"Spotify mot Tidal, Qobuz och Apple Music" i Ljud o Bild

[Erahjar]

Hittills har jag aldrig sett några tecken på att att någon specifik streamingtjänst skulle ha bättre mastringar än någon annan

.
Bättre eller inte vill jag ha osagt, men Apple tycks ha egna krav på mastring: https://www.apple.com/apple-music/apple ... asters.pdf.
Att Tidal och Qobuz tar mastern från skivbolaget rakt av verkar rimligt givet att båda ju är mycket små spelare internationellt:

[goat76]

Man väljer inte slumpvis. Man väljer den musik och de låtar som man vill lyssna på. Det är ju den tjänst man betalar för och önskar ha och som står till buds och serveras. Svårare än så är det inte. Det är så en vanlig konsument använder tjänsten.

Jag har inte sagt något om slumpmässigt val av musik, du får väl välja precis vilken musik du vill, men om du vill utröna om en viss streamingtjänst har bättre eller sämre ljudkvalitet än en annan så behöver du naturligtvis säkerställa att du lyssnar på samma mastring av din valda musik. Det kan dock vara en god ide att välja något relativt nysläppt album av någon av dina favoritartister, eller ett album du på ett eller annat sätt kan vara säker på är samma mastring.

Hittills har jag aldrig sett några tecken på att att någon specifik streamingtjänst skulle ha bättre mastringar än någon annan, och utbuden verkar vara snarlika, och så även ljudkvalitén som verkar vara opåverkad i jämförelse med CD.

Jag använder Qobus och kan tämligen ofta hitta fler utgåvor av samma album, det gillas. Generellt, men inte alltid, är rippade filer av albumet från tidiga utgåvor bättre än de streamade utgåvorna.

Jag hade Qobuz i flera år men har de senaste 2 åren använt Tidal, och det är samma där med flera utgåvor av samma album. Om man har tillgång till båda tjänsterna och vill utröna om de skulle låta olika så väljer man naturligtvis samma utgåvor, annars jämför man ju olika mastringar och inte streamingtjänsterna i sig.

Det kan dock vara svårt att helt säkert veta att man verkligen jämför samma mastring om albumet i fråga finns i 4 olika utgåvor hos streamingtjänsterna, så bara för att ta bort den risken att man råkar jämföra olika mastringar så kan det vara klokt i att använda sig av ett nyutgivet album som ännu inte hunnit släppas i olika mastringsutgåvor, alternativt att man för jämförelsen skull väljer album som man vet aldrig har släppts i olika mastringsutgåvor. För mig är det sistnämnda ganska enkelt då jag oftast lyssnar på musik som inte är särskilt "mainstream", och därmed sällan har släppts i otaliga nyutgåvor utan oftast endast i en enda version.

Utöver att man säkerställer att man jämför mellan samma mastringar så är det minst lika viktigt att man även säkerställer att dessa är nivåanpassade, annars kommer man sannolikt föredra den streamingtjänst som har högst utnivå trots att ljudfilerna är identiska med varandra.

[goat76]

Hittills har jag aldrig sett några tecken på att att någon specifik streamingtjänst skulle ha bättre mastringar än någon annan

.
Bättre eller inte vill jag ha osagt, men Apple tycks ha egna krav på mastring: https://www.apple.com/apple-music/apple ... asters.pdf.
Att Tidal och Qobuz tar mastern från skivbolaget rakt av verkar rimligt givet att båda ju är mycket små spelare internationellt:

De "krav" Apple har kan nog mer översättas till "önskemål". De har en slags certifiering de kallar för "Apple Digital Masters", men det finns nog inget direkt krav att musiken som tillhandahålls från skivbolagen måste uppnå denna certifiering. Jag är ganska säker på att de flesta ljudfiler som kommer till Apple ser precis likadana ut som de som skickas till övriga plattformar, som även de har sina önskemål vad gäller headroom, ljudformat, loudness o.s.v.

[Ogjort]

Hittills har jag aldrig sett några tecken på att att någon specifik streamingtjänst skulle ha bättre mastringar än någon annan

.
Bättre eller inte vill jag ha osagt, men Apple tycks ha egna krav på mastring: https://www.apple.com/apple-music/apple ... asters.pdf.
Att Tidal och Qobuz tar mastern från skivbolaget rakt av verkar rimligt givet att båda ju är mycket små spelare internationellt:

De "krav" Apple har kan nog mer översättas till "önskemål". De har en slags certifiering de kallar för "Apple Digital Masters", men det finns nog inget direkt krav att musiken som tillhandahålls från skivbolagen måste uppnå denna certifiering. Jag är ganska säker på att de flesta ljudfiler som kommer till Apple ser precis likadana ut som de som skickas till övriga plattformar, som även de har sina önskemål vad gäller headroom, ljudformat, loudness o.s.v.

