximalt lång för den som är väldigt nyfiken på
något eller nyfiken på många saker samtidigt.

Mvh E*

[hifikg]

Jo det är enastående korkat om det inte råder brist på arbetskraft!^^

Det är väl just en sådan brist man befarar i en inte alltför avlägsen framtid.

[Jocke]

Jo det är enastående korkat om det inte råder brist på arbetskraft!^^

Det är väl just en sådan brist man befarar i en inte alltför avlägsen framtid.

Så bra att vi ät väl förberedda då... Ärligt talat förefaller det ju ännu dummare att ställa så många ungdomar utanför och fostra dem till sysslolöshet!^^