1. Det är påfallande svårt även för 20-åringar att höra inverkan av ett LP-filter som börjar ingripa vid 12 kHz (- 0 dB) och ligger -3 dB vid 15 kHz eller så. Talar inte om en butterworth-funktion nu alltså.
2. Ofta är högtalarsystem som har svårigheter att återge höga frekvenser ÄVEN annorlunda spridningsmässigt än de som tar sig högre upp i frekvens, men sambanden är inte entydiga.
Om jag var tvungen att välja mellan att få använda ett diskantelement med:
1. Rakt tonkurva (+/- 1 dB) upp till 12 kHz och därutöver med fallande nivå (-3 vid 15 kHz kanske?) men en spridning som jag får skulptera som jag vill, eller,
2. En tonkurva som var rak upp till valfri frekvens, men med en olustig spridning,
Ja då är valet enkelt - spidningsegenskaperna är oerhört mycket viktigare för musikåtergivningen i ett bra rum, än de sista kilohertzen. Och det gäller alltså även för unga lyssnare! Det förvånar säkert många.
(Däremot inte sagt att spridningen skall vara "så stor som möjligt", eller att riktverkan skall vara det - det betyder bara att den måste vara i harmoni med hörseln, uppställningen och rummet.)
Allt nog och medan: Så länge man har en "hyggligt väl fungerande hörsel" så kalibreras vår hör-värld om hela tiden, om och om igen. Så ju äldre vi blir - desto mera diskantförluster uppfattar vi som varande helt "normalt"!
Detta gäller ju både live och när musiken är återgiven. En välåtergivande anläggning är således den som låter naturligast för alla lyssnare, oavsett deras hörsels egenskaper. Men, när förändringar kommer hastigt (lock för öronen exempelvis) tycker vi att vi hör med väldiga tonkuvefel.
Vh, iö
- - - - -
PS. Individuella skillnaderna i hörsel är förhållandevis stora, utan att någon behöver sorteras som hörselskadad, och ju högre upp i ålder man går, desto större är skillnaden mellan "normalhörande".
Svårigheter att tillgodogöra sig musik kan vissa uppleva redan då deras övre gränsfrekvens (90 dB SPL) sjukner nedåt 6 kHz, men de flesta tycker det är lika kul fortfarande. Ett större bekymmer för många är hyperakusis, alltså att man inte tål ljudtryck utan att få ont i öronen.
Vid mycket unga år (<30) har många en "antihyperakusis", nämligen en hörsel som "tål" högre ljudtryck utan att få ont, än skadegränsen! Detta för med sig att yngre änniskor påtagligt ofta drar på sig tinnitusskador. När hörseln utvecklat en mera relevant smärtgräns (>30) aktar man sig bättre för stora ljudtryck, och skaderisken minskar.
Svårheter att höra tal brukar tillstå först när man inte hör upp till 2-3 kHz längre. Fast även där är andra hörseldefekter än övre gränsfrekvensen at stor betydelse. Många har påtaglig distorsion som drar med sig maskeringseffekter som kraftigt försämrar förmågan att höra ljud i en bullrig miljö.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
), utan man använder självklart objektiviserade lyssningar där man har massor av lyssnare till hjälp. Deras uppgift är praktiskt taget aldrig att tycka något subjektivt, utan nästan alltid att beskriva skillnader mellan mål och verklighet. Endst då kan man ju ta sig i en riktning som motsvarar i sanning förbättrad återgivning.
