LP i stereo och monoversioner

[Keba]

Lyssnar just nu på dvorak/vlachkvartetten, op.106 (supraphon ~1963).
Skivan finns i två versioner, en stereo och en mono. Jag drar då slutsatsen att stereosystemet som använts vid inspelningen inte är monokompatibelt, så det måste alltså vara ett system som innehåller tidsskillnader, t.ex. AB-stereo. Mycket riktigt har inspelningen också ett bra perspektiv även om jag som nu avnjuter den sittandes i ena soffhörnet.

Jag har börjat undra om det inte är så att det är ett kvalitetstecken att en skiva getts ut i mono och stereo-version. Det betyder ju att teknikerna kunnat använda inspelningstekniker som ger bästa stereoperspektiv istället för att kompromissa och vara monokompatibelt. Kan det vara så?

Jag brukar i alla fall alltid slå till på kvartettinspelningar från 60-talet utgivna i stereo. Låter förvånansvärt ofta väldigt bra.

Någon som har synpunker på detta?

[subjektivisten]

På 60-talet var det vanligt att det vara mono versionen som grupperna och producenten var mer intresserad av än stereo.

Så inte för jag kan svara på din fråga men har en del rock i mono och s*tan va bra Jimi Hendrix Axis Bold as love är i mono!

[Keba]

På 60-talet var det vanligt att det vara mono versionen som grupperna och producenten var mer intresserad av än stereo.

Dåligt tecken iofs om de inte lagt ned mycket jobb på stereoversion. Kanske kan det variera lite mellan klassiskt och populärmusik dock, de har kanske lite olika tilltänkta kunder.

Så inte för jag kan svara på din fråga men har en del rock i mono och s*tan va bra Jimi Hendrix Axis Bold as love är i mono!

Håller helt med om att det ibland låter suveränt om gamla monoinspelningar.

[Nagrania]

Nä det var så här att man gjorde en stereo-inspelning som man sedan graverade i mono eftersom de flesta ännu inte hade stereo. I de fall som man släppte inspelningarna i stereo så var det i icke kompatibelstereo utan skivorna var graverade i fullstereo. Kompatibel stereo innebär att man mixar ihop allt under en viss frekvens i basen, vanligen 150Hz men det kan vara olika. Det här gjorde man för att om skivan spelades med en vanlig mono pickup så skulle inte det graverade spåret inte skadas eftersom en mono pickup inte är rörlig i djupled. Om man jämför en stereokompatibel vinyl med samma inspelning på CD så kan man märka att stereoseparationen blir högre från CD:n. Stereokompatibla vinyler blev allt vanligare från mitten av 60-talet men jag såg faktiskt de första få skivorna redan 1961 men då visste jag ännu vad det handlade om. Skivor som gavs ut i stereo fanns då också vanligen i en monopressning.

[PerStromgren]

Hade inte detta med pickupperna att göra? Jag kommer ihåg att stereoskivorna bara fick spelas med stereopickupper för att inte förstöras, eftersom skillnadssignalen var graverad i sidled, eller nå't. Någon av de andra gamlingarna kan säkert hjälpa till här, men jag det var så jag uppfattade saken.

Om detta var korrekt uppfattat gjordes det alltså ingen speciell stereo- respektive mono-inspelning, däremot dito pressningar.

[Nagrania]

Någon av de andra gamlingarna

Ursäkta mig! Många skivbolag gjorde stort nummer av det här med kompatibel stereo. I Sverige kunde det t.ex. stå Monster + en liten monster figur på skivan. Teldec i Tyskland kallade sina skivor för Royal Stereo osv.

[Keba]

Aha! Man lär sig hela tiden. Jag trodde kompatibel stereo betydde att de använde sig av ett stereosystem som funkade bra att mixa ihop till mono. AB-stereo ger ju elaka kameffekter om man bara lägger ihop kanalerna. Fast för låga frekvenser bör det fungera förstås.

Finns det trick för att avgöra inspelningsmetod? Ibland kan man förstås hitta bilder på omslaget, jag har en skiva med Kyndelkvartetten (mono) där man ser musikerna sitta runt en mikrofon som hänger mitt ovanför dem. På en annan skiva ser man en stereoinspelning.

[Nagrania]

Det mesta när det gäller klassiskmusik är inspelat i A/B stereo. A/B behöver ju inte alltid betyda bara två mikrofoner. Standard uppställning för en symfoniorkester är ju en likbent triangel vid dirigentpulten plus ett A/B-par, en mikrofon framför stråkarna och den andra ungefär i höjd med kontrabasarna. Sedan ett A/B-par framför träblåset osv. Sedan kan man ju använda sig av mindre avstånd mellan mickarna vid mindre grupper, det kan vara NRU eller ORTF men det är ju ändå ett slags A/B-stereo. Nej man kan inte alltid avgöra vilken metod som har använts, möjligen kan man avgöra om det handlar om XY eller MS-stereo.