Esattamente!

De filer du skickar till en "aggregator" distribuerar sedan samma filer till alla de tjänster du markerar.
Ingen skillnad.

[petersteindl]

En distributör av musik är en distributör av musik. Någon har copyright på musiken som skall distribueras. Denna copyright får inte åsidosättas. Om en distributör väljer att ändra på det som skall distribueras så har distributören copyright och inte den som lämnat musiken för distribution. Då blir det stämning i domstol. Det finns stringenta ingångna avtal i frågan.

Hela företeelsen med ljudåtergivning, musik och loudness-krigande visar på att något har gått helt snett för att lyssna på musik.
Att en konsument ens skall behöva tänka på att välja mellan olika utgåvor och masteringar visar att något är helt fel.
Att ens komma på tanken att behöva jämföra olika medier och att man måste hålla på med masvis och en massa olika program och tjänster och att olika sådana inte passar ihop, visar på att hela företeelsen gått snett.

Vill man lyssna på musik så skall man bara behöva trycka på en knapp för att få den musik man vill lyssna på och det med bästa ljud. Man skall inte ens behöva tänka.
Det skall inte behöva vara svårt eller komplicerat att lyssna på musik. Varför vill man jämföra överhuvudtaget? Inte undra på att den normala musikkonsumenten helt har tappat intresset för ljudet. Det är för komplicerat och tar för mycket tid i anspråk av ens liv att sätta sig in i eller att reda ut. Det är inte det som är grejen med musik eller ens med musikåtergivning.

Hela musikåtergivningen och musikbranschen har satt krokben på sig själv. Som jag ser det är musikåtergivning i dagens situation inte ens rumsren.
Vissa kanske försöker åstadkomma systematisering för bättre ljud till höga priser som vänder sig till en kundkrets som egentligen inte är de musikintresserade. Det är apparaterna och varumärket som är det intressanta.
Sedan finns det de som har ljud som hobby men det är inte samma sak som att lyssna på musiken. Istället skall det lyssnas på ljudet. Men dessförinnan måste man mäta i masvis och analysera vilken masteringutgåva som måhända skulle kunna duga.
Hela företeelsen har gått överstyr, som jag ser det.

[RogerGustavsson]

Det var ett letande efter de bästa vinylutgåvorna förr i tiden också. Det kunde vara skillnad på en tysk, brittisk eller amerikansk utgåva av samma vinyl.

[petersteindl]

Det var ett letande efter de bästa vinylutgåvorna förr i tiden också. Det kunde vara skillnad på en tysk, brittisk eller amerikansk utgåva av samma vinyl.

Jo, det vet jag och ett fåtal till. Jag var nog en av de första som hade koll på detta. Jag lärde mig av Stig Carlsson redan i början på 70-talet. Sedan fick jag än mer koll och samlade på Decca med matrisnummer 1 A, d v s 1-a gravering och första matris. Så hade jag från första stereoutgåvan och fram till 1985 kanske. En gedigen samling LP. Ibland funkade inte första gravering eller 1a matris eftersom de hade gått sönder i tidigt skede. Då var det 2a gravering eller matris som gällde. Men det var sällsynt. Dessa dyrgripar av LP kostade ungefär 1 £/LP i London för perfekta exemplar. Köpte man fler så fick man extra rabatt.
Ibland var de gratis eftersom ingen var intresserad eller hade någon aning om vad det var. Då var det enkom jag som visste vad det egentligen var. Efter några år kostade de 100 £ per styck. Japanerna hade då upptäckt saken.

Men, tror du verkligen att samtliga de som köpte LP sprang och letade efter bästa utgåvor? Det var mycket få förunnat att ens ha en aning om att det skilde mellan olika graveringar och och olika matriser.
Har man väl köpt den utgåva man ville ha, så var det den man spelade. Man behövde inte tänka på saken. Det var bara att lira.

Jag vidhåller, 99,99 till 99,999 % av konsumenterna vill ha och prioriterar enkelhet för att lyssna på musik. Med samma enkelhet så väljer man på bästa sätt om man anser priset överkomligt och rättmätigt. Går inte det, så tummar man på kraven på ljud tills man når att företeelsen blir enkel att handha.
Hifi-människor är inne i en värld som normala musikkonsumenter absolut inte vill vara i.

[goat76]

Hela företeelsen med ljudåtergivning, musik och loudness-krigande visar på att något har gått helt snett för att lyssna på musik.
Att en konsument ens skall behöva tänka på att välja mellan olika utgåvor och masteringar visar att något är helt fel.
Att ens komma på tanken att behöva jämföra olika medier och att man måste hålla på med masvis och en massa olika program och tjänster och att olika sådana inte passar ihop, visar på att hela företeelsen gått snett.

