Alternativ två har en liten interpunkteringsmiss. Den skall läsas:
Jag vill uppleva saker "så maximalt illusoriskt som möjligt", alltså "trovärdigt". Fel eller rätt är inte viktigt alls.
Hur ser du på din hifi-apparatur och dess roll i ditt hem?
Jag kan tänka mig tre tydligt utskiljbara inställningar:
1. Man kan var vilja uppleva saker "så sant som möjligt", alltså såsom de faktiskt lät i verkligheten. Hur dåligt det än var!
. Man vill då att apparaturen skall agera teleporter och tidsmaskin, så att man när man spelar ett (perfekt) fonogram skapar en perfekt öppning till det som faktiskt hände.
Spelar man mindre än perfekta fonogram så hör man förstås felen, men man tänker kanske "även felen är ju verkliga - verklig fel på fonogrammet, och dem vill jag också höra!
. Typ1 har dock toligen inget emot knappar på anläggningen som kan aktiveras medvetet för att bekämpa färgningar som man detekterat. Bara de går att koppla bort dem också. Fast låt inte detta styra valet, du kan mycket väl ogilla tonkontroller.
2. Eller också kan man vara ute efter att uppleva saker "så maximalt illusoriskt som möjligt", alltså trovärdigt. Man vill så att apparaturen skall spela upp så många fonogram som det bara går, så att det känns som om det är en verklig händelse som utspelas framför en.
Är man sådan så resonerar man eventuellt (men inte helt säkert) "om det är likt den verkliga verkligheten struntar jag i, för det kan man ändå inte kontrollera!".
. Antagligen tycker man som typ2 att en anläggning inte skall ha en massa tonkontroller och reglage, men det är inte säkert att så är fallet. Låt det inte styra valet.
3. Man kan strunta helt i ord som både "verklighet" och "verklighetsillusion", och istället vara inriktad helt på "upplevelsen". Alltså söka den anläggning som ger de största upplevelserna, oavsett om de är färgade, onaturliga eller vad som helst - bara de är så tilltalande som möjligt är det min tekopp!
. Kanske gillar man att det finns tonkontroller, men troligare är att man hellre "stämmer av sin anläggning" med mera sofistikerade metoder, genom att kombinera alla små delar (inte minst är kablarna viktiga) med största noggrannhet. Genom långa lyssningspass utreds vilka bitar som samarbetar för bästa helhet, så att den maximala upplevlesen kan uppnås! Låt inte heller här det sista stycket styra valet.
För alla som inte alls känner igen sig i någon av de skissade karaktärerna (läs första halvan främst) finns ett fjärde val också. Det är bara till för dem som inte tycker att det går att känna igenom sig i någon av de tre skissade synsätten.
Är man kluven mellan flera av de tre, så rösta på den som stämmer bäst, och förklara i ett inlägg varför du känner dig kluven.
Vh, iö
)
hade för mig att det innebar att det är som om man satt i en loge i det rum där stycket framfördes. Det var nog texten "perfekt öppning" som förledde mig. Jag får läsa på lite tror jag ... 
