Jag vet ju att det var en hejdundrans diskussion om detta steg för ett tag sedan. Stereophile skrev upp steget men det visade ju sig att det mätte väldigt illa. Nu har jag levt med en HCA-2 i ett antal månader och jag kan konstatera att steget har sina förtjänster men att nackdelarna överväger. Distortionen är hörbar och gör lyssningen tröttsam i längden. I övrigt är ljudet rappt, detaljerat och välkontrollerat; så bra som det kan bli inbillar jag mig, men det räcker inte för att väga upp en så avgörande nackdel som den höga distortionen. Vet inte om det är disten som gör att jag ibland upplever att saxar och annat blås låter en aning kazoo-liknande (nästäppa är en annan liknelse) eller om det är frekvensgången som inte är helt som den ska, men något är definitivt inte som det ska.
Jag kan tillägga att jag har lyssnat på förstärkaren i två olika rum, eftersom jag har flyttat sedan jag köpte den. Just denna brist har varit konstant trots byte av rum. I övrigt har anläggningen varit oförändrad (Marantz SR7500, Marantz 7600 DVD, Dynaudio 52).
Det förvånar mig att en publikation som Stereophile inte lade märke till denna brist, den är klart hörbar. De testar ju sina grejer under längre perioder och då borde den initiala upphetsning som man kan uppleva med en ny produkt ha lagt sig. Nu misstänker jag att recensenten i fråga, och tidningen också, hamnade i en sorts förtroendekris gentemot sina läsare. Kanske att det är en recension de önskar att de aldrig hade publicerat.
Ja, detta är kanske gammal skåpmat för de flesta här. Steget finns ju endast att tillgå på begagnatmarknaden numer.
Tärnström