Det är främst ekonomiska intressen som styr musikbranchen att trycka ut nya utgåvor med nya mastringar, då det ju är enkelt sätt att kunna krama ur konsumenterna ännu mer pengar. Då dessa album i regel redan är storsäljande album, baserat på tidigare försäljningssiffror, så kan de med stor garanti veta att de återigen kommer sälja som smör. För skivbolagen, där det främst handlar om ekonomiska intressen så har nog inte så mycket "gått snett" vad gäller olika utgåvor och mastringar.

Vill man lyssna på musik så skall man bara behöva trycka på en knapp för att få den musik man vill lyssna på och det med bästa ljud. Man skall inte ens behöva tänka.
Det skall inte behöva vara svårt eller komplicerat att lyssna på musik. Varför vill man jämföra överhuvudtaget? Inte undra på att den normala musikkonsumenten helt har tappat intresset för ljudet. Det är för komplicerat och tar för mycket tid i anspråk av ens liv att sätta sig in i eller att reda ut. Det är inte det som är grejen med musik eller ens med musikåtergivning.

För de flesta musikkonsumenter är det nog precis så enkelt som att "bara behöva trycka på en knapp", de varken bryr sig och vet inte annat än på sin höjd det skivbolaget säger, alltså att den nya utgåvan är "ett stort steg framåt vad gäller ljudkvaliten tack vare dagens teknologiska framsteg". Eller så vet de inte ens om att de lyssnar på en my mastring, de slår bara på musiken med ett knapptryck och njuter av musiken.

Det är bara i vår lilla värld, bland oss ljudnördar, som vi bryr oss om att jämföra olika utgåvor av den enkla anledningen att många av oss upptäckt att olika mastringar ofta kan låta olika bra, eller bara olika.

Hela musikåtergivningen och musikbranschen har satt krokben på sig själv. Som jag ser det är musikåtergivning i dagens situation inte ens rumsren.
Vissa kanske försöker åstadkomma systematisering för bättre ljud till höga priser som vänder sig till en kundkrets som egentligen inte är de musikintresserade. Det är apparaterna och varumärket som är det intressanta.
Sedan finns det de som har ljud som hobby men det är inte samma sak som att lyssna på musiken. Istället skall det lyssnas på ljudet. Men dessförinnan måste man mäta i masvis och analysera vilken masteringutgåva som måhända skulle kunna duga.
Hela företeelsen har gått överstyr, som jag ser det.

Det finns helt klart människor med olika intressen när det kommer till musikåtergivning, och man behöver naturligtvis inte dela samma typ av intressen som alla andra. I den här specifika tråden råkar det handla om eventuella ljudskillnader mellan olika streamingtjänster, där jag själv genom analyser kommit fram till att ljudet är detsamma mellan CD, Qobuz och Tidal förutsatt att samma mastringar jämförs. Enligt mig bör därför ens val av stremingtjänst baseras på utbud, användarvänlighet och eventuellt pris. Den främsta orsaken till att jag använder Tidal är att de utöver musik i lossless även tillhandahåller musik i Dolby Atmos. För någon annan är det säkert andra kriterier som avgör, men ljudkvaliten är, enligt vad jag kommit fram till, densamma mellan de aktörer jag jämfört.

[RogerGustavsson]

Men, tror du verkligen att samtliga de som köpte LP sprang och letade efter bästa utgåvor?

Nej, så var det.

Jag vidhåller, 99,99 till 99,999 % av konsumenterna vill ha och prioriterar enkelhet för att lyssna på musik. Med samma enkelhet så väljer man på bästa sätt om man anser priset överkomligt och rättmätigt. Går inte det, så tummar man på kraven på ljud tills man når att företeelsen blir enkel att handha.
Hifi-människor är inne i en värld som normala musikkonsumenter absolut inte vill vara i.

Javisst, är det enkelhet de flesta vill ha. Nu är vi på ett nördforum och då är läget lite annat. Hade vi varit på ett bilforum kunde debatten ha handlat om vilka däck man ska ha. Det är heller inget de flesta grottar ner sig i.

[sprudel]

Jag har inte sagt något om slumpmässigt val av musik, du får väl välja precis vilken musik du vill, men om du vill utröna om en viss streamingtjänst har bättre eller sämre ljudkvalitet än en annan så behöver du naturligtvis säkerställa att du lyssnar på samma mastring av din valda musik. Det kan dock vara en god ide att välja något relativt nysläppt album av någon av dina favoritartister, eller ett album du på ett eller annat sätt kan vara säker på är samma mastring.

Hittills har jag aldrig sett några tecken på att att någon specifik streamingtjänst skulle ha bättre mastringar än någon annan, och utbuden verkar vara snarlika, och så även ljudkvalitén som verkar vara opåverkad i jämförelse med CD.