[Keba]

Är det för att kunna justera relativ nivå mellan t.ex. träblås och stråkar man gör så? Eller vill man kunna flytta grupperna inbördes i mixningen?

[Nagrania]

Det är för att fixera träblåset i orkestern och att få lite bättre närbild utan att få för mycket ambiens. Att flytta grupper är knappast möjligt för då låter det väldigt konstigt. Man brukar ju t.ex. micka upp en harpa för att på så vis förstärka den i orkestern. Man kan bara flytta på relativt tonsvaga instrument eller röster. Det är alltså viktigt att man får så lite läckage som möjligt föratt mikrofonerna inte ska påverka varandra, det är det vi kallar för kamfilter-"defekten".

[uruguru]

På John Mayall and the Blusbreakers med Eric Clapton, minns jag att det stod något
något om att den var inspelad med Full Frequency Recording.
Man hade alltså valt mono för att vinna ljudkvalitet.Stereo var tydligen något fult.
Gissningsvis har man kunnat styra ut alla frekvenser lite bättre i mono.
Brorsan tog LP:n när vi flyttade hemifrån, så jag köpte den på CD.
Den var i stereo, så inspelningen var tydligen i stereo.

[Nagrania]

När de första stereoskivorna kom 1958 var gravertekniken inte lika bra som på dåtidens monoskivor. Det var ju naturligt eftersom en mono-dosa är ju enklare i sitt rörelsemönster. När man gör en frekvensmätning på en gammal stereoskiva kan man se att frekvensomfånget inte var så stor som på monoskivor. Sedan var det betydligt mer distorsion närmare centrum av skivorna. Jag har tittat på LP-skivor inspelade i USA på 70-talet där man kunde se att dom höga frekvenserna rullar av vid 16, 17KHz. I USA var den vanligaste graverdosan från Westrex medans i Europa var dom från Neumann. Jag vet att jag läst någonstans att Westrex hade vissa problem med dom högsta frekvenserna. Jag undrar om det inte kan stämma för sen när man började med 4-kanal enligt JVC, alltså diskret fyrkanal. Då graverade man med en dosa från Neumann som klarade 25KHz -20dB. Man var ju tvungen att gravera med halvhastighet för att kunna gravera en FM-bärvåg som i realiteten låg på 50KHz. Man kan ibland se äldre inspelningar där man på CD har en högsta frekvens uppemot 20KHz medans den ursprungliga vinylen rullar av vid 16KHz. En rolig sak som jag också noterat på framförallt äldre tyska inspelningar var att det inte fanns något över 16KHz. Med ledning av det så kan man dra slutsatsen att inspelningen var gjord på en Telefunken bandspelare. Det var nämligen så att i Telefunkens bandspelare satt det någon typ av filter som inte gick att ta bort. Telefunkens bandspelare typ T9, M5 & M10 hade ju relativt låg Bias-frekvens, 60, 70KHz

[Keba]

Intressant!
Hur kommer det sig att man inte graverar alla skivor i lägre hastighet? Det borde ju vara ett enkelt sätt att få bättre tonkurva.
Kräver iofs att ingen del börjar begränsa nedåt istället.

[Nagrania]

Tid är pengar. Det finns ju skivbolag som gaverar med halvhastighet ex. Mofi men det finns ju också andra. Ett tag så var det ju något slags kvalitetsstämpel om skivorna var graverade så. Om vi talar om 70-talet så var det så att det mesta mixades med någon form av brusreducering och då framförallt Dolby A. Dolby tog faktiskt fram ett avspelningskort just för halvfartsgravering, men under senare delen av 70-talet lanserades Dolby SR som var överlägset i allt. Som jag vet var ´A´Dolbykortet det enda som togs fram för ändamålet. Det är säkert så att man får bättre frekvensomfång uppåt men frågan är ju om en rullbandspelare klarar så låga frekvenser som 10Hz. Jag vet när jag mätt på Stereo Nagra IV-S och då fått -3dB vid 14Hz med bandhastigheten 7½"(19cm/sek). Med andra ord så tror jag att problemet är lågfrekvensåtergivningen å då speciellt idag då dom flesta fonogrammen kan ha så låga frekvenser som 20Hz och väl under det. Slutligen är det också så att en modern graverdosa(dom är idag ändå ganska gamla) har inga problem med frekvenserna upp till 20KHz och lite över. Det är t.o.m så att en Neurmann dos kan gravera 20KHz med fullnivå.

[Keba]

Ja, det är ju klart man vill att det går fort. Och nu är det väl ingen ide att färbättra mer kan tänka.

God Jul för nu tar jag jullov