screen skrev:MichaelG skrev:
Jag har detta steg och är hur nöjd som helst med såväl återgivning som effekt
Berätta mera, har du jämfört med något innan?
Är den varm eller kall (analytisk) i upplevelsen?
Har du pressat den något?
Jag tycker dessa verkar prisvärda men är mest intresserad av monosteget.
Mvh Björn//
Egentligen har jag bara "på djupet" jämfört med mina gamla förstärkare; en moddad QUAD 405,2 och en gammal integrerad Rotel på c:a 80w. QUADen har jag varit väldigt nöjd med i många år bortsett från det att effekten inte räckt till när jag spelar akustisk musik starkt. QUADen gav också ett litet "värme"-tillskott till klangen som iofs aldrig stört mig, även om jag noterat det. Roteln kroknade tidigare än QUADen (på mina högtalare) och lyckades aldrig riktigt få grepp om djupbasen.
Innan jag köpte förstärkaren lyssnade jag dock bland annat på en Vincent för något mer pengar som jag tyckte lät för "varm" och en mångkanals HK för ungefär samma pengar som jag tyckte hade problem med dynamiska skeenden. Jag lyssnade också på ett par olika dyra steg (>20.000) som jag tyckte verkade bra (men för dyra för mig).
AA 405 är (såvitt jag kan bedöma) fri från hörbara färgningar. Det lilla värmetillskott som QUADen gav är borta. Såväl klang som dynamik och rumsåtergivning känns mycket autentisk. Lyssnar man efter enskildheter i tonkurvan, kan jag inte notera något som vare sig sticker ut eller hålls tillbaka. Presentationen är oerhört luftig och detaljerad i alla register. Jag har inte noterat någon tendens till hårdhet i vare sig diskant eller mellanregister (något jag har mycket svårt för). Basen är djup och kontrollerad. Dynamiken är slående!
Särskilt lycklig känner jag mig när jag spelar akustisk och oerhört dynamisk musik som exempelvis solosång ackompanjerad av piano. Det har egentligen aldrig låtit särskilt bra förut (om jag försökt spela på realistiska nivåer - pga komprimeringen), men nu får jag ståpäls på samma sätt som "i verkligheten" när mezzosopranen tar i!
Jag har också en del besvärliga (=dynamiska) plattor med orkestermusik. "Värst" av dem alla är en gammal Denon-CD med balettmusik av Bartok; "Träprinsen" och "Den Mirakulöse Mandarinen". Den var delvis ospelbar på min gamla HK-spelare pga av de svagaste partierna distade. Med min nya ARCAM låter de svagaste partierna bra, men på "lagom" nivå komprimerade alltid fortissimona i stället(förstärkaren kroknade). Numera kan jag avnjuta den i sin helhet! Lustigt; en skiva som stått ospelad i snart 20 år visar sig vara en riktigt bra inspelning med fantastisk musik!
Rock och popmusik har jag egentligen aldrig haft problem med. De nivåer jag önskat spela på (=lägre medelvinå generellt än akustisk musik) har jag också kunnat. Om jag velat ta i rejält, så har det emellertid inte gått. Nu låter rock och pop fortfarande mycket bra och det går att spela starkare (= avsevärt mycket högre än jag tycker är lämpligt) än tidigare utan att det låter illa. Men jag har förstått att det finns de som tycker om att spela på bokstavligen öronbedövande nivåer och det undrar jag om stereo-AA:n klarar. Här är väl monostegen ett säkrare kort i så fall.
AA 405 är specat till 150 W i 8 Ohm men spelar välklingande på avsevärt högre nivåer än min QUAD (c:a 100w) och min Rotel (c:a 80 w). Det "borde" ju bara skilja några få dB om man enbart utgår från wattalen. Jag gissar att det har att göra med att mina högtalare är relativt lågohmiga och att AA:n är bättre på att hantera detta än de bägge andra förstärkarna och att AA:n har mer reservkraft till transienterna.
När jag säger att AA:s kraft räcker för mig, så bör man ha i minnet att högtalarnas känslighet är 92 dB och att jag sitter c:a 2,5 meter från dem. Mindre känsliga högtalare, eller längre lyssningsavstånd ställer ju större krav.
Hälsn. Michael
av Kribban » 2006-09-14 13:55 
Snyggt hade det blivit i alla fall enligt mig.
)