Jag använder Qobus och kan tämligen ofta hitta fler utgåvor av samma album, det gillas. Generellt, men inte alltid, är rippade filer av albumet från tidiga utgåvor bättre än de streamade utgåvorna.

Jag hade Qobuz i flera år men har de senaste 2 åren använt Tidal, och det är samma där med flera utgåvor av samma album. Om man har tillgång till båda tjänsterna och vill utröna om de skulle låta olika så väljer man naturligtvis samma utgåvor, annars jämför man ju olika mastringar och inte streamingtjänsterna i sig.

Det kan dock vara svårt att helt säkert veta att man verkligen jämför samma mastring om albumet i fråga finns i 4 olika utgåvor hos streamingtjänsterna, så bara för att ta bort den risken att man råkar jämföra olika mastringar så kan det vara klokt i att använda sig av ett nyutgivet album som ännu inte hunnit släppas i olika mastringsutgåvor, alternativt att man för jämförelsen skull väljer album som man vet aldrig har släppts i olika mastringsutgåvor. För mig är det sistnämnda ganska enkelt då jag oftast lyssnar på musik som inte är särskilt "mainstream", och därmed sällan har släppts i otaliga nyutgåvor utan oftast endast i en enda version.

Utöver att man säkerställer att man jämför mellan samma mastringar så är det minst lika viktigt att man även säkerställer att dessa är nivåanpassade, annars kommer man sannolikt föredra den streamingtjänst som har högst utnivå trots att ljudfilerna är identiska med varandra.

Att sitta och jämföra utgåvor från olika streamingtjänster är ointressant för mig. Hittar jag flera på Qobus, och inte har den rippad kan jag nog lyssna snabbt mellan olika utgåvor och välja den bästa. Att jämföra med en tidig rippad utgåva kan vara kul, och den senare vinner nästan alltid.

[I-or]

För kommersiellt mindre framgångsrika alster finns mängder av ursprungsutgåvor att tillgå hos strömningstjänsterna.

Vanligen är den äldsta remastern minst dynamiskt stympad och inte sällan är klangbalansen för de remastrade versionerna bättre än för ursprungsutgåvan.

[goat76]

Jag använder Qobus och kan tämligen ofta hitta fler utgåvor av samma album, det gillas. Generellt, men inte alltid, är rippade filer av albumet från tidiga utgåvor bättre än de streamade utgåvorna.

Jag hade Qobuz i flera år men har de senaste 2 åren använt Tidal, och det är samma där med flera utgåvor av samma album. Om man har tillgång till båda tjänsterna och vill utröna om de skulle låta olika så väljer man naturligtvis samma utgåvor, annars jämför man ju olika mastringar och inte streamingtjänsterna i sig.

Det kan dock vara svårt att helt säkert veta att man verkligen jämför samma mastring om albumet i fråga finns i 4 olika utgåvor hos streamingtjänsterna, så bara för att ta bort den risken att man råkar jämföra olika mastringar så kan det vara klokt i att använda sig av ett nyutgivet album som ännu inte hunnit släppas i olika mastringsutgåvor, alternativt att man för jämförelsen skull väljer album som man vet aldrig har släppts i olika mastringsutgåvor. För mig är det sistnämnda ganska enkelt då jag oftast lyssnar på musik som inte är särskilt "mainstream", och därmed sällan har släppts i otaliga nyutgåvor utan oftast endast i en enda version.

Utöver att man säkerställer att man jämför mellan samma mastringar så är det minst lika viktigt att man även säkerställer att dessa är nivåanpassade, annars kommer man sannolikt föredra den streamingtjänst som har högst utnivå trots att ljudfilerna är identiska med varandra.

Att sitta och jämföra utgåvor från olika streamingtjänster är ointressant för mig. Hittar jag flera på Qobus, och inte har den rippad kan jag nog lyssna snabbt mellan olika utgåvor och välja den bästa. Att jämföra med en tidig rippad utgåva kan vara kul, och den senare vinner nästan alltid.

Så gör jag också, alltså väljer den version av de tillgängliga som jag tycker låter bäst. Men eftersom just denna tråd handlar om eventuella ljudmässiga skillnader mellan streamingtjänster, så tror jag nog du håller med om att om detta ska göras korrekt, så bör man säkerställa att inga andra ljudförändrande variabler finns med i ekvationen och därmed påverkar det man har tänkt jämföra.

Här i tråden handlar det alltså inte om jämförelsen mellan olika utgåvor, utan om ifall streamingtjänsterna i sig skulle låta olika, och då måste man naturligtvis säkerställa att jäförelsen görs med samma utgåva av de valda albumen.

[goat76]

För kommersiellt mindre framgångsrika alster finns mängder av ursprungsutgåvor att tillgå hos strömningstjänsterna.

