Ett exempel på vad jag menar är följande som jag råkade ut för för ett antal år sedan. Jag var i en Hifi-butik och skulle provlyssna lite prylar när en försäljare vips ville att jag skulle få lyssna på hur en grunka förbättrade ljudet. Så han spelade ett kort stycke från en CD, behandlade därefter CD:n i en avmagnetiseringsapparat i några sekunder och spelade stycket på nytt, varpå han så klart var nyfiken på hur jag uppfattade förändringen! Vilken förändring då, tänkte jag.


Kanske att det växte mossa i mina öron men jag hörde absolut ingen skillnad mellan den "obehandlade" och den "behandlade" skivan. Jag svarade (en aning diplomatiskt och försynt?) något i stil med att jag inte hörde så stor skillnad. Detta verkade han tycka var märkligt så han körde skivan i avmagnetiseraren en stund till och spelade stycket på nytt. Nä, jag hörde ingen skillnad nu heller, vilket jag då lite försynt lade fram. Nu tröttnade han troligen på mig och min hörsel

Nu tror jag inte att han var ute efter att försöka "sätta dit mig", testa min hörsel eller nåt sånt. Han ville säkert i all välmening bara visa en ny häftig pryl för en annan HiFi-intresserad och verkade övertygad om att jag också skulle höra förbättringen, men situationen tyckte jag allt blev lite "obekväm".

Jag hade ju kunnat rädda situationen genom att ljuga ihop något i stil med att diskanten framstod som klart luftigare och renare efter behandlingen, eller att tajmingen i musiken blev bättre (herregud, man har väl läst tidsskrifter inom området


Idag, ganska många år senare, skulle jag nog kunnat hantera en sådan situation mer rakryggigt och sagt rent ut att jag absolut inte hörde någon som helst skillnad. Det här utspelade sig nämligen på den tiden då jag trodde att det fanns de som hade "guldöron" och att jag nog inte hörde någon skillnad eftersom min hörsel inte var så tränad. Idag är jag lite mer skeptisk till "guldöron" så jag skulle vilja göra en blindtest på försäljaren med den där grunkan.
