Jag tycker det är intressant att utröna hur färgat ljud låter och hur man kan definiera det. Jag skrev följande inlägg om det färgade ljudet på minhembio:
Jag skulle säga att om ljudet är "ofärgat" låter det som live. Detta kan vara svårt att kontrollera men har man hört en låt live och anläggningen kan återskapa samma känsla, ljudet är rent och klart o.s.v - då har man "ofärgat" ljud.
Enligt min uppfattning. "Färgat" ljud för mig är när ljudet inte låter naturligt utan det låter "apparat" s.a.s, man får intrycket av att det ligger en filt någonstans mellan lyssnaren och inspelningen. Låter det transparent "hör man inte anläggningen" utan man får intrycket att orkestern spelar själva.
Jag vet inte om jag kan kalla min anläggning ofärgad, musiken spelar jag via Marantz SA7001 KI, Vincent KHV-1pre och Grado RS2. Mina öron antyder "ofärgat" ljud från denna uppsättning. Det baserar jag på att instrumenten låter äkta, likaså musik jag hört live låter också äkta. Det är ungefär som att filten dragits bort. Ljudet är rent, öppet och klart. Basåtergivningen är djup, på bra skivor kan man höra de låga frekvenserna tydligt vilket gör att trummor och andra instrument som är aktiva i basområdet låter naturligt. Livekänsla.
Färgat ljud för mig innebär "instängt" och "mumligt" ljud. Rent och klart, öppet ljud är ofärgat ljud. Grötas instrumenten ihop, basen mullrar slappt, mellanregistret är inte klart, röster låter inte naturligt, diskanten blir vass etc - då är ljudet helt klart färgat, även om det bara sker i ett av registren. Är basen rapp, mellanregistret klart och tydligt, instrumenten tydligt separerade (även om musiken är "rörig", diskanten klarar ljusa och höga toner bra utan essljud - då är det ofärgat och i varje fall det ljud jag vill ha och som mina öron säger mig att jag uppnått. Dessutom med spelglädje, det är alltså roligt att lyssna på musik.
Enkelt uttryckt: ofärgat ljud är rent, klart, tydligt separerat och rappt ljud som gör att man lyssnar på musik istället för på sin anläggning.