Vanligen är den äldsta remastern minst dynamiskt stympad och inte sällan är klangbalansen för de remastrade versionerna bättre än för ursprungsutgåvan.

Japp, det är därför jag rekommenderar att antingen mindre kommersiellt framgångsrika alster används, alternativt nya alster som högst sannolikt inte än har hunnit släppas i en massa olika utgåvor.

[petersteindl]

Hur är det egentligen ställt i musikinspelningsbranschen?



Vet inte om denna video är representativ. Jag har inte sett hela ännu.

[Conan]

Hittills har jag aldrig sett några tecken på att att någon specifik streamingtjänst skulle ha bättre mastringar än någon annan

.
Bättre eller inte vill jag ha osagt, men Apple tycks ha egna krav på mastring: https://www.apple.com/apple-music/apple ... asters.pdf.
Att Tidal och Qobuz tar mastern från skivbolaget rakt av verkar rimligt givet att båda ju är mycket små spelare internationellt:

De "krav" Apple har kan nog mer översättas till "önskemål". De har en slags certifiering de kallar för "Apple Digital Masters", men det finns nog inget direkt krav att musiken som tillhandahålls från skivbolagen måste uppnå denna certifiering. Jag är ganska säker på att de flesta ljudfiler som kommer till Apple ser precis likadana ut som de som skickas till övriga plattformar, som även de har sina önskemål vad gäller headroom, ljudformat, loudness o.s.v.

Spotify har också sina "tips & önskemål": https://support.spotify.com/us/artists/ ... alization/

Mastering tips
Loudness normalization means we don’t always play your track at the level it’s mastered.

To optimize playback across Spotify:

Target the loudness level of your master at -14dB integrated LUFS
Keep it below -1dB TP (True Peak) max. This is best for lossy formats (Ogg/Vorbis and AAC) and makes sure no extra distortion’s introduced in the transcoding process.
If your master is louder than -14dB integrated LUFS, keep True Peak below -2dB to avoid extra distortion. Louder tracks are more susceptible to extra distortion when encoded for streaming.
These guidelines also apply to tracks delivered for lossless playback.

We process all delivered files internally to prepare for both compressed and lossless streaming.

You only need to send us one high-quality stereo master per track.

Om all streamad musik bara följde detta skulle det nog låta avsevärt bättre än i dag. Istället ser det ut så här (Taylor Swifts "The Life of a Showgirl"):

Log TLoaS.jpg (87.7 KiB) Visad 456 gånger

Vad fan är det för fel på dom!?

[goat76]

För flera år sedan då volymnormalisering introducerades hos de flesta streamingtjänster så trodde jag verkligen att vändningen mot det som kallas “loudness war” skulle börja, men tyvärr verkar det i princip inte fått något genomslag alls trots att nästan all musik konsumeras via dessa plattformar. Jag undrar verkligen var i musikbranschen som bromsklossarna sitter, kanske ingen stor artist vågar förens någon annan stor artist tar första steget och vågar att sänka nivåerna, och att det är av den anledningen som ingenting sker? Eller kanske är det så att de faktiskt gillar hur det låter med hårt reducerad dynamik?

[Ogjort]

För flera år sedan då volymnormalisering introducerades hos de flesta streamingtjänster så trodde jag verkligen att vändningen mot det som kallas “loudness war” skulle börja, men tyvärr verkar det i princip inte fått något genomslag alls trots att nästan all musik konsumeras via dessa plattformar. Jag undrar verkligen var i musikbranschen som bromsklossarna sitter, kanske ingen stor artist vågar förens någon annan stor artist tar första steget och vågar att sänka nivåerna, och att det är av den anledningen som ingenting sker? Eller kanske är det så att de faktiskt gillar hur det låter med hårt reducerad dynamik?

"Ha-på-musik" funkar ju inte om den inte är egaliserad. Och det är där den stora konsumentgruppen finns.
Kanske borde man föreslå två utgåvor av samma. En för att "ha på" och en för att lyssna på?

Eller den grejen som det laborerades en del med vid "konstruktionen" av DAB - men som inte implementerades.
Alltså att metadata följer med "paketen" som ger användaren möjlighet att välja kompressionsgrad vid uppspelning.
Typ en knapp vid uppspelning i bilen, en annan för hemmets lugna vrå.

[I-or]

Detta har undertecknad och många andra propagerat för i decennier, d.v.s. fonogram som alltid har full dynamik i kombination med olika dynamikinställningar i uppspelningsenheten. Standardinställningen kommer förstås att vara extremstympning, medan audiofilerna kan avnjuta ostympad dynamik. Med tanke på att kostnaden för sådana möjligheter sedan länge är försumbar är det tråkigt att intresset hos berörda parter tycks vara noll.

[Conan]

För flera år sedan då volymnormalisering introducerades hos de flesta streamingtjänster så trodde jag verkligen att vändningen mot det som kallas “loudness war” skulle börja, men tyvärr verkar det i princip inte fått något genomslag alls trots att nästan all musik konsumeras via dessa plattformar. Jag undrar verkligen var i musikbranschen som bromsklossarna sitter, kanske ingen stor artist vågar förens någon annan stor artist tar första steget och vågar att sänka nivåerna, och att det är av den anledningen som ingenting sker? Eller kanske är det så att de faktiskt gillar hur det låter med hårt reducerad dynamik?

"Ha-på-musik" funkar ju inte om den inte är egaliserad. Och det är där den stora konsumentgruppen finns.
Kanske borde man föreslå två utgåvor av samma. En för att "ha på" och en för att lyssna på?

Eller den grejen som det laborerades en del med vid "konstruktionen" av DAB - men som inte implementerades.
Alltså att metadata följer med "paketen" som ger användaren möjlighet att välja kompressionsgrad vid uppspelning.
Typ en knapp vid uppspelning i bilen, en annan för hemmets lugna vrå.

Ja det är nånting jag har svårt att förstå; ljudet borde rimligen spelas in (och mastras/distrubueras) av folk som brys sig om hög återgivningskvalitet för folk som bryr sig om hög återgivningskvalitet. När det gäller rörliga bilder i filmer, TV och serier så blir bildkvaliteten generellt bättre och bättre och folk som tittar på bio eller på en nyare/bättre TV eller projektor får en bättre och bättre upplevelse av filmen/serien. 80-talets avsnitt av Lödder visad på en 25 tums tjock-TV är inte samma upplevelse som dagens Foundation i 4K med Dolby Vision visad på en 77 tums UHD OLED. Det har blivit bättre!

Men musikalbumet från 80-talet på CD låter i många fall avsevärt bättre än dagens musik även fast den nyligen inspelade musiken spelas upp på nån strömningstjänst som har lossless-format. Inspelningsutrustningen har blivit bättre. Det finns bättre monitorhögtalare i dag, Men varför går utvecklingen av ljudkvaliteten på det inspelade materialet åt fel håll!!? Man kan säga att den stora massan av folk som konsumerar musik skiter i vilket, men artisterna borde bry sig, inspelnings-/mastringsteknikerna borde bry sig och det finns en minoritet av folk som lyssnar på musik som också bryr sig.

Nä jag fattar inte!!

[goat76]

Jag tycker det är fel att beskylla inspelnings-/mixnings-/mastringsteknikerna för den stympade dynamiken, då de endast uppfyller beställarens/skivbolagets önskan att ljudnivån ska vara kommersiellt ”konkurrenskraftig”.

Inspelningsteknikerna spelar i regel in materialet med fullskalig dynamik intakt, förutom möjligtvis några ljudinslag så som basgitarrer, bastrummor och sång som ibland går igenom en kompressor redan i inspelningskedjan som annars kan vara dynamiskt okontrollerbara.

Mixningsteknikerna begränsar ofta dynamiken något på vissa ljudinslag av musikaliska skäl, för att de inte ska ”drunkna” i mixen. Detta ser jag inte som ett problem utan snarare ett sätt att göra mixarna bättre ljudande även när det kommer till ljudproduktioner av högsta klass.

Mastringsteknikerna är de som oftast och oförtjänt får ta smällen för den dynamik-reduceringen som ofta sker på det slutgiltiga 2-kanalsspåret, men allt som oftast gör de bara det jobb som beställaren önskar, alltså att det ska låta högt och konkurrenskraftigt, annars får någon annan mastringsingenjör jobbet istället.

[Conan]

Jag tycker det är fel att beskylla inspelnings-/mixnings-/mastringsteknikerna för den stympade dynamiken, då de endast uppfyller beställarens/skivbolagets önskan att ljudnivån ska vara kommersiellt ”konkurrenskraftig”.

Inspelningsteknikerna spelar i regel in materialet med fullskalig dynamik intakt, förutom möjligtvis några ljudinslag så som basgitarrer, bastrummor och sång som ibland går igenom en kompressor redan i inspelningskedjan som annars kan vara dynamiskt okontrollerbara.

Mixningsteknikerna begränsar ofta dynamiken något på vissa ljudinslag av musikaliska skäl, för att de inte ska ”drunkna” i mixen. Detta ser jag inte som ett problem utan snarare ett sätt att göra mixarna bättre ljudande även när det kommer till ljudproduktioner av högsta klass.

Mastringsteknikerna är de som oftast och oförtjänt får ta smällen för den dynamik-reduceringen som ofta sker på det slutgiltiga 2-kanalsspåret, men allt som oftast gör de bara det jobb som beställaren önskar, alltså att det ska låta högt och konkurrenskraftigt, annars får någon annan mastringsingenjör jobbet istället.

Någon har ansvaret för den här skiten, och om det sitter folk på skivbolagen eller nån annan beställarfunktion och tycker att ljudet ska låta hett och högt, så är det ljudteknikerns (typ i mastringsledet) ansvar att förklara för denna beställare att "Men det blir inte bättre för att ljudet är dynamikstympat, lyssna här med samma normalisering.". Är ljudteknikerskrået så veka och strykrädda att man inte kan förmedla sin (förmodade) expertkompetens till dem som kan & förstår mindre, så tycker jag att man förtjänar en skopa ovett ändå.

Nu har dom ju t.o.m. Spotify, Apple Music, Tidal mm på "sin sida" i.o.m. att dom rekommenderar/föreskriver en viss typ av dynamik i musiken, men ändå fortsätter dom att komprimera skiten ur musiken.

[Erahjar]

Som varit uppe i tidigare tråd viewtopic.php?f=9&t=70323&p=2122982#p2122982 finns t.ex. Tom Petty Wildflowers i flera versioner beroende på media. Finns fler exempel men tyvärr alltför få.
Ett annat intressant fall är det som Paul McGowan från PS Audio presenterar i videon nedan: när äganderätten gick över till artisten från PS Audios Octave Records ville artisten ha ett ”modernt” sound och mixade/mastrade om musiken med massa kompression innan den lades upp för streaming:,

https://youtu.be/2mebAVesBJo

[goat76]

Jag tycker det är fel att beskylla inspelnings-/mixnings-/mastringsteknikerna för den stympade dynamiken, då de endast uppfyller beställarens/skivbolagets önskan att ljudnivån ska vara kommersiellt ”konkurrenskraftig”.

Inspelningsteknikerna spelar i regel in materialet med fullskalig dynamik intakt, förutom möjligtvis några ljudinslag så som basgitarrer, bastrummor och sång som ibland går igenom en kompressor redan i inspelningskedjan som annars kan vara dynamiskt okontrollerbara.

Mixningsteknikerna begränsar ofta dynamiken något på vissa ljudinslag av musikaliska skäl, för att de inte ska ”drunkna” i mixen. Detta ser jag inte som ett problem utan snarare ett sätt att göra mixarna bättre ljudande även när det kommer till ljudproduktioner av högsta klass.

Mastringsteknikerna är de som oftast och oförtjänt får ta smällen för den dynamik-reduceringen som ofta sker på det slutgiltiga 2-kanalsspåret, men allt som oftast gör de bara det jobb som beställaren önskar, alltså att det ska låta högt och konkurrenskraftigt, annars får någon annan mastringsingenjör jobbet istället.

Någon har ansvaret för den här skiten, och om det sitter folk på skivbolagen eller nån annan beställarfunktion och tycker att ljudet ska låta hett och högt, så är det ljudteknikerns (typ i mastringsledet) ansvar att förklara för denna beställare att "Men det blir inte bättre för att ljudet är dynamikstympat, lyssna här med samma normalisering.". Är ljudteknikerskrået så veka och strykrädda att man inte kan förmedla sin (förmodade) expertkompetens till dem som kan & förstår mindre, så tycker jag att man förtjänar en skopa ovett ändå.

Nu har dom ju t.o.m. Spotify, Apple Music, Tidal mm på "sin sida" i.o.m. att dom rekommenderar/föreskriver en viss typ av dynamik i musiken, men ändå fortsätter dom att komprimera skiten ur musiken.

Jag har vid flera tillfällen läst och hört att många mastringstekniker gör just det, alltså informerar sina kunder att det låter bättre om inte dynamiken total-stympas. Om kunderna står på sig och fortfarande vill att musiken ska låta lika starkt som konkurrenternas alster så är det väl knappast ett tecken på att mastringsteknikerna är ”veka”, de gör ju faktiskt ett jobb åt beställaren och har knappast veto att köra över kundernas vilja.

Du är väl ofta förtjust i metaforer?
Vad skulle du säga om du gick till frisören med en vilja att bli klippt precis som du alltid har blivit klippt, och så vägrar den icke strykrädda frisören klippa dig just så. Vad gör du, låter du frisören klippa dog på ett sätt du inte vill, eller går du till en annan frisör som klipper dig som du själv vill?

[Conan]

Du är väl ofta förtjust i metaforer?
Vad skulle du säga om du gick till frisören med en vilja att bli klippt precis som du alltid har blivit klippt, och så vägrar den icke strykrädda frisören klippa dig just så. Vad gör du, låter du frisören klippa dog på ett sätt du inte vill, eller går du till en annan frisör som klipper dig som du själv vill?

Älskar metaforer!

I frisörfallet så handlar det ju i normalfallet bara om tycke & smak och nåt som bara "drabbar" en själv. Jämfört med vad Loudness war ställer till med så vore det kanske som att be sin frisör att med klippmaskinen "rita" en obscen eller störande figur på skallen. Hur mycket du än vill, så skulle nog en frisör med lite självkänsla vägra att göra det. Tillslut kanske du hittar nån som vill göra din figur på skallen, men då är du heller inte hos den bästa frisören längre..

Hos däcksverkstan: nästa gång du byter till sommarhjulen så be montören bara sätta dit 2 hjulbultar och dra dem med halva det rekommenderade momentet. Du tycker det ser fränare ut med bara 2 bultar och har fått för dig att halva momentet är bättre för skruvens livslängd (jmf: en "beställare" säger till mastringsteknikern att det låter bättre och "modernare" med dynamikstympad musik). De flesta mekanikerna på Sveriges däcksverkstäder skulle nog be dig att byta hjul själv om du verkligen vill ha det så.

Om alla yrkesmän & -kvinnor i Sverige bara skulle jobba mot sin egen kunskap och utan egna principer, så skulle vi få fler folk med nazistsymboler på skallen och fler olyckor med tappade hjul på vägarna. En expert på ljudinspelning och -återgivning som dessutom har det som sitt yrke borde lätt kunna övertyga en "lekman" inom området att vissa saker låter bra och andra saker låter dåligt.

[goat76]

@Conan

Lika mycket som du må älska metaforer, lika dålig är du på att skriva en metafor utan extrema överdrifter.

Liknelsen mellan ett dynamik-reducerat musikalbum och en frisyr med nazisymboler fungerar riktigt dåligt, för de flesta musiklyssnare där ute reagerar knappast nämnvärt på den reducerade dynamiken på senaste albumet av Taylor Swift, och långt ifrån hur de skulle reagera om de såg någon med nazisymboler i håret. Dynamik-reduceringen på Taylor Swifts album bör istället jämföras med de mest vanliga typer av frisyrer som väldigt många har.

Jag tror vi skippar det här med metaforer, iallafall så länge som du hittar på sådana helt överdrivna varianter som de du nu hittade på.

[Bill50x]

Nån som gillar metaforer kan väl starta en tråd med sådana?

/ B

[Conan]

@Conan

Lika mycket som du må älska metaforer, lika dålig är du på att skriva en metafor utan extrema överdrifter.

Liknelsen mellan ett dynamik-reducerat musikalbum och en frisyr med nazisymboler fungerar riktigt dåligt, för de flesta musiklyssnare där ute reagerar knappast nämnvärt på den reducerade dynamiken på senaste albumet av Taylor Swift, och långt ifrån hur de skulle reagera om de såg någon med nazisymboler i håret. Dynamik-reduceringen på Taylor Swifts album bör istället jämföras med de mest vanliga typer av frisyrer som väldigt många har.

Jag tror vi skippar det här med metaforer, iallafall så länge som du hittar på sådana helt överdrivna varianter som de du nu hittade på.

Okej´rå, men min huvudfråga kvarstår:

Varför är det sån skillnad mellan video- och musikområdet!?

Video: Högre upplösning och bättre hård-/mjukvara i alla led leder till filmer & serier som ser fränare ut och/eller har en hög grad av naturtrohet. Vanliga människor uppmuntras av det och efterfrågar och investerar i bättre uppspelningsutrustning. Allt ser bättre ut än på 80-talet och det har i alla led blivit bättre tekniskt.

Musik: Högre upplösning och bättre hård-/mjukvara i alla led leder till... komprimerad och ointressant återgivning. Ny (modern) musik låter tråkigare och mindre naturtrogen än på 80-talet. Vanliga människor är delade och har den bättre återgivningen i sina mobila enheter. Uppspelning via högtalare reduceras till fåniga soundbars & ljudlimpor. Tekniskt spretar det därför också. Strömningstjänsterna ger oss bättre normalisering och förlustfri uppspelning men musikindustrin skiter i det utan fortsätter på den inslagna återvändsgränden.

[petersteindl]

Det beror på att filmljud är professionellt standardiserat där standarderna efterföljs. Då blir ljudresultatet bättre ju bättre förutsättningar för manipulation som tekniskt sett står till förfogande.

Musikljud saknar sådana standarder. Då blir ljudresultatet sämre ju bättre förutsättningar för manipulation som tekniskt sett står till förfogande. Musikljudet styrs av amatörer utan kunskap i ämnet. Då blir det som det blivit, d v s katastrof.
Vissa musikinspelningstekniker har dock god kunskap och utför ett professionellt hantverk.

[goat76]

Ljudet i filmer är väl också mer komprimerat numera jämfört med förr i tiden, likt den kommersiella musiken?

[petersteindl]

Menar du ljudet i filmer som visas på biografer med Dolby som varumärke eller ljudet i videor som läggs upp på tuben?